Forums

Hej. Nu är jag tillbaka. Tror jag. Eller det känns så nu i alla fall. Har saknat er här. Några ”gamla” kanske finns kvar och så alla nya förstås. Varför jag efter nio år på LCHF valde att trappa ner vet jag inte. Under året 2020 gick jag ner mycket i vikt och tänkte väl att kanske jag klarar mig själv. Det gjorde jag på sätt och vis men plötsligt tar livet en annan vändning. När pandemin ökade drog jag på högväxeln i mitt springande. 2020 fick jag ihop 165 mil och vintern 20-21 startade jag en ”runstreak”. Tänkte som så att jag ska vara fullt frisk när jag blir sjuk. Allt gick jättebra och min kropp svarade på alla punkter. Utom en. I januari fick jag inflammation på bukspottkörteln som sedan visade sig vara en cancertumör. Den upptäcktes tidigt, hade troligen bara gått några månader. Jag konstaterades vara ”för ung”, vilket i sig är upplyftande, och operation skedde i mars. All blev bra, ingen spridning och det onda borttaget. För säkerhets skull genomgår jag nu en cytostatikabehandling. Den i sig går bra men som följd har jag fått lungemboli och diabetes typ 2. Lungembolin håller sakta på att ge med sig. Halva bukspottkörteln är borta och till slut orkade den väl inte mer. Nu håller jag på att lära mig leva med detta. Har fått ner blodsockret från ca 24 till ca 8-10. Tabletter till viss del men även kosten bidrar. Så nu är jag mer och mer på väg in i lchf -tänket igen. Hoppas komma ner en bit till och kanske (när cytostatikan är över) kunna ta bort någon tablett. Trots allt detta mår jag bra och förbereder mig (och chefen ) på att börja jobba halvtid första september. Jag saknar springandet och hoppas snart få börja med det igen.

Nej, jag menar inte tankar. Att skriva ner dem är en bra idé. Jag brukar lyssna på ljudbok, för att hantera fladdriga tankar. Men då har jag kommit så långt som till sängen. Det jag tänker på är en allmän vag känsla av att jag borde ha…eller nåt. Inget som går att sätta ord på. Ger rastlöshet. Bättre att försöka förebygga det. Göra saker. Göra roliga saker, spännande saker. Äta bra. Vila. Motionera.

Tack för era svar! Jag har läst på ganska mycket om LCHF kost nu och är övertygad att det är den kost vi är gjorda för och att det är det sundaste man kan äta. Jag ser att jag långsiktigt, hela livet, ska äta denna kost, även om det säkert blir undantag på sikt när man (förhoppningsvis) är sund (smal och frisk). Men jag är ju såååå sugen på att gå ner i vikt. Snabbt. Helst över en natt. Men förstår att det inte är realistiskt och att jag behöver ha tålamod. Jag tänker att det får ta den tid det tar, men hoppas så klart att det inte tar flera år. Idag hade iaf vågen rört på sig lite -0,4 och mina jeans känns inte längre som de ska spricka vid minsta rörelse - alltid nåt!

Man kan i princip äta hur mycket och lite man vill av allt, så länge det är bra lchf-råvaror man lagar mat av. Sen äter man när man är hungrig och slutar äta när man är mätt. Det finns de som rekommenderar att man ska inleda varje måltid med en entrecôte. Då vet man att man har fått i sig rätt fördelning av fett & protein samt bra näring. Sen kan man fylla på med hur mycket grönsaker man vill.

Man får ofta råd att äta för två när man väntar barn eller ammar. Jag förstår att de som säger det manar väl. Tyvärr kan det leda till att kvinnan som nu inte anser sig behöva hålla vikten börjar äta glass, bullar, godis, pizza och annan skräpmat för nu spelar det ju inte någon roll. Men det gör det i alla fall och många drabbas av graviditetsdiabetes. Kruxet är ju fortfarande att äta näringsrik och näringstät mat där näringen har hög biotillgänglighet. Det är ju näringen som både du och barnet behöver och inte kalorier. Tror man att det är viktigt med kalorier så kan man utsätta både sig själv och barnet för höga halter av gifter och kemikalier. Socker och gluten kan agera som gifter i kroppen. De flesta tillsatser finns i livsmedel inte för att vi behöver äta dem för att må bra men för att det lurar våra sinnen till att tycka om produkten. Det förbättrar oftast konsistens, lukt, smak, hållbarhet och utseende. Oavsett vad veganförespråkare vill påskina så finns den biologiskt tillgängliga näringen främst i kött, fisk, fågel, ägg, inälvsmat och fett av animalisk ursprung som ister, talg, smör, ghee. Det har alltid funnits där utan att man behövde stå på varje gathörn och skrika ut det till omvärlden. Att man numera får höra om alla dessa nyttiga frukter och grönsaker beror inte på att de är nyttigare än kött utan på att man vill sälja dem så fort som möjligt. Den så kallade växtbaserade maten är helt enkelt mera vinstbringande än icke-processade gammaldags råvaror och då har man även råd att göra en massa reklam för den. Så vill du gå ner i vikt, behålla hälsa och samtidigt amma kika då på strikt lågkolhydratskost och carnivore. Växter vill inte bli uppätna och försvar sig med gifter. Du måste också ha tålamod. Man blir inte smal över en natt och inte heller över ett par månader. Tänk istället att du ändrar din livsstil till en sundare variant och att det ska hjälpa dig att må bra och slippa kroniska sjukdomar även i framtiden. Det är våra vanor som långsamt gör oss allt tjockare och sjukare så det gäller att hitta nya vanor som ska göra oss allt friskare, gladare och mer klartänkta. Tänk vilken fördel du och dina barn kommer att få av en frisk och pigg mamma som orkar med alla livets utmaningar?

På denna punkten är vi nog ganska olika @Effie. Är det tankar som hindrar mig från att sova får jag skriva ner dem. Är jag hungrig får jag äta något, fast det inte är optimalt. Men stress, rastlöshet, dopamin? Du är nog ändå något på spåren. Hej @Tr0llet! Tacksam för ditt svar. Det enda i sammanhanget som gör det rörigt i mitt huvud är att jag inte tycker mig ha något direkt sötsug. Utan det är något annat som gör att jag dras till choklad och tuggummi, men vad? Att jag ätit våfflor med sylt beror snarare på att jag tycker det går ganska snabbt och är lätt att tillaga. Men då blir 'problemet att åtgärda' att äta bättre mat till frukost, som inte behöver vara det man vanligtvis förknippar med frukost. Nu för tiden verkar jag inte bli mätt på yoghurt* med sylt* någon längre stund, men jag skulle kunna äta det om jag med flit vill bli hungrig en stund senare. Jag resonerar likadant fast om de flesta skapelser av mjöl och mjöl+socker. Det blir lite av att ge sig ut på hal is om jag skulle baka muffins eller kladdkaka, även om den skulle vara glutenfri och sötningen är något annat. Att det funkar med pannkakor och våfflor av mandelmjöl har nog mer att göra med att jag aldrig direkt varit förtjust i att äta dem naturella, utan dem med något sött ovanpå.

Jag ammar också och har gjort det sedan september men har inte allt gått ner i vikt av det. Ammar både på dagen och nätterna även om dottern också äter vanlig mat nu. Sover också med dottern i sängen där hon har fri tillgång till tutten. Gick inte ner i vikt förra gången jag ammade mitt äldre barn. Min mamma har också vittnat om att hon blev supersmal av att amma men det verkar helt enkelt inte fungera så för mig, tyvärr!

Kvinnor har en förmåga att lägga på sig fett lättare än män men vi har också ett ess i rockärmen = amning. För min del var amning den absolut bästa metoden i viktminskning i fettvikt. Då min äldsta son föddes ammade jag honom så fort han skrek och han gick upp i vikt medan jag gick ner. Jag tyckte senare att det var en oslagbar kombination. För då använde jag det extra fettet som man brukar lägga på sig under graviditeten till det det ska användas: extra fet modersmjölk. Barnmorskan tyckte att sonen gick för mycket upp i vikt och skällde på mig. Och visst innan pojken började gå såg han ut som en michelingubbe men det försvann och han har inte varit överviktig som barn eller i tonåren. Det är inte modersmjölken utan snarare välling, skräpmat, godis och annat onyttigt som gör våra barn osunt feta. Men under tiden var jag inte alls medveten om vilken bra metod jag använde. Han föddes på sensommaren och året därpå när vi åkte söderut på semester har jag aldrig varit så smal och vägt så lite i hela mitt liv och jag har nått dit utan någon ansträngning alls. Det bara blev så. Dessutom var det amningen som sänkte stressnivån för mig. Att amma är mycket rofyllt sysselsättning och kan jämföras med meditation. Man bara sitter och tar det lugnt. Jag tycker inte om att stressa och undviker helst att gå upp på natten. Sonen fick sova i min säng och om han väckte mig fick han ett mål mat på momangen, rätt tempererat och alltid redo. Sömnavbrottet varade bara i några sekunder. Det tyckte jag var skönt och sonen med.

Min åsikt - att även om du gillar grönsaker, lägg också kärlek på animalierna (kött, fisk fågel, ägg) Jag kunde inte se mycket av det i din meny ovan.

Står inte överallt, men det är ca 40. Står på påsen.