Antijante

Medlem
  • Innehållsantal

    5
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    1

Antijante vann senast 22 Januari 2013

Antijante hade det mest gillade innehållet!

Anseende bland gemenskapen

45 Bra

Om Antijante

  • Rank
    Nyanländ
  1. Ho ho, nej det vågar jag inte. Då skjuter någon mig. Till saken hör att jag inte ens besökt ett gym. Jag har tränat funktionell styrka och kondition, mest med kettlebells, hemma. Ca 2 ggr i veckan 20-30 min åt gången. Det var länge sedan jag var duktig och plågade mig på löpbandet och maskinerna på gymet. Nu är jag lat och har dålig karaktär som gör något som är kul. Hemskt egoistiskt av mig, jag vet.
  2. Jo, nog märks det att man inte är 20 längre! Kände att nu är det nog dags att börja om man vill vara i fin form som medelålders man Känner dock (magrutor eller inte) att jag har världens bästa motivation att träna och hålla kosten: Jag MÅSTE (och vill) träna för att må bra efter min utmattningsdepression. Känner mig inte helt återställd än, men är på god väg.
  3. Tack alla snälla LCHF:are (läs: sektmedlemmar) som svarat. Det kändes lite bättre efter jag skrivit av mig. Sedan kändes det ännu lite bättre efter ett träningspass. Och efter att ha läst era svar känns det riktigt bra Tack för att ni finns. Jag kör mitt race och skiter i herr Jante. Bara som skoj kan jag tillägga att jag för ett tag sedan bestämde mig för att ge mig själv magrutor (om än endast blygsamt synliga i en viss vinkel och ett visst ljus) i 40-årspresent till mig själv. Givetvis på ett hälsosamt sätt. För att motivera mig själv ytterligare nämnde jag det för en del närstående som varit lite stöttande innan. Skulle jag ju INTE ha gjort Man får inte nämna det förbjudna M-ordet. Tabu. Jag ska hädanefter aldrig nämna orden "kost" och "träning" och absolut inte "hälsa" utanför detta forum. Aldrig, aldrig, aldrig! Inte på en hel vecka.
  4. Måste bara skriva av mig för jag blir så trött och jag har INGEN att prata med detta om. Jag har de senaste tio åren försökt att äta hälsosammare och träna regelbundet. Jag var smal upp till början av tjugoårsåldern sen började kilona komma. Sen kom inflammationer. Sen kom stress, som jag försökte eliminera med mat och dryck. Sen gick jag in i väggen och blev sjukskriven för utmattningsdepression. Innan dess hade jag under de senaste åren upptäck både lågkolhydratkost och träningsformer som funkade för mig, men min stressiga livsstil satte alltid käppar i hjulet. Efter att jag gick in i väggen och blev sjukskriven bestämde jag mig för att göra en helomvändning. Läste allt jag kom över och insåg att fysisk träning var bästa botet mot stress och började så smått att träna regelbundet igen. Faktiskt så började min söndertrasade hjärna att läka ihop och jag kom dessutom i bättre fysisk form. Peppad av detta började jag äta lågkolhydratkost igen och lyssnade på kroppen, vilket resulterade i att jag istället för att komma till en platå kunde känna efter vilka livsmedel jag skulle hålla igen på och centimetrarna försvann runt midjan. ÄNTLIGEN började min spegelbild likna den person som jag kände att jag egentligen var och ÄNTLIGEN hade jag hittat något som fungerade för mig. Då blir man ju väldigt glad så klart och bara måste berätta för alla att man har hittat ett sätt som funkar. Vad händer? Jo, man märker att folk inte vill höra på det örat och snart slutar man att prata om det. Nu har jag slutat predika för länge sen och kommit över det. Och jag ifrågasätter ingen för hur de äter. Träningen har räddat mig och jag har verkligen gjort en helomvändning. Nu när jag är 40 är jag i bättre form än när jag var 25. Men jag kan fan inte plocka fram en hantel eller köpa ett par nya (mindre) jeans utan att det blir sura blickar för att jag är "besatt av kost och träning" och "har gått med i en sekt". Själv blir jag jätteglad och peppad om jag ser före-och-efter-bilder på en tjockis som kommit i form, men de flesta runt omkring mig blir bara irriterade om jag lyckats gjort något framsteg. Nu orkar ni kanske inte läsa mer så jag stannar här. Någon som känner igen sig? Ps. Jag beundrar verkligen Kostdoktorn, Skaldeman, Dahlqvist m fl som orkar hålla på. Utan er hade jag fortsatt äta bröd utan smör och undra varför jag bara blev tjockare. Stort tack till all er!