Jump to content

Henke_H1978

Medlem
  • Posts

    18
  • Joined

  • Last visited

Everything posted by Henke_H1978

  1. Mja, nej. Inte på samma vis. Känslan av välbefinnande finns kvar, men inte den lite mer maniska biten. Den känns mest de första dagarna, från låt säga dag 4 på strikt lchf och någon vecka framåt. Inte alls någon dum känsla, tvärtom ett väldigt trevligt sinnestillstånd. Men alltså väldigt likt hypomani, om man ska luta sig mot symptomen i artikeln.
  2. Av en slump satt jag häromdagen och läste om hypomani: http://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/hypomani/ Av de symptom som listas i artikeln får jag nästan alla när jag efter en liberal period går över på strikt lchf. Det sker ofta plötsligt, som om någon slår om en switch i skallen på mig, och inträffar alltid 3-4 dagar in på den strikta perioden. Jag antar att det är då jag hamnar i ketos. Av symtomen i artikeln ska man uppleva tre för att klassas som hypomanisk. Jag grejar lätt fyra i ketos: 1. Förhöjd självkänsla 2. Mer pratsam än vanligt 3. Upplevelse av snabba tankar 4. Ökad och målinriktad aktivitet (blir väldigt kreativ, framför allt) Någon som känner igen sig? Tankar kring förhållandet ketos/hypomani?
  3. Många bra tankar. Tack så mycket! :-)
  4. Jag är bjuden på kalas. I samband med detta har jag gjort en intressant iakttagelse. Jag vill absolut understryka att nedanstående inte är någon kritik mot kalasvärdinnan. Hon är bara stöpt i samma form som många andra, när det gäller näringslära. Samma form som även jag var stöpt i, innan jag började ifrågasätta sakernas tillstånd. Hur som helst, på kalaset bjuds det naturligtvis på godsaker. Kakor, bullar, tårta och så vidare. Kanske godis till barnen, jag vet inte så noga. Alla gäster förväntas givetvis äta av det som bjuds. Framför allt av tårtan. Det är ju kutym. Jag har dock deklarerat att jag inte mår bra av kolhydrater, och att jag funderar på att göra kalasdagen till en fastedag i stället. Eller möjligtvis ta med mig en brie eller en bit korv. Detta möts så vitt jag kan bedöma av förståelse från värdinnan, men jag vet att andra gäster kommer att ifrågasätta mig. Framförallt några av de äldre. Detta har nämligen inträffat förr, och jag tycker det är både tråkigt och jobbig. Varför måste det vara så? Om jag hade varit vegetarian i stället, och bjuden på middag, hade det förmodligen funnits ett vegetariskt alternativ. Och även om det inte hade funnits det hade jag kunnat avstå köttet eller fisken, och ätit sallad i stället. Eller haft en quornbiff med mig. Men det viktiga: ingen hade sagt ett ord om detta. Ingen hade börjat ifrågasätta mig, och sagt "Men lite kött kan du väl ta i alla fall?". Liksom trugat. Jag vet att de kommer att truga idag. "Men en liten bit rulltårta kan du väl ta?", "En kaka är väl inte så farligt?", "Du kan väl åtminstone smaka på tårtan?". Vad tänker ni andra kring detta? Ska man känna dåligt samvete för att man inte smakar bakverken som värdinnan kanske ha ägnat timmar åt? Och hur tystar man trugandet från den äldre generationen som mer eller mindre dyrkar begrepp som sju sorters kakor?
  5. Känner igen mig i vad flera skriver här ovan. Det går inte en måltid i lunchrummet på jobbet utan att någon säger någonting, och även i andra sociala sammanhang måste man motivera varför man heller tar en bit brie än en bulle. Min metod är att svara artigt om någon frågar något, men inte predika eller försöka sälja in lchf. Jag har inga synpunkter på vad andra väljer att äta, och förr eller senare borde andra upphöra att ha synpunkter på vad jag äter. Så försöker jag resonera.
  6. Ditt utgångsläge kunde onekligen ha varit bättre. Tråkigt att höra att du drabbades av ännu ett trauma så sent som i lördags. Det är lätt att skjuta bort negativa känslor, tankar och erfarenheter, men på lång sikt är det bättre att försöka bearbeta dem. Men döm inte dig själv. Ta det för vad det är, och försök sätta ord på varje känsla. Det kan fungera avdramatiserande. Det bästa är om du kan få professionell hjälp, och det verkar du ju vara på god väg att få! Såg att någon nämnde skogspromenader ovan. Det är en typ av motion som i princip alla kan ägna sig åt. Det krävs inga förberedelser och inget ombyte. Det är bara att gå. Man blir kanske inte konditionsstark, men det kan fungera som en lisa för själen. Jag vet flera personer som kommit tillbaka efter svårigheter mycket tack vare skogen. Att vara ensam med sina tankar i en skog är inte skrämmande eller negativt, det är läkande. Ännu flera tips (vet inte hur du lever, men ta dem för vad de betyder för dig): försök dra ner på kaffe, tobak och alkohol. Är man splittrad i sinnet är det inte bra att bruka sådana saker i stor utsträckning. Det kan förstärka oron i kroppen. Angeånde SSRI så har jag egentligen ingen åsikter. Vissa får det helt i onödan, andra behöver det under en övergångsperiod, och ytterligare andra kan behöva det under lång tid. Var man hamnar i skalan vet man nog inte ens själv. Tänk på att det tar tid innan du upplever någon dämpning av oron och ångesten bara, och nedstämdheten. Det går inte över en natt, utan kan ta flera månader. Krya på dig känns lite tamt, men i brist på annat så. Krya på dig.
  7. Ja. Eller innehållsdeklaration, eller vad man ska kalla det. Näringsvärde-rutan på tuggummipåsen. Näringsvärde per 100 gram: Protein: 0 g. Kolhydrater: 60,3 g, varav sockeralkoholer 59,6 g. Fett: 0 g.
  8. Det smakade bäver i munnen så jag köpte ett paket sockerfritt tuggummi (Extra). I innehållförteckningen står det att tuggummit består av nästan 60 procent kolhydrater, uteslutande i form av sockeralkoholer. Exakt vad innebär det? Har det någon inverkan på fettförbränning/ketos?
  9. Jag tror inte att det är kosten som gör dig nedstämd. Tvärtom tror jag att den kan vara bra för dig. Ett pendlande blodsocker kan många gånger förstärka ångest och andra negativa känslor och sinnestillstånd, särskilt när det sjunker och på morgnarna när det är lågt. Utan att känna dig tror jag snarare att årstiden kan spela roll. Det har varit mörkt i många månader nu, och mycket som känns lätt och skönt på sommaren känns besvärligt nu. Jag har själv lätt att hemfalla åt grubblerier, särskilt vintertid. Det här är min första vinter med lchf, och jag mår faktiskt väldigt bra. Att du känner dig trött och har ett tryck över bröstet skulle kunna härledas till omställningsbesvär, men det verkar som att det är ett tag sedan du började äta lchf, så jag lutar åt att det är vinterångesten som spökar. Tips för att råda bot på denna: motion och D-vitamin. En bra huskur. Mindfulness/meditation kan göra underverk också. Finns jättebra appar att ladda ner till mobilen, så att man kan köra små minimeditationer när man får några minuter över.
  10. Solsidan innehåller enligt producenten 0,76 gram kolhydrater per 100 gram/100 ml. Det blir 2,5 gram per flaska. Men jag håller nog med några av de andra skribenterna här. Solsidan och liknande produkter är inga direkta smakupplevelser. Smakar som vilken ljus industrilager som helst, det vill säga inte så mycket. En sjysst IPA eller impstout någon gång i bland är klart värt.
  11. Oj, läste visst artikeln lite dåligt... Doktorn är ju inne på samma teori. :-)
  12. Intressant! Själv funderar jag på om det har med abstinensen att göra. En alkoholberoende person drivs ju till att dricka av samma anledning som en sockerberoende person drivs till att äta socker; för att stilla ett begär. En alkoholberoende person som känner sockerabstinens, kanske omedvetet förknippar det med alkoholabstinens, och väljer därför att dricka mer alkohol? Om man tar bort det ena beroendet, kanske olustkänslorna minskar? Och när olustkänslorna/begäret minskar, minskar också benägenheten att dricka?
  13. Min uppfattning: ja. Det kan bli riktigt stökigt i både mage och psyke om man gör en helomvändning. Vill du börja äta någon typ av kolhydrater igen, så gör det försiktigt.
  14. Jag hade för vana att äta kvällsmacka förut. Kunde bli fyra-fem stycken, kanske vid 21-22-tiden. Nu inser jag hur pass mycket min kropp faktiskt fick jobba på nätterna. Inte konstigt att man var trött när man vaknade, kroppen hade ju hållt på och tagit hand om kolhydrater halva natten. Numera äter jag knappt någonting på kvällarna, för jag är inte hungrig.
  15. Min erfarenhet är att vin och sprit inte har någon större inverkan på viktnedgången. Jag har inte gjort några vetenskapliga mätningar på mig själv efter intag av dylika drycker, men jag petar i mig både vin, whisky, mörk rom och lagrad tequila emellanåt (inte nödvändigtvis på samma gång) och går ändå ner i vikt. Kanske tar viktminskningen en liten paus just dagen efter, jag vet inte, men känslan är att den i så fall snart är igång igen. En risk med att peta i sig starkt är dock att omdömet luddas en aning. Plötsligt är näven nere i barnens glömda godisskål, eller sambons chipsdito (hos mig äter alla det de vill och det är bara jag som håller mig till lchf). Eller så är man och pillar på den där ölflaskan som man lovade sig själv att inte öppna just den kvällen. Jag är annars en stor ölfantast. Det är något som inte alls är förenligt med lchf, och därför försöker jag dricka öl ganska medvetet. En eller två, kanske tre, öl gör ingen större skillnad, är min erfarenhet. Men det får inte bli fler, och det får inte bli flera kvällar i rad. Endast enstaka tillfällen, och sen öluppehåll i x antal dagar. Jag har levt enligt lchf sedan juni, och har gått ner 14 kilo. Från 110 till 96. Detta trots att jag dricker alkohol. Det borde vara evidens för att det är förenligt, så länge alkoholen inte är i form av öl eller sötade spritdrycker.
  16. Café Bönan har enligt en jobbarkompis börjat servera lchf-liknande rätter till lunch. Inte så att det är uttalat lchf, men de serverar till exempel kött med grönsaker.
  17. Två kokta ägg som jag delar i halvor (fyra halvor alltså), med en rejäl klick majonäs på varje halva. Dryck: vatten samt kaffe med grädde. På helgerna ugnssteker jag ett paket bacon också.
×
×
  • Create New...