Elinor

Medlem
  • Innehållsantal

    258
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    3

Allt postat av Elinor

  1. Suck, känner så igen mig i det där. Jag som är extremt laktosintolerant hänvisas alltid till en slibbig gratäng gjord på havremjölk och vatten, som jag ska dela med veganen. Nej tack, hellre svälter jag. Köttbullarna innehåller mjölk. Äggrätter och stuvningar innehåller vanlig mjölk eller grädde. Till och med den inkokta laxen är inbäddad i grädde. Hela tiden hänvisas jag till vegankost, det vill säga sojabollar eller falafel, då catering eller kock slår ihop alla specialkostare så de bara behöver göra en extrarätt. Till efterrätt blir det en liten mandarin eller en torr pepparkaka. Nu äter jag iofs inte sötsaker, så att jag aldrig kan njuta av efterrätterna är väl ingen tragedi. Min intolerans är och andra sidan inte jämförbar med din celiaki såklart. Jag får "bara" magknip och diarré om jag äter laktos. Vilket inte är störtkul på en julfest, men blir ändå bra igen efter några timmar. En person med celiaki skadar ju kroppen på riktigt om kocken slarvat med gluten. Så håller med, finns oftast förhållandevis mycket man kan njuta av på julbordet om det enda kravet är LCHF. I alla fall jämfört med folk som har allergier.
  2. Ja, alltså resultatet är knappast förvånande. Rent kortsiktigt så kommer olika typer av fasta alltid ha en mer drastiskt effekt på vikt och värden än bara en kostomläggning. Tar längre tid att få resultat(positiva eller negativa) via enbart diet förändringar. Men ja, periodisk fasta är himla bra i största allmänhet. Att de sedan blåser upp en marginell ökning av blodfetter känns ju minst sagt onyanserat. Men är någon överraskad? Såklart missar läkare och bakåtsträvande "experter" aldrig en chans att få propagera för lite läckert raffinerat margarin på mackan. En stor del av Livsmedelsverkets egna verksamhet verkar ju mer eller mindre gå ut på att hjärntvätta svensken att äta mer smörgås med margarin. Gör man inte det får man inte i sig tillräckligt med "fibrer" tydligen ?
  3. Fast är det inte ofta så att de äter rätt lite i förhållande till aktivitetsnivån? Det är min erfarenhet vad gäller folk som är medelålders(eller äldre) och magra trots att de äter kolhydratrik kost. De brukar vara hyfsat ointresserade av att äta. De vet inte vad det innebär att överäta. Rätt ofta(men inte alltid) upplever jag dem också som diffust sjukliga och klena. Kanske kopplat till den näringsfattiga kosten? Sen finns det hurtbullar som tränar 4-5 dagar i veckan. Då kan man äta nästan vad som helst. Men dessa individer brukar iofs undvika socker och snabba kolhydrater mer än gemene man. De frossar snarare i fiberharvegryn, banan och kruskakli. Ändå viss skillnad på olika kolhydrater. Vissa är dåliga medan andra är lite mindre dåliga. Tolerans vad gäller socker och kolhydrater varierar ju också. Mycket är nog genetiskt betingat och bara att acceptera, men såklart också sjukdomsaspekter, tarmflora och annat samspelar. Jag kunde hålla mig slank på kolhydratrik kost ända fram tills 40-års åldern. Sen hände något med metabolismen och kilona började smyga sig på. Jag åt varken snabbmat, fikabröd, godis eller dylikt och efter livsmedelsverkets värdelösa rekommendationer. Ändå gick jag upp cirka 15 kilo på bara några år p.g.a pasta och bröd. Men känns som ett klassiskt händelseförlopp det där, viktökning kopplat till åldrande + kolhydrater. Blir förövrigt provocerad när smala alltid ska sitta och tokfrossa i vetemjölsmat och socker på TV. Man vet att de inte äter så privat hemma, då skulle de inte vara smala. Känns så himla förljuget. Vi ska på något ologisk vis lyckas med konststycket att vara sköna livsnjutare som äter&dricker i princip all skit som finns och ändå förblir slanka.
  4. Ja, vassleprotein i mejerier är lite av ett mysterium. Är det i särklass snabbaste proteinet, vilket är kanon för muskelbygge men kanske mindre bra om man har diabetes? Insulinresponsen på vassle är extremt hög, vilket studier kopplar till den snabba proteinsyntesen. Däremot påverkas inte blodsockret lika drastiskt av vassle, så enligt helt andra studier sägs det vara bra långsiktigt vid diabetes. Förvirrande minst sagt ? Mejerier består iofs också av kasein, som är ett långsamt protein. De består självklart också av aminosyror, näringsämnen osv och i bästa fall en hel del naturliga fetter. Så oavsett om vassle är bu eller bä, så är ju naturliga mejerier inte jämförbara med att sleva i sig rent vassleprotein. Sen bör man kanske hålla igen på mejerier med hög andel sockerarter oavsett proteinsammansättningen? Vad gäller proteinpulver på vassle eller kasein eller 50/50, så är det ju fortfarande inte ens i närheten så illa för en tränande diabetiker som t.ex gainers. Tänker att det bästa nog är en variation av olika animaliska proteiner via kosten. De är förhållandevis långsamma, men ger också en komplett aminosyrasammansättning, till skillnad från vegetabiliska proteiner som nötter och baljväxter som sällan är fullvärdiga. Kan nog vara svårt att få i sig alla essentiella aminosyrorna om man är t.ex vegan. Kan nog till och med vara direkt farligt om ens främsta proteinkälla är sojaprodukter. Tycker också det roligt och himla intressant att kostdoktor släpper fram olika röster och åsikter kring hur mycket protein vi bör äta på LCHF.
  5. Ja, allt måste inte svart och vitt vad gäller synen JG. Jag kan uppskatta mycket av det han skriver eller diskuterar i podden som rör t.ex träning. Han har ibland vettiga åsikter inom andra ämnen. Fast ärligt, finns det någon som ställer sig bakom en Coca Cola reklam idag? Han gör det ju inte direkt svårt för sig när han kritiserar en produkt som till och med extra beskattas i många länder, p.g.a ohälsa kopplat till söta drycker. Det är när han uttalar sig om kost(främst LCHF) och omdiskuterade livsmedel(t.ex socker, gluten och mjölkämnen), som det blir fyrkantigt, oinspirerande och publikinfriande. Finns det ingen studie som stödjer en påstådd problematik, så existerar den inte enligt honom. Att tiotusentals eller hundratusentals människor upplever försämringar/förbättringar kopplat till en viss typ av livsmedel är tydligen irrelevant. Världen blir väldigt liten och simpel, när man resonerar så. Främst för att det saknas storskaliga utförliga studier kring det mesta inom kost. Finns oftast bara några få gjorda på gnagare eller ingen alls. Vilket inte är konstigt, eftersom medicinsk forskning är ett gigantiskt område, där kost bara är en liten del som knappast tilltalar de största finansiärerna. Sen för han också fram exakt de åsikter han vet på förhand går hem hos målgruppen. Men iofs nästan alla "internet entreprenörer" inom hälsa&kost sitter ju mest och stryker medhårs för att tilltala den egna gruppen.
  6. Visst är det så. Många som är veganer av politiska och filosofiska skäl. Deras argument är att man kan klara sig på växtbaserad kost samt att vi inte behöver döda och utnyttja kännande varelser(djur) för att överleva i dagens samhälle. I min mening, de sätter ribban jäkligt lågt vad gäller den individuella hälsan, eftersom de enbart talar om att "klara sig" eller överleva. Känns nästan som att djurens välmående är viktigare än den egna hälsan. Den typen av veganer skiter högaktningsfullt i motargument kopplade till hälsa och välmående. De flesta veganer i Sverige är även unga och därför friska och pigga i sig, vilket också gör hälsofrågan sekundär. Är ju främst när man blir lite äldre och börjar få krämpor, extrakilon och åkommor, som man börjar oroa sig för hur kroppen mår. Sen finns det en kommersiell ickepolitisk hälsofalang inom veganismen, som är väldigt aktiv på nätet och hävdar att växtbaserat är bäst för kroppen. De massproducerar även fake news, propaganda, så kallade "dokumentärer" och dylikt trams som mest ger mig huvudvärk. Möjligen kan man fånga upp folk som lurats in i den svängen, via information och starka motargument. Men som sagt, det handlar knappast om alla veganer.
  7. Intressant det där! Jag i och för sig aldrig sura uppstötningar. Snarare att jag får ont i magen, buller och svullnad om jag äter mycket rött kött till både lunch och middag. Har också svårt med klassiska foodmaps som lök, laktos och vitlök p.g.a IBS. Har iofs alltid öst i mig äppelcidervinäger, surkål, mjölksyreinläggningar och citron till maten, för att jag älskar sura grejer(så mycket att jag blivit tillsagd av tandläkaren). Men har kanske obalans vad gäller för lite magsyra ändå? Tycker dock att min rött kött känsligheten blivit mycket bättre, sen jag börjat resistent stärkelse boosta varje dag. Men det ena utesluter ju inte det andra och jag kan ju fortfarande inte äta så mycket rött kött som jag skulle vilja. Skadar inte att testa en behandling för att öka magsyran. Låter spännande om inte annat. Blir som sagt lite tröttsamt med fisk, veggo och majskyckling, när man är sugen på entrecote och högrevschili ? Vad gäller LCHF veggo(som tråden delvis också handlar om) så fattar jag fortfarande inte hur folk kan hålla sig mätta på det. Tycker till och med det är svårt att hålla mig mätt på lakto-ovo vegetarisk LCHF kost, måste äta halva äggkartongen med smör på, för att stå mig mer än några timmar.
  8. Elinor

    BritHa

    Men vad är alternativet om man inte får diagnos, undrar jag? Vilket typ av hjälp har man då rätt till? Det finns ju delar av vården som fortfarande kan vara behjälpliga vid fetma, även om t.ex dietist och läkare brukar vara bottennapp. Men du kanske behöver sjukgymnastik, kiropraktor, arbetsterapeut(om fetman försvårar vardagen), psykolog eller KBT om ätande är väldigt kopplat till känslor och negativa tankar. Om man är så pass fet att man inte kan arbeta heltid och kanske behöver färdtjänst eller hjälp i hemmet, så behöver man ju också diagnos för sjukintyg. Vilken av dessa tjänster har man tillgång till om man saknar diagnos? Men rent generellt så känns ju fetma som lite av en slaskdiagnos. Ett sätt för vården att slippa utreda bakomliggande orsaker grundligt. Lättare att bara ta för givet att allt beror på mängden mat. Finns många patienter där fetma är kopplat till fysiska tillstånd och störningar, d.v.s handlar om betydligt mer än att de äter för mycket. Men de varken lyssnar eller tror på vad patienten säger och ger inte rätt hjälp. En fetma diagnos kan även resultera i att man inte får godkänd remiss till specialistmottagningar, dit man behöver komma till för andra sjukdomstillstånd. En hel del specialistmottagningar som inte tar emot patienter med fetma tragiskt nog, även om de uppfyller alla andra kriterier. Är helt vansinnigt egentligen, men de har långa köer och prioriterar på grund av det. Patienten måste såldes utredas för fetman och gå ner i vikt, innan de accepter remissen. Att gå ner i vikt via vården är som bekant värdelöst, så det blir ett moment 22. Däremot tror jag inte att folk blir mindre benägna att försöka gå ner i vikt bara för att det står kronisk fetma i journalerna. Folk med fetma tänker jämt på vikten, hur de ska gå ner vikten, har ångest över vikten och påminns och stigmatiseras p.g.a vikten dagligen. Detta förändras inte av ett diagnosnummer. Att de fortfarande är feta beror ju inte på att de bara "gillat läget" och slutat bryr sig, utan att de saknar verktyg och rätt hjälp&råd.
  9. Håller med totalt. Extremdiet för mig t.ex flygvärdinnedieten, soppdieten och dylikt där man ska rasa 4-5 kilo på en vecka. Extremkost är saker som frukterianism och annat tokigt. LCHF är ett balanserad och frikostig sätt att äta och inte ens i närheten av extremkost/diet. Du får ju äta hur varierat som helst på LCHF. Det enda inom lågkolhydratspektrumet som ens ligger nära termen "extremdiet" är väl möjligen carnivore, i och med att man utesluter så många livsmedel. Tänker att det kan bli lite långtråkigt och enformigt i längden, även om många på carnivore bevisligen upplever hälsovinster. Inte för att jag tycker det är speciellt extremt personligen att bara käka animalier(många ursprungsfolk som ätit så historisk under tusentals år). Men jag kan ju fortfarande förstå varför en trendigt "klimatsmart" flexiterian tycker carnivore låter extremt. Förstår däremot inte hur det kan anses extremt att man inte vill äta en massa kolhydrater och socker ?
  10. Du kan såklart äta en generell lågkolhydratkost som vegan. Lågkolhydratkost innebär ju bara att mindre än x % av din kost kommer från kolhydrater liksom. Men att äta strikt LCHF som vegan känns ju mer eller mindre omöjligt. Främst för att de flesta kött- och mejerisubstituten är gjorda av spannmål, baljväxter(som onyttig soja) eller väldigt processade med suspekt innehåll. Strikt LCHF tillåter heller inte några större intag av baljväxter, vilket är en viktig källa till protein för veganer. LCHF innebär ju också att man väljer naturliga rena animaliska fetter över raffinerade växtfetter. En ok lågkolhydratkost som vegan skulle i min mening innehålla mycket frön, nötter, kokosgrädde&fett, avokado, svamp, olivolja&oliver, grönsaker och kolhydratlåga rotfrukter, super foods som proteinrika alger, fermenterad soja, bönor&linser, havredryck och nötdryck(istället för sojamölk) och möjligen extra protein från hampa- eller ärtprodukter. Denna diet är ju absolut inte godkänd LCHF dock, men inte överdrivet processad, låg på kolhydrater och fullvärdig(om du tar B12). Jag får problem med magen om jag äter för mycket rött kött personligen, så lagar en del vegetariskt och ibland blir det helvegansk(mest p.g.a experimentlusta). Kan vara t.ex veggobiffar på linser&nötter med wokade grönsaker och en fet thaisås på kokogrädde. Tycker iofs det är svårt att hålla mig mätt om jag lagar 100% grönt. Även om jag verkligen öser på med kokosfett och har energirika nötter&frön i, så blir jag hungrig igen efter 2-3 timmar och måste komplettera med omelett eller makrill i tomatsås t.ex. Så framgångsrik är alltså min "LCHF veganism", den går att upprätthålla i max 2-3 timmar innan det börjar kurra i magen ?
  11. Tyvärr är överviktsoperation den enda behandlingsformen mot fetma idag som ger goda resultat rent statistiskt. Såklart att den fyrkantiga vården då använder sig av denna quick fix, när daterade råd och scheman kring kost och motion inte fungerar alls. Ironiskt nog är bypass/sleeve operationer ingen quick fix för patienten. Ett rejält och långdraget helvete väntar efter ingreppet. Problemet är att de flesta fetma patienter inte klarar av att gå ner i vikt med någon av de andra metoderna som vården erbjuder. De skulle inte nödvändigtvis gå ner i vikt med hjälp av lågkolhydratkost&LCHF heller, även om folk här gärna vill tro det(för jag lyckades minsann och då kan alla!). Många med kronisk fetma, sjukdom och stort matmissbruk skulle vara oförmögna att följa en LCHF diet själva, när de lämnat kliniken för att återgå till det normala livet. Då skulle chipsen och fikabrödet plockas fram igen. Såklart är Gastrisk bypass/sleeve inte bra metoder, p.g.a risker och biverkningarna. Har själv en nära bekant som varit inne 3 ggr de senaste åren för operationer på grund av komplikationer med tarmarna kopplat till en bypass han gjorde för flera år sen. Han har till och med varit tvungen att ha påse på magen under en period. Se illa kan det gå efter bypass/sleeve operation. Men alternativ två var dödlig fetma, så förstår ändå varför han gjorde det. Det är såklart tragiskt och frustrerande att lågkolhydratkost oftast inte erbjuds som som behandling mot fetma + diabetes. MEN det skulle ändå inte räcka. Det behövs i kombinationen med något annat, som en egen coach för daglig kontant(så länge det behövs), som är på patienten, motiverar och ser till att han/hon rör på sig och håller sig till lågkolhydratkosten. Många med fetma och matmissbruk klarar inte av att följa kostråd överhuvudtaget om de lämnas ensamma vind för våg.
  12. Tycker du ska skippa den där tankebanan om att "börja om". Ofta sabbar man ännu mer för sig och släpper bromsen helt. I alla fall jag gör det, när jag tänk så historiskt. Jag har tryckt i mig en massa annat skräp också, eftersom jag ändå misslyckats med dieten och ska börja om från ruta ett. Att man faller dit på bröd, kakor eller dylikt är bara ett avsteg. Du är fortfarande kvar i din rutin och kost långsiktigt. Den framgång du haft hittills har inte försvunnit. Försök balansera genom att äta extra bra kommande dagarna. Du har min fulla förståelse vad gäller snedsteg med bröd hursomhelst! Är själv lite av en "nykter" brödmissbrukare. Blir så distraherad om servitören ställer fram färskt vitt bröd på en restaurang. Ta bort det för fasen! Jag slutar prata, blir irriterad, sliter sönder servetter i små bitar och stirrar på brödet, medan det drar och krampar i käkarna och vattnas i munnen. Den där belönande kicken man får av att stoppa bröd i munnen är rejält svår att stå emot. Har också fallit dit på just vitt bröd mer än en gång de senaste året. Vilket alltid lett till en dominoeffekt där jag p.g.a den snabba kolhydratinjektionen blivit så sötsugen att jag tryckt i mig efterrätt och godis också ?
  13. Fast det där är väl kulturellt i viss mån? Ett barn från ett ursprungsfolk i t.ex Afrika som fortfarande lever utifrån en jägare/samlar tradition, skulle nog döda gnagaren och trä den på ett spett, då han ser den som mat. Kanske inte en tultande 3-åring, men garanterat ett äldre barn, som lärt sig vad man gör med smådjur genom att titta på andra i stammen. Men såklart är människan inget rovdjur i klassisk biologiskt bemärkelse(möjligen en super predator). Är väl främst bekvämlighet och vårt utvecklade känsloliv som sätter käppar i hjulen vad gäller dödandet av levande varelser. Finns mycket grejer som är naturligt för människor, som vi ändå känner känslomässigt obehag inför och behöver en spark i baken för att göra, t.ex att röra på oss eller ta kontakt med en potential partner. Att döda djur faller inom den kategorin. Det är jobbigt i början. Kräver en spark i baken och övning. Att vi tycker rått kött är äckligt är ju också rätt känslobetingat, då vi lärt oss att koppla det till fara(bakterier och parasiter).Jag har till och med släktingar och vänner som inte klarar av att handla och stycka en vanlig kyckling. Det är tydligen "läskigt" ? Vad gäller dödandet av djur så kan man ju iofs börja uppleva det som njutningsfullt, efter viss träning. Främst via utveckling&framgång, d.v.s man blir bättre och bättre på att jaga och döda djur. Men då tänker jag mer på hur jakt-aspekten och förädling av specialkunskaper triggar vårt belöningssystem. Tror knappast någon som arbetar på Scans slaktfabrik går runt och njuter.
  14. Ost består mestadels av mjölkprotein, så om hon är inne på inflammationsspåret, förstår jag varför hon vill testa att köra utan ett tag. Receptet ser i och för sig gott ut oavsett osten. Är väl bara att köra hälften ost och hälften utan? Så har man alltid gjort om man lagar för fler och någon är allergisk eller har särskilda kostbehov. Är ju bara de senaste 5-10 åren som folk blivit så om sig och kring sig och allt ska ersättas på millimetern, så ingen blir "ledsen". Finns växtbaserade ostar, men består mest av tillsatser, växtfett, förtjockningsmedel eller soja. Är definitivt inte kompatibelt med strikt Paleo, om det är så hon äter. Är också vara smakmässigt menlösa. Går verkligen inte att ersätta en god ost tyvärr. Jag äter själv rätt Paleo inspirerat, så kan skriva under på det. Slinker fortfarande en hel del ostskivor, även om jag dragit ner avsevärt på andra mejerier. Du får köra på något helt annat, till exempel en "crunchy" topping, som kokosflingor eller hackade nötter/frön som garanterat blir goda i ugnen. Kan också använda en rejäl klick ghee eller klarifierat smör som i princip bara är rent fett(laktos och mjölkproteiner försvinner vid tillagning). Det brukar man kunna äta oavsett om man är känslig mot mjölkämnen eller kör Paleo.
  15. Att rekommendera lågkolhydratkost för diverse sjukdomar, tillstånd och åtkommer är helt accepterat och ej kontroversiellt. Men då snackar vi en typ av lågkolhydratkost som är väldigt anpassat till livsmedelsverkets rekommendationer. Alltså mycket frukt, grönt, fibrer, nötter&frön, fisk, olivolja osv. Att förespråka strikt ketogen kost med mycket kött, animaliska fetter och mättade fetter är däremot inte något du kan göra som vårdgivare. Är mer eller mindre självmord rent karriärmässigt. Konsensus inom vård- och forskning är fortfarande att rött kött ger förhöjd cancerrisk samt att mättade fetter ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Dessa ståndpunkter är mer eller mindre huggna i sten tyvärr. Det absolut största problemet är nog att forskning och studier på människor om kost, är svåra att genomföra. Studier är heller inte försvarbara rent etiskt, om livsmedlen tros ha negativa effekter på hälsan för deltagarna. De allra flesta studier görs på gnagare och dylikt. Vilket innebär att äldre studier(typ mättade&animaliska fetter = farligt) sällan blir ifrågasatta med nya rön, när det redan finns en befäst "sanning" att mättade fetter är dåliga. De enda egentligen storskaliga och långtgående observationsstudierna som gjorts i modernare tid på människor och kost har handlat om medelhavsmatens positiva inverkan. Vilket också innebär att dammiga professorer och överläkare enbart vågar rekommenderar detta för t.ex viktminskning eller hjärt- och kärlsjukdomar, då andra studier inte anses tillräckligt empiriskt grundande/underbyggda.
  16. Jag tänker att om du väger 111 kilo så är du nog rätt hungrig, jämfört med någon som väger t.ex 70 kilo. Absolut inte menat som en förolämpning! Snarare att hungersystemet är överaktivt med förhöjd produktion av hungerhormon, vilket gör det svårt att gå ner i vikt då kroppen jobbar emot en också. Kroppen vill inte förlora överviktskilon, så väger man mycket så skriker koppen också efter mer mat. Därför låter 80 gram protein kanske som lite, när det i själva verkat är en helt rimlig mängd. LCHF har ofta den positiva egenskapen att stabilisera&normalisera hunger och mättnad. Men kan ta ett tag. Så det här att du ska äta när du är hungrig och sluta när du är mätt, kanske inte fungerar i början. Lägg upp en normal portion på tallriken till lunch/middag utifrån LCHF principen och kanske något mindre till mellis eller kvällsmat. Om du inte går ner i vikt efter x antal veckor, så är troligtvis portionerna för stora. Sen tror jag du räknar fel vad gäller protein, om du säger att laxburgare är så mycket som 48 gram rent protein. Cirka 100 gram lagat kött, fisk eller fågel är enbart runt 24-32 gram protein. Är lite beroende på typ och hur hårt man stekt/tillagat livsmedlet i och med att vätska + fett rinner ut. Så ett magert kött som t.ex kycklingbröst som är hårdstekt innehåller mer protein än t.ex entrecote med rejäla fettränder som bara varit i pannan några minuter. Tycker i och för sig inte att du ska sitta med vågen och räkna protein per gram. Det är kolhydrater du ska räkna och fokusera på i början. Det viktiga är att komma igång och välja rätt och rena råvaror som t.ex kött, grönsaker, fisk, ägg och smör.
  17. Fy, låter jättejobbigt och känner verkligen igen mig. Klarade knappt av att se mig själv utan kläder när jag var överviktig. Gick liksom runt och kisade efter duschen för att slippa se mig i helkroppsspegeln. Fast oavsett vad man väger och har för mått, så måste man sluta hata sin kropp och tycka den är ful/äcklig! Det här att man skulle bli mer motiverad att gå ner i vikt och leva sunt, för att man känner sig fet&ful, stämmer verkligen inte. Man behöver positiv energi och styrka för att orka med den maratonmatch som viktminskning och kostomläggning innebär. Det förstärks knappast av att man ogillar sin kropp och känner sig nere på grund av det. Men ja, är ju jäkligt lätt att sitta och säga de självklara grejerna. Betydligt svårare att omprogrammera hjärnan att sluta leta fel och tänka bättre tankar. Tycker iofs att du kanske bör lägga ifrån dig måttbandet ett tag, verkar inte leda till den bästa sinnesstämningen. Klart att det kan vara bra att mäta framgång från viktminskning med att måttband, men att mäta när man bara blir deppig, känns ju sådär. Det negativa tänket försvinner inte nödvändigtvis för att man blir normalviktig heller. Såklart känns det tusen gånger bättre när kläderna börjar passa igen och stegen blir lättare. Men risken att hjärnan letar upp något nytt att vara missnöjd över är ganska troligt, typ att åldrande&tyngdlagen eller graviditet tagit ut sin rätt på diverse kroppsdelar. Jag har nog åldrats flera år i ansikten när fettet försvann, som brukade "fylla ut" mina 40-års rynkor och veck. Aldrig får man vara helt nöjd ?
  18. Syrade mjölkprodukter innehåller rätt lite kasein, så är nog lugnt för de flesta. Om man inte är direkt överkänslig, så måste man nog trycka i sig en hel del 80% kasein produkter som mjölk, kvarg eller rent kaseinprotein i form av pulver, för att det ska påverkar magen, immunförsvaret och vara inflammationshöjande, tänker jag. Är inte känslig mot mjölkproteiner personligen, men började må dåligt när jag pressade i mig 500 grams kvargbyttor för cirka 1.5 år sen. Började få konstiga trötthetsattacker och molande huvudvärk. Har aldrig haft problem med huvudvärk tidigare i hela mitt liv, så rätt uppenbart vad det berodde på. Men då hade jag ändå ätit helt groteska mängder kasein(p.g.a okunskap) under en lång period. Vad gäller protein, så är det väl ändå individuellt beroende på muskelmassa, mål och träningsnivå? Har alltid tyckt personligen att 0,6 g protein/kg/dag låter väldans lite om man är hyfsat aktiv. Men om målet är att gå ner i vikt och undvika dramatiska insulinhöjningar, är det kanske en perfekt ratio? Finns så mycket delade meningar kring protein per dag/vecka och brist på forskning hur olika proteiner beter sig, så blir mest förvirrad av alla rekommendationer. Äter betydligt mer än 0,6 g protein/kg/dag via kött, ägg, kyckling och fisk dock. Men och andra sidan tränar jag 3-4 dagar i veckan och försöker bli starkare, så jag behöver nog lite extra protein. Har förövrigt alltid varit kolhydrater och främst mjölmat som lett till övervikt hos mig. Inte rena(ej processade) proteinkällor.
  19. Tycker också en månad känns väldigt lite för att se effekter av ett nytt sätt att äta. Möjligen kan deltagarna gå ner något kilo i vikt. Radikala förändringar inuti kroppen kräver nog mer än några veckor. Känns ju också lite problematiskt att utvärdera dieterna, när de det finns så många andra aspekter som motivation, motion, mängd mat och hur strikt de följt kostråden. Tror ju knappat SVT vaktar deltagarna dygnet runt. Alla dieter är ju förövrigt bättre än att leva på godis, läsk och snacks, så vad deltagarna åt innan spelar också in. Hade absolut haft svårast med 5:2 dieten personligen. Mår verkligen jättedåligt om jag inte äter ordentligt och får frossa, huvudvärk, trötthet och blir arg som ett bi. Att leva på 500 kalorier på en dag är ju ingenting. Hade tusen gånger hellre käkat till och med vegansk, då man i alla fall får äta sig mätt. Men är nog individuellt det där, hur man hanterar fasta eller halv-fasta. Vissa blir väldigt alerta och pigga av kaloriunderskott. Kanske någon gen+dna de fortfarande delar med urtidsmänniskan, att man blir bättre på att jaga vid svält eller ngt? Medan jag uppenbarligen saknar den egenskapen som bara blir passiv och grinig. Även om programmet inte är direkt är super vetenskapligt, så är det ju ändå rätt underhållande tycker jag! Ska bli intressant att se hur det går.
  20. Majoriteten överläkare inom t.ex cancer, inflammation eller autoimmuna sjukdomar är ju ändå rörande överens om att socker samt kolhydratrik processad kost är rejält dåligt. Fler och fler verkar också fått upp ögonen för hur dåliga vegetabiliska fetter kan vara. Den stora kostkonflikten handlar väl främst om konsumtionen av animaliska fetter, mättade fetter och rött kött, vilket fortfarande är tabu att rekommendera. Där är man inte överens alls. Främst p.g.a stor konsensus inom etablissemanget baserat på äldre inaktuella studier. Men också att begreppet LCHF blivit så smutskastat av diverse lobbys att ingen vågar nämna det. Om de magiskt nog vågar nämnda lågkolhydratkost, så kommer de alltid med ett lååångt utlägg och varnade finger angående high fet keto farliga "kött och fett" dieter, som de kallar det Om jag säger att jag skippar ris, bröd, socker, pasta o.s.v får jag höra att jag är hälsosam och duktig. Säger jag att jag käkar LCHF får jag en föreläsning om hur illa det är och att jag svävar i typ livsfara ?
  21. Om man är frisk och tränar styrka+lyfter, så är naturell kvarg ett smidigt sätt att få i sig mycket protein snabbt, på samma sätt som att typ vassleproteinshakes kan vara smidigt. Men då pratar vi fitnessfolk som inte behöver bry sig om insulinsvar och dylikt. Skulle inte rekommendera kvargfrossa för någon annan kategori människor. Behöver man lite extra protein i samband med träning, finns det bättre källor till det än kvarg=kasein tycker jag. Ska man äta mejerier rent generellt, så välj hellre något som har hälsofördelar t.ex en fetare yoghurt med rik bakteriekultur. Kvarg känns ju lite som en äcklig industriell slaggprodukt egentligen, som säljer enbart för att folk är helt besatta av protein % och räkna kalorier.
  22. Det kan du. Laktosfria mejerier och vanliga har ungefär samma näringsvärden, så det spelar ingen större roll. Är däremot svårt att gå ner i vikt på LCHF om man frossar i mejerier, som innehåller en hel del sockerarter och även ger insulinpåslag via proteinkomponenterna(mer än andra proteiner). Är helt okej att äta lite, men gör det med måtta om du vill gå ner i vikt. Det enda undantaget är smör, där mängden mjölksocker och protein är nästan obefintlig. Lagrad ost och klarifierat smör eller ghee är förövrigt naturligt laktosfria. Mängden mjölksocker i vanligt smör är som sagt väldigt liten. Jag som också är känslig för laktos, äter i princip bara smör, några skivor ost och en skvätt laktosfri grädde som redning i såsen eller kaffet för smaken. Osten är väl inte direkt bra, men är så förbannat gott att jag vägrar ge upp den och en bra källa till kalcium. Jag undviker däremot att dricka mjölk som måltidsdryck rent generellt. Tror verkligen inte en allergen och tillväxthormon cocktail som mjölk är nyttig i stora mängder för oss människor, oavsett blodsockervärden. Undviker också proteinpulver och produkter extremt rika på vassle&kasein som kvarg(i samband med styrketräning) och kör på andra bättre proteinkällor. Om du prompt vill fortsätta med färskost och crème fraiche, så fine, man måste ju leva lite också. Men ta bara några matskedar och se till att dra ner på andra mejerier.
  23. Vad kul med ett så bra resultat! Du är knappast ensam om att ogilla "kaninmat", även om jag själv gillar grönt. Testa dig fram i grönsaksdjungeln tills du hittar något du gillar. Att hitta saker man tycker är gott så man kan variera, är rätt viktigt om man vill hålla sig till en diet långsiktigt(tror jag). Nästan allt blir förövrigt gott om man kör det i ugn med örter och ost, till och med broccoli! Två av mina favoriter är rotselleri klyftor i ugn och zucchini nudlar. Tror inte smärtan hade med kosten att göra. Snarare en krämpa p.g.a något annat som råkade sammanfalla när ju lade om maten. Men drabbas ju av eländigheter ibland oavsett LCHF. Har själv fått en maginfektion som totalt kraschat tarmfloran. Har garanterat inte med LCHF att göra heller. Kan dock bara äta typ havregrynsgröt, banan&havre smoothies och dylikt äckelpäckel. Allt annat ger magsmärtor och ballongmage. Suck. Första gången på 10 månader jag tvingas bryta, så det känns rejält surt. Efter bara en dag på kolhydratsrik kost kom suget tillbaka. Vill småäta hela tiden just nu och främst på kvällarna. Intressant att man påverkas så negativt av lite havregrynsgröt. Men men, får ta nya tag och återuppta LCHF när magen är stabil igen.
  24. Finns inget sötningsmedel som är direkt bra dock ? Sockeralkoholer irriterar för magen. Jag får magknip, så undviker dessa helt och hållet. Men visst, har man betongmage är det ju bättre med t.ex xylitol(björksocker), erytritol&sukrin med mera att äta vanligt vitt socker. Aspartam är råttgift stör tarmfloran och är cancerframkallande(enligt vissa studier). Rent Stevia är okej näringsmässigt, men funkar inte så bra att baka med. Blir hårt och smuligt med en växtaktig besk bismak. Steviadroppar eller sirap funkar helt okej i efterrätter som inte behöver bakas dock. Sedan har vi mer naturliga sötningsmedel typ honung eller diverse siraps gjord på frukter. Dessa är enbart marginellt bättre än vanligt vitt socker. Detsamma gäller socker gjord på kokos eller palm. Nu har jag aldrig varit något sockertroll. Gillade inte ens söta saker när jag åt vanlig kolhydratrik kost. Men ibland vill man ju fixa en trevlig tårta till familj&släkt och vänner när det är fest eller födelsedag. Jag tycker personligen att alla barn har rätt till en födelsedagstårta faktiskt, oavsett hur dåligt sötsaker är. Men visst, det kan ju diskuteras. Jag brukar helt enkelt använda ett mindre dåligt alternativ(än vitt socker) om jag ska baka. Sedan äter jag bara äter 2-3 matskedar av efterrätten normalt. Men inser dock att folk med sockerberoende inte kan göra så. Alltså att bara smaka någon matsked av kakan och sluta sen.
  25. Är mer vanligt att man som kvinna har järnbrist p.g.a mens dock. Den absolut största riskgruppen vad gäller anemi(I västvärlden) är kvinnor som blöder lite mer/längre än genomsnittet och inte kompenserar för det med extra järn via kost eller tillskott. Många har det utan att veta om. Har själv haft järnbrist i samband med mens. Numera ser jag däremot till att äta extra järnrikt kost för att ersätta. Vad gäller trötthet, så har det ju ofta andra orsaker än brister i kosten. Till exempel att man kör på för hårt och över sina fysiska och mentala tillgångar. Att jobba&plugga heltid, ta hand om småbarn, ta hand om saker hemma, träna flera gånger i veckan samt delta i sociala aktiviteter, kan bli för mycket. Finns risk för utmattningssyndrom om man bara kör på. Finns också bakterier, virus och inflammationer som inte syns på ett vanligt prov hos husläkaren eller ger kraftigt förhöjda CPR-nivåer t.ex TWAR. Men sitter man och googlar och tänker på allt man skulle kunna ha, så slutar det oftast i fullskalig hypokondri ? Sen är det ju oftast bäst att låta kroppen läka sig själv vad gäller bakterier och infektioner, istället för att käka antibiotika för säkerhets skull.