Katten1227

Medlem
  • Innehållsantal

    14
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

49 Bra

Om Katten1227

  • Rank

  1. Katerina, Jag tror att i och med att att blodgruppsdieten fick en renässans i Sverige på grund av en ansedd kostrådgivare (Ulrika Davidsson som kallade metoden "LCHF på mitt sätt") fick den större trovärdighet. UD hävdade att hon märkt att många av hennes kunder fick helt olika resultat av LCHF, men när de började ta hänsyn till sin blodgrupp fick de bättre resultat. Ett annat problem med denna kostmetod är för mig att jag plötsligt inte "fick" äta saker jag älskar, som skaldjur och rökt lax...bara det gjorde att jag gav upp. Ska man äta på ett sätt resten av livet måste man få äta sådant man tycker om...! Och, som sagt, jag som har blodgrupp A vilken enligt blodgruppsdieten är vegetarian fick näringsbrist av vegetarisk kost så jag är ett levande bevis på att blodgruppsdieten inte fungerar för alla. Ditt resonemang om djurens föda låter vettigt och visar också det på hur absurd blodgruppsdieten är!
  2. Birgitta Höglund, Jag håller med om allt du skriver om kött! Jag fick allvarlig näringsbrist när jag började äta vegetariskt enligt blodgruppsdieten och kämpar fortfarande med att få optimala B 12- och järnvärden. Jag älskar verkligen er bönbok (om det går att kalla den så). Senast i dag åt jag den falska potatissalladen och kakan gjord på svarta bönor är underbar:-) Genom den boken hittade jag din övriga böcker så jag började så att säga med den senaste och har därefter läst de övriga. Älskar dina recept, inkl brödrecepten. Hittills har de LCHF-bröd jag bakat mest smakat sågspån men hos dig hittade jag fullvärdiga alternativ till vanligt bröd. Jag uppskattade verkligen att ta del av den solida forskning som ni baserar råden i bönboken på, för det märks att ni vet vad ni talar om.
  3. Elinor, Jag skulle nog uppskatta bloggen i fråga mer om bloggaren inte försökte rida på framgångarna med LCHF för, som du själv skriver, äter hon inte LCHF själv och är ingen renodlad förespråkare för lc-kost, snarare GI-kost. Det jag vänder mig mot när det gäller just denna och många andra bloggar är att de blandar ihop sin roll som LCHF-rådgivare med rollen som marknadsförare för diverse produkter. De flesta av de produkter de gör reklam för har inget med LCHF att göra, utan bloggen handlar bara om att generera reklamintäkter och förse dem med gratisprodukter och -tjänster. Dock har jag hittills valt att bara hoppa över reklamlänkar och inlägg som irriterar mig. Men med Mealsizer kändes det som om det gick för långt, särskilt som flera bloggläsare genast hakade på och beställde produkten med rabattkoden som förmodligen ger bloggaren ännu mer intäkter...när det känns som om vad som helst är tillåtet för pengar blir åtminstone jag tveksam. Av samma skäl har jag slutat besöka Matplatsen som inte är en lc-sajt men i likhet med 56kilo innehåller mest reklam och annonser.
  4. Tack, Birgitta, för att du hittade den tidigare varianten av detta mätinstrument (intressant info) och för ditt andra inlägg om reklam i bloggar! Jag förstår att det måste vara en svår balans att hitta ibland, men vill bara säga: ALL HEDER åt dig för att du inte gått i samma reklamfälla som många andra bloggare! Att jag uppmärksammar just LCHF-bloggare är för att det mest är sådana bloggar jag följer. Länken till Mealsizer och den efterföljande texten fick mig att hoppa till då råden att mäta och väga maten samt påståendet att allt fett vi behöver finns inbyggt i maten går stick i stäv med vad bloggaren själv lärt ut på sin blogg tidigare. En del LCHF-bloggare hävdar när de får kritik att de inte är främst LCHF-bloggare utan livsstillsbloggare/influencers och ser som sin viktigaste uppgift att inspirera andra. Det handlar naturligtvis om att göra reklam om allt från kläder och smink till plastikoperationer och hotell, och genom att kalla sig livsstilsbloggare försöker de göra det mer legitimt. Men ytterst handlar det om att uppmana till mer konsumtion och oftast onödig konsumtion för vem behöver köpa nytt varje vecka...? Det stämmer också att en massa konstiga undervarianter av LCHF börjat dyka upp de senaste åren - LCHF för kvinnor, män, barn...egentligen är väl kostfilosofin ganska enkel och alla kan äta samma mat. Sedan kan väl var och en själv räkna ut att man kan byta ut kött mot fisk om man vill det, men det behövs knappast en särskild "LCHF för kvinnor" för det...det känns som om allt handlar om att skapa nya behov och sedan försöka tillgodose dem genom att ge samma råd i ny förpackning...
  5. Vad bra skrivet, Katerina! Jag är kritisk till många LCHF-bloggar i allmänhet och 56kilo i synnerhet. Jag tycker liksom du att om det blir för mycket kappvändning förlorar det sin trovärdighet. 56kilo innehåller snart bara annonser och foton på bloggaren i alla upptänkliga vinklar när hon visar upp nya kläder och skor (från sponsorer). Recepten får man leta efter bland all reklam...vid de tillfällen ÅFF har fått kritik för innehållet i vissa annonser försvarar hon sig med att "jag styr inte innehållet i annonserna men mina åsikter är aldrig köpta". Samtidigt fattar man som bloggare/influencer eller vad man nu kallar sig själv beslut om vilka företag man samarbetar med. Och just i det avseendet tror jag att det är svårt att säga nej till lockande erbjudanden. Sedan låter det ju alltid bra att ursäkta sig med att ens åsikter aldrig är köpta, men i mina ögon urholkar det trovärdigheten i hela kostfilosofin. Visst finns det olika sätt att äta LCHF, men jag anser att den kostmodell ÅFF förordar i reklaminlägget för Mealsizer platsar inom Viktväktarna som ju förordar att äta sig mätt på grönsaker och andra "nollpointsare" samtidigt som man försöker hålla nere pointsvärdet genom att äta lite fett. Även om VV döpt om sina program med jämna mellanrum under årens lopp verkar kostfilosofin fortfarande baserad på 1970-talets tallriksmodell där halva tallriken ska täckas av grönsaker och fettintaget hållas så lågt som möjligt eftersom hela pointsmodellen bygger på kaloriräkning.
  6. Tack till er alla som svarat och reagerat! Ja, jag tyckte spontant att det kändes konstigt att marknadsföra detta som ett verktyg för LCHF, och särskilt påstå att det är bra både för dem som äter för mycket och för lite på LCHF och därför inte får de resultat de väntat sig...det känns som om influencern vill gardera sig åt alla håll. Jag är generellt skeptisk till alla som säljer produkter och tjänar på det då jag tror att det i längden är omöjligt att inte kompromissa med sin övertygelse. Dessutom känner jag att det finns en gräns för i hur många läger man kan ha ett ben och ändå verka trovärdig. Jag fick lite samma känsla för några år sedan när Fredrik Paulún först talade sig varm för GI, och sålde en massa dyra produkter under sitt eget namn, för att sedan börja förespråka sin egen variant av LCHF (LCHQ) och börja sälja sådana produkter och böcker om det. Samma sak med Ulrika Davidsson och Ola Lauritzson för övrigt - visst kan man ompröva tidigare uppfattningar, men trovärdigheten urholkas som jag ser det lätt när en person först talar sig varm för en metod och därefter en annan. Det finns mycket pengar i böcker och kosttillskott, och det gäller att tänka kritiskt och inte blint lita på någon bara för att vederbörande är kändis och självutnämnd kostguru. Särskilt Ulrika Davidson tappade jag förtroendet för när hon kom med en ny variant för personer som inte fått önskvärda resultat med GI eller LCHF - blodgruppsdieten som visade sig vara en avdammad och avsomnad teori från 1970-talet. Jag har inte hört om någon som fått några positiva resultat genom att äta efter sin blodgrupp och metoden saknar såvitt jag vet vetenskapligt stöd. Jag skulle enligt den äta vegetarisk föda och det slutade med att jag fick en rad brister såsom järn- och B12-brist. Då jag har hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln) är det viktigt för mig med optimala vitamin- och mineralvärden för brist på bl a järn och B12 försvårar upptaget av det sköldkörtelhormon jag äter i tablettform. Det finns som jag ser det en skillnad mellan det som Birgitta Höglund beskriver ovan, dvs att kunna ompröva sin tidigare uppfattning (och anledningen till det redogör ni för alldeles utmärkt i er bok om bönor) och att bara hoppa på olika trender för att få sälja fler produkter. Det förtar i mina ögon trovärdigheten i hela övertygelsen. Så fort jag ser orden "annonslänk" eller "i samarbete med" drar jag numera öronen åt mig. Tyvärr såg jag att flera bloggläsare beställt Mealsizer så reklamens makt är stor...jag önskar bara att de kunde tänka lite mer kritiskt och ifrågasätta tidigare påståenden från influencern som i ett tiotal böcker betonat hur LCHF handlar om att lyssna på sina mättnadssignaler som ska fungera när man drar ned på kolhydraterna och ersätter dem med naturligt fett. Nu heter det plötsligt att vissa ändå behöver hjälp med portionsstorleken och då är Mealsizer från min nya samarbetspartner det givna svaret...nej, det känns inte bra. Överviktiga människor som upplevt att de prövat allt utan resultat är ofta desperata och går på vad som helst i tron att de nu äntligen hittat lösningen...
  7. Jag tror att det är främst den blog jag länkade till ovan som förespråkar lchf med kaloriräkning (även om det inte kallas så). Men tittar man på en typisk lunch- eller middagstallrik i hennes blog ser man en liten köttbit eller kycklingfilé, en klick sås (ca en msk) och några broccolibuketter. Dvs något som skulle platsa inom VV då det totala intaget av kalorier säkerligen inte överstiger det VV tillåter. Jag uppskattar verkligen att det här forumet inte innehåller annonser för allt möjligt! Ovanstående blogg berättar i ena inlägget hur fantastiskt lchf är då man får i sig all näring via kosten, för att i nästa inlägg göra reklam för kosttillskott. Så en dubbelmoral som det förvånar mig att inte fler bloggläsare genomskådar. Nu slutar jag läsa den bloggen för jag tycker att samarbetet med Mealsizer är att gå över gränsen...
  8. Jag ska först avslöja att jag är partisk (biased som man säger på engelska) då jag en längre tid haft betänkligheter gällande nedanstående blogg...det känns som om bloggaren alltför ofta ägnar sig åt publikfrieri och gör reklam för vad som helst som lönar sig för stunden. Nu heter det att lchf handlar INTE om att äta mer än vanligt, tvärtom är portionskontroll A och O och då uppnås bästa resultat genom att använda nedanstående hjälpmedel från senaste samarbetspartnern: https://www.56kilo.se/hjalp-till-portionskontroll-pa-lagkolhydratkost/#comments Jag tycker att ni lchf-förespråkare borde enas om en gemensam linje utåt - antingen äter man tills man är mätt (vilket då uppnås genom kh-reduktion), eller så räknar man kalorier som på VV eller Viktklubb...vad man sedan lägger kalorierna på kan kvitta så länge man håller sig till en viss daglig kvot. Jag ser en både intressant och oroväckande motsättning mellan olika falanger inom lchf. Intressant därför att jag tycker att man ska vara beredd att ompröva sin uppfattning, som t.ex. Birgitta Höglund och Lars-Erik Litsfeldt gjort när det gäller bönor och resistent stärkelse. Oroväckande då jag upplever det som att vissa gör vad som helst för att säkra nya samarbetspartners och sälja deras produkter, även om budskapet står i strid med vad de sagt tidigare. De blir m a o både förespråkare för lchf och förespråkare för kaloriräkning och som jag förstått det tidigare är de två begreppen oförenliga. Vad anser ni övertygade lchf-are? Undrar en som ännu inte bestämt sig för vad hon ska tro...
  9. Jag har ätit LCHF sedan början av sommaren och har gått ned 14 kg utan ansträngning och utan hunger vilket är fantastiskt då jag tidigare viktväktat och led alla helvetets kval med ständigt sug (undra på det då jag lade mina points på godis och snacks...). Idag läste jag LIFE-tidningen 8/2019 och där finns en artikel med rubriken "Hur många ägg får man egentligen äta?" Professor Mai-Lis Hellenius manar till försiktighet då ett enda ägg kan innehålla 186 mg kolesterol. Överviktiga rökare med historia av hjärt- och kärlsjukdomar ska enligt henne vara försiktiga med ägg som inte heller är särskilt nyttiga... Jag har ätit minst tre ägg om dagen sedan jag drog ned på kh och har aldrig mått bättre. Blev inte direkt orolig, men däremot betänksam när jag såg samma kostråd som på 1970-talet när min fettskrämda mamma gav mig ett ägg i veckan och däremellan Lätt& Lagom, smörgåsar och O'Boy gjorde på minimjölk...jag bantade första gången när jag var 13 och sedan följde 30 år med lika många kilos övervikt som ständigt kom tillbaka. Kommentarer & synpunkter mottages tacksam då jag tydligen fortfarande står med ett ben (eller snarare en fot...) i den världen...! Farfar dog i hjärtinfarkt innan han fyllt 70, pappa och farbror bypass-opererade.
  10. Tack till alla för svar och bra råd, stöd och input! Först och främst: ja, jag är kvinna. Jag har förstått att hormoner kan ställa till det i övergångsåldern. Ibland läser jag att sjunkande östrogennivåer är boven, ibland verkar sjunkande progesteronnivåer alt obalansen mellan östrogen och progesteron vara ännu värre...av någon anledning verkar kvinnor hur som helst värre drabbade än män. Jag har varit inne på att pröva något receptbelagd läkemedel typ Glucophage, eller kanske ännu hellre Victoza/Saxenda som verkar ha ännu färre biverkningar...problemet är att jag tenderar att överäta. Läkemedlen kanske dämpar suget om insulinnivåerna sjunker, men grundproblemet - kolhydratmissbruk - kommer som jag ser det att finnas kvar och dessa läkemedel är väl bara avsedda att användas tillfälligt, inte permanent...? Om jag fortsätter som förr kommer jag m a o snart att vara tillbaka i kolhydratträsket igen, och kilona kommer att komma tillbaka med expressfart som de alltid gjort efter varje viktminskningskur. Ingen avmagringskur har för mig handlat om att permanent förändra mitt ätbeteende, utan just om att gå ned ett antal kilon. Ni har gett mig många goda råd och tips på vägen vilket jag varmt tackar er för. Jag har nu fått en bättre uppfattning om vad som är viktigt att tänka på för att lyckas inte bara på kort utan även på längre sikt.
  11. Jag är väldigt intresserad av andras erfarenheter och vore tacksam för input! Jag har kämpat mot övervikten i hela mitt vuxna liv. Jag bantade första gången när jag var 12 - med hjälp av kaloriräkning. Jag gick ned tolv kilo ganska fort men gick upp dem nästan lika fort igen. Sedan följde 30 år av jojobantning. Jag var varit medlem i WW och Aftonbladets viktklubb fler gånger än jag kan räkna och har prövat allt från Nutrilett till banan- och kålsoppedieter. Förra året, vid fyllda 48, fick jag diagnosen insulinresistens och ett recept på Glucophage (och fick höra att om det inte fungerade skulle vi pröva Victoza alt Saxenda). Jag har den senaste tiden varit flitig besökare på en amerikansk sajt som heter restartmed.com. Den drivs av läkaren Westin Childs som specialiserat sig på hormonrubbningar, främst sköldkörtelsjukdomar. Jag diagnosticerades med autoimmun thyroidit (Hashimotos sjukdom) för 20 år sedan och har sedan dess trott att detta påverkat min ämnesomsättning negativt. För några år sedan fick jag Liothyroinin som tillägg till Levaxin men även om jag fick ökade energinivåer har jag inte märkt någon skillnad när det gäller vikten eller förbränningen. Dr Childs skriver emellertid att behandling av låg ämnesomsättning sällan leder till mer än 2-5 kg viktnedgång, och att andra hormoner är betydligt viktigare för den som har svårt att gå ned i vikt trots optimala sköldkörtelvärden. De hormoner han särskilt framhåller är insulin och leptin. Jag vet redan att jag har insulinresistens (jag har valt att inte ta receptbelagda läkemedel pga biverkningarna). Jag har de flesta symptom på leptinresistens, t.ex. dålig aptitreglering och en tendens att överäta. Jag har läst om kosttillskott som berberine för insulinresistenta men det låter nästan för bra för att vara sant... Men jag tänker som så att lc-kost borde vara effektivt mot båda dessa syndrom...? Jag väger i nuläget 98 kg till 1.73 cm och skulle vilja komma ned i 65-70 kg. Men övervikten verkar sitta som berget. Dock inser jag att jag är kolhydratmissbrukare - om jag bryter av en liten bit av en knäckebrödkaka slutar det med att jag äter upp hela kakan. Mina mättnadskänslor fungerar helt enkelt inte när jag äter bröd, pasta och potatis. Men som många andra uppvuxna på 1970- och 80-talen sitter övertygelsen att kolhydrater är nyttiga och t o m nödvändiga för oss djupt rotad och gör att jag tvekar att ta steget över till lc-kost. Vore därför tacksam för att få lite inspiration från andra som framgångsrikt gjort just det!
  12. Hej, Tack för tipset! Nej, jag har ännu inte mätt blodsockret hemma men det är en bra idé att följa det under längre tid.
  13. Hej, Jag är ny här och skulle vara väldigt tacksam om andra ville berätta lite om sina erfarenheter av LCHF. Jag har varit överviktig i princip hela mitt vuxna liv. Jag växte upp på "nyttig" mat - fullkornsprodukter, lättmjölk, lättfil med Branflakes, Lätt & Lagom, 17%-ig ost, frukt som mellanmål, i princip inget mättat fett. Jag har så länge jag kan minnas haft en glupande aptit som jag stillat med snacks och smörgåsar. Jag känner mig bättre för stunden men är snart hungrig igen. Fettskräcken har suttit djupt rotad, särskilt rädslan för mättat fett. Även om jag på senare år lärt mig undvika sockerfällor som juice och frukt har jag svårt att förmå mig att steka i smör eller kokosolja. Jag behöver gå ned 20-25 kg (väger 90 kg till mina 173 cm) och tänkte först ge Viktväktarna en ny chans. Jag har tidigare viktväktat tre ggr och gått ned i vikt (första gången snabbt och lätt, andra gången lite långsammare, tredje gången tog det betydligt längre tid och jag gick inte ned mer än 0,3-0,5 kg i veckan). Jag har egentligen bestämt mig för att VV inte passar mig, men nu fick jag ett nyhetsbrev om hur de ändrat sitt program så att över 200 livsmedel är pointsfria. Numera kan man äta fritt av t.ex. ägg och kycklingfilé och det lät ju bra. Men fettet "kostar" fortfarande lika mycket, dvs väldigt mycket, och jag tror att det kommer att bli svårt att äta mig mätt och ffa hålla mig mätt länge på enbart grönsaker och protein (jag hade tänkt undvika fullkornsbröd, potatis och andra "lågpointsare" den här gången). Problemet med VV har för mig varit dels svårigheten att få min aptit under kontroll, dels att viktnedgången aldrig blivit bestående. Första gången jag gick ned i vikt med VV höll jag min nya, lägre vikt i nästan två år med hjälp av det s k jämviktsprogrammet, men jag kämpade med ett ständigt sötsug och varje dag såg jag fram emot helgen när jag tillät mig att äta mer (och betala för det i form av ökad motion veckan därpå). Men varje gång jag tillät mig själv att äta mer (alltid snabba kolhydrater) blev det ännu svårare att stå emot suget kommande vecka, och till slut gav jag upp helt och gav efter för suget. Jag gick snabbt upp 20 kg igen och började om med viktminskningsprogrammet. Det gick något långsammare andra gången än första, men vågen pekade nedåt och jag tolkade det som att för många kalorier och ffa fett var problemet och att det bara gällde att hålla mig till mina tillåtna points och sedan jämviktsprogrammet och så skulle problemet vara löst. Oavsett hur VV ändrar sitt program tror jag inte att jag någonsin kommer att kunna känna mig mätt utan tillräckligt mycket fett. Jag börjar misstänka att det varit den saknade pusselbiten hela tiden. För ett par år sedan testade jag mitt fastesocker (5.8 mmol/l tolv timmar efter senaste måltid, referensvärde 4.1-6.0). Läkaren sa att det inte var alarmerande men erbjöd mig Metformin "i förebyggande syfte". Efter att ha läst om biverkningarna bestämde jag mig för att gå ned i vikt igen och se om inte det skulle sänka mitt blodsocker. Jag gick med i VV för tredje gången och vägde inpå 101 kg (som lägst har jag i vuxen ålder vägt 65 kg). Nu hade de infört s k Duoval där vissa livsmedel var pointsfria, som de flesta frukter som jag frossade i mellan måltiderna. Som mest gick jag ned 0.5 kg vissa veckor, andra inte alls. Konsulenten sa att det var omöjligt att inte gå ned i vikt om man följde programmet till punkt och pricka, och bad mig därför föra matdagbok för att upptäcka problemet. Men det gick inte att hitta något - jag följde programmet samvetsgrant. Vissa dagar kunde jag äta upp till tio frukter eller fem-sex frukter och ett par dl bär, men det var ju "tillåtet" enligt det nya programmet. Jag har läst massor av LCHF-böcker - Skaldeman, Litsfeldt, Eenfeldt, Dahlqvist, Hallén, Davidsson, Falkman Fredrikson, Forslund...så jag saknar inte de teoretiska kunskaperna eller verktygen. Det jag saknar är dels övertygelsen att LCHF kan vara något för mig (då metoden strider mot allt jag fått höra under hela min uppväxt och tid som viktväktare), dels praktiska kunskaper som: hur mycket ska man egentligen äta? Jag har så otroligt dålig mättnadskänsla och tenderar att överäta (jag äter i dagsläget kolhydrater till alla måltider). Tanken att portionsstorleken och därmed kalorimångden är avgörande för viktnedgång sitter så djupt rotad i mig att jag inte vet hur jag ska kunna frigöra mig från den... Häromdagen läste jag att Lars-Erik Litsfeldt skrivit en bok om vikten av att äta baljväxter. Det strider ju mot traditionell LCHF då bönor och linser innehåller mycket kolhydrater. Men det verkar som om den resistenta stärkelse de innehåller inte påverkar blodsockret utan i stället har en massa hälsofördelar. Det skulle passa mig perfekt att äta bönor och kikärtor då jag tycker mycket om baljväxter och egentligen är mer vegetarian än köttätare av naturen (jag äter kött men gärna fågel framför nöt och kan inte se mig själv frossa i stora köttstycken varje dag). Om LCHF ska funka för mig på sikt behöver jag hitta ett sätt att äta som passar mig, men det känns så otroligt att jag skulle kunna äta ett par dl bönor per dag och ändå ha lågt blodsocker och därmed kunna gå ned i vikt....därför vore det extra intressant att få höra om någon annan här prövat den metoden och lyckats antingen gå ned i vikt eller hålla den nya, lägre vikten? Jag vore som sagt oerhört tacksam för att få ta del av andras erfarenheter. Jag måste gå ned i vikt - dels trivs jag inte med mig själv och min kropp, och vill kunna komma in i alla mina kläder, dels är jag rädd för att utveckla diabetes 2 och behöva ta Metformin resten av livet. Att äta enligt VV:s modell funkar bevisligen inte för mig då jag efter varje viktminskning börjat gå upp i vikt igen och till slut vägt mer än när jag började viktminska. Nu verkar det omöjligt att viktminska med kalorirestriktion öht, varför jag känner att jag måste tänka om när det gäller viktminskning och försöka något helt nytt. Att äta LCHF kommer för mig att innebära att gå emot allt jag lärt mig, men alla framgångshistorier (både här och på andra forum och bloggar) har fått mig att inse att LCHF faktiskt verkar vara en metod som fungerar, och som till skillnad från VV och andra metoder som bygger på kalorirestriktion faktiskt tar bort sötsug och minskar behovet av mellanmål. För mig vore det fantastiskt att slippa tänka på mat för jämnan, och vara beroende av två-tre mellanmål per dag förutom huvudmålen. I nuläget känns det som om hela min vakna tid går åt till att antingen äta eller planera för nästa måltid/mellanmål. Det vore underbart att kunna äta tre ggr om dagen och hålla mig behagligt mätt däremellan, och det verkar som om LCHF vore det bästa (och kanske enda) sättet för mig att uppnå det...jag har även kollat på GI-metoden, men undrar om den inte innehåller lite för mycket kolhydrater för någon med mina blodsockerproblem...jag är rädd för att jag aldrig kommer att få mitt sötsug under kontroll om jag kan äta så mycket kolhydrater som GI-metoden tillåter...? Catti
  14. Hej, Jag är ny här och skulle vara väldigt tacksam om andra ville berätta lite om sina erfarenheter av LCHF. Jag har varit överviktig i princip hela mitt vuxna liv. Jag växte upp på "nyttig" mat - fullkornsprodukter, lättmjölk, lättfil med Branflakes, Lätt & Lagom, 17%-ig ost, frukt som mellanmål, i princip inget mättat fett. Jag har så länge jag kan minnas haft en glupande aptit som jag stillat med snacks och smörgåsar. Jag känner mig bättre för stunden men är snart hungrig igen. Fettskräcken har suttit djupt rotad, särskilt rädslan för mättat fett. Även om jag på senare år lärt mig undvika sockerfällor som juice och frukt har jag svårt att förmå mig att steka i smör eller kokosolja. Jag behöver gå ned 20-25 kg (väger 90 kg till mina 173 cm) och tänkte först ge Viktväktarna en ny chans. Jag har tidigare viktväktat tre ggr och gått ned i vikt (första gången snabbt och lätt, andra gången lite långsammare, tredje gången tog det betydligt längre tid och jag gick inte ned mer än 0,3-0,5 kg i veckan). Jag har egentligen bestämt mig för att VV inte passar mig, men nu fick jag ett nyhetsbrev om hur de ändrat sitt program så att över 200 livsmedel är pointsfria. Numera kan man äta fritt av t.ex. ägg och kycklingfilé och det lät ju bra. Men fettet "kostar" fortfarande lika mycket, dvs väldigt mycket, och jag tror att det kommer att bli svårt att äta mig mätt och ffa hålla mig mätt länge på enbart grönsaker och protein (jag hade tänkt undvika fullkornsbröd, potatis och andra "lågpointsare" den här gången). Problemet med VV har för mig varit dels svårigheten att få min aptit under kontroll, dels att viktnedgången aldrig blivit bestående. Första gången jag gick ned i vikt med VV höll jag min nya, lägre vikt i nästan två år med hjälp av det s k jämviktsprogrammet, men jag kämpade med ett ständigt sötsug och varje dag såg jag fram emot helgen när jag tillät mig att äta mer (och betala för det i form av ökad motion veckan därpå). Men varje gång jag tillät mig själv att äta mer (alltid snabba kolhydrater) blev det ännu svårare att stå emot suget kommande vecka, och till slut gav jag upp helt och gav efter för suget. Jag gick snabbt upp 20 kg igen och började om med viktminskningsprogrammet. Det gick något långsammare andra gången än första, men vågen pekade nedåt och jag tolkade det som att för många kalorier och ffa fett var problemet och att det bara gällde att hålla mig till mina tillåtna points och sedan jämviktsprogrammet och så skulle problemet vara löst. Oavsett hur VV ändrar sitt program tror jag inte att jag någonsin kommer att kunna känna mig mätt utan tillräckligt mycket fett. Jag börjar misstänka att det varit den saknade pusselbiten hela tiden. För ett par år sedan testade jag mitt fastesocker: 5.8 mmol/l tolv timmar efter senaste måltiden (referensintervall 4.1-6.0). Läkaren sa att det inte var alarmerande men erbjöd mig Metformin "i förebyggande syfte". Efter att ha läst om biverkningarna bestämde jag mig för att gå ned i vikt igen och se om inte det skulle sänka mitt blodsocker. Jag gick med i VV för tredje gången och vägde inpå 101 kg (som lägst har jag i vuxen ålder vägt 65 kg). Nu hade de infört s k Duoval där vissa livsmedel var pointsfria, som de flesta frukter som jag frossade i mellan måltiderna. Som mest gick jag ned 0.5 kg vissa veckor, andra inte alls. Konsulenten sa att det var omöjligt att inte gå ned i vikt om man följde programmet till punkt och pricka, och bad mig därför föra matdagbok för att upptäcka problemet. Men det gick inte att hitta något - jag följde programmet samvetsgrant. Vissa dagar kunde jag äta upp till tio frukter eller fem-sex frukter och ett par dl bär, men det var ju "tillåtet" enligt det nya programmet. Jag har läst massor av LCHF-böcker - Skaldeman, Litsfeldt, Eenfeldt, Dahlqvist, Hallén, Davidsson, Falkman Fredrikson, Forslund...så jag saknar inte de teoretiska kunskaperna eller verktygen. Det jag saknar är dels övertygelsen att LCHF kan vara något för mig (då metoden strider mot allt jag fått höra under hela min uppväxt och tid som viktväktare), dels praktiska kunskaper som: hur mycket ska man egentligen äta? Jag har så otroligt dålig mättnadskänsla och tenderar att överäta (jag äter i dagsläget kolhydrater till alla måltider). Tanken att portionsstorleken och därmed kalorimångden är avgörande för viktnedgång sitter så djupt rotad i mig att jag inte vet hur jag ska kunna frigöra mig från den... Häromdagen läste jag att Lars-Erik Litsfeldt skrivit en bok om vikten av att äta baljväxter. Det strider ju mot traditionell LCHF då bönor och linser innehåller mycket kolhydrater. Men det verkar som om den resistenta stärkelse de innehåller inte påverkar blodsockret utan i stället har en massa hälsofördelar. Det skulle passa mig perfekt att äta bönor och kikärtor då jag tycker mycket om baljväxter och egentligen är mer vegetarian än köttätare av naturen (jag äter kött men gärna fågel framför nöt och kan inte se mig själv frossa i stora köttstycken varje dag). Om LCHF ska funka för mig på sikt behöver jag hitta ett sätt att äta som passar mig, men det känns så otroligt att jag skulle kunna äta ett par dl bönor per dag och ändå ha lågt blodsocker och därmed kunna gå ned i vikt....därför vore det extra intressant att få höra om någon annan här prövat den metoden och lyckats antingen gå ned i vikt eller hålla den nya, lägre vikten? Jag vore som sagt oerhört tacksam för att få ta del av andras erfarenheter. Jag måste gå ned i vikt - dels trivs jag inte med mig själv och min kropp, och vill kunna komma in i alla mina kläder, dels är jag rädd för att utveckla diabetes 2 och behöva ta Metformin resten av livet. Att äta enligt VV:s modell funkar bevisligen inte för mig då jag efter varje viktminskning börjat gå upp i vikt igen och till slut vägt mer än när jag började viktminska. Nu verkar det omöjligt att viktminska med kalorirestriktion öht, varför jag känner att jag måste tänka om när det gäller viktminskning och försöka något helt nytt. Att äta LCHF kommer för mig att innebära att gå emot allt jag lärt mig, men alla framgångshistorier (både här och på andra forum och bloggar) har fått mig att inse att LCHF faktiskt verkar vara en metod som fungerar, och som till skillnad från VV och andra metoder som bygger på kalorirestriktion faktiskt tar bort sötsug och minskar behovet av mellanmål. För mig vore det fantastiskt att slippa tänka på mat för jämnan, och vara beroende av två-tre mellanmål per dag förutom huvudmålen. I nuläget känns det som om hela min vakna tid går åt till att antingen äta eller planera för nästa måltid/mellanmål. Det vore underbart att kunna äta tre ggr om dagen och hålla mig behagligt mätt däremellan, och det verkar som om LCHF vore det bästa (och kanske enda) sättet för mig att uppnå det...jag har även kollat på GI-metoden, men undrar om den inte innehåller lite för mycket kolhydrater för någon med mina blodsockerproblem...jag är rädd för att jag aldrig kommer att få mitt sötsug under kontroll om jag kan äta så mycket kolhydrater som GI-metoden tillåter? Catti