Fnutt

Medlem
  • Innehållsantal

    271
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

440 Enastående

Om Fnutt

  • Rank
    Stammis

Profile Information

  • Gender
    Female

Senaste besökare till profilen

218 profilvisningar
  1. Det är definitivt svårare att hålla vikten eller att gå ned om man äntrat klimakteriedimman, men det tror jag mest beror på att man helt enkelt kommer undan med mer när man är ung och rask. Och vilket BMI som är "kroppens rätta" är nog väldigt individuellt. Själv har jag under hela livet, med få undantag, haft ett BMI på mellan 19 och 20 (och nej jag är inte mager, jag har bara en naturligt späd kroppsform). Periodvis ännu lägre. Ändå så har jag aldrig bantat, det har helt enkelt varit kroppens trivselvikt. För några år sedan så började vikten ändå under en stressig period att smyga uppåt. Bara några kg, men för en person med en startvikt på dryga 50 kg så blir det ändå procentuellt sett ganska mycket. För fyra år sedan kulminerade stressen, och den i kombination med att min "begynnande tant-kropp" inte längre betedde sig som den brukade så gick jag upp ytterligare 3-4 kg. Ovanpå det månatlig vätskesvullnad på några kg. Inte mådde jag något vidare heller, det välmåendet som jag hade känt när jag började med LCHF var borta. Jaha, då hade man själv hamnat i den där klimakteriedimman med ett antal oönskade kilon... tusan också! Men eftersom jag är en envis person, så kunde jag inte rakt av acceptera att det här fortsättningsvis skulle vara mitt nya jag. Samtidigt så var det helt uteslutet att försöka banta, för det var ju inte mer stress som kroppen behövde. Istället har jag arbetat med att skapa de allra bästa förutsättningarna: minimera stress, sova minst 8 timmar per natt samt att få ordning på den cirkadianska rytmen. Någon vecka per kvartal så brukar jag även registrera allt jag äter - inte för att räkna kalorier eller makronutrienter, utan för att kontrollera att kroppen verkligen får tillräckligt av alla näringsämnen/mikronutrienter. Mycket grönsaker och lagom med kött/ägg/fisk, samt fett så att jag blev mätt. Ovanpå det ett antal punktmarkeringar med kosttillskott. Med detta lyckades jag häva viktuppgången, däremot inte minska något. MAF gjorde sitt intåg i mitt liv. Från att tidigare alltid ha tränat kort och intensivt (7 min workout och snabba löprundor på 40 min), så drog jag ned på tempot och stannade ute längre i spåret och njöt av tillvaron. Därmed hade ytterligare ett stressmoment eliminerats, ett som jag aldrig riktigt tänkt på. Men MAFfandet gjorde ingen omedelbar skillnad det heller. Så jag kan faktiskt inte säga vad det är som gör att jag de två senaste månaderna plötsligt har börjat återgå till min forna trivselvikt. Helt oväntat så började jag gå ned några hg i veckan så att BMI återigen ligger under 20, utan att jag egentligen har ändrat på någonting under det senaste året (Undantaget är träningsform - träningsmängden är nog ungefär densamma räknat i teoretisk kaloriförbrukning, men träningsformen har förändrats). Min teori är dock att kroppen under de gynnsamma förutsättningarna jag bjudit den på, under en tid har hämtat in eventuella näringsbrister och äntligen har stressat av. Och nu när den är i hormonell och näringsmässig balans igen, då tycks den självmant sträva mot sin favoritvikt igen (även om klimakteriet inte på något sätt har passerats än). Men det här är ju bara jag, N=1. Och jag har varit lyckligt lottad som aldrig tidigare haft bekymmer med övervikt. Och jag vet inte heller hur länge min viktminskning kommer att hålla i sig - kanske tar det stopp imorgon, kanske kommer jag även att gå ned ytterligare något kilo. Det enda jag med säkerhet vet, är att jag just nu mår otroligt bra och att jag känner mig friskare än på många år.
  2. För många år sedan, när jag bodde i Stockholmsområdet och åkte pendeltåg till och från jobbet, så satt det varje morgon en dam mitt emot mig. Hon brukade inte bara lägga benen i kors, hon lindade benen ett helt varv runt varandra så att vänster fot placerades på golvet till vänster om högerfoten. Detta var för mig helt obegripligt...
  3. Det kan vara värt ett försök, tack för tipset! Det är bara nu på slutet som det har börjat bli så här konstigt, tidigare fungerade det jättebra. Och idag var bandet helt nytvättat, men pulsen under löpningen mättes ändå under långa stunder till under 100 med lite peakar upp till 190.
  4. MariaF: Jag är nog i ungefär samma hormonhärva som du, och försöker också bena ut vad som påverkar både träning, vätskeansamlingar och annat. När det gäller MAF så tycker jag att dagsform och särskilt dålig sömn kan påverka jättemycket, likaså var i menscykeln man befinner sig. Och att lämna blod skall vi inte tala om, då är pulsen helt knas i flera veckor efteråt. En annan sak jag märkt är att uppvärmningen spelar stor roll, särskilt om jag har en dålig dag. Börjar jag öka tempot för tidigt så får jag oftast inte ordning på pulsen under resten av rundan. Sen har jag på sistone även fått "materialproblem", som påverkar pulsmätningen. Det känns som om själva bandet till pulsmätaren har blivit knasigt, och att kontakten fungerar lite sisådär. Detta är extra tydligt på morgonen när jag kör HRV-appen, eftersom den är extra känslig. Det brukar krävas väldigt mycket blöta under bandet, samt att jag lyfter och släpper det ett antal gånger innan mätningen lugnar sig och blir trovärdig. Likaså så har det börjat tjorva när jag springer, så att pulsen kan bli lite vad som helst. Samma då, om jag lyfter och släpper bandet en gång eller två så rättar mätningen till sig igen (i alla fall en stund). Kan vara dags för batteribyte i mätaren, och hjälper inte det så får jag testa att köpa ett nytt band. Snabb uppdatering om min egen MAF-träning: Jag tyckte för ett par veckor sedan att jag stod och stampade i MAFfandet. Jag gick och gick (för att springa är inte att tänka på) och kände inga framsteg. Dessutom hade jag några veckor tidigare lämnat blod, så tiderna hade snarare försämrats än förbättrats. I ren frustration började jag lägga in en liten springsnutt mitt i MAF-promenerande, för att liksom ruska om kroppen och påminna den om att en promenad knappast är maxfart. Detta har fungerat förvånansvärt bra, faktiskt. Promenad i 7-10km, 4-6km löpning och avsluta med 4-6km promenad. Visst rakar pulsen iväg så fort jag börjar springa, men den håller sig i alla fall runt 170 i 7-minuterstempo och strax under 180 när jag joggar i 6,20-tempo. Det är lågt, för att vara mig. Och det märkligaste av allt - när jag slutar springa så kan jag faktiskt komma ned i MAF-puls igen under den avslutande promenaden! Och efter att jag började lägga in dessa springpass, så händer det av och till att jag inte ens kan komma upp i MAF-puls även om jag promenerar så fort som mina taxben orkar bära mig. Så kroppen mådde nog bra av att bli lite omruskad
  5. Jag ser att det faktiskt står här: http://www.kostdoktorn.se/d-vitamin "Drick lättmjölk eller ät margarin med tillsatt D-vitamin – Du behöver 13 liter lättmjölk eller ett halvt kilo margarin per dag för 2 000 E." Men jag läser det inte som någon rekommendation, snarare en fingervisning om att de produkterna knappast är det bästa sättet att få i sig D-vitamin. Vem dricker liksom 13 liter lättmjölk eller svullar ett halvkilo margarin varje dag? Bättre att fokusera på de D-vitaminkällor som är markerade med fet text: sol, fet fisk och kosttillskott.
  6. Tyvärr inte vad jag vet, jag har också önskat att man kunde välja vilken info man vill få i lurarna. Därför har jag valt att få info var 200 meter, för att inte podcasterna jag lyssnar på skall bli helt söndertrasade. Den dagen jag kan börja springa med MAF-puls (om den dagen nu någonsin inträffar) så får jag nog överväga att utöka intervallet. Eller ställa om till tidsintervall istället för avstånd.
  7. Du han ställa in Polar beat på att berätta pulsen för dig, det går att ställa in på så ofta som var 100 meter (inställningar - röststyrning). Då kan du ha Pokemonappen framme men ändå ha hyfsad koll på pulsen
  8. Klappar händerna av förtjusning! Och jag kan se videolänken i #21 också. Enda smolket är att videolänken börjar spelas upp utan att jag klickat på den, men det är nog någon inställning någonstans i tapatalk.
  9. Det låter som en mycket trolig anledning, jag har hunnit hela vägen till 6.5.1...
  10. Avundsjuk på att du ens får det att fungera lite. Jag har inte fått det att fungera alls sedan flytten. Och när jag testade att radera för att se om det blev bättre om jag hämtade in forumet på nytt, så går det inte ens att finna kostdoktorns forum i tapatalk.
  11. Kuriosa ang morgonpuls: Jag har under några års tid använt appen sleep cycle, med vilken jag varje morgon direkt när jag vaknat mäter pulsen (pekfinger mot mobilkameran). Grafen över mätresultatet visar en tydlig "vågrörelse" som visar att pulsen påverkas av var i menscykeln man befinner sig.
  12. Hungersillamående kan jag få ibland, men inte så starkt att jag blir kräksfärdig. Däremot kan t.ex migrän ta sig sådana uttryck hos mig, det har fått mig att kräkas mycket plötsligt (även utan huvudvärk).
  13. Annars kan du ju testa gratisappen Elite HRV. Den tolkar åt dig 🙂 Jag ramlade över den appen när jag lyssnade på en Maffetone-intervju på Elite HRV podcast.
  14. Sambon är inne på sitt andra par. Han är mycket nöjd med dem.
  15. Man kan välja mellan att ha rörelsedetekteringen via accelerometern i telefon eller via mikrofonen. I början delade jag säng med telefonen, men när mikrofonalternativet introducerades övergick jag till det alternativet. Då räcker det att man har telefonen på nattduksbordet. Ibland registrerar telefonen sambons förehavanden. Men i första hand handlar det om när han går till sängs, eftersom det ofta sker lite senare än när jag kojsar. Men om det egentligen är sambon som telefonen reagerar på, eller om det är att det faktiskt är jag som blir lite störd i sömnen, det låter jag vara osagt. Xiro: det står både under inställningarna i appen, samt på deras hemsida https://support.sleepcycle.com/hc/en-us/articles/207388465-Placement