Anna-Lena

Medlem
  • Innehållsantal

    132
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    3

Allt postat av Anna-Lena

  1. Jag jobbar heltid natt. Jag har en kollega, som också äter LCHF. Det går fantastiskt bra för henne. Hon äter inget på natten, bara kanske lite ost, om hon bli sugen. Jag har inte lika lång erfarenhet, men tycker det går bra för mig med. Till skillnad från min arbetskompis, så äter jag, när jag jobbar. Det varierar vad jag äter; soppa, makrill, ägg, eller rester hemifrån, bara det är LCHF. På morgonen blir det bär med rysk yoghurt/fet fil/crème fraîche eller dylikt. Vi mår båda väldigt bra. Man får liksom hitta det som passar en bra.
  2. Det där var ett intressant ämne! Jag har inte hållit på med LCHF så länge, däremot har jag en viss rutin, eftersom jag jojobantat, av omgivningens trugande och s.k. 'välvilja'. Hittills har jag sluppit 'duster', men jag är övertygad om att det kommer. Mest har jag fått intresse. I det här sammanhanget, kan det vara en av de få gångerna, det är en fördel, att det är alldeles uppenbart, att jag måste göra något åt mina 35 kg's övervikt. En sak, som jag känner, är att jag respekterar om folk själva inte vill följa den här kosten, att då ska de också respektera mitt val av kosthållning. Egen kunskap är ju också bra, då blir det ju automatiskt lättare att motivera sig. Mitt dilemma, är att i sommar, ska jag åka iväg på en isolerad kursgård, då jag kommer att bli hänvisad till att äta deras mat. Ingen affär finns i närheten. Jag funderar nästan på att säga, att jag är glutenallergisk, men det känns ju inte helt hundra. Men hur tacklar man sånt? En jättebra tråd! Jag vill också ha tips, vill inte göra avsteg ifrån den här kosten, samtidigt som jag inte vill uppfattas som dryg, krånglig och otacksam.
  3. Kul att du startade den här tråden! Jag har PCO, och vetat om min diagnos, sedan jag var 16 år, det var -76. På den tiden gjorde man inte vaginala ultraljud, inte på mig i alla fall. Det upptäcktes av en slump, då man skulle operera bort en cysta, så då passade man på att skära ner äggstockarna till normalstorlek, en operation som inte görs idag, då man inte tycker att det ger så mycket. Operationen hjälpte inte mot hirsutism (kraftig behåring), som väl på sätt och vis har varit mitt livsproblem - jag har kämpat många år med diatermi, för att ta bort generande hårväxt. Kolhydratsug, insulinresistens och viktproblem kvarstår också, ökar skulle jag vilja säga. Det positiva med operationen, var att jag fick regelbunden mens, något som jag inte ropade jipee åt som 16-åring, jag hade så stora besvär av hårväxten. Men med facit i handen, så här ca 35 år senare, och med vuxna barn och barnbarn, så ger jag doktorn som opererade mig, skamset, så mycket tacksamhetens tankar. Doktorn var en fantastisk man, och jag var en fantastiskt gnällig och förtvivlad tonåring, som led av min hårväxt. På den tiden var inte PCO så känt, det kallades för Stein-Lewenthal, nätet med den fantastiska spridningen fanns inte. Nu finns det patientföreningar, forskningen går framåt, även om det finns mycket kvar för oss med PCO att göra, lasern har kommit, för permanent hårborttagning. Vi ska kunna bidra med mycket själva, för att lindra våra symptom, med kost och motion. Ja, suck, så var det, det här med kost och motion. Lätt att säga, inte så lätt att uppfylla. Jag är färsk inom det här med LCHF, men än så länge känns det klockrent, speciellt med kombinationen PCO. Jag trodde inte LCHF var min grej, men efter jojo-bantning och en övervikt på ca 35 kg, så kände jag att jag inte hade något att förlora. Eftersom jag förut tvivlade på LCHF, så letade jag inte efter information, så jag har inte förstått hur bra det här kan vara för oss. Efter Viktväktarna och Viktklubben är jag rejält fettskrämd. Jag har hållit på sedan början av oktober. Förutom att jag förlorat ca 7 kg, så känner jag en harmoni, besväras knappt av sötsug, tycker att matlagningen är så enkel och god, känner mindre värk i kroppen, mindre huvudvärk, längre uthållighet och mindre sömnbehov. Det var roligt att höra, att din läkare rekommenderat LCHF, och att du också verkar må så bra av kosten. Fortsatt lycka till!
  4. Jag håller med! Verkligen jättekul, vilka intressanta trådar det finns. Det var redan roligt och intressant med Dahlqvist och Eefeldts blogg, med det här blir det ett toppenkomplement. Ni som jobbar med detta gör ett jättebra jobb :-)!
  5. Tack Tommy! När mitt LCHF-intresse fördjupades, så tittade jag runt på You Tube klipp, bl.a. det, när Andreas intervjuar dig. Fantastisk resa du har gjort, jag gillar speciellt, när du säger något i stil med; 'Är Tommy hungrig, så äter Tommy'. Det får stå för mig också. Andreas bok, 'Matrevolutionen' har jag lyssnat på nyligen, väldigt bra. Enda nackdelen med den var, att jag brukar ha min ljudböcker, för att varva ner och somna till. Den natten blev jag vaken, då jag inte kunde sluta att lyssna.
  6. Oj, så många igenkänningsfaktorer det fanns! Vid min senaste jojobantning, så tyckte jag att spinning och Body Pump var roligt, men det rann ut i sanden, när jag fick en senskada, blev för tung (igen) och dessutom fick svårt att få ihop all tidspassning. Jag kommer att börja göra något igen, men känner ingen stress just nu, utan fokuserar på mat och vardagsrörelser.
  7. Nu har jag kört LCHF sedan oktober. Det var en dag, jag skulle åka och spela konsert. Mitt största fritidsintresse är att spela blåsmusik, jag spelar valthorn och althorn. Byxorna spände som vanligt, nej det var mer påtagligt än vanligt. Skulle de hålla? Suck och stön, jag måste göra något, jag hade länge tänkt att jag måste göra något, jag bar på 30-tal kilot övervikt.LCHF? Nja, det var nog inget för mig, full respekt för de som lyckades och trivdes med det, två på mitt arbete var mycket nöjda. Jag var trött på alla plan, jag hade haft det jobbigt på det privata planet också, det här året, kände mig håglös, orkade liksom inte ta tag i det, men orkade inte heller med den eskalerande vikten. När jag gick förbi kiosken den dagen såg jag en bilaga till Expressen, en LCHF-bilaga, som en liten pocketbok. Den var inte så dyr, jag köpte den, jag ville ändå ha något på tåget att läsa. Det var många fina recept, och enkla förklaringar om vad LCHF gick ut på. Jag tänkte att jag testar, jag börjar att laga något recept, att mentalt ställa in mig, vad som gällde. Ganska snabbt, utan att jag tänkte på det, vart jag ganska strikt. Det gick ändå så oerhört enkelt. Jag har en vuxen son som fortfarande bor hemma, jag deklarerade, hur jag skulle äta, att om han ville fick han koka pasta eller dylikt till maten. Han, den stackarn brukar ändå stötta mig, han har ju växt upp med en jojobantande mor. Sedan slutet av 90-talet har jag gjort 3 stora viktminskningar, á ca 20 kilo, med några års mellanrum. Eftersom dessa alltid har ändat upp med att jag gått upp mer än 20 kilo, så har jag förstås bara blivit större och större. I botten har jag PCO, en diagnos som jag vetat om sedan mitten på 70-talet, då jag även opererades för detta. Den typen av operation gör man inte idag. Annars så arbetar jag heltid natt, som undersköterska på en Thoraxintensivvårdsavdelning, har två vuxna barn, ett barnbarn, ytterligare ett barnbarn på gång, Jag har även delad vårdnad om en mellanpudeldam. Nu, så har det gått två månader med LCHF, jag känner ett väldigt lugn, tycker att det är enkelt, sockersuget försvann snabbt, jag kan mer längta efter apelsiner. Jag dricker lite fet mjölk, och äter lite choklad (85 %), annars är jag som sagt var strikt. Dock räknar jag inte, väger mat eller för någon slags dagbok, över vad jag äter. Däremot kollar jag noga på innehållsförteckningen, och håller ögonen på kolhydraterna. Om jag stannar och eller går ner mer, så får jag dra åt svångremmen, men än så länge har jag förlorat ca 7 kg. Jag har inte börjat motionera än, men jag har ambition att göra det, men känner inte stressen. Vi. Får se hur det går. Jag har nog mer tro på LCHF, än mig själv, känner mig för hopplös ibland, men skam den som ger sig.