Gå till innehåll

Suni

Medlem
  • Innehållsantal

    7
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

4 Neutral

Om Suni

  • Rank
    Nyanländ

Profile Information

  • Gender
    Male
  • Location
    Mitt i Sverige, mitt i livet
  1. När jag började med LCHF första gången så kände jag precis som du gör nu. Det gick så långt så jag slutade helt och gick tillbaka till mina gamla vanor. Nu har jag återgått till LCHF igen, men det tog flera år för mig att hitta tillbaka. Under den här tiden så har jag läst allt jag kommit över. Gått på föreläsningar och även testat andra metoder (värdelöst resultat såklart) för att hjärntvätta mig själv till att verkligen tro på att fett inte är farligt. Innerst inne har jag ända sedan första gången vetat att LCHF är det enda rätta för mig, men jag har ändå alltid lyckats övertala mig själv at
  2. Jag känner att det är dags att äta när min energi blir låg. Blir sällan hungrig på det sätt jag blev innan LCHF. Jag har fördelen att jag oftast kan ta lunch när jag vill på jobbet och det har hjälpt mig att sluta äta efter klockan. Det har hjälpt mig att lära känna mitt eget matbehov. Jag har alltid haft problem med att äta på regelbundna tider och nu vet jag att jag inte behöver det heller. Vissa dagar äter jag bara två gånger och andra dagar är jag mer hungrig. Mängden mat varierar också från dag till dag. Jag har slutat att tänka på mat i termer av måsten och borden och det kan jag hel
  3. Jag är mållös. Är som ett dumt aprilskämt. Blir bara ännu konstigare att LCHF blåses upp på skrämsel-löpsedlar, när det finns såna här läskiga metoder i omlopp. Ibland förstår jag mig inte på sjukvården. Ska man skratta eller gråta?
  4. Vet inte om det här har med saken att göra, men sedan jag började med LCHF så har jag slutat med alla former av tillskott. Har insett att när jag äter bra så gör de mer skada än nytta. Jag har ingen sjukdom som kräver medicinering och mig veterligen inga problem med näringsupptaget. Jag mår bäst av att låta kroppen sköta sig själv. Jag har alltid varit känslig för att äta hormoner (p-piller) och blir allt för lätt påverkad av stimulantia. När jag provade rosenrot en gång i tiden, så mådde jag toppen i två dagar. Den andra dagen började mina arbetskamrater påpeka att jag såg "äckligt" pigg ut.
  5. För mig är din tre år långa resa inte något konstigt. Jag har hållit på och omprogrammerat min fetträdda hjärna sedan 2009, när jag första ggn provade LCHF. Trots att jag fick en snabb och enkel effekt så litade jag inte på min egen kropp, utan lyssnade på alla domedagsprofeter i min närhet. När jag sedan blev sjuk i vad vi först trodde var ett kraftigt gallstensanfall, så blev det spiken i kistan för det försöket. Nu i retrospekt så var mina medicinska besvär inte kostrelaterade, men de tog flera år att reda ut och under den tiden så åt jag som "vanligt" igen. Någonstans inom mig har jag
  6. Melliz, du har helt normal fetthalt för en kvinna. Om, du skulle ha samma fetthalt i kroppen som en man (12%) så skulle du inte må så bra.
  7. TillMinus, jag har precis gått med här på forumet och har inga framgångar att redovisa ännu. Jag är alltså precis i startgroparna. Vill bara säga Hej! och visa att du inte är ensam i din situation. Jag har nästan 70 kilo att svarva bort och då siktar jag inte på någon Miss Universum-kropp, utan när jag är i mål då kommer det att finnas en del stötdämpning kvar. Jag blev glad när jag hittade dig här för det är skrämmande att ha ett sånt jättearbete framför sig och jag förstår precis vad du menar med att hjärnan vill mer än vad kroppen klarar av. Men ju bättre vi är på att fixa det här med koste
×
×
  • Skapa nytt...