Fnutt

Medlem
  • Innehållsantal

    280
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

479 Enastående

Om Fnutt

  • Rank
    Stammis

Profile Information

  • Gender
    Female

Senaste besökare till profilen

271 profilvisningar
  1. MAF-tråd

    Justja, det här har jag glömt att berätta svaret på. Jag fick ju lite förslag här i tråden, vad det kunde bero på. Så jag tvättade bandet extra noga, jag inhandlade en tub blågel, jag bytte batteri, jag köpte ett nytt band... men inget funkade. Jag var även nära på att kontakta Polar för att skapa ett garantiärende. Men... sen kom jag att tänka på att bandet i ena änden börjat bli sådär uttänjt som resårband kan bli. Med hjälp av två säkerhetsnålar så kortade jag av bandet en knapp decimeter, och plötsligt fungerade mätningarna igen. Facepalm! Anledningen till att inte heller det nya bandet fungerade är nog att även det är för stort. Det är förvisso av samma storlek som det gamla, men eftersom jag har krympt några centimeter så skulle jag ha köpt storleken mindre. Men dumma jag trodde att storleksangivelsen gällde mått runt bröstkorgen (som när man köper BH), när det i själva verket var bandets längd som angavs. Facepalm igen!
  2. Barfotaskor

    Här finns en del på hur man kommer igång https://xeroshoes.com/category/barefoot-running-tips/
  3. Budwig diet

    Det finns en del myter kring syra-bas-balansen: http://4health.se/145-anders-lonedal-syra-basbalans-sanningen-hur-du-paverkar-kroppens-ph-och-vad-det-gor-for-din-halsa
  4. MAF-tråd

    Ja... jo, det går att göra så också.... Men för mig har MAFandet blivit lika mycket mindfulness som träning, en form av avkoppling. Att hålla ögat på pulsmätaren och jogga/gå/jogga skulle jag uppleva som tämligen stressande, jag vill istället ha ett jämnt lunk hela tiden så att jag kan försvinna bort i mina egna tankar eller en spännande podcast. Därför har jag valt att acceptera att jag inte kan hålla MAF-puls just nu utan oftast ligger över eller under. Blir nog bättre när semestern är slut och jag återigen börjar promenera till och från jobbet med datorryggan på plats, den brukar höja pulsen en del Mina dojjor är av barfotamodell anno 2013, och sulan har alltid varit tunn och utan något lull-lull som kan torka. Men nu är sulan som sagt så tunn att jag känner minsta lilla ojämnhet i marken genom den. Hoppas jag hinner bestämma mig för, och köpa ett pan nya skor innan de nuvarande havererar. Tyvärr finns inte exakt samma modell att köpa längre, annars hade valet varit lätt eftersom jag har varit extremt nöjd med dem. Halvt om halvt off topic: Favorit-MAF-podcast just nu: The Black Tapes (så spännande, kan inte sluta lyssna) Favorit-MAF-musik just nu: Ayreon - The Source (bästa släppta albumet i år, så här långt) men naturligtvis lämnar jag ibland lurarna hemma och lyssnar på naturen istället
  5. MAF-tråd

    Kort sammanfattning: Det går bra nu Lite längre sammanfattning: Jag har kommit till den punkt när jag inte längre kommer upp i MAF-puls vid promenad på plant underlag, oavsett hur fort jag går. Endast vid motvind och uppförsbacke når jag upp till MAF-puls. Men så fort jag växlar över till löpning, så tjoffar pulsen upp till alldeles för jättemycket. Antar att jag borde införskaffa ett par gåstavar för att på så sätt öka intensiteten i gången, men mot sådana har jag en djupt rotad motvilja. Nä jag fortsätter nog att promenera med lite för låg puls. Möjligtvis kan jag överväga att hänga på mig en tung ryggsäck. Februari till maj körde jag nästan uteslutande strikt MAF, vilket för mig innebar enbart rask gång. I juni började jag lägga in en del löprundor, och det var i samband med denna komplettering som gång-pulsen sjönk från MAF till rejält under. Nu under semestern har jag tränat nästan varje dag, 10000 steg har varit minimum på en dag. Jag varierar mellan att: 1 - promenera kors och tvärs genom/runt stan, vart jag än skall 2 - raska långa promenader (1-1,5 mil) där jag försöker få upp pulsen så gott det går. På senare tid har den tyvärr bara legat mellan 115-120, trots att jag går så fort som benen håller. 3 - långpass, när jag inleder med ca 5km rask gång, 8-10km spring så långsamt jag kan, samt ca 5km gång som avslutning. För ett par veckor sedan var jag nöjd om spring-pulsen höll sig under 175, men den senaste veckan har jag lyckats balansera runt 160 4 - rena springpass, när jag stänger av rösten på pulsappen, och springer i den takt som jag själv vill. Även här har pulsen sjunkit de senaste veckorna, från 180 till runt 165 Jag känner mig aldrig trött eller sliten efter ett pass, inte heller särskilt hungrig eller frusen (inte ens efter långpassen med spring). När jag saktar ned till raskt promenadtempo efter att ha sprungit en längre sträcka med en puls på 160-165, så är pulsen nere på under 130 efter bara någon minut. Det tar jag som ett gott tecken. Mina steg och löparappar berättar för mig att jag redan tagit många fler steg än jag gjorde under hela förra året, samt att jag MAFat 26 mil bara under juli månad. Det känns bra. Men det har blivit dags att köpa nya skor, för sulorna har nötts ned till att vara lövtunna. Jag är rädd att en liten vass sten snart kommer att ge skorna en dödsstöt.
  6. Synpunkter på det uppgraderade forumet....

    Tapatalk vill återigen inte vara med efter uppdateringen.
  7. Frukt och dess nyttigheter, vitaminer mm

    En sådan jämförelse går att göra på matkalkyl. Starta med att gå in på sidan för ett livsmedel. Där finns en knapp "Jämför med ytterligare livsmedel". Här är ditt äpple-vitkål-exempel: http://matkalkyl.se/index.php?a=comp&serie=vitkal-applemskal
  8. Frukt och dess nyttigheter, vitaminer mm

    Här kan du se livsmedel rangordnade efter sitt innehåll av olika näringsämnen och vitaminer: http://matkalkyl.se/naringsamnen.php
  9. Godmorgontråd?

    Jodå, ett av alla deras klassiska avsnitt, en favorit jämte Nöken och ostmackan [emoji4] Smedsylta tror jag maträtten kallades. Säkert nyttigt, men hanteringen kändes kanske inte så hygienisk...
  10. Det är definitivt svårare att hålla vikten eller att gå ned om man äntrat klimakteriedimman, men det tror jag mest beror på att man helt enkelt kommer undan med mer när man är ung och rask. Och vilket BMI som är "kroppens rätta" är nog väldigt individuellt. Själv har jag under hela livet, med få undantag, haft ett BMI på mellan 19 och 20 (och nej jag är inte mager, jag har bara en naturligt späd kroppsform). Periodvis ännu lägre. Ändå så har jag aldrig bantat, det har helt enkelt varit kroppens trivselvikt. För några år sedan så började vikten ändå under en stressig period att smyga uppåt. Bara några kg, men för en person med en startvikt på dryga 50 kg så blir det ändå procentuellt sett ganska mycket. För fyra år sedan kulminerade stressen, och den i kombination med att min "begynnande tant-kropp" inte längre betedde sig som den brukade så gick jag upp ytterligare 3-4 kg. Ovanpå det månatlig vätskesvullnad på några kg. Inte mådde jag något vidare heller, det välmåendet som jag hade känt när jag började med LCHF var borta. Jaha, då hade man själv hamnat i den där klimakteriedimman med ett antal oönskade kilon... tusan också! Men eftersom jag är en envis person, så kunde jag inte rakt av acceptera att det här fortsättningsvis skulle vara mitt nya jag. Samtidigt så var det helt uteslutet att försöka banta, för det var ju inte mer stress som kroppen behövde. Istället har jag arbetat med att skapa de allra bästa förutsättningarna: minimera stress, sova minst 8 timmar per natt samt att få ordning på den cirkadianska rytmen. Någon vecka per kvartal så brukar jag även registrera allt jag äter - inte för att räkna kalorier eller makronutrienter, utan för att kontrollera att kroppen verkligen får tillräckligt av alla näringsämnen/mikronutrienter. Mycket grönsaker och lagom med kött/ägg/fisk, samt fett så att jag blev mätt. Ovanpå det ett antal punktmarkeringar med kosttillskott. Med detta lyckades jag häva viktuppgången, däremot inte minska något. MAF gjorde sitt intåg i mitt liv. Från att tidigare alltid ha tränat kort och intensivt (7 min workout och snabba löprundor på 40 min), så drog jag ned på tempot och stannade ute längre i spåret och njöt av tillvaron. Därmed hade ytterligare ett stressmoment eliminerats, ett som jag aldrig riktigt tänkt på. Men MAFfandet gjorde ingen omedelbar skillnad det heller. Så jag kan faktiskt inte säga vad det är som gör att jag de två senaste månaderna plötsligt har börjat återgå till min forna trivselvikt. Helt oväntat så började jag gå ned några hg i veckan så att BMI återigen ligger under 20, utan att jag egentligen har ändrat på någonting under det senaste året (Undantaget är träningsform - träningsmängden är nog ungefär densamma räknat i teoretisk kaloriförbrukning, men träningsformen har förändrats). Min teori är dock att kroppen under de gynnsamma förutsättningarna jag bjudit den på, under en tid har hämtat in eventuella näringsbrister och äntligen har stressat av. Och nu när den är i hormonell och näringsmässig balans igen, då tycks den självmant sträva mot sin favoritvikt igen (även om klimakteriet inte på något sätt har passerats än). Men det här är ju bara jag, N=1. Och jag har varit lyckligt lottad som aldrig tidigare haft bekymmer med övervikt. Och jag vet inte heller hur länge min viktminskning kommer att hålla i sig - kanske tar det stopp imorgon, kanske kommer jag även att gå ned ytterligare något kilo. Det enda jag med säkerhet vet, är att jag just nu mår otroligt bra och att jag känner mig friskare än på många år.
  11. Godmorgontråd?

    För många år sedan, när jag bodde i Stockholmsområdet och åkte pendeltåg till och från jobbet, så satt det varje morgon en dam mitt emot mig. Hon brukade inte bara lägga benen i kors, hon lindade benen ett helt varv runt varandra så att vänster fot placerades på golvet till vänster om högerfoten. Detta var för mig helt obegripligt...
  12. MAF-tråd

    Det kan vara värt ett försök, tack för tipset! Det är bara nu på slutet som det har börjat bli så här konstigt, tidigare fungerade det jättebra. Och idag var bandet helt nytvättat, men pulsen under löpningen mättes ändå under långa stunder till under 100 med lite peakar upp till 190.
  13. MAF-tråd

    MariaF: Jag är nog i ungefär samma hormonhärva som du, och försöker också bena ut vad som påverkar både träning, vätskeansamlingar och annat. När det gäller MAF så tycker jag att dagsform och särskilt dålig sömn kan påverka jättemycket, likaså var i menscykeln man befinner sig. Och att lämna blod skall vi inte tala om, då är pulsen helt knas i flera veckor efteråt. En annan sak jag märkt är att uppvärmningen spelar stor roll, särskilt om jag har en dålig dag. Börjar jag öka tempot för tidigt så får jag oftast inte ordning på pulsen under resten av rundan. Sen har jag på sistone även fått "materialproblem", som påverkar pulsmätningen. Det känns som om själva bandet till pulsmätaren har blivit knasigt, och att kontakten fungerar lite sisådär. Detta är extra tydligt på morgonen när jag kör HRV-appen, eftersom den är extra känslig. Det brukar krävas väldigt mycket blöta under bandet, samt att jag lyfter och släpper det ett antal gånger innan mätningen lugnar sig och blir trovärdig. Likaså så har det börjat tjorva när jag springer, så att pulsen kan bli lite vad som helst. Samma då, om jag lyfter och släpper bandet en gång eller två så rättar mätningen till sig igen (i alla fall en stund). Kan vara dags för batteribyte i mätaren, och hjälper inte det så får jag testa att köpa ett nytt band. Snabb uppdatering om min egen MAF-träning: Jag tyckte för ett par veckor sedan att jag stod och stampade i MAFfandet. Jag gick och gick (för att springa är inte att tänka på) och kände inga framsteg. Dessutom hade jag några veckor tidigare lämnat blod, så tiderna hade snarare försämrats än förbättrats. I ren frustration började jag lägga in en liten springsnutt mitt i MAF-promenerande, för att liksom ruska om kroppen och påminna den om att en promenad knappast är maxfart. Detta har fungerat förvånansvärt bra, faktiskt. Promenad i 7-10km, 4-6km löpning och avsluta med 4-6km promenad. Visst rakar pulsen iväg så fort jag börjar springa, men den håller sig i alla fall runt 170 i 7-minuterstempo och strax under 180 när jag joggar i 6,20-tempo. Det är lågt, för att vara mig. Och det märkligaste av allt - när jag slutar springa så kan jag faktiskt komma ned i MAF-puls igen under den avslutande promenaden! Och efter att jag började lägga in dessa springpass, så händer det av och till att jag inte ens kan komma upp i MAF-puls även om jag promenerar så fort som mina taxben orkar bära mig. Så kroppen mådde nog bra av att bli lite omruskad
  14. D-vitamin

    Jag ser att det faktiskt står här: http://www.kostdoktorn.se/d-vitamin "Drick lättmjölk eller ät margarin med tillsatt D-vitamin – Du behöver 13 liter lättmjölk eller ett halvt kilo margarin per dag för 2 000 E." Men jag läser det inte som någon rekommendation, snarare en fingervisning om att de produkterna knappast är det bästa sättet att få i sig D-vitamin. Vem dricker liksom 13 liter lättmjölk eller svullar ett halvkilo margarin varje dag? Bättre att fokusera på de D-vitaminkällor som är markerade med fet text: sol, fet fisk och kosttillskott.
  15. MAF-tråd

    Tyvärr inte vad jag vet, jag har också önskat att man kunde välja vilken info man vill få i lurarna. Därför har jag valt att få info var 200 meter, för att inte podcasterna jag lyssnar på skall bli helt söndertrasade. Den dagen jag kan börja springa med MAF-puls (om den dagen nu någonsin inträffar) så får jag nog överväga att utöka intervallet. Eller ställa om till tidsintervall istället för avstånd.