Lalas

Medlem
  • Innehållsantal

    6
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

13 Neutral

Om Lalas

  • Rank
    Nyanländ
  1. Kia och MariaF, jag känner igen "periodandet" mycket väl. Problemet är som Kia skriver, jag är inte på botten. Mentalt är jag på botten periodvis. Efter perioder i sockerträsket. Jag har fått en diagnos, jag anses vara sockerberoende. Tror på det i perioder, när jag är på botten. Men tvekar när jag har bättre perioder och kan äta, dricka med måtta. (dock inte så långa perioder) Måste komma till en insikt att livet utan socker, alkohol (och i perioder nikotin ) är bättre än att leva som nu, upp och ner i sockerträsket. Det tar på krafterna. Tack för era svar!
  2. Hej Kia, tack för svar. Har läst din blogg Kul med bloggar som riktar sig till sockerberoende, finns inte så många. Ja, kommer nog landa i mitt sockerberoende så småning om. Men även om det är värt det så är det en stor omställning och ett helt nytt liv. Det är ju som Bitten säger, när man kommer till henne har man provat ALLT annat. Vill ju så gärna kunna hantera socker och alkohol i lagom mängd. Med lchf funkar det ibland med avsteg i korta perioder, men har aldrig fått en hållbar lösning.
  3. Hej, och tack för långt svar. Ska läsa din tråd. Anledningen till att jag sett det svart eller vitt är att om jag har ett kemiskt beroende är det ju noll tolerans med socker, mjöl, alkohol mm. Är det "bara" ett ätstört beteende så är det ju en annan behandling som kan hjälpa mig och där det bygger på att man kan lära sig att äta lite av allt. Men man kanske inte ska se det så? Bara det att situationen är ohållbar. All hjälp och behandling är dyr, tidskrävande och tar på krafterna, så vill ju att det ska vara rätt behandling. Orkar inte att misslyckas hela tiden.
  4. Tack! Ja, det är just det som är så svårt. Det som funkar en gång behöver inte fungera nästa. Måste nog göra lite dektetivarbete.
  5. Ja, hon är ju en stor inspiration om man vill lära sig mer om sockerberoende. Hon har även provat Kbt utan framgång. Jag har också pratat med en Kbt- terapeut under en period, blev kanske lite bättre men inget varaktigt. Hittade liksom ingen hållbar lösning. Vet inte om hon provat något mer?
  6. Hej, Jag har ätit lchf i ca 8-10 år, innan dess GI. Jag älskar maten, mår toppen, ingen acne, ingen IBS mm. Men jag trillar hela tiden tillbaka i sockerträsket. Ibland ofta ibland sällan. Ibland gör ett litet avsteg att jag hetsäter och äter skit i en vecka. Ibland klarar jag avsteg utan problem. Vet inte vad detta beror på, kan inte sluta med detta. Avstegen är oftast i sociala sammanhang, ibland för att jag är sugen, vill äta något gott dåd och då. Ibland är jag inte sugen alls och äter endast av pliktkänsla, inte vill tacka nej. Har funderat mycket om det är så att jag straffar mig själv eller passar på när jag ändå ätit utanför ramen. Eller om det är skam/skuld när jag äter så att det går utanför mina värderingar, bryter mot mina regler eller om det är så att jag är sockerberoende. Anledningen att jag vill äta relativt strikt är att detta beteende gjort att vikten smugit sig på, och trotts att jag äter väldigt bra mat i övrigt är överviktig nu. Har rådgjort med flera som behandlar sockerberoende och de tror helt klart att jag har ett beroende. För jag uppför mig precis som om det är ett beroende, gömmer smyger, ljuger. Men är ändå osäker på om det inte är en ätstörning, att jag skulle kunna bli hjälpt av KBT eller att prata med något om beteendet. Behandling för sockerberoende skulle med all säkerhet fungera, men det är ett väldigt begränsat liv. Vill inte välja det alternativet innan alla andra möjliga lösningar är provade. Finns det några här som kommit ur ett likande problem? Hur skulle ni gå till väga? Tack på förhand!