Lisa Holmstedt

Medlem
  • Innehållsantal

    5
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

16 Bra

Om Lisa Holmstedt

  • Rank
    Nyanländ
  1. Ketonförgiftning, men inte diabetiker

    Jo det börjar kännas som om de inte vill ha mig där, vilket är konstigt eftersom jag ber om och behöver hjälp med detta. Som sagt, de kanske bara har för lite kunskap om ämnet. Jag känner att nästa steg är att kolla glutenintolerans och sköldkörteln, eftersom jag har gener för att få problem med detta.
  2. Ketonförgiftning, men inte diabetiker

    Jag iallafall har mer känt att jag som ung tjej ibland blir åsidosatt och inte trodd på, därför kändes det som att den senaste läkaren jag bara hade telefonkontakt med avfärdade problemet med att fråga om jag hade en ätstörning. Om min pappa varit med vid läkarbesöket för 4 år sedan kanske vi blivit mer tagna på allvar, men som sagt: Denna diskussion får inte plats här! Är tacksam för väldigt intressanta svar, jag fick lite ny inspiration, om man nu kan få det om sånt här...tack!
  3. Ketonförgiftning, men inte diabetiker

    Jag är så glad och tacksam för er hjälp! Jag blev skickad till en barnläkare, minns inte om han var allmänläkare eller specialiserad inom området, men hur som helst verkar mina 11 prover vara långt ifrån tillräckliga. Det gör mig ledsen, när de inte hittar något hade jag gärna fortsatt ta prover och testat andra metoder än bara blod- och urinprov för att hitta felet. Jag ska prova att få mina journaler utskrivna så jag kan se, och så ska jag tjata på min vårdcentral för att få en ny tid. Det var min mamma som var med, och vi träffade en manlig läkare ja. Sist jag ringde sa mannen jag pratade med i princip att jag borde tänkt på detta tidigare, och tagit upp det när jag var inne senast (för undersökning av en muskelskada som inte har något med detta att göra). Han trodde inte på mig, och frågade om jag hade en ätstörning...Men när jag nämnde att jag kunde be mamma ringa tog han till och med fram min journal När min mamma fick giftstruma gick hon till en kostrådgivare eller liknande, hon kunde till och med sluta med sina mediciner och istället behandlas med olika dieter. Kanske borde prova det om inte vanliga läkarvården vill hjälpa mig.
  4. Ketonförgiftning, men inte diabetiker

    Tack för era svar! Nej, jag har inte nöjt mig med bara den läkaren men även om jag tjatar blir jag bara dumförklarad och bortförklarad av de läkare jag pratat med. Ska försöka få en tid för provtagning för att se vad som är knas, håller hoppet uppe...:) min mamma är glutenintolerant så vi äter mestadels glutenfritt hemma, och även helt mjöl- och spannmålsfritt längre perioder. Så tror inte att det bara är gluten, men det kan ju vara en av faktorerna varför jag blir sjuk. Jag äter allt (grönsaker, fisk, kött, vegetariskt osv osv). Mycket varierad kost med större del grönt och alltid hemlagat från grunden. När vi var hos läkaren då för 4-5 år sedan tog de 11 blodprover på mig, de kollade allt de kunde sa de till mig.
  5. Ketonförgiftning, men inte diabetiker

    Hej! Jag vill berätta hela min historia och hoppas på att någon mer känner igen sig i mina symptom... När jag var 12 år var jag ofta sjuk, min mamma trodde att jag hade en känslig mage och att förkylingar etc gav symptom där. En "sjuk" dag kunde börja med att jag vaknade på morgonen och kände mig illamående, trött och hade ont i huvudet. Eftersom jag mådde illa kunde jag knappt få i mig något att äta, och efter ungefär 2 timmar började kräkningar som fortsatte under 10-12 timmar. Det verkade som vanlig maginfluensa, men detta återkom varje månad och när det var som värst upp till två gånger per månad. Jag rasade i vikt och vid 14 års ålder åkte vi till sjukhuset för att se vad som var fel. Jag vägde då 29 kg och var överlag väldigt liten, hade inte kommit in i puberteten än. Läkaren tog massvis med prover för att utesluta glutenintolerans, diabetes etc men kunde inte hitta någonting alls. Han förklarade mitt tillstånd som "ketonförgiftning" och förklarade hur ketonerna fungerar i kroppen och att jag antagligen var allergisk mot dem. Han rådde mig att äta mer och oftare, och om jag någon gång kände att ett anfall var påväg skulle jag snabbt få i mig socker för att höja mitt blodsocker och förhindra ketonerna från att frigöras. Nu 4 år senare mår jag mycket bättre, jag har varit noga med att äta ordentligt och jag känner tydligt igen symptomen när jag håller på att bli sjuk igen. Jag är väldigt noga med fasta tider för måltider, och jag äter 3 större och 2 mindre mål om dagen. Efter sjukhusbesöket växte jag otroligt fort både på längden och bredden, fick min mens, kom in i puberteten osv. Men, det senaste halvåret har det blivit värre. Jag känner att jag har alldeles för hög ämnesomsättning för jag blir hungrig bara 30-40 minuter efter en ordentlig måltid och känner mig ibland trött och låg. Innan kunde jag tänka "jag åt ju faktiskt bara en smörgås till frukost" eller "jag sköt upp lunchen för länge" men nu kan jag ibland inte förstå varför jag plötslig mår sämre. Vid två tillfällen de senaste 2 månaderna har jag kräkts även om jag ätit ordentligt. Jag känner mig oftare trött och hängig, är ofta hungrig och låg och kissar väldigt ofta. Jag har provat både gluten- och mjölkfri kost men det ger ingen skillnad. Jag skriver här eftersom jag inte kunnat hitta någonting om ketonförgiftning, förutom det som är kopplat till diabetes typ 1 och som dessutom klassas som livsfarligt. Jag har inte hittat någon läkare som känner igen mina symptom, och ingen annan som har varit med om detta. Är jag ensam om detta?? Någon som har mer kunskap om ketonförgiftning?