Gemma

Medlem
  • Innehållsantal

    451
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    2

Allt postat av Gemma

  1. Låter som att din kompis är en liten energitjuv.. självömkande, utnyttjande tyck-synd-om-mig pläderande. Och har märkt att du ställer upp och dansar efter hennes pipa? Hon tänker ju bara på sig själv och kör över varenda ansats till hjälp du erbjuder.. en sådan person behöver tydlig gränssättning, inte din sak att som en mamma försöka lära henne gå, eller lära henne att äta, dömt att misslyckas eftersom er vänskapsrelation ryker och detta har hon fattat och istället utnyttjar dig med beteende som en riktigt tjurig unge man egentligen skulle vilja ge en lavett. För att säga det i klarspråk. När du ser att hon blir värre och värre och magen bara växer och växer och hon kanske om inte redan är, så på väg att bli psykiskt sjuk av att känna sig så maktlös, då kan du inte bli hennes krycka. Men det är svårt att råda, med tanke på att ni kan ha andra emotionella band er emellan som är värdefulla, men man ska inte stretcha sönder en relation heller, hon kommer förvänta sig att du ständigt och jämnt kommer med ständigt nya förslag och visar upp böcker ena dagen, något annat annan dag, annan vecka , för att kunna krossa dig som en liten kackerlacka.. den enda makt hon uppenbart har kvar att bevisa att hon kan åtminstonde krossa, alla färväntningar, att fortsatt visa destruktivitet och därmed att hon är uppgiven, men upprivet arg, och projicerar det i någon form på dig, som är en stötta... men hur länge? Tjocka människor, kan av ren frustration bli riktigt rått elaka, ofrivilligt.. eftersom det är jobbigt att bli så fet för henne och smått inser hon kanske .. att hon kanske blivit en paria och har till slut endast ett teaterspel att ta till, för att locka uppmärksamheten till sig. Låter tragiskt för henne, men en energitjuv är just energitjuv.. som tjuvar men aldrig ärligt ger något tillbaka, av värde.
  2. Gemma

    Pölsa

    Menar du korngryn? I den gamla österrikiska traditionen eller tyrolertradition och i alplandskapens kök, ska en riktigt gammeldags korv lagas med korngryn, har inte med billighet att göra, men med smak, konsistens, krydda och textur. Korngryn suger också upp vätska. Likaså ska en äppelkaka aka gammeldags "strudel" hava citronskal i receptet. Fast pölsa .. hm.. tänker du kanske på småländska isterband? De ska absolut innehålla korngryn.
  3. Gnäll på , om någon säger att det är en bagatell att lägga om sina kostvanor, då har man fastnat i teorins värld utan kontakt med verkligheten. Att befinna sig i läget jag vet snart inte vad jag ska ta mig till, är VÄLBEKANT, jag tror inte det är bara du och bara jag, jag tror nog att många här i forumet vet vad det innebär att tampas med otillfredsställt läge.. att inte bara starten, utan redan när man kör sin lchf.. och även när man *lyckas.. ändå, lite här och lite där, plötsligt tappar fattningen. det är normalt, det är OK. Det är väl också meningen, att olika trådar finns för olika ändamål. allt är inte vetenskap, och alla frågor har inte sina givna svar, så att äta pastöriserad surkål, är fortfarande toppen! jämfört med att äta t.x potatismos, så du har gjort en vinst idag! Köpt hem surkål, som aldrig förr ansetts vara dåligt, varför skulle det vara helt fel nu? Tänk på att äppelcidervinäger över salladen är bra, tänk på att Dr Jason Fung, som är väldigt insatt i det inresekretoriska faktiskt sagt att det fullständigt kvittar om du äter äppelcidervinäger, vitvinsvinäger eller annan vinäger, och finns ingen vinäger hemma.. så går det utmärkt att pressa citron över salladen. Och är det svårt med surkålen, så funkar kefir också bra för magen, men går det inte med kefir, så är A-fil fortfarande bättre än lättmjölk. Osv.
  4. Men en viktig sak att försöka dra sig till minnes är ändå, att man får vara lite snäll mot sig och skyndar man för fort.. kan det gå i baklås och man snubblar fler gånger än man hade gjort än om man tagit det lite, lite lugnare och se tiden an istället, tar det ett år så får det ta ett år, tar det två år.. ja då är det två år, tar det mer, ja men då är det rätt så. Man ska nog inte piska sig till en hastighet som inte passar en, jag har kommit dithän nu, att jag inte kan utmana mig med förväntan att uppnå samma vikttapp bara för att det funkat hittills.. utan behöver dra ner på tempot och tillåta mig gå upp ev. något kilo.. utan att det betyder katastrof. Det finns inget misslyckande i att inte gå ner "efter planerna" , emellanåt hamnar man ändå i en bubbla.. där man får sitta i sina tomma spekulationer, tills kroppen åter igen är redo för utmaning, om det är grädden, om det är mellanmålen, om det är längtan efter frukt.. eller tillåtelse av glass ENSTAKA GÅNG, inte per vecka utan mer sällan.. ! Men har man tagit itu med de värsta och grövsta frossandet i rent socker, som i ordets bemärkelse fördärvar och skadar, lyckats förpassa det (kakor, godis, glass o.dyl) , så är enbart det redan en enorm vinst, där ens fortsatta lchf komposition, oavsett alltid kommer att variera i åren framöver. Det är inget konstigt alls att makro och ratio varierar från dag till dag, från vecka till vecka. Så länge kosthållningen tillför så pass kavlitet och näring, att man både vet men också känner, att sockret verkligen är värdelöst för ens mående, till slut blir det direkt äckligt att få i sig mer än vad man trånade efter. Jag skopade upp en stor portion Sia gräddglass idag, och mådde riktigt illa, äckelkänslor.. fick gå ut och gå en sväng, fortsatt illamående, det jag trodde skulle bli så himla gott, visar sig ha varit det äckligaste jag ätit på länge (kunde jag aldrig ha drömt om, att gräddglass kunde vara äckligt, men det är ju sockret.. som blev så vämjeligt men det skulle in, nu har jag alltså fått för första gången i hela mitt liv avsmak för gräddglass, ja den vanliga sockerstinna.. ja t.o.m keto-glass klarar jag inte längre eftersom när jag åt ketoglass sist, för ca 1 månad sedan, skulle jag så klart glufsa i mig tre portioner istället för 1 portion, (små portioner, förvisso..) , det räckte för att få i mig den överdos som passerade min föreställning om hur det ska kännas med sockerkick. Även om det är erytritol. Ketobollar klarar jag inte längre.. Bra det, att kroppen numera reagerar när det blir för mycket av det man tror är så gott, ! Så det händer mycket på vägen, som man inte tänker på. För varenda kaka, marabou och det andra.. man inte ens tänker på längre, är det en vinst och man glömmer kanske lite, att man inte längre längtar ens.. men glömmer att bara för att allt inte händer på en gång, att det betyder stagnation? nej, inte ens en viktuppgång är fel, eftersom vikt alltid fluktuerar.. man kan gå upp två tre kilon.. innan det går neråt igen. Sedan är man (jag är absolut) gärna viktfixerad. Jag vill inte vara det, men i ärlighetens namn, måste jag medvetet tvinga mig att släppa vågen för att avlasta fixeringen vid siffran på vågen. Roten till detta "onda" är sockret i produkterna i ens liv, som förgiftat allt. Därför ser jag inte ett äpple här och där som ondskan i ens drama, utan de där produkterna som kultiverats in i en, att ska vara så himla härliga.. och så himla trånansvärda.. hoppas jag slipper längtan till glass nu på länge - kommer må illa hela kvällen. Hade jag varit lite klok och ätit mig ett äpple, hade jag sluppit må så illa nu. 🥴
  5. Man vet ofta själv var man har sina svackor och utmaningar med lchf. Det är ju lite olika från person till person. T.ex jag som aldrig förr inkluderat grädde i min matlagning ser ingen anledning att börja med grädde i varken kaffe gratänger eller i grytor, det var mest en kortvarig inspiration för variationens skull, tills jag insåg att det började bli alltför mycket fett, helt i onödan.. varpå jag ströp grädd-konsumtionen och numera slutat. Inte för att det annars på nåt sätt är dåligt med grädde, för person som haft svårt för fett i olika former, kan det förstås vara bra idé med fettkaffe och sådant. Är småätandet ens svaghet, så kan det vara värt att jobba på.. men som jag menade är "boten för småätandet" att man verkligen ser till att äta riktigt vid de två, eller tre mål om dagen och har sikte på INGA SOM HELST MELLANMÅL ALLS, jag tror.. så klart att jag tror detta eftersom jag tror på hormonell insulinkontroll, är det som kan råda bot på småätandet eller ständiga suget efter att tro sig behöva mat.. att det kan krävas en medveten träning i att helt och hållet upphöra med ätande mellan måltiderna, dvs till 100% , och konsekvent.. det kan vara jobbigt, kan kännas plågande och kännas outhärdligt men man måste nog fortsätta dra åt det hållet för att få till en förändring, om nu vikten tenderar att öka. Dvs oavsett det kräver sin tid, så sätta sig ner och skapa en ordentlig veckomatsedel där varje mål täcker till mättnad, så man mentalt inte har någon undanflykt för mellanmål. Så kroppen kan börja bränna det fett man upplever som överflödigt , och när man vet med sig att stå enbart en hårsmån ifrån övervikt, och då vet man hur lite som krävs för att det tippar över till egentligen inte längre lchf.. Lättare sagt än gjort, men har du aldrig mentalt disciplinerat dig till 100 %, så kan det vara värt att prova, kan innebära en upplevelse av lidande några dagar, men för varje dag.. mognar man in i det och klarar utmaningarna bättre och bättre.. men kräver förstås 100 % committment. Därefter viktstabilisering, som för min del innebär fortsatt lchf.. i stort sett.. samma som från dag 1, med skillnaden att man "har råd" att äta något utöver lchf, någon dag i veckan utan att det grämer en eller utgör en plump i protokollet s.a.s. Jag tycker också att ett par äpplen, nog inte är det som bromsar upp någonting, jag förstås om man inte går kliniskt tillväga, vilket jag i stort sett gjort.. men nu efter så långvarig keto-kost.. börjar det bli rätt jobbigt, och behöver någon slags paus men kan inte bryta intermittent fasta 18:6 som jag kört så länge. Jag vill dessutom ner till 55 kg, går inte det så är det 57 kg som gäller, men däremot max 58 och då är jag inte särskilt nöjd.. att ha sina mål och sina ambitioner, kan innebära en del låsningar, som jag inte vet hur man riktigt kommer åt.. som när du uttrycker att vikten går lite uppåt, att det inte är enligt din önskan, så får man ju försöka dra i olika trådar och se var det känns bäst att dels strama åt, men också lossgöra.. dvs, var har man varit kanske lite för hård mot sig.. det du nämnt innan - balansen som är så svår! Det är det som är konsten! Särskilt att på förhand veta.. det man inte vet.
  6. Ja precis, din kompis lever i en ond cirkel.. i en spiral som kommer att bli värre och värre vad tiden går. Detta är välkänt, hon är absolut inte ensam, man vet idag.. att en konkret EPIDEMI med klara ätstörningar är vardag, och allt fler drabbas.. väl inne i den spiralen, är det faktikst fruktansvärt svårt att bryta. Du ser det på nära håll.. hur hopplöst men farligt det är, men när hon själv är så inne i spiralen och befinner sig inne i tornadon.. så föreställ dig den kraft, en centrifugalkraft.. eftersom sockerberoendet i sig självt (utan den övriga maten, utan sockret ensamt!! raffinerat!) är så pass giftigt, att det är inget annat än ett RENT GIFT, som hon är totalt beroende av. Mörkt bröd underhåller sockerberoendet. Ja det är tragiskt, din reaktion är med rätta. Men hon sitter vad det verkar, fast i en tornado eller befinner sig mitt i cyklonen. Du vet sådan vindspiral med sådan kraft, att hon blivit fast.. lever som en slav under sockret. Du skulle ev. kunna ge henne Bitten Johanssons bok, men om skulle bli förolämpad av det.. eller se det som en fin gest att ärligen vilja hjälpa och stötta är svårt att säga, men hon tycks stå i behov av professionell hjälp, och dietist kommer int åt hennes problematik, det ska vara en som vet vad totalt sockerslaveri betyder, men.. det kräver hennes insikt.. till en början, och det tycks hon också sakna, det är därför det är riskfyllt för dig att fortsätta försöka.. Men förståeligt, hade hon varit alkoholist, så kanske du hade behövt samma försök, men insett att det är som att prata med en vägg.. någonstans, någon gång, kanske hon får någon signal.. som gör tillräckligt ont eller stukar henne så pass, att hon oavsett sitt tyckande, inte har någon annan utväg än att inse att hon är värre än värst. Det finns dem som aldrig fattar förrän de blir sjuka. Hon kanske behöver få svart på vitt att hon är sjuk, och får sitta med insulinsprutor handen, och DÅ ... kanske.. anstränga sig lite... men det ska inte gå ut över dig! Som det framstår, så ger du mer än det är värt, tjejen har ju faktiskt ett ansvar, som inte är ditt. Fortsätt du rå om dig själv, och lyckans du som insett.. vad lchf, varför och att du alltid har denna nyckel i din hand, och använder den. Må inte dåligt för att du hädanefter.. börjar distansiera dig till hennes speciella trassel med maten och sockret.. du kan vara bra kompis ändå!! Rent socker är verkligen svårt. Men ta flaskan från en alkoholist, kan betyda att det kostar mer än det smakar, jag tycker du ska akta dig för att bli hennes medberoende.. Googla Bitten Jonsson, sockerberoende.. OM, du ens orkar.. isf för att ta ett sista steg. Annars skulle jag avråda dig att fortsätta. Urifrån det du berättat om hur hpon funkar. Du kan ju enbart nämna Bitten Jonsson.. men om hon inte gillar att läsa.. så vad hjälper då det?
  7. Ojsan, förstår jag det rätt att du går UPP i vikt? Om jag minns rätt, så är du inte särskilt överviktig med 6-7 kg övervikt, enbart? Kan vara en orsak till att du har en stabiliserad vikt så nära en okej vikt, att om du menar att du behöver gå ner i vikt med så lite överflödeskilon, isf kanske skulle behöva sikta på att som du själv säger, äta hel mat rejäla köttbitar och definitivt dra ner på fett i thé eller flytande fett. Min erfarenhet, som går i linje med DietDoctors LCHF-program eller Keto-advisers, vare sig det är Bret Scher eller Naiman eller Volek eller Eric Westman - menar att initialt kan man behöva äta ganska mycket mat LCHF.. för att växla ifrån sockerdriven ämensomsättning, men utefter att tiden går.. så orkar man inte lika stora portioner, därefter har jag fattat att det dessutom kan krävas viss slags kalorirestriktion, men inte för att kalorier "räknas" och ska loggföras! Utan för att en fettadapterad kropp, helt enkelt blir mätt och ketoadaptionen kännetecknas av den hormonella växlingen som MEDFÖR att man inte drabbas av akut hunger, utifrån väl komponerad rätt, om det är one meal a day eller twice a day, eller kanske frukost-lunch-middag. 2 pkt bacon, jag vet inte men undrar om det ska behövas så mycket på ett mål, såvida man inte är i starten av en strikt lchf-kost. Som jag förstått, har du ätit enligt lchf ett bra tag? Men som också framgår, är det minst sagt ganska utmanande och krävande att med det schema du har och studier som inte låter dig sitta ner och äta planenligt efter dina uppsatta mål, att vara det som försvårar det lite och att det kan bli svårt att "få in ett flyt" och systematik så kroppen verkligen svarar och börjar förbränna så där optimalt, samtidigt som de där våldammare hungerskänslorna just inte för sig påminda.. det som jag upplever är den överlägset bästa vinsten med keto , att man i stora drag äter sig ifrån behoven av mellanmål. Men då har jag benhårt startat med 2 mål om dagen, men det tog mig också veckor att fasa in och grunda detta, ingen dans på rosor alltid, men vinsten skärdar man långt senare när det numera är naturligt att stå ut med helt annan hungerssignal som kan ha triggats.. resp. cravingsignal, som jag INTE tillfresställer. Men för den skull, snubblar man till och syndar en o annan gång, dock inte så att man överger en vettig kostplan, vilket du inte heller tycks göra. På en strikt lchf-kost, ska man definitivt bli mätt, vid varje måltid.. om du då äter 3 mål om dagen ist. för 2 , så kan det handla om att du får för mycket energi, OM det är så att du går upp i vikt.. vilket jag tycker är märkligt.. å andra sidan är intermittent fasta ätfönser 16:8 t.ex , själva saken som får ämnesomsättningen att verkligen ta hand om det egna kroppsfettet, istället för det externa fett som man äter.. men ger man inte kroppen den tid det tar för att börja metabolisera det egna kroppsfettet, då kan man behöva äta mer näringstät kött eller mer fet fisk t.ex , så man blir mätt, istället för halvmätt, alla blir inte mätta på 85% fett, när fettet kommer i flytande form. Jag blir mer mätt på fett kött och stor bit fet fisk, än en gratäng med mycket tillsatt fett men i övrigt bara lagom med kött. En vegetarian, har ev. helt andra hungersignaler. Tror det kan ta tid att bli dels proteinadapterad, dels fettadapterad. Men proteinet är det absolut mest centrala/viktigast! , om du frågar mig. Du vittnar om att du behövde fast NÄRINGSTÄT föda : rejält med kött (kött att bita i, där fett och protein ingår och är livsviktigt, jämfört med grädde i dryckesform, som du helt kan sluta med! Äter du rejält med kött och fet fisk, kommer du inte alls att behöva fundera på huruvida tomatpurén är för söt eller för kh-rik, det blir totalt sekundärt och försvinner i mängden! NÄR du ser till att få i dig ordentligt med kött. Helst äta 2 ggr/dag, om du vill minska i vikt.. lite effektivt, och man bör inte bli hungrig, efter en rik måltid! Jag hade inte suttit med räknedosan och räknat huruvida jag får för lite fett i mig, det är proteinet som ska uppfyllas.. och därefter fylla på med fett. Proteinrestriktionen har nästintill, nått samma dimension som kolhydratrestriktion i vissa kretsar - jag håller inte med, det är välkänt att tillräckligt med protein och hellre mer protein än för lite.. gynnar metabolismen och dessutom gynnar din ämnesomsättning, och kan.. troligtvis också gynna de sista kilon du har kvar. Jag själv har t.ex insett att för att nå min matchvikt, då måste jag prioritera protein, framför fett - men detta är alltså väldigt, väldigt också individuellt, varför jag inte kan säga hur du ska äta för att "inte gå upp i vikt" , vilket jag tror att du inte är ute efter.. men i min lilla värld, skulle jag helt spontant säga att om du går upp i vikt, så kan det ha att göra med att du får i dig för många kalorier. Men kalorier räknar jag endast nu, när jag inte längre är överviktig, dvs jag kan inte äta de mängder köttgrytor jag gjorde när jag var i starten eller mitten av min resa.. jag orkar inte ens, och kan inte. Eftersom din SET-POINT också avgör huruvida det inte är särskilt lämpligt att få i sig t.ex 85%fett.. på bekostnad av protein. Det är lite rörigt detta med fettprocenten, jag menar att man inte får läsa det alltför bokstavligt, bl.a Martina Johansson utgår från ett liv där maximal träning ingår på regelbunden basis, dvs 24/7 365 dgr/år : och bygger på att man lyfter tungt och träningen i absolut fokus, ett liv som en stor del av överviktiga inkl. normalviktiga inte har, dvs inte samma ruljans på ämnesomsättning som ett mer vanligt liv, där träningen inte ses som top-prioriterat. Dessutom är siffran på vågen inte hela sanningen.. midjemåttet differensen midja höft, är viktigare när det kommer till metabol hälsa. Så går man upp säg 2 kg, så säger det eg. inte mycket. Är du sedan i fertil ålder med ägglossning etc. , säger det ännu mindre. Ger du järnet på gymmet 3-5 dgr/v , alltså att GE ALLT och detta regelbundet, så kan du ösa i dig hur jäkla mycket fett som helst, 90% om det behövs, men.. är det enbart så man cyklar lite varje dag, så finns inte en chans att förbränna de mängderna kalorier. Det är alltså strikt individuellt. Sedan får man säga vad man vill om kalorierna, men förr eller senare, märker man vad ENERGI betyder, kalorier = energi, oavsett om det kommer från fett. Men kalori i köttbit jämflrt med grädde är två vitt skilda saker! Du gör klokt i att börja skippa grädde, förutom där det behövs, en skvätt i gratängen eller i grytan, men inte äta eller dricka det separat, inte heller mct-olja. (ber om ursäkt över ev. upprepningar i detta långa inlägget,) , men grundåregeln är att kroppen förändras under viktresan, alltså är energin och fettprocenten som ska in i början av en större resa anpassad efter många överflödeskilon , ibland allvarlig fetma, inte samma energi som mot slutet av en resa där farlig fetma inte längre är spelplanen/villkoret : därefter kommer viktstabilisering, som i sig är nästa utmaning, att bevara.. rota sig, vilket kräver fortsatt lchf.. för vissa kanske fortsätta köra keto eller lchf ett halvår.. trots uppnådd önskevikt, men kan nog också behövas 1 år.. för andra.. man kan gå upp många kilon under en enda liten semester, men helt annan diskussion ju.
  8. Ja, det bästa för dig är att lägga ner. Med alla de dåliga ursäkter tjejen har + dålig självinsikt + dålig attityd + obefintlig motivation - kommer du bli dränerad. Är du värd att bli utnyttjad? Vore det rätt mot dig? Se det hela på DISTANS, du har stöttat henne allt du kan med väldigt bra förslag som den bästa vän kan och kloka tips och ditt engagemang därtill, men bli inte indragen i hennes destruktiva spiraler alltför intimt när du nu vet att hon är så blasé och vad som rätteligen är hennes egna knutar som kan behöva annat uppvaknande, som verkar behöva mer än dietist, snarare KBT eller något åt det hållet. Man kan anvnda detta ordspråket på en envis åsna/häst : ...man kan leda åsnan till vattnet, men inte få hästen att dricka.. eller vifta med vattenkannan mitt framför mulen, men vill åsnan inte dricka så går det inte med tvång med mindre det sker med våld och ännu mera motsprjärn...
  9. Detta är, direkt översatt , per definition = organisk stress. Om man tolkar "misshandla kroppen" likvärdigt med överkonsumtion av socker. Ett snittvärde på 6,2 i ditt sista diagram - kanske är prediabetes.. om detta tvistar ännu de lärde men du har troligtvis rätt, som dessutom lagt ner så mycket tid och intresse att verkligen försöka gå till grunden med "tillståndet" (dock ger hård träning insulinpåslag, så vill man träna fortsatt hårt får man räkna med utökad hormonell release.. som eventuellt kan påverka slutresultaten eller referensvärdena. T.ex den som ägnar sig åt promenader , lätt jumpa o.dyl.. kan få vad jag läst iaf, enormt förbättrad stabiliering av annars eskalerande prediabetes.. med snabbt förlopp mot diabetes, men stävja, jämfört med dem som ger järnet och jobbar sig sönder o samman på gymmen, men får ganska blygsamma, om ens några resultat. Därför tar jag inte ut mig, jag simmar lagom och tröttar inte ut mig så lungorna håller på att flyga ur kroppen, jag löper inte så jag är på väg att kräkas eller tränar så jag får ONT , men har förstått att vissa läkare rekommenderar att ta i så man nästintill förblöder. Syreupptagning.. muskelmassa skulle kunna reversera och sådant. Men det betyder att man får ligga i som en Schwarzenegger långt in i 90-års ålder.. för att "hålla styr" . Finns så många bud och förslag, på när och hur träningen, verkligen hjälper, eller stjälper. Det är ju detta som är så hett, där keto kommit på tapeten, via usa.. the promised land, of everything.. , menj ag hade liknande snittvärden omkr. 6 när jag startade min radikala kostomläggning, nu efter halvår är det dags att uppdatera, mäta BS frekvent systematiskt UTAN METFORMIN jag tror ca 1 vecka som minimum, för att se på vilken nivå man ligger gällande både fBS, före efter måltid, kvällsBS och strax innan sömn vid senare kväll/nattetid. Checka hur chokladen påverkar insulinutsöndringen, checka youghurt, checka ost, kött... etc. Orka. För att åtminstonde kunna försvara fortsatt metformin-behandling. Men för så god kontroll som möjligt. Du är verkligen ambitiös!!! Köper jag mig en sådan libre, kommer jag bli fanatisk, känner redan att jag blev extremt fixerad alltifrån den dagen läkaren spände ögonen i mig med rakbladsvass skärpa, och sa "det här är farligt, du måste göra nåt åt det" , efter de orden, har ju allt som är relaterat diabetes fullständigt ockuperat varenda tanke och handling. Nästan handikappande, faktiskt. (för min del)
  10. Baskunskap : Lätt att glömma, i tron att man har "full koll" på "allt" , det har man inte alltid, men man vill ju gärna.. Det autonoma nervsystemet består av nerver som styr funktioner i kroppens olika organ som inte är direkt viljestyrda, till exempel hjärta, lever, magsäck, spottkörtlar m.m. Det autonoma nervsystemet består av tre delar. Därav, att det kan krävas en utökad genomtänkt och djupare skapad disciplin att jobba ifrån, inget kopplat till person eller personlighet, således. Det är objektivt konstaterad vetenskaplig evidens för detta - som ännu, inte riktigt erkänns inte ens i vårdgivandet eller de erbjudanden som finns inom skolmedicinen. Däremot är funktionsmedicinen, mer utvecklad i detta. (enl. mig) Kallas ibland också för beteendemodifiering, ( som kan behöva tvärvetenskapligt synsätt, för vissa tar det veckor, för andra kan det ta år. Dr Robert Lustig, men också Bitten Jonsson här hemmavid, är väl insatta i detta och dess nyanser och hur det utvecklas. När viljan inte hjälper om så man styrt upp med de finaste mest ambitiösa kost-kontroller.. av teknisk art - men, när det händer, då händer det. Beroendet etableras i grader, alla människor har inte fått organskador, men många har inresekretoriska s.k störningar/rubbningar, detta vet Robert Lustig som forskat djupt i detta och besitter utomordentlig fakta-arsenal i detta ämne.
  11. Försök föreställa dig en "konfrontation" med läkaren, där patienten är sockerberoende.. där patienten äter godis, choklad, glass, kakor och bröd, samt mjölmat dagligen, sedan åratal, kanske sedan unga år.. överkonsumerat allt detta. Dagligen, inte enbart "jag kan äta upp hela pralinasken" , eller "ja men jag gräver upp hela påskskålen med lösgodis, vi talar om daglig, årlig överkonsumtion, när du äter upp en, två , tre askar i veckan, alltid. Inte då och då. Alltid. Även om du konsumerar enbart ett litet Japp, enbart vid två av tre inköp per vecka, men lägger till det övriga i kundvagnen , sett över ett år, så är det lätt matematisk uträkning om att sådan person är OVERLOAD. Vilken startsträcka har sådan person? Samtidigt är kyl och frys fyllt till bredden, av ytterligare halv- ochhelfabrikat. Sedan latte on the go.. med oftast "någonting" till.... Bitten Jonsson, är vår svenska frontperson, som genomgående vädjat för lite mer respekt för sockerberoendet i samhället, sedan har du om nu Bittens kunskaper inte räcker, isf Robert Lustig som är offensivt och högintensivt ständigt ute på krigsstigen, ang. sockrets toxiska inverkan, att det är toxiskt, INNEBÄR att det är SVÅRT att "enbart" börja med lchf, riktigt så där enkelt är det inte att från en dag till annan, säga nej tack, "jag vill inte ha kaka" , bara för att du sagt "jag ska inteha kaka". Suget, kan sitta i för en livstid. För mig, och då ska jag vara rå-ärlig, handen på hjärtat.. truth and nothing but the truth, så är jag så glad för sött.. att jag får leva med det i resten av mitt liv, och då kan jag ändå inberäknas i den skaran, som tagit tjuren vid hornen.. och fixat biffen? Knappast, jag vet.. hur jag reagerar på en riktigt fin creme brulee.. eller en härlig mjukglass.. i sommarvärmen, eller en skål doftande gotter när hösten tågar in, eller vid vinterbrasan, när julens lockelser startar.. överallt omkring mig, fucking precis överallt!! Är det lätt? Nej det är SVÅRT, och det kan innebära tristess intill olidlighet, inte bara för mig, men för väldigt många. Att därför kämpa med en sund kost, innebär ofta att om inte utesluta så minimera det som i hjärnan anses vara det bästa av det bästa, ligger och lurar som en snapphane på vift.. och brukar övermanna en, när man anar det som minst. Jag tror att du förstår, ändå. Innerst inne, vet vi att Bitten Jonsson, inte berättar sagor.. eller hur?
  12. Det där har jag lätt att förstå. Det handlar inte om att ställa det ena EMOT det andra. Det handlar om en ofta svår balansföring, sett utifrån en startpunkt där olika sorts ätstörning utgör grundpremissen.. Som jag menat , har olika människor olika startsträckor och olika bromssträckor. Människan lever i ett ultimat urbant samhälle, där triggers ideligen träffar varje individ, hur kan det vara så svårt att förstå att man inte kan se sig själv som en måttstock.. isf får man ju tänka likadant vad gäller allt annat? Om jag.. klarar av att skilja mig utan att mitt hjärta brister och får följder för mig och min omgivning på ett el. annat sätt, då ska väl alla andra också?? "klara av" svårare livsomställningar, väl? Funkar det så? Tror inte det. Att växla ifrån en livsstil där kolhydrater sköljt in i både hjärna och blodbana sedan barnsben, sedan en dag inse och vilja förä'ndra denna sockerdrift, det kan vara ett mkt, mkt stort projekt, för de flesta, om jag får gissa. Att det kan framstå, att det varit lätt här inne på forumet, där många vittnar om hur bättre livet blivit.. räcker inte som referens, det finns många fler referenser och så får du aldrig glömma att socker-BEROENDET är en ADDICTION, att socker per se : bör ses som toxiskt, du vet väl att ett toxiskt ämne, kan kapa din slutsatsförmåga? Om du aldrig stått vid midnatt, i nattlinne eller pyjamas.. och i desperation dragit på dig kläderna , med rivstart iväg mitt i natten för att få tag på choklad, då förstår du nog inte vad socker-sug i ordets bemärkelse betyder. Eller detta med överätning, njutningsätning.. hetsätning, social ätning som blivit grundläggande mönster. Det kapar hjärnan!!! Det är verkligen inte en bagatell att vandra runt i varuhusens utbud... med en starkt sockerdriven hjärna. Lägg då till, småbarnsförälder, eller kompisgäng och hur man värderar mat/socker.. i all reklam signaleras att det är "lycka" , du SKA behöva detta, och klarar du inte att ta kontrollen, ja men då är det bara att lassa in det raffinerade sockret och mjölet.. i kortare doser men mer frekvent över dagen - klart det är tufft!! Det är direkt olyckligt, att även om man "klarar en lchf-plan" , så kan det ändå brista, månader senare, eller år senare.. tillbaka i denna urbana värld, men många många triggers som dinglar framför nosen på oss människor, precis som för hundar... att det krävs ofta en benhård disciplin att säga nej tack. Samtidigt, som att befrielsen kommer för andra, som BESTÄMT sig.. och tränat in sig i att när det är för sött, då spottar man ut det, men av alla levande .. hur många är uppfödda på lchf.. med minimum av socker + kolhydrater, eller mjölmat? Vi som är födda i en högteknologisk, högförädlad värld.. har alla haft kakor som "belöning" , glass... eller .. godis, och godis inte hektovis längre, utan kilovis... det är svårt att tömma glykogendepåerna, för att ta det rent vetenskapligt, i vilken process det är, i de olika samarbetande organerna - att enbart titta på sitt blodprov och raskt försöka ändra det.. är inte lätt, jag vill nog säga att det är välkänt sedan iaf början 80-talet, att (då hette det att banta) , var något av det svåraste en människa kunde företa sig, och stanna kvar i ett mer idealiskt tillstånd, i klass med att sluta röka. Hette det då.
  13. Eller så här : att äta är inget isolerat fenomen - bara för att matintag är isolerat fenomen och hanteras så, på lab. , där större delen av forskningsmaterialet härrörs ifrån. In vivo respektive in vitro. Har betydelse.
  14. Sant, det är verkligen enkelt. Men för den skull ingen raksträcka på motorvägen, one direction, only... Finns inte detta med på banan , utöver det tekniska som du presenterar.. då, vilket är fallet för merparten av alla som vill, men stannar vid viljan.. Detta måste finnas i botten, som BÄR det där tekniska : Beslutsamheten Målmedvetenheten Självbehärskningen Men för detta ska du ha MOTIVEN, så.. lever man redan tillfredsställande nog, livet går ihop och ingen större smolk i bägaren, då agerar viljestyrningen och den i sig är helt förträfflig att ha med sig i bagaget, men saknas något av de tre men för övrigt man spelar med alla data, är begåvad, duktig, ambitiös och verkligen kunskapssökande och starkt intresserad, så hjälper det ändå inte om man inte är beredd för commitments. Beror också på vilken konkurrens man har, i valet att inträda ett "liv med keto" , att det haft hälsovinster för många, är inte att det därmed är alltigenom "lyckat" för alla... varför man kan sakna en av de tre avgörande komponenterna som till slut gör att man grundligen totalrenoverar sin livsstil på kostfronten. Låter flummigt? Nej tyvärr... med beslutsamhet men utan behärskning.. är det tidsfråga innan man "sackar" och sackar kanske halvvägs.. med målvedvetenhet men utan beslutsamhet.. blir det ett flöje som lätt knäcks för vinden.. med självbehärskning men utan målmedvetenhet.. blir det.. ja.. do your math please. Detta är alltså inte den hards science, att ställas upp i diagram, med ekvationer, låter sig inte göras, MEN.. finns det inte med i grundkomplexet , som det dessvärre inte gör för många, och som i sin tur får en metabolistisk epidemi att rulla på som snöboll, så är det (inte i Peters fall, vad det verkar) vad som märks, att denna omedelbara behovstillfredsställelsens livsstil, dömt att misslyckas. Eller, se det som en fling.. bland dieternas värld.. där det tävlas i vanlig ordning vilken diet som ger bäst muskler, bibehållen livsglädje, fortsatta vinster i njutandet.. minsta möjliga uppoffring. Keto, är vad jag kommit fram till, definitivt commitment.. det är inte alltför "generös kostplan" att hålla sig till.. däremot mainstream LCHF, där du kan ta in 100 kh/dag.. kan vara som du menar, a piece of cake, men redan det synes vara något helt oootroligt ibland extremt, i de allmänas ögon, och i dietisternas värld. Viljan och konstaterandet att det är ju enkelt, bara att följa en plan? Nja.. kanske inte.
  15. Nu har jag ingen högre kunskap eller någon som helst spetskunskap om detta ämne, så det enda jag skulle kunna gå på angående kvarstående förhöjt BS under hela förmiddagen, eller ge mig på ett felsökande , isf vara : * hur tidigt vaknar du *hur lång tid passerar mellan uppvaknandet och aktivitet som innefattar stresspåslag * krävande förberedelser? med hastigt uppstartande, kanske fysiskt mer krävande än medelsnittet (t.ex kontorsarbete.. psykisk stress ja, men fysisk nej) *så komb. påfrestande eller krävande intensivt lösningsfokuserat arbete, kanske övertid, sporadiskt eller systematiskt jämn stress, osv inom stressfältet *träningen, tränas på kvällen, på morgonen.. att "klämma in" träning för att "hinna", kan ge enormt stresspåslag.. kanske att det till slut också ger en allmänt lite högre BS-nivå eller att det ger utslag som om stressen är långvarig , till slut antagoniserar insulinresponsen. Samtidigt skulle jag undra, hur du avrundar dagen, med eller utan snacks oavsett vilken sort. kan ge kvardröjande effekt långt in på morgonen. Samtidigt, finns individuella avvikelser där person har högre BS-värde, utan att vara varken prediabetisk eller manifesterad diabetiker. Sedan kan man läsa följande : genetisk bakgrund som ev. inte kan negligeras. Jag vet inte. Finns massor skrivet om det genetiska, här enbart en ynka liten skärva ang. genetiskt orsakssamband. CITAT här nedan : Många har vittnat om att de efter en lång tids stress insjuknat i typ 2-diabetes. Andra att stress gör diabetessjukdomen mer svårskött. Forskare vid Lunds universitet vet att det ofta beror på en vanlig genetisk variant som kraftigt försämrar insulinutsöndringen vid stress. De vet också hur förmågan kan återställas. Forskarna testade ett idag avregistrerat läkemedel på 50 personer med typ 2-diabetes där 29 hade den specifika genvarianten, de andra inte. Samtliga genomgick en sockerbelastning, ett prov som visar hur bra insulinutsöndringen svarar på en sockerprovokation. Inte oväntat var utsöndringen 25 procent sämre hos dem som hade riskgenen. I nästa steg fick deltagarna vid tre olika tillfällen antingen läkemedlet eller placebo (verkningslös behandling). Erik Renström. Foto: Kennet Ruona – Läkemedlet upphävde riskgenens effekt. Förmågan att utsöndra insulin blev lika bra som hos dem som inte bär riskvarianten, säger forskaren Erik Renström. Forskarna vid Lunds universitets diabetescentrum hade fått ett kvitto på att den idé de hade arbetat med i laboratoriet och i djurförsök under flera år fungerade på patienter. Riskvarianten är vanlig Innan dess hade genetiska kartläggningar av flera tusen patienter med typ 2-diabetes och friska kontrollpersoner visat att bärare av genvarianten hade 30 procents ökad risk för diabetes om de ärvt den från en av föräldrarna och 42 procents ökad risk om de fått den från båda föräldrarna. Riskvarianten är vanlig. Tre av tio i befolkningen har den. Bland personer med typ 2-diabetes fyra av tio. Fortsatta studier i laboratoriet har visat att bärare av genen har nästan 80 procent fler receptorer (mottagare) för stresshormonet adrenalin på insulincellens yta. Anders Rosengren Foto: Roger Lundholm – Det gör cellerna mer stresskänsliga, insulinutsöndringen minskar, blodsockret stiger och risken för typ 2-diabetes ökar ----------------- slut citat Lite störigt att säga "diabetessjukdomen", som i artikeln.. när tillståndet sämre insulinrespons av olika orsaker, bevisats sig ha med livsstilsfaktorer att göra, bl.a , men jag utesluter inte ålder som en parameter, medan ålder automatiskt skickar in individ att vara eller bli prediabetiker , men för den skull, kan jag inte negligera åldern som en för vissa individer, avgörande faktor Jag tror att all organelasticitet försämras med åren, det är därför människa dör.. elastiken i både kärl , och nog drabbas också mitokondrier av elasticitets-halvering, vid någon tidpunkt... och signalering och vätskor tappar , så varför inte då också insulin leptin eller ghrelin eller signalsubstanser i hjärnan som skickar signaler till det s.k autonoma nervsystemet.
  16. Precis detta .... "kosten blev alltså den för kroppen naturliga blodtrycksmedicinen" Kroppens förmåga att naturligt reglera och att : ge det lite tid. Jag anser fortfarande att medicingivninge ska ske när biomedicinska värden är PATOLOGISKT avvikande.. och inte som nu, en affärsidé som bygger på stereotypt skapade kalkyler , där medicininsättning sker på "beräknad" utkomst varpå man ser ETT VÄRDE som en KONSTANT. Det är väldigt allvarligt systemfel, som satts i bruk sedan ett bra tag nu, en slags i-landssjuka per se. Jag vägrar att inordna mig i sådan hållning, när också jag i stora drag resonerar som du, ja alltså inte att man är motfalls "bara för att" , utan helt enkelt för att jag inte heller är ett lättlett får som en tabula rasa utan kunskapsbas. Ibland får jag intrycket att vårdgivandet (så kallat..) utgår från att en patient liksom automatiskt är en vandrande obildad 6-åring utan minsta hum om medicinska tillstånd, utan man tror att det enbart är att tillämpa en självgående mall att appliceras på alla.. är man då inte automatiskt med på noterna, då handlar det "säkert om att patienten saknar a/ insikt b/ kunskap och behöver göras mer samarbetsvillig, compliant. Så nej, jag föredrar läkare med lite mer hippokratisk anda.. Uffe Ravnskov... den andan, som inte ser medicinutbudet som en godis-kiosk.. där metformin eller stattin kan liknas vid Läkerol BonBons mot lite obehag i halsen. Ja det är faktiskt skrämmande att veta hur Läkemedelsindustrin kapat medicinalkonsten, fullständigt riggat både diagnostisk vägledning och sedan har sina målvakter ute på vårdcentralerna, eller hur hjälplös maktlös man blir vid ex.vis drabbning av cancer.. som också, förhoppningsvis en dag kan få EVIDENS om att vara kostrelaterad (åtminstonde delvis) Eftersom den mat som i nutiden upptar stora delar av arealerna i varenda butik, är DIREKT SKADLIG med enbart lite fördröjd effekt, men somliga (fler än man tror) ses reaktioner snabbare.. Att eliminera raffinerade produkter, välja ut och sortera in vissa råvaror som gynnsammare och se hälsovinster med det, är mest en slags back to the roots-metod.. det som är så skönt är att så många som gjort som du, sjunger unisont.. de har allihopa blivit bättre av minimalt med socker. Men det hemska i detta är ändå, att det lär ta offantligt lång tid innan någon generation framöver i tiden.. kan få se högprocessade varor försvinna från hyllorna , fast vi redan idag (och igår) visste mycket väl, att raffinerade produkter är DIREKT sjukdomsalstrande, med enbart lite fördröjd effekt, den tid det tar att ackumulera.. i organen , i blodbanan men till slut i hjärnan och kognitivt baserat beslutsfattande, att till slut äta giftig "mat" på ren reflex, då är redan hjärnan angripen och den nurologiska styrningen satt ur spel, men i vilken grad.. i den grad att man sedan sittandes hos läkare och personal.. att inte längre förmå urskilja beteendeförändringarna utan enbart låta sig ledas? Nej, både biokemiska prov samt fysiologisk status och annat, ska samtidigt ge för handen en patologisk avvikelse, innan man sätter in mediciner, men iom att medicner idag ses son halstabletter som kan strös för vinden så här o-precist, så vet man iaf var man har "vården" , att vårdapparaterna på sina håll beter sig OMOGET och förolämpande, oansvarigt - där den enskilde kan behöva inse att den befinner sig i ett äkta lotteri, där biljoner ziljarder cirkulerar och alltid är top prioriterat. Dessa stora pengar i omlopp, mutor och gentjänster.. är ju ganska osmakligt, där den "lille patienten med ett värde som ooooj oj ooojdå.. överstiger??!! men oj!! går över litet gränsvärde och man säger att det "handlar om livet" NEJ dra mig baklänges! jag går inte på sådant kvacksalveri. Visst, ett blodprov ska man inte ta hur lättvindligt som helst, men man behöver inte heller bemöta "patienter" som utifrån grupp sett, därmed är några slags djur.. som enligt iaf min VC.. omedvetet (inget ont om personen X där, alltså) hanterar patienter som hundar, katter, hamstrar eller apor. Dessa djur, saknar kognitiv förmåga till avancerat synkroniserat tänkande, men människa.. KAN räkna ut, utan att stå på Einsteins nivå om vi säger. Detta ämnet är makalöst stort, stor korruption är utbredd och helt inkorporerad i civilisationen, ju högre civilisation desto mer finessartade finter. Nu får jag sluta med denna klagovisa.. jag är ju så nöjd med lchf.. en kost jag känner igen sedan barndomen och mina yngre år.. på den tiden man inte snaskade godis på daglig basis, eller när halva butikerna inte, upptogs av kakor.. utbudet idag är vulgärt, är det så konstigt att dem vi skulle ha förtroende för står bakom diskarna och vrider händerna i takt med att kroppar blir skadade av detta massiva mkt påträngande utbud? Mjölmaten.... bukfyllematen som för barnen presenteras som mysig mat.. äta 6-8-10 ggr/dag. T.o.m "professioner" , som "råder" att äta flera ggr/dag.. Nej att bli sjuk i sådant landskap, är mer förståeligt än att inte bli sjuk. Dem som inte är sjuka idag, blir rätt snart.. det lär vara en pandemi detta med insulinstörning och organ-kollaps av olika grader. Nu, får jag sannerligen sluta denna dåliga novellskrivning, men ibland behöver man klaga, tyvärr hjälper det ju inte att försöka resonera med ens en VC, som har till uppgift att felsöka.. man sitter och stirrar sig blind på enbart.. provsvar ibland, medan svaren finns i levernet.. som alltså är möjligt att ändra , men alla förändrar inte sina värden på samma sätt under samma tid, olika individer har individuella start- och bromssträckor.. och olika möjligheter också. Stressen.. som idag får anses vara "en given del av arbetslivet" för många.. är en bov i dramat, som är tämligen svår att komma åt.. det finns mycket rädsla där ute, man är rädd om positioner, inkomster.. sina lån, osv. Så "lite stress" vad gör det? Det kan tyvärr vara den lilla stresstimmen där.. som välter allt, intill skilsmässor ochj andra tragedier.
  17. Nej. Inte svart-vitt, inte allt eller inget. Utan en grundlig självrannsakning om VARFÖR, av vilka MOTIV.. man tänker så mycket på "keto" , som är en ganska omfattande radikal förändring gentemot den traditionella matstilen som florerar i det sociala eller människor till mans. Centrerar man sina tankar och känslor omkring "keto", då säger det något om att man troligtvis har behov.. att förändra något mer djupgående underliggande som stör.. det framstår inte som att , (om det är du eller annan, är irrelevant..) det handlar om "jagbehöver enbart bli av med/banta bort, några enstaka kilon... det framstår som att tankarna går fram, men tillbaka.. liksom att känna sig inte redo att slänga traditionsätandet helt, över bord.. att förhålla sig till "keto" som ett attribut eller inslag.. i sitt liv, men gå som katten kring het gröt.. Ibland, vill man inte erkänna att man har ett "profoundly" djupt liggande problem, som kan... eskalera, eller förstärkas vid rätt tid rätt dag rätt omständighet, sådant kan vara graviditet, nytt jobb, ökad intensitet på jobb eller privata relationer, högtider osv. Har man då inte nått självkännedom, så kan överaskningarna enbart bli lite större, lite tråkigare och lite svårare i sin effekt.. det var avsikten med att lägga upp en liten (kalla det för brasklapp , om du vill.. helt ok) , memory. Det svåraste av allt, när det kommer till maten, som vi älskar och maten som vi har hatkärlek till.. är att förstå sig själv, och för det krävs detta förhatliga ordet disciplin, som LÅTER glädjedödande, men i själva verket bringar LYCKA. Nu har jag förstått att du dansar lite? Att dansa är höjden av glädje, energi ... i kontrast till sådant enormt trevlig aktivitet.. kan det tyckas, att disciplin.. är någonting jobbigt, men det är trvärtom.. balsam för själen och hjärnan när det kommer till att mannövrera de frågor duker upp.. det går inte att överdriva vinsten av disciplin. Jag har själv rönt många lyckliga framghångar tack vare den disciplin jag upparbetade i ungdomen och fram till jag var ca 40.. därefter fanns mkt annat som upptog mycket av mitt liv.. så min inre disciplin och självkännedom.. ansåg jag kunde ställas åt sidan.. men, tack vare det, eller p.g.a den placeringen åt sidan.. kunde jag också så småningom, dvs nu när jag är långt över 50.. hamna där jag hamnade med ett förvanskat förhållande till socker, som jag ALDRIG skulle ha "hamnat i" , utan ha mannövrerat betydligt mer snabbtänkt och snabbt reaktivt redan vid små små tendenser att unna mig i allt större och större cirklar. Så jag tog tag i mina gamla meriter en dag, sedan sensommaren förra året, och fick tag i det jag saknat så länge.. vore det inte för det, skulle jag nog både trassla in mig i keto utan att ha orkat , eller gått in i lchf, men kanske utan att gå till botten 100%.. Så det var inte riktat mot dig, det var allmänt sagt om vikten av disciplin - generellt ser jag det, helt personligt som avgörande.. men det är en personlig vy, som jag erhöll i unga år när jag danade min inre moralkompass.. som en dag tappades.. Jag anser fortf. att du har en god förhållning till mat, ja väldigt kloka reflektioner, var alls inte meningen att kritisera en check-lista för tusan! VAd jag ev. isf menade som tillägg, var att du kan skaka av dig några överflödskilon PÅ ETT KICK, så länge din inre kompass rättare sagt, bearbetad disciplin är förankrad. Den kommer inte över en natt, nej. Men den kan göra sig påmind, livet ut.. när den väl är upparbetad. Jag hittade inte min disciplin över två tre år.. (en särskild disciplin som innefattar zen) sedan hittade jag den långt in i gömmorna helt igendammad! och ville enbart dela med, om vikten av disciplin, som överlevnadsinstrument.. när man upplever sig vara villrådig, eller sitta fast. Att det är ett HETT tips, att skapa en oas... där man mediterar över de svåra bitarna, OM maten nu är svår.. när tabeller, siffror gram och microunits.. mer rör till det än sätter fart på aktiviteten, s.a.s Men det är ju inte så svårt för dig, därmed sitter du ju inte fast i ordets bemärkelse , toppen! grattis! Men tänk igenom varför keto framstår attraktivt, och vad du vill med keto... när redan borttagandet av raffinerade produkter, i sig faktiskt , iaf över lite tid... lätt bör, få några kilon enbart att försvinna. Eller , hur mår man med "enbart några, kilos överflöd.. vissa mår illa av det, andra kan gå upp trettio kilo utan att vilja veta av att behöva ernå viss disciplin. (ordet disciplin, har liksom ordet respekt, fått en märkligt negativ klang och konnotation här i Sverige, som jag märkt.. för mig är ortdet disciplin, förbundet med positiva saker, mer nu än någonsin då det finns så många avancerade "fällor" omkring oss allihopa, vissa svårare att navigera i , och lätt att lockas int ill sämre beteende.. : mat, är ju mer än enbart gott och ett socialt kitt.. iaf varuutbudet när vi handlar, en minerad mark. Och man ska ju handla i många många år till.. göra bra val. Om man VILL. (men många gör, tyvärr och är inte särskilt behjälpta av tabeller, eller vetenskapliga bifogade analyser, när disciplin saknas) Nej jag menar enbart att enbart du själv kan bedöma, när var och hur du ska hantera maten, och de val du gör är så länge det känns bra rätt för dig där och då och nu, absolut inte att min avsikt är att gå in och rita någon karta åt dig, aldrig! Allt gott / mvh
  18. Haha! Du är för härlig.. med dessa precisionsanalytiska grafer och diagram , allt korrelerat till kostomläggning - med detta omfattande arbete och metodik skulle du kunna bli seniorhandledare på landets vårdcentraler.. visa upp datan, ge personalgrupperna en hendlednings-session á en eftermiddag, sedan voilá!! Problemet är att det tycks.. som att ingen som är i stånd att med sin kompetens och kunskap, göra detta.. eller orka, samtidigt behöver man kanske vara ett pars tycken eller några eldsjälar att sätta det i verket. Så vem tar nu över efter dig? Resultaten är helt lysande, vi är många fler som röner liknande framgångar, jag själv är som förbytt från katastrofläge till prima status. Jag menar, här i forumet är det inbördes rapportering.. men ute i blandbefolkningen, som ännu går omkring och tror på rubrikerna om hur "extrem" och "farlig" lchf är... Samtidigt tror jag, att för aktiv individ som ännu inte ingått pensionsålder, att värden fluktuerar.. har också lsät på lite och samtliga insatta/forskare säger också.. att man inte kan referera enbart till ett eller två tagna prov över året.. det klan pendla, vilket är lite förtröstansfullt om eller när t.ex en lipid går över gränsen.. och skapar onödiga alarmsignaler. (som personalen aka. läkemedelsmarionetterna.. omgående "vill åtgärda" Ett dilemma, och denna evinnerliga fixering vid redan måttliga höjningar tolkas också som om de vore skrivna i sten av bly. Vore det inte för att jag kollat upp litteraturen, föreläsningar och lyssnat på forskarna.. så skulle jag också stressa mig sönder o samman över "en liten förhöjd fettpärla i ett provsvar.. men jag gör inte det, jag är ännu inte redom för några statiner förrän jag ser mer patologisk förändring.. att behöva försvara sig med att "förebygga" hjärtinfarkt.. räcker inte för min del. Att jag inte har perfekta värden, beror på att jag inte tror det finns några ultimat perfekta värden. Hur har det gått med träningen? Något som kanske bidragit till din lyckosamma profil tror du?
  19. Spännande! Den här manicken ville jag också ha, helst meddetsamma i höstas.. men fick lugna mig med tanke på att jag inte bedömer det vara värt så länge man håller bra koll via sin ordinarie BS-kontroll över dygnet. (spar pengarna , så länge.. ) Men otroligt intressant - min reflektion är precis som din, att ditt faste BS, som initialt kommer med en liten boost av adrenalin och kortisol.. ska, eller bör dala inom en á två timmar, skulle jag ha kvarvarande förhöjd morgonBS så där hela förmiddagen, så kan jag inte tolka det till något annat än tydlig pre-diabetisk status, när din insulinproduktion inte förmår "ta hand" om det initiala värdet. Jag som enl. vårdapparaten väldigt snabbt klassades som "fullblodsdabetiker" är alltså inte ens med reservation pre-diabetiker, däremot lutar jag mot att vara rätt klockren pre-diabetiker vad de än säger . Jag ser, liksom de flesta gryningsfenomenet inträffa, men.. det går snabbt ner, oftast inom en timme i vaket tillstånd.. från ca 5,2 till 4,7 däromkring. I morse när jag tränade, mätte BS 1/2 h efteråt, då sköt det i höjden (1:a gången jag tog mig tid att mäta för att se effekten på BS av träning) , men .. dalade sedan tillbaka till 4,6 - intressant hur lite styrketräning drar ut glykogenet i blodbanan, så tydligt. Utan metformin fBS ca 5,5 sedan inom en á två timmar.. tbx till max 5. Men denna referens refererar till sept./okt/nov när jag mätte väldigt frekvent över dygnen, numera tar jag lågdos metformin och ligger i fBS på max 4,8.. för att komma ner till ca 4,5 innan det är dags för lunch. Tränar inte särskilt hårt, har utrymme för mer, och inbillar mig att om jag lade i bara lite högre växel åå träningsfronten att jag eventuellt, skulle klara att "fixa till" det prediabetiska tillståndet, men man ska göra det.. vilja leva med det, vilket jag i nuläget inte har lust eller ork med. Om man får fråga, är du diagnosticerad eller konstaterad pre-diabetisk? Det är "mystiskt" att ditt relativt höga fasteBS står kvar och dröjer, jag håller definitivt med!! Samtidigt menar jag att det inte alls är dramatiskt att få så pass LÅG höjning faktiskt, efter lunchen, den där siffran efter räkorna, är ju absolut inget att knorra om. Bara det att det ska sänka sig.. kanske lite, lite mer... beroende på vilka referensvärden man följer. Men 8 efter en lunch.. är ju ingenting. Kan gä'rna få gå upp till både 9, 10, 11, 12.. bara det sänker sig!! Dvs, att ditt insulin tar hand om dessa nivåer...
  20. Ja! Att koka benbulong, hjälper definitivt @ morgonsol , det är väldigt konstruktiv aktivitet, att planera någonting som man själv skapat i vetskap av att ha minimerat så mycket som möjligt av toxiska kemiska föreningar, hittar du sedan ben kommet från gröna gårdar, så är det enbart ännu en komponent som ger ännu större HELHET och "mening" i att öht, vilja, orka och till slut realisera. Det är extremt enkelt att koka benbuljong, många moment men ack så lätt och behjärtansvärt och så fruktansvärt gott angenämt att förtära och så elegant, gärna som återkommande vana...
  21. Hej, denna punktlista du skapat är PERFEKT lite kontroll-lista. Om jag får reflektera lite... För framgång och öht mening med att skapa plan (och inte bara attiralj, som tidsfördriv.. med självbedrägeri) krävs innan dess : uppbyggd mental skärpa, som hanterar den psykomotoriska reflexerna (vanorna) som så ofta utgör snedstegen in i (onödiga) småfällorna.. och kan sabotera den bästa plan av alla planer, spelar ingen roll hur väl medveten man är om de ovanstående punkterna, om följande inte är vÄL FÖRANKRAT och ROTAT. * Målmedvetenhet * Beslutsamhet * Självbehärskning Dessa tre komponenter utgör din karaktär (inkl. matbeteendet, relationen till mat, din personliga definition av vad mat är och ska vara i ditt liv) : men alla punkterna/parametrarna utvecklar MED de tre komponenterna DISCIPLINEN. Även om du sover som en prinsessa, eller tillgodoser dig med andra punkter, så kan det fallera om målmedvetenheten inte uppnått en viss grad.. eller om man t.ex kompenserar en god natts sömn, med därmed "lite fri tillgång till extra skvättar grädde, när man ju ändå mår-så-himla-bra.. och kan *pricka av.. en punkt. Så akta sig för att följa en punktlista och därmed mena sig *ha kontrollen. Disciplinen sitter inte i varje punkt, disciplinen behöver sätta sig i ryggmärgen! Som en ryggmärgsreflex, och EJ förhandlas med. Det, tar tid.... men den tiden är värd allt och avgörande för att omvärdera samtliga punkter som lett till ett fördärv, ogynnsamt hälsoläge, karaktärsbrist, slapphet.. eller falla-tillbaka-till-den trygga trygga traditionsvagga som vaggat en till förledande stigar.. som sedan är så snåriga att man behöver skriva punkter på egentligen självklara parametrar, som ska sitta som reflexer, när långsiktig förankring väl blivit ett absolut prio 1. Därför, har man aldrig mediterat så är mitt förslag.. att börja försöka lära sig,. det är eventuellt inget som passar alla men det är om du frågar mig, där... i meditationen.. du hittar dig själv, dina svagheter.. dina styrkor.. din förmåga.. och där planen ligger... inte på ett stycke papper helt för sig själv, utanför din kropp, som du alltid kan manipulera dithän du vill och det passar. Disciplinen är djupare, men jag skulle kunna drista mig till att säga att disciplinträning.. överträffar t.o.m motion. (fast motion är fantastiskt för kroppen, men är inte knoppen vaken och alert, så kan den fantastiska motionen bli enbart ännu en attiralj.. utan egentlig mening eller mål) (som av ren tristess.. kan t.o.m skicka någon direkt tillbaka till ruta 1, och tillbaka till frosseri och disciplinlöst beteende med relation till mat rakt in i det gamla spåret, som mamma pappa moster syster mormor och alla de andra inkl. affärerna... vill ha dig, vara-som-alla-andra, eller vara-normal "konsument" Det om det, hoppas du nappade , inte lätt alltid.. därför kan disciplinträning ta tid, ta år.. men kan också ta enbart veckor. Men spelar ingen roll om ditt kolesterol, din vikt, din puls eller dina ögonvitor eller hudtorrhet är det ena eller andra, du måste ha en KOMPOMISSLÖS disciplin.. eftersom jag menar att ALLT, precis allt, allt allt.. är FÖRÄNDERLIGT. Utan disciplinen.. , blir jobbet, insatsen, engagemanget, ambitionen, lusten, styrkan, viljan och glädjen kortsiktig! Så karaktärsdaning med hållbar disciplin'r mental skärpa och fokus på långsiktighet är A och O. (inte kortsiktighet där man kan mixtra och svänga med resp. parameter som det passar , där varje parameter alltid kan förses med en slags svängdörr eller så elastiskt att till slut aldrig uppnå långsiktigheten mot lyckosam, framgångsrikt hälsotillstånd, där parametrarna verkligen går i samklang/synergi. Här pratar vi alltså om kompormisslös disciplin. Realisering.
  22. Därför att staten befinner sig som en part i marknadsliberalism, fri marknadsföring och står i beroendeskap av import/exportindustri. Flödet av råvaror med bakomliggande industri, oavsett huruvida industrin är exploaterande och därvid utarmande eller den är agrart biologiskt eko-anpassad, så har staten inte den ultimata övergripande roll , som du efterfrågar här - generella riktlinjer är och förblir grovt generella och kan ses som enbart förslag.. i en marknadsekonomiskt styrt varu/råvaruutbud i diskarna och på hyllorna. Den enskilde medborgaren har sin explicita rätt att ta beslutet efter EGNA FRIA VARDAGLIGA val, och själv komponera sin kost, om än.. de valen kan medföra enligt särskilda mat-ideologier, direkt hälsofarliga. Väljer någon att äta spannmålsbaserat, kan det aldrig ses som "förkastligt" , likaså kan den som väljer fettbaserad kost, ses som "att leva förkastligt" Det där med ideologisk moralism, är vi kanske olika känsliga för, men överstatlighetsfasoner menar jag fanns, och fortf, finns lite för mycket av. Det står var o en fritt att känna, tycka, anse och må bra av t.ex medelhavskost, istället för att försöka bända in en statlig apparat att frångå spannmålsätandet, betydligt lättare att förstå och tolka "riktlinjer" som inget mindre eller mer, än förslag, de är liksom inte diktat, men tolkar man det som diktat, och upplever sig som underordnad staten likt en lydande soldat.. det är då det kan bli bittert och börja tala i termer om att "ha blivit lurad" Personligen har jag aldrig sett staten som min pappa, att dra pekpinne i min privata sfär, huruvida jag vill ha mina hekto smör eller gram smör, en limpa bröd och om det är vitt ljusbrunt eller mörkt, hela eller halva eller krossade korn. Däremot ser jag det som direkt intelligent, att ha tydlig information om vilka gifter som resp, råvara har.. och i vilken tillagad form olika varor reagerar kemiskt. Finns inga direkta bevis om att det är farligt att äta kolhydrater tillredda från grunden. Dem i spannmål alltså. Annat är det att ha folkHÄLSOupplysande mission eller ansvar, t.ex tillsatsämnen, E-numer etc. Att det finns livsmedelskontroller och hela den apparaten, är inte saken, utan att en riktlinje plötsligt ska behöva ses som diktat.. det går tyvärr inte sätta en enda övergripande regel som kan-gälla-alla... det är där problemet ligger, att många kan gå i god för och proklamera lchf som "bättre" må vara, men i samma grad säger spannmåls-användarna att spannmål som bas är "bättre. Staten är en part på fri marknad, precis som enskild medborgare, enbart större muskler i förmåga att vara med i styrandet om utbudet på hyllorna. Men det är industrin som förser staten med signalering om etableringen. Jag kan lägga fram underlag för min lchf-kost för min VC, och hoppas att läkaren reagerar positivt, men även om läkaren ser det som positivt och gynnsamt, så ska en läkare ha med sig hela regionen för att få till en minimalistiskt minimal förändring gällande "kostråd" , och då är det ändå proffession, NetDoctor har en publik som troligtvis inte är homogen, sett i fettskräckens landskap.. så kan behövas ev. ett sekel till, innan folk rent allmänt är beredda att äta t.ex 75% fett.. och skippa mjölmat, som är högraffinerad. Dock kan man märka att man ofta rekommenderar att äta hel föda, dvs försöka dra ner på hel- och halvfabrikat. En medvetandehöjning. Om det var på just NetDoctor minns jag inte men jag ser att rådet att dra ner på hel/halvfabrikat, är numera utbrett.
  23. Ja det är fri budgivning som gäller , du får vara helt enkelt din egen kostexpert och specialisera dig på din kropp oc sinnet som styr vartenda intag. Nu är vi inte heller några dagisbarn som inte själv kan ta ansvar för vad som väljs ur utbudet, det finns också gränser för vad staten ska representera, det rör inte mig personligen ryggen!! att staten är obehörig vad gäller mina val gällande näringsintag, vare sig det handlar om 8 skivor sirapslimpsskivor om dagen, eller X % fett om dagen, jag anser att staten nog är det sista jag vill ha in i min privata sfär. Min kropp är min, privata ensak. Behöver inte staten för det ändamålet, så länge jag uppnått vuxen ålder, införskaffat mig bildning, via skolpliktslagen.. så har staten därmed "gjort" sitt. Hur du är med din kropp, och önskar skarpare "statliga regler", är upp till dig men staten kommer aldrig åt iaf mina val, oavsett åt vilka håll mina val går. Dom kan ta sina rött-kött-ger-cancer-melodi, och ...... ja.
  24. Gemma

    LCHF

    Enastående gjort !!! Vore märkligt att inte bli beviljad en sådan operation, med tanke på vilka resurser man jämförelsevis lägger på by-pass operationer , där många patienter ÄNDÅ går upp i vikt igen men också får dessutom vitaminbrister och svårt med näringsupptagning för att inte nämna post-op. komplikationer - de ska vara hedrade att få utföra den sista korrigeringen efter sådant enastående arbete på egen hand, inte knorra det minsta för lite tråcklande.