Namnlös

Medlem
  • Innehållsantal

    25
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

13 Neutral

Om Namnlös

  • Rank

Profile Information

  • Gender
    Male
  1. Att prata med läkare om det.. mentala tillståndet (?) är kanske acceptabelt. Eftersom jag inte vetat hur jag ska ta tag i det, då jag har läkarskräck sedan tonåren på barnpsyk-helvetet, så har det tagit lång tid att åter ta tag i det. Men att tala med en "utbildad" om socker och kolhydrater är rent ut sagt värdelöst. "Nej, klart du inte ska sluta med kolhydrater, det behöver din hjärna. Men sluta gärna med godis!"... Jag har haft återkommande frosseri, så vikten går inte neråt, men haft betydligt fler dagar utan socker och kolhydrater nu. Kanske inte tillräckligt med fett, men det är mest för att jag spårar ut så här speciellt i början av lchf, och slutar inte äta om det är smör på. Så blev flottig biff (ja, då menar jag flottig!) med salladsmix. En annan dag stekt falukorv med salladsmix och hemmagjord köttfärssås en annan. Litre för liberalt, men är inte lika rund om kinderna (vätska?) redan. Har aldrig gillat läsk förr, men cola zero har fått mig att avstå från mackor, godis, choklad osv. Jag har tänkt "Nej, jag ska inte ta mackan som det bjuds på GRATIS, utan jag får en god cola när jag kommer hem". Men alla säger att man bli lika tjock av det. Så nu är jag besviken. Någon som upplevt dålig viktnedgång av cola zero?
  2. Kanske är det så. Har funderat över att söka hjälp, men det är lite läskigt. Men det blir antagligen inte värre av att försöka.
  3. Är det någon som har erfarenhet av anonyma överätare? Funkat för någon?
  4. Det är så synd, för jag tror verkligen att LCHF är det enda riktiga. Att kolhydrater är ännu värre än vad man kan ana. Men jag har slutat med LCHF nu. Jag försöker inte längre. Från början var jag tjock och överviktig. Jag blev sedan väldigt underviktig. Var dock frisk ändå, för jag slutade tappa hår och fick tjockt hår. Jag var stark och hade jättebra värden. Med LCHF. Jag var så i flera år. Men nu har jag, sedan januari, blivit överviktig. BMI är kanske inte korrekt alltid, men det är ingen ide att förneka det... för det är ju uppenbart att jag blivit en rultgris. Har från och till lyckats hålla mig i 1 - 4 dagar. Men jag klarar inte av att sluta. Jag har legat och gråtit och skakat på golvet och bara kämpat för att inte äta bröd, choklad och godis. Fortsätter det i denna takten... då väger jag över 100 kg innan året är slut. Jag kanske inte ens kan fortsätta mitt jobb, då man inte kan vara så kraftig där. Älskar ju mitt jobb. Har verkligen kämpat för att få hålla på med det jag gör. Jag vet att det bara är mitt fel. Det är bara mig själv jag har att skylla. Men jag är så svag att jag inte klarar det. Idag skulle jag inte äta något skit.. men då blev det 15 mackor. Utöver brysselkålen, köttbullarna och gräddsåsen och övriga måltider. Jag har glömt hur det känns att ha kontroll. Jag önskar att jag hade den karaktär som många har här på forumet
  5. Vet inte om det blev för lite mat, för jag fick en blackout och trillade in i bordet och sedan ner i golvet och svimmade.. Eller svimmade före allt hände, kanske. Slog i huvudet. Jag blir ju inte hungrig, men fick lite känslan av att jag kanske behövde äta. Så råkade bli en halv rå paprika, massa rå vitkål, 250 g kokt brysselkål och överbliven korvstroganoff (vilket inte var mycket). Sedan var jag så enormt sugen på att äta bröd, så jag tog ett stekt ägg, massa flott och stekt falukorv. Trodde inte det var möjligt när suget lättade lite.
  6. Har klarat mig bra igår och idag också. Förutom att det råkade bli några skivor rå falukorv utöver det planerade, också. Men det är nog inte lika illa som en del annat.
  7. Gick bra förra veckan. Måndag, tisdag och onsdag, som sagt. Men på torsdagen så omringade mina kollegor mig och började bråka om att jag måste äta. För LCHF är tydligen inte att äta. Jag ville inte ta, för jag var glad över att jag lyckats avstå. Men när man är svag och inte kan hålla sig ifrån frestelser, så är det lite lättare att misslyckas när många pressar på. Var helt knäckt efteråt, när jag haft ett ris-frosseri som jag blivit verbalt tvingad till. Så fick torka bort tårarna och försöka jobba med stor ånger. Är inte som body builders eller skidåkning, men har mer krävande jobb än kontorsjobb. Så alla lägger sig i ätandet. Fredagen och helgen blev det bara massa ätande. Bullar, många bröd och mycket glass. Mer än 1 kg choklad ena dagen. Inte förens idag har jag tagit tag i det igen. Men det blev inte så bra idag heller. Totalt idag, så åt jag 6 köttbullar till frukost och sedan till middag blev det massor av riven vitkål med enormt mycket korvstrofanoff på.. (= en hel lök, några dl grädde, massa tompuré, minst halva scans falukorv). Nu ångrar jag mig. Det är nästan lika illa som bröd och godis antar jag. När jag åt strikt, så tappade jag nästan ingen hår alls. Kunde borsta håret ordentligt och inte ett enda hårstrå lossnade på borsten. Nu har jag tappat närmare hälften. Jättetunt är det. Jag tycker det är väääldigt mycket att tappa på så "kort" tid. Inte så kort kanske, men det finns ju folk som äter så jämt? Inga kläder passar längre. Arbetskläderna får jag inte på mig alls. Jag framstår som helt.. värdelös. Men det är verkligen jättesvårt!
  8. Har kollat lite, men ska precis kolla. Har inte varit vid datorn senaste. Som tur var så blev det inget kalas.. men lika illa ändå.
  9. Får som en våg av "jag ska ha!" och kan inte sluta äta. Finns det då inget att äta eller om jag försöker avstå, så blir jag aggresiv även om jag inte vill det. Det ser jag som en stor anledning till att man inte bör äta socker... det rubbar förståndet helt. Fortsatte äta massor. Är nog sådan som skulle kunna bli diagnoserad som hetsätare. Gick upp 10 kg på 2 veckor. I tre dagar har jag nu lyckats att inte äta skräp. Men jag vet att det kommer hända igen, men inte varje dag och inte lika ofta. I förrgår blev det 250 g kokt brysselkål, lite isbergssallad och 7 hemmagjorda köttbullar, totalt på hela dagen. Igår blev det 6 köttbullar, isbergssallad, gurka och 250 g kokt brysselkål. Det låter inte så LCHF, men jag har försökt koppla bort tanken på att äta öht, även om det då skulle bli lite. Bara ett tag. Gurka och isbergssallad brukar jag inte äta, men eftersom arbetsplatsen bjöd på det, så tog jag det till köttbullarna på lunchen. Idag blev det en skiva LCHF-bröd med bregott och 3 skivor salami, som jag blev bjuden på. Sedan en hel hemmatillagad kyckling (med skinn) + 78 g smör. Hela dagen då. Ska inte äta mer idag. Hade definitivt inte kunnat hålla mig till en skiva av brödet, om det inte vore för att jag fick brödskivan av en annan. Kan inte ta mer då. Nu i efterhand så undrar jag om inte det var för mycket. Kan upplever det inte som mycket i kroppen... det är liksom ingenting jämfört med vad jag brukar äta. Brukar äta massor. Men är det "oacceptabelt" att äta en hel kyckling? Ska inte äta skit imorgon eller i övermorgon, men på lördag är det ett kalas... och alla vet väl vad det innebär. Antingen får jag strunta i att åka dit, eller så får jag ta risken och åka dit. Finns det inget som jag verkligen vill ha, så avstår jag lätt. Men finns det något av mina favoritgrejer eller om jag gillar något mycket, så kommer det nästan helt säkert att ätas. Jag kan nog hålla mig dagarna efter, även om jag äter en dag. Men frågan är om det är värt. Kanske får stanna hemma. Hemma och på jobbet har jag lyckats avstå nu genom att tänka att jag faktiskt klarade av över 3 år och det utan att fuska eller unna mig något alls. Det var bara min inställning som fick det att gå. Men på jobbet finns det gratis fika och det är alltid en kamp. Gratis bröd och gratis bregott... kan det bli bättre? Men jag tänker att det finns kvar i framtiden också, så jag kan vänta lite till.
  10. Idag har jag inte tuggat i mig mer. Jag har inte tänkt göra det heller. Nu ska jag ju skärpa mig. För flera sakers skull, men delvis för självförtroendet. Men jag börjar ge upp, för jag mår inte speciellt bra och den där lilla sekunden av njutning som man faktiskt får av att äta socker.. den är nästan min enda ljuspunkt. Vill inte låta gnällig, utan är bara förtvivlad. Jag är smal, vilket får folk att tänka att det inte är något problem och så. Men jag har varit en riktig rultgris och går lätt upp i vikt.
  11. Problemet är att jag inte vet hur det känns att vara mätt. Jag kan äta hur mycket som helst, även att kött och fett, ändå märker jag inget. Har hänt att jag ätit 2 kg kött + 500g smör till en och samma middag. Ändå står jag i kylskåpet och letar efter mer mat. Jag kan inte ens ana att jag ätit något om jag bara går efter känslan, förutom att jag inte blir lika smidig och inte kan springa runt.
  12. För mig är det också så. Lite till, det gör ju ingen skillnad nu. Det är nog det vanligaste orsaken till att jag ätit så mycket.
  13. Dagens mat: En merci-ask, en twist-påse, en stor chipspåse, en kastrull spagetti med smör, en påse mandlar, ett dubbel-wienerbröd, en crossiant, lösgodis, en flaska julmust (light, faktiskt), 3 clementiner, honungsmelon, en låda vindruvor... och lite småkolor på det. Får även tilläga att allt detta var på en gång och inte utspritt på hela dagen. Mätt? Nej! Men något illamående och inte det minsta sugen, men något skriker fortfarande "ät mer". Men jag har fått en sak bekräftad för mig, att det inte är värt det. För jag är inte tllfredställd alls. Bara äcklad. Nej, imorgon blir nog inget mer än brysselkål och några köttbullar. Absolut ingeting mer. Längtar efter att allt skit går ur kroppen. Men går det att rensa ur kroppen från allt detta? Känns inte så. Känns som att jag kommer vara uppblåst och flottig resten av livet. Skäms lite Jag måste fortsätta att skriva här, så jag kan känna mig nöjd sedan när jag lyckas igen. För jag vet ju att jag kan!
  14. Jag kom på att jag har lättast att hålla mig ifrån godis när jag inte äter något alls. Måste väl äta, men man kan ju testa på någon form av fasta för att komma igång igen.
  15. Detta har jag gått runt och grubblat på under en längre tid nu. Många säger ju bara "det är socker i allt, det är inte så farligt", då känner jag direkt att jag lika gärna kan behålla det för mig själv. Så även om jag inte direkt gjort några framsteg, så kändes det bra att skriva av sig. Jag höll mig strikt i 3 dagar efter sista frosseri-katastrofen. Jag hade slutat tänka "åh, så sugen jag är!" och hade inställningen att förneka suget. Hade inga planer på att göra avsteg och äta något dåligt. Sedan fick jag i mig väldigt mycket sås till lunchen, som jag senare upptäckte att den enbart bestod av stärkelse. Då gav jag upp och vräkte i mig allt som fanns i hela huset. Om man lyckas avstå och komma in på strikt LCHF igen, är det verkligen möjligt att få den effekt som man tidigare hade av kosten?