Kaja

Medlem
  • Innehållsantal

    14
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

34 Bra

Om Kaja

  • Rank

Senaste besökare till profilen

338 profilvisningar
  1. Surfar just på lchf och dimma. Upplever samma sak. Hittar denna tråd. Provade att fasta igår. Det gick bra. Körde drygt 24 timmar. Men fick extrem hjärndimma. En hinna mellan mig och världen. Blev klantig och okoncentrerad. Brände mig på strykjärnet. Tappade saker. Tråkigt. Vet inte om jag orkar fasta om det ska vara så här. Det skulle var ok om jag inte behövde göra något som krävde koncentration och koordination.
  2. Zepp. Kan du utveckla? Borde jag dra ned på mitt potatisvatten? V
  3. Jag vet inte om det är godkänt LCHF, men jag brukar blanda en matsked potatismjöl i ett glas vatten och dricka ett om dagen. Det lugnar mitt sötsug.
  4. Kaja

    rappakalja i huvudet

    Rappakalja i huvudet. Vilket bra uttryck. Jag har aldrig lyckats beskriva det sinnestillståndet som jag ofta hamnade i när jag vi i de tidiga tonåren och en tid framöver. Rappakalja i huvudet var rätta ordet. Eftersom vi har en hel del allvarlig psykisk sjukdom i familjen blev jag fruktansvärt rädd av rappakaljan. Skulle jag bli sjuk nu, som mina släktningar? För mig upplevde jag det som en miljon fragment av tankar på en gång. Som flera skivor som spelade samtidigt. I ett konstigt varvtal som gjorde allt obegripligt och utan sammanhang. Skrämmande. Jag berättade inte om detta för någon. Jag kom till slut själv på hur jag bäst skulle hantera rappakaljan. Det gick inte springa bort från den, försöka vifta bort den, eller komma undan. Det provade jag utan framgång. Istället började jag bejaka den när den kom. Kände efter. Belyste rappakaljan med mitt medvetande. Jag rent av försökte skratta lite åt kakafonin. Och då gav det oftast med sig. Ganska fort. Idag kanske man skulle ha kallat det mindfullness. Sen slutade det. Efter 20-års åldern har det aldrig återkommit. Kaja
  5. Håller med ovanstående. Dina så kallade arbetskamrater verkar rejält knepiga. Men, likväl kan man behöva förhålla sig till det. Jag brukar ofta äta omelett till lunch, med ost och skinka. Det kan tydigen se provocerande ut för vissa. Lägger man några symboliska ruccolablad över anrättningen så brukar det gå passera utan kommentarer. Ett annat råd är att du bara tänker på dig själv. Försök inte övertyga någon annan om att LCHF är bra. Det är inte värt allt ifrågasättande. Om någon undrar om din mat, så säg bara att du mår bättre av att äta mindre kolhydrater. Ordet lågkolhydratkost kan också vara ett mindre laddat ord än LCHF. Vitkål och blomkål är två helt normala husmanskostgrejer. Bacon också. Lagar dina arbetskamrater inte husmanskost?
  6. Hej Andreas Jag känner igen symptomen. För mig är det kopplat till sköldkörteln och en autoimmun reaktion. Mina symptom: Ont i kroppen Kall Vill inte äta rejäla måltider - hellre småäta Klump i halsen Ont i magen - känns som mensvärk. Men ipobufren hjälper inte - som det brukar vid mensvärk. Dimmhjärna En enorm trötthet - Dock ej nedstämdhet. Fantasier om en lång, lång vila, utan krav och aktivitet. Jag diagnostiserades med underfunktion på sköldkörteln och äter levaxin. Då kom livet tillbaka. Jag dock fortfarande svackor. Och mina egna teorier om detta: Jag tror att jag dels mår dåligt om jag har felaktiga hormonvärden. Det avhjälps med levaxin. Men jag tror samtidigt att jag mår ännu sämre av den autoimmuna reaktion som attackerar min sköldkörtel. Och den pågår fortfarande från och till. Jag mår bättre av Levaxin, av LCHF och att undivka gluten. Jordnötter är dock allra värst. Äter jag jordnötter får jag klumpen i halsen tillbaka direkt. Hälsningar Kaja
  7. Jepp, lider just nu av kolhydratbakis. Svettas, är sur, trött och ont i kroppen. Men tänker ändå äta lite mer godis. Någon dag till. Sedan avgiftning.
  8. Prata inte så mycket om LCHF om du inte vill ha kritik. Ät det du vill utan kommentarer. Om det ändå blir kommentarer så säger du bara att du mår bättre av att avstå från fikabröd/pasta/potatis etc. Att du slipper paltkoma och blodsockersvängningar och att du känner dig piggare när du äter mindre kolhydrater. Det brukar inte vara så stort problem. Det kan vara värre att behöva försvara ett större fettintag. Men oftast när man äter ute tar man inte mer fett än någon annan. Jag lägger klicken smör på köttbiten, medan kompisen lägger den på mackan. Jag får sällan kommentarer. Det är ingen som kommenterar att min tallrik är full stärkelsfattiga grönsaker och kött med sås. Ingen brukar heller kommentera att jag avstår från fikabröd. Och jag gör heller inget väsen av det. Ta den lugnt. Just nu när du är ny med LCHF tänker du jättemycket på det. Du tänker på vad du äter och vad andra äter. Och det hjärnan tänker på pratar munnen om. Andra tänker nog inte alls lika mycket som du på vad som ligger på din tallrik, om du inte väljer att kommentera det eller förklara på något sätt.
  9. Samma här. Åt en halv påse skumtomtar som låg kvar sedan i julas. Det var barnens bortglömda tomtar som de fått i skolan som julpresent. Jag glufsade i mig dem i smyg. Hur kunde jag vara så dum? Men jag antar att lite slarv med kosten i sommar har fått mig ur ketosen och sockersuget har återkommit. Nåväl. Efter skumtomtarna fick jag också finnar på hakan och en böld i underlivet. Så som jag fick då och då förr i tiden. Nu har jag varit jättestrikt i någon dag och vips är det onda borta. Morgonstelheten också. Jag antar att jag kommer att fortsätta hålla på så här, att slarva och trilla dit och sedan skärpa upp mig och må bättre. På det sättet är jag nog oförbätterlig. Men den stora, stora, stora skillanden mellan nu och förr är att jag vet vad jag ska göra gör att må bättre. Kram allihopa
  10. Jag har levt hela livet med en konstant rädsla att inte få tillräckligt med mat. När jag var liten ville jag inte åka bort. För när man är borta har man inte kontroll över smörgåsförrådet. Som vuxen blev det lite lättare. Då kan man se till att det finns chokladkakor och annat tillgängligt. Ständiga tankar på mat som begränsade mig. Detta handikapp försvann med LCHF. Jepp. Sådär bara. Så otroligt skönt att slippa tänka på mat hela tiden. Mitt råd är också att försöka med LCHF. Var strikt i början och ät mycket fett. Och var inte ledsen om du trillar dit. Börja om, och om igen om det behövs. Jag har hållit på med LCHF i 3 år. Har inte nått min målvikt, inte på långa vägar, men mår så fantastsikt mycket bättre. Främst psykiskt. Det händer att jag äter fel. Ibland planerade felsteg och ibland trillar jag dit bara på bröd, godis, pizza med mera. Men jag går alltid tillbaka till LCHF. Ju striktare LCHF jag äter, desto bättre mår jag. Kämpa på. Du kan. Ge inte upp.
  11. Vill bara instämma. Jag blir toksugen på socker och kolhydrater när jag dricker vin. Det har inte med ätvanor att göra. Det är mycket starkare krafter i görningen. Mycket mycket starkare. Jag har också tidigare trott att det handlar om kontrollförlust men jag tror inte heller det längre. Det är något annat, biokemiskt.
  12. För mig är rödvin ett hinder för viktnedgång. Jag tror det mest beror på att jag lätt börjar överäta när jag dricker vin. Det räcker med ett glas så är jag igång och stoppar i mig allt möjligt.
  13. Hej För mig har LCHF funkat både bra och dåligt. Mest bra, Jag har hållit på i snart två år. Positivt: Viktnedgång i början - 20 kg All ledvärk försvann Mer energi, kraft och uthållighet Dessa fördelar har kvarstått Negativt: Avstannad viktnedgång. Minst 30 kilo kvar. Fokus i debatten ligger just nu på att argumentera för LCHF och fördelarna gentemot konventionell kost. Men det finns ett väldigt spann inom kosten. Hur mycket kolhydrater? Hur mycket motion? Hur mycket fusk tål olika människor? Hur mycket mjölkprodukter? Hur mycket protein? Mycket kunskap och samtal om detta "finlir" inom ramen för lågkolhydratkost saknas ännu. Kanske kommer det om LCHF blir mer mainstream. Själv har jag dragit ned på mjölkprodukter för att se om det hjälper, men det känns jävligt trist.
  14. Jag är djupt tacksam för alla som bloggar och talar ur skägget när det gäller LCHF. Själv håller jag en låg profil. Jag har mycket grönsallad till min skinkomelett i matlådan. Och jag diskuterar inte kostråd, margarinindustrin, läkemedelsindustrin etc med mina arbetskamrater. Om frågan ändå skulle komma upp, så säger jag att jag kör GI eller lågkolhydratkost, eller leder in samtalet på något annat. Ordet LCHF verkar vara laddat och ge fritt fram för elaka kommentarer. Fegt, ja visst. Men jag håller på med det här för min egen skull, helt egoistiskt och har ingen som helst intresse av att informera andra. Dessutom har jag massor av misslyckade bantningsförsök bakom mig och vill för allt i världen inte bjuda på kommentarer i stil med " vad var det vi sa - de där funkar ju inte i längden" om jag inte skulle lyckas med min viktnedgång. Tack alla ni som strider öppet. Men vissa av oss tjockisar mår nog bäst av att inte dras i så mycket diskussioner. Vi har nog med våra egna bekymmer.