mariaaa

Medlem
  • Innehållsantal

    13
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

56 Utmärkt

Om mariaaa

  • Rank

  1. mariaaa

    Långt inlägg! Hur min resa går.

    Ja, jag har ju läst om detta en del så jag e ju ändå med medveten om själva grejen med LCHF på så sätt. Det som e tufft nu e att stå emot att äta när man inte e hungrig, pga mitt missbruk med maten. Jag planerar oxå mina mål om dagen, att jag inte äter mitt första mål förrän vid 15-16 tiden för då har jag fastat 18-20 timmar å efter den måltiden så fastar jag gärna igen i lika många timmar å jag ser ju till att det e väldigt fet mat oxå så jag inte ska bli hungrig på kvällarna. Jag blir inte hungrig på kvällarna men min missbrukshjärna vill att jag ska äta iaf å det e jobbigt, jobbigare pga mina diagnoser. Man får hoppas det blir lättare å lättare helt enkelt å att man kan stå emot ordentligt senare.
  2. mariaaa

    Långt inlägg! Hur min resa går.

    Har övervägt det sååå många gånger, å jag får nog nöja mig med nåt sånt å börja med det, för där å då när jag tänker på en kopp te så tycker jag direkt att det e "tråkigt" å att jag vill äta på nåt. Men jag får ge mig på det när matsuget går igång på kvällarna helt enkelt. Måste bli av med "kvällssnackssuget" på nåt sätt. Så tack för tips!
  3. mariaaa

    Långt inlägg! Hur min resa går.

    Ja jo, men jag e inte hungrig. Jag vill bara äta för att min hjärna kräver att det ska finnas nåt tilltugg, fast att kroppen inte ens behöver det. Jag vill kunna se en serie eller en film på kvällen utan att behöva snaska på nånting liksom
  4. mariaaa

    Långt inlägg! Hur min resa går.

    En liten uppdatering: Nu har det gått några dagar sen jag ändrade mitt tänk att sluta äta kvällsfika eller kvällsmacka å allt var det innebär. Kvällssnacks (lchf vänligt såklart, men det gör inte saken mycket bättre) helt enkelt. Det har blivit lite lättare men däremot ska jag se en av mina favoritserier ikväll å min missbrukshjärna vill direkt ha nåt kvällstugg av nåt slag pga det. Rätt svårt just ikväll att stå emot, men jag ska nog lyckas. Måste tänka att ja kan äta sånt imorrn. Å imorrn e det fredag å det e den enda dagen på veckan jag brukar äta nåt litet gott kvällstugg, inom ramen för strikt såklart. Haft det som rutin i 2 veckor nu å tycker än så länge att det funkar då det inte triggat mitt missbruk till att fortsätta äta sånt helgen ut eller äta för mycket. Men märker jag däremot nångång framöver att jag blir bara mer sugen å att jag förlorar disciplinet så tar jag förstås bort fredagsmyset. Jag ska vara försiktig, det gäller att ha en bra självinsikt. Uppdatering #2: Kan nämna att suget tog över... försöker att inte tänka att allt e förstört eller att jag misslyckades. Vet att jag erkänt för mig själv men det betyder inte att jag kommer göra felfritt hela vägen tills jag e "fri" från mitt missbruk. Bara att ta nya tag å försöka göra bättre ifrån sig nästa gång. Vet inte ens om jag höll mig till strikt igår då jag glömde bort att jag faktiskt åt frukost igår å det gör jag annars aldrig, så kanske blev 23g eller nåt om jag räknat rätt. Men tänker inte skämmas, det gjorde jag igår kväll å inatt å det finns 0 energi för det nu.
  5. mariaaa

    Långt inlägg! Hur min resa går.

    Det e tänkt att jag ska skaffa gymkort till våren, så det blir nog gymmet som ger den energin förhoppningsvis!
  6. mariaaa

    Långt inlägg! Hur min resa går.

    Ja men precis, jag ska heller inte använda mina diagnoser som ursäkter, men jag skulle nog kunna säga att jag skulle haft det mindre jobbigt med allt detta om jag inte hade dom. Fint att se när folk förstår sig på mig när jag pratar om min problematik
  7. Den 6e januari 2018 tog jag beslutet att börja med LCHF. Jag vägde 112kg då å bestämde mig för att det var nog. Jag ville inte vara i denna stora kropp mer. Eftersom jag har GAD (generaliserad ångestsyndrom) men även ADD (attention deficit disorder), så visste jag att det skulle vara en rejäl utmaning, men jag tog mig an den. Läste om LCHF nästan varje dag, via kostdoktorns hemsida, för att jag verkligen ville lära mig ALLT så jag kunde göra rätt från början. Men jag lärde mig iaf inte allt, märkte jag mycket senare. Jag var väldigt viktfixerad å tänkte bara på vikten å hur kläderna satt lösare, tyvärr. Det var det första å största snedsteget jag omedvetet gjorde, vilket jag upptäckte ungefär 8 månader efter jag började. Ett annat misstag jag gjorde var att se LCHF som en diet, inte livsstil. Under dessa 8-9 månader gick jag inte strikt hela vägen, jag hade fuskdagar. Jag började redan fuska efter två månader på kosten, å efter några månader till (det var nog en fuskdag en gång i månaden, ibland kunde ja fuska 2-3 dagar i rad) så märkte jag att kläderna satt lösare å vikten minskade så då tänkte jag att jag faktiskt kan fuska å ändå gå ner i vikt, å jag blev överlycklig när jag insåg detta. Dom gångerna jag fick omställningsbesvär, alltså efter varje fuskdag, så tyckte jag att det var värt det. Utan att jag tänkte på det så var jag så fixerad av vikten att jag inte insåg hur jag mådde, psykiskt å fysiskt, å hur jag satte min hälsa på spel över att chocka kroppen så många gånger. Jag började bli nojig över om det dåliga kolesterolet höjts, eller om jag skulle få diabetes när som helst (jag e lite utav en hypokondriker oxå). Men trots att jag var orolig över min hälsa så kunde jag inte sluta tänka på mat. När jag fuskade så triggade det igång mitt matmissbruk. Jag visste ju att många med det missbruket har kunnat kontrollera det med LCHF, men jag fattade först inte varför kosten inte hjälpte mig med det. I december 2018 började jag fundera på om jag oxå e matmissbrukare, men jag var fortfarande en del viktfixerad så jag slog bort dom tankarna ganska snabbt. Kan även nämna att jag fuskade flera dagar i rad under jul å nyår å bestämde mig att köra strikt igen i början av januari detta år. Igår natt brast jag ut i gråt, för jag började tänka på mitt beteende å relation till mat, även hur den vart när ja gått på LCHF. Jag har sen jag vart liten alltid ätit för mycket, småätit, belönat mig själv med mat, "unnat mig" varje helg, hittade på ursäkter till att äta skräpmat, tänkt på vad jag ska äta nästa gång, ätit när jag vart uttråkad, när jag mått dåligt, när jag vart förkyld (glass i stora lass, ni vet) när jag vart magsjuk (Coca Cola utan kolsyra var mitt "go to" huskur) osv. Å när jag inte åt så tänkte jag på mat. Jag vet inte om jag måste få höra det av en psykiatriker att jag är matmissbrukare, eller om det räcker att jag själv erkänt det. Dom gångerna på LCHF då jag ätit när jag inte behövt, så har jag fått ångest, grov ångest oxå då jag har GAD som sagt. Men lärde jag mig av mina misstag? Ja, faktiskt, men jag agerade tvärtemot. Andra gånger då jag viljat äta men inte behövt så har jag tänkt dom flesta gångerna att jag bara kommer må dåligt efteråt, men jag kunde inte stoppa mig själv trots det å detta blev som en ond cirkel för mig. Jag blev stressad när det inte fanns nån form av fredagsmys, eller lördagsmys, eller fika. Jag ville alltid ha nåt gott att äta när ja skulle se mina favoritserier eller när man skulle åka iväg nånstans å det var långa turer med bil, buss, eller tåg. När man planerade en dagsutflykt till nån storstad eller liknande så "visste" jag att det skulle bli svårt att hålla mig till LCHF så jag bestämde alltid i samma veva att det fick bli en fuskhelg eller fuskdag för att "det e så jobbigt att leta efter LCHF-alternativ när man inte e hemma". I oktober förra året började jag även med ny medicinering för min ADD, å jag märkte ganska direkt att jag inte fick nån aptit, som en av biverkningarna, å detta var oxå en grej jag blev glad över. Jag e inte sugen på mat som jag var tidigare, därav varför jag blev glad, men tankar så som "vad ska jag äta när aptiten kommer tillbaka i slutet av dagen?" kom istället. (jag märkte att min hunger kom tillbaka när effekten av medicinen började gå ur nämligen) Är även medveten om att den biverkningen kommer successivt försvinna ju längre jag går med medicinen. Så under förra året, 2018, gick jag ner 21 kg totalt, gick ner från storlek XXL/46/52 till XL/L/42/46, men jag ignorerade helatiden å ljög för mig själv hur jag egentligen mådde pga viktfixeringen. Idag har jag äntligen erkänt mitt missbruk, å kommer köra strikt så länge jag bara kan, eventuellt prova på nångång i sommar kanske att se hur måttligt å liberalt funkar. Inga mer fuskdagar, helst inget fusk alls, å nu kommer jag köra så det ryker! Är otroligt taggad att se hur mitt mående kommer förändras å eftersom kosten hjälper min ADD så ska det bli spännande att se om några av symtomen förändras på nåt sätt. Vågen får stå å samla damm ett tag, eller slängas ut Jag kommer troligtvis uppdatera här nångång då å då å skriva hur det går. Tack för att ni läst detta sjukt långa inlägg!
  8. mariaaa

    LCHF och mediciner

    Å mejerier äter jag en del av redan Creme fraiche, grädde, smör, smetana å rysk yoghurt ingår nästan dagligen i matlagning å bakning hos oss!
  9. mariaaa

    LCHF och mediciner

    Äter mellan 5-15kh om dagen, räknar inte så noga. Ja jo, det har jag oxå märkt. Men för min del har jag ändå känt en hunger åtminstone en gång om dagen när jag inte gick på medicinen, å då kunde jag få i mig en portion med mat utan problem, ingen illamående nångång. Idag med medicinen så e det väldigt jobbigt att få i sig nånting öht, däremot upptäckte jag igår att smoothies var en bra idé så det ska jag köra på dom dagar det e totalt omöjligt att få i sig mat, å efteråt kände jag ingen illamående heller.
  10. mariaaa

    LCHF och mediciner

    Det tänkte jag inte ens på, smoothies e ju både gott å lätt att få i sig. Känner att idag att det e en sån dag som mat knappt går att tänka på, så tack för tips på ett mycket bättre alternativ
  11. mariaaa

    LCHF och mediciner

    Ja, medicineringen är en orsak, som jag skrev i inlägget. Kan även nämna att jag har medicinerats för min ADD sen jag var 15 så jag är välinformerad Tro mig, i början när jag ingenting visste om mediciner öht, innan jag började med centralstimulantia, så fick jag rådet att köra omega3, magnesium å zink å det var säkert nåt mer tillskott jag inte kommer ihåg just nu. Jag hade hört talats om biverkningar som jag gärna ville slippa så därför tog jag till mig rådet å körde tillskotten i 3 månader, eller ja nästan 4 tror jag. Jag blev piggare, det är allt. För mig funkade det inte som jag ville, kanske skulle ha gett det några månader till men det tålamodet har inte jag. Märkte skillnad efter 6-7 veckor när jag började med Concerta (som jag hade då, nu har jag Elvanse som sagt). Dom naturliga tillskotten hjälpte inte mig att fokusera, ta tag i saker, börja å avsluta saker, ta mig upp ur sängen, att duscha, att tvätta, att städa, att ta hand om mig själv. Jag behöver en rejäl knuff för att fixa dessa saker då jag är otroligt passiv, "underaktiv" å den knuffen får jag av min medicin å även nära å kära, men där hjälpte inte tillskotten mig. Jättebra att tillskott funkar för andra, men jag själv utesluter det å fortsätter med Elvanse å tänker göra det tills nåt annat funkar bättre, så det e inget alternativ för mig att sluta med medicinen. Sådär, åter till tråden!
  12. mariaaa

    LCHF och mediciner

    Är helt ny på det här med att skriva i forum så vet ej hur man ska svara en och en hehe. Tack så mycket för dom tipsen jag fått hittills iaf! Jag ska nog fortsätta att äta som jag gör men även försöka få i mig lite mer mat några dagar i veckan (dvs dom dagar där det inte tar stopp helt, vissa dagar är det omöjligt att få i sig den mängden jag egentligen behöver då jag blir kräkfärdig istället) så det inte blir en jojobantning av det hela. Och när jag känner att hungern börjar komma tillbaka ska jag vara extra vaksam så jag inte äter upp allt ifrån kylskåpet haha.
  13. mariaaa

    LCHF och mediciner

    Visste inte riktigt vart jag skulle lägga ämnet nånstans, hoppas detta blir bra! Jag går på strikt/keto för att jag ska gå ner i vikt, började i januari förra året. Jag har läst och hört att det har bäst effekt på viktnedgången om man bara äter när man är hungrig. Nu är det så att jag började gå på Elvanse i oktober förra året och jag har fått minskad aptit som en av bieffekterna, jag blir alltså inte ett dugg hungrig eller sugen på något, vilket kan ses som en fördel när jag fastar. Gör det nånting om jag fortsätter äta mitt första och enda mål om dagen vid min normala fastebrytstid (som är vid 15tiden ungefär) trots att jag då inte är hungrig, eller kommer det sakta ner viktnedgången? Gäller det även här att man ska lyssna på sin kropp och bara äta när man blir hungrig? Ska man istället äta nångång på kvällen när effekten av medicinen börjar avta och hungern kommer tillbaka? Hoppas detta inte blev alltför flummigt och att nån kan hjälpa mig