Anna-Lena

Medlem
  • Innehållsantal

    132
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    3

Allt postat av Anna-Lena

  1. Jag har inte kommit igång med någon regelbunden träning än, och det blir nog inte löpning, mer troligt spinning, när jag får bakdelen ur vagnen. Men jag är ruskigt stolt över er, och det skulle vara häftigt om ni hade någon LCHF-logga. Nu är min argumentationsteknik, vad gäller träning, lite klen, då jag inte tränar själv, just nu. Men nu fick jag ett bra argument! Lycka till i loppen, och ha roligt !
  2. Jag har haft tur, att inte behöva vara borta ifrån jobbet, speciellt många dagar, även då jag åt urusel kost. Men jag känner ändå en klar hälsoförbättring. Det mest konkreta är, att jag är en mindre konsument av värktabletter. Huvudvärk har jag haft sedan tonåren, och sedan ca 45-års åldern, alltid lite småvärk i någon led, i kroppen. Detta har minskat avsevärt nu, sedan jag började med LCHF. Ungefär ifrån daglig till varannan dags användning, till 1-3 ggr/månad. Mycket sympatisk bieffekt
  3. Tack! Du har precis förstått, hur jag vill att matlagning ska vara. Det här måste jag testa !
  4. Tack, för dina snälla ord! Jo, jag ska nog ta mig i kragen, och göra majonäs och tacokrydda. Jag ser precis att jag fått ett majjorecept här. Man blir, som du säger, mer och mer kräsen. Sen vill man ju hålla undan så mycket socker det bara går. Det är ju svårt med vissa varor. Jag tycker jag alltid har läst innehållsförteckningar, men det där oväntade sockret som finns i t. ex. vissa kycklingfiléer och skinka. Jag talar då inte om marinerade varor. Jag misstänker att det är i något slags konserverande syfte. Ja, jag förstår inte att det ska vara så svårt att röra på höfterna, så där vackert som Monique gjorde. Men det var kul, och skulle man ge det några gånger, skulle man kanske få till det.
  5. Ja, ja men , det blev Zumba, eller vad man nu ska kalla de kylskårsliknande rörelser jag utförde, för . Även jag, var sen på dansgolvet. Jag som ville smita ifrån början, blev lite besviken då min kompis höll på att backa till förmån för frukosten. Sen var ju förvirringen total, och besvikelsen, då jag trodde att vi skulle gå miste om det hela p ga förvirringen svensk/finsk tid. Men det blev ändå s k Zumba till slut, och kanske triggar det mig, till mer organiserad form av rörelse. Jo, jag njuter faktiskt också till fulla drag, av LCHF. Njut vidare, du med!
  6. Tack, det värmer! Lycka till dig också
  7. Sitter just nu och väntar på att min köttfärssås ska bli klar. Det blev lite hopkok av, vad som fanns i kylen; rester av oliver och soltorkade tomater, rödlök, philadelfia, tomatpuré, sambal oelek, rysk youghurt, grädde, salt och peppar. De soltorkade tomaterna och oliverna är ifrån goodiebagen, ifrån LCHF-kryssningen. Till detta blir det kokt broccoli och en sallad. Säsen får koka ihop, medans den vuxne sonen kokar sin pasta. Jag är ingen matpolis, men servar inte med kolhydratsmatlagning. Sonen pluggar just nu utan CSN, pga en tidigare utbildning, som ej fullföljdes, men nu kommer snart pengarna igång. Men än så länge så köper jag pasta, bröd, eller annat han vill ha. Han ser tack och lov inte ut som sin mor, och tränar periodvis ganska hårt. Han får ta eget beslut, om hur han vill äta. Min dotter däremot, som har två små barn, är däremot inne och nosar på LCHF, även om hon tycker jag är lite knasig ibland. Som t ex, när jag slank in i stress, köpte en ren hamburgare och en kopp kaffe, på McDonalds. Sonen tycker i grunden, att maten är väldigt god, och han är lång och omättlig, så han blir ofta nöjd. Det är bara ibland, som han kokar någon kolhydratskälla, till den mat jag lagar. Det här med LCHF löper annars på, och jag forsätter att minska i vikt. Förvisso gick jag förra veckan upp 8 hg, men jag återvann, eller återförlorade 5 av dessa. Jag tar det med ro, och undrar inte så mycket över varför. Min jojobantarerfarenhet säger mig att så här är det bara ibland. Kryssningen var väldigt trevlig, och inspirerande. Kul att se de "stora" (inte kroppsmässigt), inom LCHF. Jag pratade lite med professor Göran, och hans fru, han som skriver krönikor hos Annika Dahlqvist. Ett väldigt trevligt och klokt par. Överhuvudtaget verkade folk så trevliga och anspråkslösa. Jag kom också i samspråk, med många sympatiska vanliga kämpar. Mycket givande, gav absolut mersmak. Sådärja, nu har sonen och jag ätit maten, den var till belåtenhet, och jag blev själv nöjd. Jag såg, och hejade på Annika Dahlqvist, hon verkar vara så vänlig och vanlig. Jag har tänkt mycket på henne, hur stark hon måste vara, och vilken väg hon ändå har banat.Tack och lov, att hon orkat kämpa vidare, för oss andra, och att Andreas har hakat på. Vi skulle behöva en Andreas, och en Annika på varje vårdcentral, i hela landet. Jag har tänkt mycket tillbaka, till min egen inställning till LCHF. Som jag skrev förut, och som många andra här, har jag också varit skeptisk. Fast, jag undrar lite, har jag egentligen varit så skeptisk. Dels har jag ju brottats med sötsug och övervikt, i mer eller mindre hela mitt liv, troligen har PCO'n gjort sitt till. Den riktiga fetman satte väl igång vid ca 33-35-års åldern. Faktiskt inte i och med graviditeterna, utan snarare, att jag skulle "bota" min PCO, med p-piller. Jag gjorde då slag i saken, och slutade röka. Det ångrar jag förstås inte, dock kom kilona som ett brev på posten, och värre skulle det bli, ju mera viktklubb- och viktväktsförsök jag gjorde. Jag brukar säga att viktväktarna har gett mig +17 kg. Förvisso succéartad viktminskning, följd av mindre succéartad viktökning. Den senaste gången, innan LCHF, som jag gjorde ett seriöst försök, var 07. Jag var med i Aftonbladets viktklubb, Rössners skapelse. Det var ju relativt nytt, med blogg och diskussionsforum, och det är ju något jag gillar. Det gick ju ganska bra, rätt länge, jag började då också motionera.Det var i och för sig trevligt, men väldigt stressigt. Dock höll den "sunda" livsstilen i sig ganska länge, säkert ett par år, men sen sprack det med dunder och brak. Jag tappade "kontrollen" helt och hållet. Idag motionerar jag ingen organiserat, men känner ingen större stress över detta. Jag kände ändå, jag hade nog börjat få en LCHF-nerv, som jag var omedveten om, att jag ville ha Bregott och riktigt smör, att jag skulle undvika det söta, inte bara det uppenbara söta, utan även youghurt, proviva och liknande. Sportbarer och lightprodukter var jag skeptisk till. Vad är skillnaden egentligen på en tre gånger så dyr sportbar emot en kexchoklad??? Fast jag löpte liksom inte linan ut, jag köpte ändå ofta "lätta" ostar, lättmjölk. Jag nobbade det mjuka, ljusa brödet, men åt grovt och hårt bröd. Väldigt mycket frukt och grönt blev det. En av tusen frossarvanor jag har haft, är att stiga upp på nätterna att äta. Jag kom ihåg, att jag då gick och åt frukt, när jag skulle vara "duktig". Nattätandet fortsatte jag med, i början av LCHF, det blev ofta nötter och choklad, fast jag gick ändå ner. Sen har nattätandet försvunnit mer och mer, på ett naturligt sätt. Jag sover helt enkelt mer sammanhängande. Själv tror jag att det här har berott på ett starkt insulinpåslag, som fått ner sockret i botten. Jag har aldrig kollat upp insulinnivåerna, men jag känner mig ändå ganska övertygad. Jag läste inte så noga LCHF eller GI, men jag hackade inte ner på dem som gjorde det. Jag trodde helt enkelt inte jag var skapt för det. Jag var ändå intresserad av att kanske lyssna på Annika D., när hon hade föredrag i min hemort, men det blev inte av. Jag hade nog, intill jag började fördomen om att maten skulle vara dyr. Så är det inte, skulle jag vilja säga. Det kostar att köpa en oändlig mängd fast food, chokladbitar, chips, glass, kakor, bröd, drycker m.m., och därtill åt jag ju faktiskt vanlig mat också. Jag hävdar nog att matkassarna har blivit lättare och billigare med LCHF. En aktivitet, som jag i princip alltid gör, är att ta trapporna, istället för hissen till min arbetsplats. Det är 6 våningar upp. Det oavsett, om jag viktväktat, sockerfrossat, viktklubbat eller LCHF'at. Trots att jag inte organiserat gymmar, så kan jag konstatera att det blir faktiskt lättare och lättare. Jag kan också konstatera att det inte påverkade vikten ett dugg, när jag sockerfrossade och vägde nästan 3-siffrigt.
  8. Jo, jag la också märke till det. Jag tror att cancer är ett så laddat ord, vår skräck, trots att de många bra behandlingsformerna idag, det finns väl så många diagnoser, som kan vara mycket värre. De flesta överlever ändå, vad jag kan förstå. Min mamma, som dog för ett par år sedan, tog det jättehårt, när hon fått cancer (självklart tog jag också det hårt, men hon hade ändå gått igenom så mycket hemskt). Även fast hon var sjuk efter en infarkt och hade amputerat benen. Hon fick en lindrig form av cancer, som hon blev frisk ifrån. Faktiskt fick hon ändå ett bra liv, mycket p g a hennes fantastiska inställning. Då hon dog, var det av ålder och hjärtsvikt, hon blev 91 år. Men hon var uppväxt, när man kallade cancer för kräfta, och i stort sett ingen blev frisk, vad jag förstår. Man kanske också är rädd för kvacksalveriryktet, en mediauppståndelse likt Annika D./svininfluensavaccinet. Lite synd, men jag kan tänka mig, att ämnet är känsligt och laddat. Något direkt förbud tror jag inte att det finns, för att prata om det.
  9. Jag tycker om den 90 %-iga Lindt chokladen, och kan förhålla mig ganska bra till den, dvs jag går inte igång, och tuggar i mig hela kakan, utan håller mig till någon ruta. Tyvärr så har jag inte sett till den i någon av "mina" affärer. De hade den i min närmaste ICA, men sedan försvann den. Jag ska fråga dem varför, kanske den inte hade så stor åtgång. Jag vill inte gå under 85 %, och inga smaker, då jag är rädd att jag "går igång".
  10. Jättegrattis ! Vilken inspiration !
  11. Ha, ha, det måste bero på att du är ungdom, eller är det så att du ätit LCHF längre än mig ;-)? Skämt åsido, buden var olika, och förvirringen var total, vad gäller svensk/finsk tid. Tur att Monique var snäll, och körde dubbla pass. Zumba var kul, men koordinationen var noll. De enda rätta stegen var uppvärmning, dvs gå på stället. Fokus fick ligga på att gå åt rätt håll, så man inte förstör, och går åt vänster, när alla andra går åt höger.
  12. Jag håller med er övriga, en mycket trevlig och prisvärd kryssning, som jag gärna gör igen. Jag är ganska "ung" inom LCHF, hållit på sedan oktober, men så här långt känner jag att det är en klockren kosthållning för mig. I början var det bara konkret, desperat försök, till viktminskning, utan att ta reda på så mycket bakomliggande fakta, men ganska snabbt väcktes ett otörstigt, djupare intresse. Jag gick inte bara ned i vikt, jag mådde snabbt väldigt bra också. Väldigt trevligt att se "stora" personer, inom genren IRL, de överträffade förväntningarna. Jag gillade föreläsningar väldigt mycket, ibland blev jag lite seg, berodde dock inte på föreläsarna, utan det faktum, när en medelålders överviktig kvinna, ska stuffa på dansgolvet till 2:00, och sedan kombinera det hela med ett Zumba-pass 7:30. Men vad tusan, kul var det, och man äter ju LCHF . Jag hade avsikt att åka själv, om jag inte fått med mig någon, men en kollega och vän, som var tidigare än mig, med LCHF, hängde med, och det var ju såklart jättekul. Hon hade bakat jättegoda muffins, som hon modifierat om ifrån någon blogg. Vi avnjöt dem med tyska ölkorvar, kokta ägg, nötter och ett gott glas vin, i vår fina hytt med fönster. Livet är allt bra gott ibland. F ö var jag nöjd med maten. Vi träffade trevliga människor, att språka med, bra med LCHF-bord i buffén, det öppnade upp för kontakt. Det här gör jag gärna om. Kvällens middag? Det blir nog en gryta med fläskkarré, grädde, soltorkade tomater och oliver .
  13. Tack detsamma! Huvudsaken är ju att man går tillbaka till det sunda, efter söta synder. Jo, jag jobbar också i vården, och där är det ju tacksamt med kläder. Det är otroligt roligt att byta storlek. Njut!
  14. Jo tack, det går bra. Jag trivs fortfarande som fisken i vattnet med LCHF; gott, mätt, lätt att laga, går även att hantera när man är ute. Jag har hittills gått ner 12 kg, och mår alldeles ypperligt. Påsken har gått bra, jag har jobbat hela helgen. Mycket hembakt och stora påskägg till personalen. Jag måste erkänna att det luktade gott, speciellt en del av det hembakta, men inte en godisbit eller en kaksmula har passerat mina läppar. Jag är ju den typen som likt en alkis, inte ens kan smaka, jag är då rädd att jag trillar dit. Det enda jag tar, är enstaka bitar av mörk, 85 %ig choklad. Ibland har jag bakat i LCHF-stil, då använder jag inte heller sötning. Vad roligt med berömmet ifrån omgivningen. Ha det fortsatt bra!
  15. Vilken resa du gör! Starkt av dig. Jag tycker fortfarande det känns som LCHF - jorden är platt, här också, vad gäller den medicinska yrkeskåren. Statiner känns som det har blivit lika vanligt, som mjölk till kaffet här. Jag har valt att nobba jobbets hälsokoll, vill undvika att mäta kolestorolet. Blir jag dålig, blir det förstås annat. Jag är glad för Annika Dahlqvist och Andreas Eenfeldt, som vågar trotsa etablissemanget, och förstås alla andra duktiga föregångsfigurer. Jag läser just nu Skaldemans bok, intressant, och jag vill gärna läsa Uffe Ravnskovs bok också. Lycka till med ditt kämpande!
  16. Ha, ha ! Tack för komplimangen! Det är väl snarare, typ 50 år, men man kanske kan räkna att jag var oskyldig de ca 12 första åren . Nej, allvarligt talat känner jag mig ganska lugn, angående takten. En av de positiva sidorna av jojobantning, man har gammal erfarenhet att luta sig mot, man vet att det kommer platåer. De är trista, men ska lidas igenom. Jag ska nog prova att göra majonäs någon gång. Har du ett bra recept? Hur länge håller den sig i kylen?
  17. Tack för de fina orden! De värmer ordentligt. Jag önskar dig detsamma!
  18. LCHF fortskrider, jag känner mig trygg i det här och har väldigt lite sockersug. Helt otroligt, egentligen. Jag som, när jag åkte hem ifrån mina nattpass kunde gå förbi ett hembageri och köpa ett par bullar, för att trycka i mig på tåget hem, och sedan äta frukost, som oftast bestod av mackor. Med skammens rodnad på mina kinder kunde jag t o m lägga till någon chokladbit. Jag har hållt på sedan oktober, och har faktiskt avsikt att fortsätta äta på det här viset - ja kanske resten av livet. Än så länge har jag inte märkt av några större biverkningar. I början var jag lite trög i magen, men det gav med sig. Jag var nog rätt gasig i magen, tyckte inte jag hade så mycket besvär, men jämför jag med nu, så är magen otroligt lugn. Jag är en aktiv kvinna, med mycket järn i elden. Det här med att äta 5 små måltider, lagad mat och "nyttiga" mellanmål, som man rekommenderas att göra i traditionella viktminskningsmetoder, har inte riktigt funkat för mig, inte i längre perioder, i alla fall. Förr eller senare har det alltid spruckit. Periodvis kan jag tycka matlagning är kul, men vissa perioder är jag inte alls så road, och dessutom alltid på väg någonstans. Med LCHF är det så suveränt, matlagningen är enkel, jag blir mätt, jag äter oftast inte mer än ett huvudmål per dag, sen kompletterar jag med MBC-kaffe (kaffe med kokosfett och smör), däremellan äter jag äggrätter, nötter och bär. Jag ser ofta till att jag har lite kokta ägg i kylen. Och än så länge går jag ner i vikt, och känner mig harmonisk. Är jag på resande fot, så köper jag ex. hamburgare eller korv utan bröd, med rena grönsaker, kanske en klick persiljesmör. De ser väldigt förvånade ut i korvkioskerna, men gör snällt som jag säger. Det är inte helt optimalt, då dessa säkert innehåller tillsatser, mjöl och socker, men blir det inte alltför ofta, känns det helt okay. Jag jobbar på en stor arbetsplats, totalt är vi 120 anställda. Som alltid är brukligt inom sjukvården, är intresset för kost och motion stort. En del var före mig, vad gäller LCHF, en del är totalt emot det och en del är snällt nyfikna. Ibland är jag road att diskutera det, och ibland får jag lära mig att stänga öronen. Jag har inte kommit igång med någon direkt träning. Däremot märkte jag lite förvånat och förtjust att jag sprang till ett tåg, och var faktiskt inte ens andfådd. Det hade inte varit möjligt innan LCHF, jag hade nog gett upp, och tagit nästa tåg. Vid bokrean nu köpte jag på mig en del böcker, bl a Skaldemans bok. Liten text, men väldigt bra, f ö blev det lite kokböcker, kul med inspiration. Snart åker jag och en kollega på LCHF-kryssning. Jättekul, jag ser fram emot föreläsningarna, min kompis vill absolut att vi ska testa Zumba-passet, det är däremot väldigt nervöst, jag har ju som sagt, inte tränat på länge. Jag försökte ifrågasätta om hon inte tyckte det var väldigt tidigt på morgonen, men hon var inte ett dugg avskräckt. Jag har hållt mig frisk, förutom en jobbig förkylning, men den är över nu.
  19. Det är nog lite hur man själv ställer sig till sötningsmedel. Själv har jag valt att inte använda någon form av sötning, men om man är bekväm med det, använder det måttligt och kan hantera det, är det ju okay. Varför jag inte vill använda sukrin, stevia eller dylikt, är för att jag är så otroligt sockerberoende, både psykologiskt och fysiologiskt. Jag kommer ihåg första Viktväktaromgången, för ett antal år sedan, då jag tuggade Viktväktarkolor frenetiskt, så jag var alldeles impregnerad i hela gommen med aspartam (tror jag att det är i dem). Jag insåg redan då, att jag hade lite beteende att jobba med. Däremot händer det att jag bakar helt utan sötning, och det faktiskt har blivit lyckat. Man väljer själv hur man vill hantera det här.
  20. Jag har inte smakat 100 %-ig choklad, men hört att den kanske är lite väl bitter. Däremot tycker jag Lindt's 90 %-iga är god. Tyvärr hittar jag inte den i mina vardagsaffärer. Ja, ha, ha, det är ju tur för familjefriden, att du inte får en massa crawings på hustruns chokladmassagechoklad :-)
  21. Kul med ditt arbete! Du är ung, SLV och etablissemangssidan behöver få mothugg. Lycka till!
  22. Jag tycker inte alls att du är en självömkande lipsill. Jag har ätit LCHF sedan oktober, och vetat om att jag haft PCO, sedan 76, jag var också 15 år då. Tänk om jag fattat tidigare, hur klockren LCHF är, när man har PCO. Nåja, jag njuter av att jag mår väldigt bra. Helt enkelt tycker jag att du ska förklara för din läkare hur du mår, att du vill prova en annan behandling. Är det en bra läkare, så respekterar han vad du säger, eller ger en bra motivering att du ska fortsätta (mina medicinska kunskaper är för tunna, för att ge dig råd om du ska fortsätta med Primolut-Nor, eller ej). Det kan ju vara så att när du är färdigbehandlad med Primolut-Nor, så går kanske crawingsen tillbaka. Om du inte känner förtroende, eller att ni inte är på samma våglängd, byt läkare.
  23. Tja, jag har överlevt semlorna och Jansson...;-)!
  24. Oj, vilket gott och lättbakat bröd, kokosbrödet, nästan lite för gott - frossarvarning ;-). Det här kommer definitivt göra fler gånger.