Jump to content

geschwint

Medlem
  • Posts

    26
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    1

geschwint last won the day on June 13 2013

geschwint had the most liked content!

About geschwint

  • Birthday 12/23/1965

Profile Information

  • Gender
    Not Telling
  • Location
    Stockholm
  • Interests
    Snickeri och uthållighetsidrott. Lämnade dålig mat bakom mig 2011-01-14 med återfall ibland. Barfotalöpning, spinning och intervallträning. Arbetar med systemutveckling i Microsofts miljö men hanterar privat helst "äpplen". Ständigt på jakt efter utmaningar.

geschwint's Achievements

(2/7)

30

Reputation

  1. Hmm, jag är nöjd med mina förutom att det är ett jobb att komma i dem. De måste ju vara lite tjockare om de skall vara varma. Jag sprang en hel del förra vintern och de är kalas, isolerande och bra. De kan upplevas som tjocka i sulorna men jag tycker inte de är direkt mycket tjockare än mina spyridons. Skulle själv iofs uppskatta en mer flexibel sula. Den är stelare i tårna och det är ju sannolikt sulans fel då den gör tårörelsen jobbigare. Har själv iafa inte upplevt dålig cirkulation i fötterna med dem på. Det låter som att du beställt dem på nätet? Har du alltså inte provat dem innan? Det kanske ska va en storlek större? Jag har olika storlekar på mina VFF då de passar lite olika. Skall jag komplettera med en till sko som jag redan har så går det att köpa på nätet men en ny modell kräver provning först.
  2. Något jag kör med konstant sedan ett par månader tillbaka är extra vikt för att få till löptekniken vid träningen. Sedan då jag kör något motionslopp eller tävling så gäller "ryggsäck av". Jag brukar ta med mig vatten i en tight löparryggsäck, den brukar väga in på kring 3kg, vatten då inkluderat. Jag får ofelbart in ett bra flyt i löpningen och kan oftast brassa på i hög fart med ryggsäcken på. Nästan all löpning sker nu i KSO som jag tycker har den sula som låter mest känsla gå igenom. Fungerar även på stigar. Bra fäste får man också på bergknallar som man passerar.
  3. Det som jag tycker är viktigast ur träningssynpunkt är följande funktioner: * puls * puls i % av HRMax, detta har inte de billigaste klockorna * total tränad tid Ovan fixar de flesta märken även om % gör att priset går upp. Utöver detta så får man med en myriad med funktioner... Ett par funktioner tycker jag är extra bra om de finns: * pulszoner med summering av hur länge man befunnit sig i respektive zon. Olika märken har olika uppfattning om hur sådana zoner definieras. * visuell presentation av i vilken pulszon man befinner sig i under träning. Detta är otroligt bra för att mota hjärnspöken i grind så att säga. Visar klockan att du ligger under 80% så orkar du öka även om hjärnan säger annat. Trötthet är en subjektiv upplevelse och sällan relaterat till utmattade muskler, människan orkar myyycket mer än man tror. Övriga funktioner man behöver är enklast att hitta genom att kolla specifikationerna på tillverkarnas hemsidor. Polars klockor är generellt bra och prisvärda men lite tråkiga tycker jag. Garmins är stora men går ofta att konfigurera om vyerna på, iafa på de stora modellerna, har själv inte upplevt att Garmins klockor inte klarar vatten, har själv haft en Garmin 310 av gammalt snitt då den kom och den har jag simmat många kilometrar med utan problem. Generellt gäller för de flesta tillverkare: håll fingrarna borta från knapparna om ni har klockan i vatten.
  4. Asså, jag vill inte vara den som klagar men varför detta stirrande på vinets antal kh... det blir ju inga kh jämfört med grönsaker? Jag gillar röda viner, smakrika och kraftiga skall de vara och jag bryr mig inte så mycket om antalet kh. Blir ändå oftast knappt ett glas, lite mer än en dl, kanske 2 ibland. Räkneexempel: ett gott vin är Gazela, nr 2566, 10g socker/liter, dvs ca. 1g/100ml för att normalisera. Broccoli ligger på 3g... Jag brukar lassa i mig rätt mycket av broccoli så ... egentligen så får jag i mig mer kolisar via grönsaken än vinet. Ett större problem är snarare alkoholen som ger levern annat att göra än att bränna fett. Så köp istället det godaste vin ni känner till, kanske inte ett dessert vin... Ligger ju oftast över 100g/liter socker och njut av det... Jag menar, ni måste vara realistiska i hur man räknar... Tycker jag alltså... Man vill ju inte bli nojig
  5. Rätt nöjd med tiden även om den hade kunnat bli bra snabbare om jag cyklat själv konstaterade min kollega och följeslagare under rundan. Men eftersom jag inte har något mål med Vättern annat än som träning så är 12:16 helt ok, vi hade trevligt och det var rätt kul ibland att höra min kollegas besvärjningar över de som rekommenderat träning på plan väg :). Annan dryck för min del var vatten med ett mineralpiller i. Pillret heter Zero Xtreme och kändes inte sötat alltför mycket, inte i en halvliter vatten iafa. Fast de mineraler som ingick behövdes säkert som man svettas. Fick skölja med vatten bara efter för att bli av med smaken, men som sagt, jämfört med "normal" sportdryck så tyckte jag denna var osötad. Endast 2g/100
  6. Tackar, tackar. Egentligen borde jag köra med min klubb, Fredrikshof men jag körde med min kollega från jobbet istället, å andra sidan så har jag inget direkt mål med rundan. Det var hans första runda Han förbannade samtliga backar och ville skriva ett argt brev till organisationen som sa att det räckte med att träna på plan väg enligt FAQ... Vi körde solo då backarna ville knäcka honom. 12:16 drog han runt sig på och det tycker jag är en bra tid med tanke på hans ben och alla fina backar. Vi skall köra nästa år också men då skall han träna backe, intervaller och styrka, då siktar vi på sub10. Det blev att jag fick dra 28 av 30 mil i år, det får bli ändring till nästa år. Hade absolut nytta av frånvaron av KH i årets Vättern, inga mjölksyrekänningar, backen i Bankeryd kunde snabbt klämmas. Det är en underbar känsla att inte få mjölksyra. Det lilla jag fick i mig av banan och sportdryck störde inte benen utan hjälpte istället.
  7. Den där länken var intressant. Speciellt delen "sugar is the primary fuel for most cancers". Min kära svåger gick bort för några år sedan i magcancer så just kombinationen socker och cancer intressant. Jag vet att min svåger var svag för godis... Det var också kombinationen socker och cancer som fick in mig på rätt kostspår.
  8. Vid resor kan sånt här hända, då brukar åtkomsten på dålig mat vara bättre än tvärtom. Om man då har en primat i sig som skriker ibland så kan det vara svårt att stå emot. Det vet jag av egen erfarenhet. Enklast att stå emot sockerbegäret är hemma förutsatt att allt dåligt är utrensat. Eller genom att hela tiden vara tillsammans med likasinnade, dvs sådana som inte äter skräpmat, då krävs det mer av en själv för att bejaka primaten. Kämpa på!
  9. Åhh, Rysk yoghurt, den är så bra till frukost. Ett par matskedar med kokta hallon o blåbär, kokosflingor och solroskärnor och jag står mig ända till middagen utan problem. Även om ett lopp avverkas under dagen. Det är såå mättande. Jag ser mest till mängden fett eftersom visserligen är det mindre mängd kh/100 men större mängden fett gör att det går mycket mindre av rysk än grekisk/turkisk yoghurt, alltså blir det mindre kh man får i sig iafa. 1kh hit eller dit, man måste se till helheten. Får jag i mig bara 3msk av rysk istället för 6msk turk/grek så blir det ju klart mindre mängd kh med större mättnad. Då betyder den enda kh'n mindre.
  10. Jag är sådan som tycker att sill inte kan ätas utan nubbe. Så de få gånger jag äter sill med nubbe så får jag ta smällen med stopp i fettförbränningen med en riktigt god nubbe eller två eller... Innan lchf så älskade jag öl. Jag tycker fortfarande om öl och kan inte tänka mig att dricka något substitut som kolhydratfritt öl, nästan samma ide som att äta sockerfritt godis. De på en hand räknade gångerna som jag numera dricker öl under året så skall det vara riktig öl, annars får det vara. Igår kväll efter Vättern så kostade jag på mig en riktig öl till en asiatisk rätt, det var precis så gott och smakade precis som jag minns att det senast smakade. Då det bara var en öl så klagade inte magen alltför mycket. Jag är dessutom precis som andra mycket känsligare för alkoholen eftersom jag avstår oftast.
  11. Körde Vättern igår och har följande rapport hur jag fungerade jämfört med tidigare, ej fettdrivna rundor. Frukost en timma innan start: stadig fett- och köttrik korv (jag gillar korv), vatten och salta nötter, bodde i tält så köket var begränsat. Laddat med 4 vattenflaskor, 2 i ramen och 2 bakom sadeln. Skulle räcka minst 14 mil till första stopp. Tanka vatten och vattenlösliga mineralpiller utan sötning, de var rätt blaskiga. Sedan ta någon banan på två depåer till samt kanske någon blaskig saltgurka av tveksam leverantör... Benen betedde sig som de skulle på fettdrift, uthålliga och backsugna. Mjölksyran lyste som vanligt med sin frånvaro och det var bara att mata på. De få kolhydrater jag fick i mig via banan och kanske mineralpillren påverkade inte speciellt åt det negativa, magen var lugn och fin hela tiden. Jag tycker det känns som om man tillför lite raketbränsle (banan o likn.) så stör det inte fettförbränningen märkbart men det ger lite extra fart. Jag har aldrig varit med om att de få kolisar jag stoppat i mig under ett långlopp påverkat känslan i kroppen om obegränsat med energi via fettet. Däremot har jag ofta haft problem med både mage, ork och mjölksyra under långlopp, typ L-ö lopp före lchf då man skulle "ladda"... Numera laddar jag aldrig utan tar mig en brakfrukost innan ett lopp bestående av äggröra med grädde och sidfläsk, med en paprika på sidan. Står sig genom hela loppet. Jo, gällande dosering av annan dryck än vatten. En munfull var 30minut kanske följt av en munfull vatten för att skölja bort smaken. Det var vad jag körde efter.
  12. Lidingöloppet 2007 och framåt. Det har sedan dess blivit ett antal lopp varje år, det är ju så himla kul då man upptäckt vad kroppen gillar. Måste också rätta mig själv, det måste vara åldern. Min fru påpekade att jag faktiskt började med LCHF 2011-01-14, inte 2012 som jag trodde mig veta, se där. Ett år till... Det känns iofs logiskt då jag faktiskt var till läkaren 2010 då mitt körkort förnyades 2011-02.
  13. Måste berätta om en händelse som var självvållad men som ställde allt på ända och fick in mig på rätt spår. Rätt spår för träning och senare kosten. Jag var en inbiten soffpotatis, lönnfet och älskade godis och andra kolhydratrika saker. Jag avskydde ansträngning, dvs träning i olika former. Jag kunde givetvis sköta ett hus men jobbigt var det om det skulle grävas eller göras något annat som krävde kroppsarbete. Jag hade en svåger som var inbiten sportare och löpare. Hans öde var lite av det som fick in mig på annan konst men det tar vi senare. Eftersom min svåger sprungit en massa Lidingölopp så tyckte han att jag skulle testa någon gång, men 3mil är långt i skogen, speciellt för en lönnfet soffpotatis. Vid ett svagt ögonblick efter en whiskyprovning med min svåger så sa jag till min fru att jag skall springa Lidingöloppet 2007-09, detta sades 2006-10 så det var gott om tid, tyckte jag då. Min fru var den enda som visste om mitt åtagande så skulle jag banga ur så begränsade sig ursäkten till frun. Nu skulle jag då träna upp mig för att klara denna utmaning, fientligt inställd till träning som jag var. Tiden gick och min fru frågade gång efter gång, "ska du inte börja träna lite löpning, ett par kilometer i alla fall?". Mmm, visst. Iallafall så gick tiden och loppet närmade sig med stormsteg och min träning var minimal. Jag hade nu sett möjligheten att få lite roligare träning genom att cykla, kanske man kan cykla till och från jobbet. Men först måste jag börja cykla. Köpte alltså cykel, en i stridsvagnsklass... Tung var den. Började cykla ett par kilometer men tog sedan bilen till jobbet, det var ju jobbigt att cykla. Sommaren 2007 skulle vi upp till Umeå som vanligt, jag kommer därifrån. Vi skulle köra upp som vanligt och skulle passera Härnösand. På norra sidan fanns det då en övergång från 70-90-110 i snabb övergång. Dessutom mitt i en backe... Bäst att ta sats tänkte jag. Mitt i backen står då herrarna polisen och en modig inspektör som jag har allt att tacka för kastade sig ut i vägen och viftade. Han sa det man brukar få höra: "Det gick lite fort det där!?". Det gjorde det verkligen. Inspektören verkade lida med mig då han såg bötesbeloppet. Körkortet fick jag ha i 48 timmar till sedan fick min fru köra. Under tiden direkt efter att vi kommit vidare så satt jag och grämde mig över hur onödigt det var, det vanliga raljerandet ni vet. Men efter ett tag tyckte jag att, det var nog inte så dumt att detta hände. Det blev lite dyrt, men nu var jag ju tvungen att cykla till jobbet. Stridsvagnen blev efter två månader utbytt till en lättare och snabbare MTB. Resten om träningen är som sagt historia och jag älskar att springa, långt, cyklar gärna långt och mycket... Allt pga att en inspektör var modig att kasta sig ut i vägen och stoppa min framfart. Jag har tackat honom för det, men det är också en annan historia . Jag ändrade också min kost efter ett par år, litegrand pga att min kära svåger gick bort alldeles för ung i magcancer. Lönnfet som jag fortfarande var så ville jag förnya mitt körkort för tradare. Högt blodtryck tyckte läkaren, jag vill *inte* ha mediciner, tyckte jag. Ja då får du minska på magen tyckte läkaren och jag fick en lektion i hur man skall äta, det vanliga ni vet, kostmodell och sådant. Hon ville i alla fall att jag skulle undvika alltför mycket socker. Hon sa då vid något tillfälle "cancer lever på socker...". Visst tänkte jag, det har jag aldrig hört något om, kan inte stämma... Men med min svågers bortgång färskt i sinnet och en önskan om att vara frisk så började jag kolla upp det hon svamlade om. Detta var 2011-10. Jag hade också fått som mål att gå ner minst 8kg, eller 8 cm i midjan tills nästa besök i mars... Brr.. Jag googlade på socker och cancer och hittade hur mycket som helst, bl.a. Kostdoktorn. Läste på så mycket jag kunde om socker, cancer, kolhydrater, stärkelse och så vidare. Insåg så att cancer verkar frodas lite extra på glukos, inte socker direkt. Vilket fick mig att inse att det är inte bara sockret som är problemet för min del utan kolhydraterna där socker bara är en variant. 2012-01-14 sa jag till min fru som tyckte att jag var galen att nu blir det inte mer kolhydrater för min del utan nu kör jag som kostdoktorn säger. Det kunde ju inte bli värre, va. Medicin ville jag inte ha, cancer som min svåger fick ville jag inte heller skulle frodas så bära eller brista. Vid mitt nästa läkarbesök hade jag gått ned 15kg och skrämde slag på läkaren med tanke på att jag ju åt mättat fett. Snabbt, jag måste testas så att jag inte går och dör... Nästa besök kom och läkaren kunde inte tro det hon såg, toppenbra värden i blodfetter och sådant. Nu hade jag dessutom läst på mycket mer och fått blodad tand efter prestandaökningen i spinningen och annat, så nu kunde vi diskutera lite kring det hela. Det slutade med att jag friskförklarades samt att läkaren var nyfiken på kostdoktorn. För min läkare förklarade jag också att jag "tappat" min mjölksyra och förklarade min teori med vad som kunde hittas i utbildningsböcker om människokroppen och hon höll med och förstod, kors i taket... Resten är som sagt historia. Har alltså gått från lönnfet godisälskande träningsfientlig soffpotatis till vältränad frisk men något galen ultralöpare. Jag antar att ni också har någon omvälvande historia att berätta. Detta var en vändning för mig minst sagt. /Stefan
  14. Jag fick i min utbildning till ledare veta att en variant att räkna på är 226-åldern, med en diff på +-20 slag. Så för min del så blev det 226-48=178 men det finns flera olika varianter. Söker man på det så hittar man många alternativ. Jag brukar försöka förklara för mina spinnare att klarar man att ligga på ca. 90% under en minut eller så men inte mer så har man hittat ett bra värde. 90% motsvarar ca. 17-18 på Borgskalan och skall kännas som "mycket ansträngande" eller sjukt jobbigt, tolkningarna äro många... Nu får jag säga att jag brukar köra med HRmax på 205 för att jag skall få rätt känsla vid 90 strecket. Det brukar då kännas rätt i de andra pulszonerna. Sedan kan man fundera om zoner, HRmax beräkningar och annat relaterat till upplevd intensitet inte har sina rötter i träning med en Kh baserad kost... Jag har funderat i de banorna eftersom jag själv kan köra så högt utan problem. Före 2007-09 så var jag en lönnfet, godisätande, popkornsälskande soffpotatis som bytte till vad som helst om det dök upp något sportrelaterat på dumburken. Mitt intresse för träning var mer en tillfällighet som kanske inte platsar här men jag kan säga att jag har polisen i Sundsvall att tacka för min nuvarande hälsa och form Så det kanske är så att vår kropp egentligen kan och orkar mycket mer bara vi stoppar i oss rätt saker. Ett sidospår var det, grund till en ytterligare tråd...
×
×
  • Create New...