kareng

Medlem
  • Innehållsantal

    786
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    5

Allt postat av kareng

  1. Jag väger drygt ett kilo mer före mes än efter så svullnaden är väl ungefär densamma som tidigare. Däremot känner även jag av ägglossningen mer än tidigare men har mindre mensvärk (ingen alls). Mensen har blivit mer regelbunden och "likadan" varje gång. Detta trots att jag närmar mig övergångsåldern. Den PMS som har med humör och känslighet att göra tycker jag att jag inte känner av lika mycket nu som tidigare. Däremot har jag fortfarande en sömnlös natt i början av varje mens.
  2. Det är verkligen problematiskt när båda föräldrarna inte ser samma sak. Jag förstår inte av ditt inlägg om ditt barn "bara" är sockerberoende eller om hon har börjat utveckla övervikt? Har hon börjat utveckla övervikt borde det var lättare att förklara för hennes pappa och även för henne själv. Inget barn vill vara överviktigt och ingen förälder vill att deras barn ska vara det med allt vad det kan leda till, både fysiskt och psykologiskt. Jag hade samma problem med att övertyga min sons pappa när jag bestämt mig för att vi som familj skulle övergå till att äta LCHF. Det är jag som handlar och lagar all mat. Vi bor tillsammans och har aldrig tidigare varit så djupt oense om något under våra 18 år tillsammans. Det var äktenskaplig kris i några dagar. Han var som de flesta andra - totalt fettskrämd. Jag började vägrade att diskutera/bråka/argumentera med honom förräns han läst Matrevolutionen. Det fick honom att ändra uppfattning och så fick jag honom till att gå med på att prova i en månad. Efter den månaden var han helt såld. Han hade börjat gå ner i vikt vilket han inte trott var möjligt med så fet mat "man ska ju äta fullkorn". Han började också ta till sig ny kunskap om hur kroppen fungerar. Han har nu efter cirka åtta månader med LCHF gått ner tio kilo, är normalviktig enligt BMI och fått flera "lärljungar" på jobbet. Vår son började bli lite knubbig i fyraårsåldern. Han är nu tolv år. Han upplevde själv att han var lite kraftigare än klasskompisarna och var ledsen för det, inte mobbad eller utanför men det störde honom. Han ville gärna växa i sin kropp och "bli som alla andra". Han tog till sig budskapet direkt när han märkte att han fick äta god mat som gjorde honom mätt och tillfredställd. Ett problem tidigare var ju att han blev hungrig långt innan lunchen serverades i skolan. Han har aldrig ätit mycket godis, läsk, bakverk då han vet att det inte är nyttigt. Däremot så trodde jag tidigare att allt som det stod light eller lätt på var det han skulle äta för att bli normalviktig. Han har nog alltid haft samma problem som jag att han alltid varit hungrig/sugen och triggats att överäta p.g.a. kolhydrater. Mycket frukt har det blivit när hungern satt in. Vilket inte gjort saken bättre precis. Efter åtta månader är han nu normalviktig enligt BMI och känner stor lycka över det. Förhoppningsvis bli hans acneperiod inte lika jobbig som många av hans klasskamraters. Han äter inte helt strikt LCHF men tillräckligt. Han vill inte känna sig helt annorlunda sina vänner. Han äter skollunchen som alla andra men är inte lika hungrig längre efter en mättande frukost. Han äter frukt ibland bara för att det är gott inte för att han är hungrig/sugen. Är vi/han borta och äter tar han det han vill ha o.s.v. Det får nog inte bli för mycket svart eller vitt tror jag när man har med barn/ungdomar att göra då är det nog lätt att de sparkar bakut. Jag tycker att du och pappan ska ha ett allvarligt samtal kanske med hjälp av någon utifrån där ni pratar om ers dotters framtid. Försök förmå honom att läsa Matrevolutionen och Ett sötare blod innan ni börjar diskussionen. Gillar han inte att läsa kan du leta upp Andreas föreläsning på internet samt Ann Fernholms program hon gjorde åt Vetenskapens värld. Det borde vara en ansträngning han kan tänkas göra för sin dotter. Det är antagligen lättare för honom att ta till sig informationen om den kommer från någon annan än från dig. Försök att få honom att gå med på att testa en månad och därefter utvärdera situationen. Håll dottern utanför diskussionen så mycket som möjligt och försök visa en enad front inför henne.
  3. kareng

    itrim?

    Ja, Itrim vill tjäna pengar och det gör de också. Vem vill inte det på sin affärsidé. Det tycker jag att de kan få göra - man blir ju inte tvingad att gå dit. Det är man själv som lurar sig och tror att det är lösningen på det problem som man brottats med i så många år. Varje gång man påbörjar ett nytt viktminskningsprojekt tror man det. Itrim drivs som franchising. Jag vet att Itrim tror starkt på det som de förespråkar. Jag tror inte att de flesta som förespråkar ät mindre - spring mer egentligen är onda eller bara drivs av pengar. Jag är säker på att de tror att de har rätt. De flesta är vad jag tror naturligt smala och har inte problemet med en ständig hunger och ett ständigt sug. Sen kan man väl tycka att många av alla lärda kvinnor och män borde kunna ta till sig information på ett bättre sätt och inte vara så förbannat stolta. Det är svårare att ducka för vad offentliga rådgivare (ex. Livsmedelsverket, sjukvården etc) förespråkar än vad en privat aktör förespråkar. Det blir på sätt och vis ens eget fel om man blir sjuk om man gått emot gänse normer och vetanden. De allra flesta tror stenhårt på kalori ut - kalori in. Det fungerar ju också under en period när motivationen är på topp. Naturligt smala och naturligt rörelsevilliga personer kan inte förstå överviktiga och vad det är som de brottas med. De tror att det är kunskap om att man ska äta mindre och springa mer som fattas samt att alla tjocka är lata och har dålig karaktär. Itrim vill såklart att man ska stanna kvar hos dem efter det första året och motionera och gå på gruppmöten med pepp och motivation. De vet att det tar lång tid för kroppen och hjärnan att lära sig en ny vikt. De tror att om man lyckas hålla den nya vikten i fem år så har man arbetat in nya vanor och beteenden som gör att man inte måste kämpa så hårt längre. Det kanske stämmer om det nu finns så pass många som lyckas med det vilket jag inte tror. Det finns ju många typer av överviktiga. Om det gäller dem som gått upp p.g.a. graviditet så är det ju lättare för dem att återgå och behålla en lägre vikt om den lägre vikten är deras egentliga normalvikt. Itrim säger också att den grupp som de lyckas bäst med är "de tillfälligt tjocka". Vilket inte är speciellt förvånande. Ingen kan leva hungrig resten av livet! Tillägg: Med att hålla vikten menar de det första året plus uppföljningsåret. Alltså totalt två år inklusive viktminskningsfasen.
  4. kareng

    itrim?

    Jag tecknade mig för Itrim för ett år och genomförde det. Det kändes som sista utvägen. Jag är kvinna 45+ som haft problem med övervikt stor del av livet. Jag hade fortfarande fettskräck. Hela konceptet är helt kalori in - kalori ut - baserat. Först åt jag pulver, shakes och frystorkat i tre månader. Efter pulverstadiet var det dags att fasa in på mat. Har man flera kilon att gå ner när man är klar med pulverstadiet äter man pulver två gånger om dagen och mat två gånger - alltid äta fyra måltider per dag. Efter cirka ett halvår är det dags att äta fyra måltider mat. När man fasar in på mat är det LCLF som gäller därefter när man nått sin normalvikt ska man äta GI-baserat. Man träffar samma handledare både enskilt och i grupp (samma grupp varje gång). Ledarna är väldigt gulliga och trevliga och man känner sig alltid välkommen. Förutom att prata kost, motion, känslor ska man gå dit och träna minst två gånger i veckan för att bibehålla så mycket muskelmassa som möjligt. Träningen där är väldigt bra och alla är välkomna - både tjocka, smala, gamla, unga, män och kvinnor. Man tränar både styrka och kondition i intervall. Jag kan rekommendera gymkort där för er som inte trivs på vanliga gym. Man väger sig regelbundet på en våg som spottar ut en massa siffror där man kan se fettprocent, muskelmassa etc. De peppar också deltagarna ta ta tillvara på vardagsmotionen, att använda stegräknare för att komma upp till ett personligt valt antal steg per dag. På det hela taget var jag mycket nöjd med Itrim. Det som oroade mig var att motivationen skulle lägga sig som jag vet att den gör efter ett tag för mig. Jag vet sedan tidigare perioder av VV och liknande att jag klarar av att upprätthålla motivationen och stå ut med hunger och sug upp till max tre år. Skulle det bli så även denna gång? När jag väl började tänka de tankarna kände jag att jag var illa ute. Jag ville inte ha tillbaka alla mina kilon (och några till) - jag orkade bara inte det! Det var då jag började läsa om LCHF som jag till viss del hört och läst om tidigare men förkastat p.g.a. fettskräck. Istället för att börja GI-varianten började jag äta LCHF när jag hade nästan ett halvår kvar på Itrim. Ledarna tog det väl ok men var lite rädda för mättat fett. Nu åtta månader senare har jag gått upp cirka 7 kilo av de 22 som jag förlorade under det första halvåret med Itrim. Jag känner mig dock inte alldeles förskräckt över det. Viktökningen skedde de första månaderna och stannade sedan upp. Dessutom har jag upplevt så många andra fördelar med LCHF. Framförallt att slippa hunger och sug! Det känns som om jag kan leva resten av livet med den här kosten.
  5. Jag tycker inte att du ska leva med torrhosta! Det gjorde jag i ett halvår innan jag fattade att det berodde på medicinen. Det är farligt för kroppen att hosta för länge. Det finns tydligen en nyare och dyrare variant av medicin med samma verkan förutom att man inte hostar av den. Den substansen heter Kandesartan (http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19971010000046&DocTypeID=7). Läkarna vill gärna prova om det fungerar med den billiga varianten först innan de skriver ut den dyrare. Börjar du hosta - be att få byta ganska omgående!
  6. Två stycken i min bekantskaps som börjat med LCHF har fått hjärtinfarkt. Den ene, en man 45 år, fick sin efter ett par månader på LCHF-kost. Han avled direkt - hann aldrig till sjukhuset. Den andre (man 50 år) fick sin efter drygt ett halvår på kosten. För honom har det gått bra. Båda har långt innan de lade om kosten till LCHF levt ett osunt liv med alldeles för stor övervikt, osund mat, rökning, stress och för lite motion. Jag tror inte att någon av dem ätit så mycket mer mättat fett/eller fett generellt egentligen efter kostomläggningen, mer att de skippade kolhydrater i de flesta former förutom ovanjordsgrönsaker. Fettkvoten var det inget fel på innan kostomläggningen. Att en hjärtinfarkt skulle komma förr eller senare hade man väl kunnat räkna med. Det anmärkningsvärda är att det inträffade just efter kostomläggningen. Kan det höra ihop? Hur vanligt är det att man får en hjärtinfarkt när man börjar med LCHF? Finns det någon jämförande data? Efter allt vad jag läst om LCHF borde det vara precis tvärtom - att hjärtat mår bättre av LCHF än av annan kost. Jag äter själv LCHF sedan april 2012 och är helt övertygad om att det är rätt för mig och för alla andra som vill prova. Nu tänker jag på honom som överlevde sin hjärtinfarkt. Hur ska han tänka när det gäller kosten i fortsättningen? Vågar han fortsätta med LCHF? Han har stadigt förlorat kilon under det halvår som han ätit LCHF - och varit positiv till kosten. Förutom viktnedgången har han fått mindre sug/hunger och sover bättre. Han har ännu många kilon att gå ner innan han får en hälsosam vikt. Att han slutat röka behöver jag väl inte nämna.
  7. Här kan du läsa mer om Kopimismen: http://christianengstrom.wordpress.com/kopimism-level-1-skapelsen/
  8. Anhängarna av den väldigt nya religionen Kopimismen (http://kopimistsamfundet.se/) diskuterar att anta LCHF som sin religiösa specialmat: http://christianengstrom.wordpress.com/2012/12/29/kopimismen-okar-enligt-sprakradet/ Vad tycker ni om det?
  9. Hej, Jag undrar om kvoten icke-HDL/HDL som Anne Fernholm skriver om i sin bok "Ett sötare blod": I boken exemplifierar hon två personer där den ena har kvoten 1,95 och den andra har kvoten 3,6. Den med 3,6 har en riskökning för att dö i hjärtinfarkt på 70% menar hon. Vad säger en kvot på 3,8? Mellan vilka värden är det ok att ligga när det gäller kvoten icke-HDL/HDL? Är det skillnad mellan personer som lider av diabetes 2 och de som inte gör det? Vänliga hälsningar