Jump to content

citronanka

Medlem
  • Posts

    9
  • Joined

  • Last visited

Profile Information

  • Gender
    Male

citronanka's Achievements

(2/7)

7

Reputation

  1. Hej alla, tack för många bra tips! Fortsätt gärna med mer! Omega-3 och d-vitaminer äter jag redan. Har även börjat med en "shot" av gurkmeja, ingefära, kanel, cayenne och kryddnejlika (i pressad citron, äppelcidervinäger och en skvätt färskpressad jucie) för att få i mig antiinflammatoriska kryddor utan att all mat smakar likadant. Det jag främst är lite bekymrad för är just hur man får i sig bra fetter i tillräcklig mängd om man inte ska äta växtoljor (alltså ingen majonnäs) och inte mejeriprodukter (alltså inte grädde, creme fraiche, ost etc som jag idag använder flitigt). Bra tips med kokosgrädde, det blir lite omväxling mot ägg som annars känns som en av få fettkällor som finns kvar i tillräcklig mängd. Fettet i kött och fisk räcker inte riktigt till för att få rätt fördelning på fett/protein/kolhydrater. Men det känns ändå svårt - eller ovant iallafall - att bli så begränsad. Nästan alla mina favoritrecept är ju goda och mättande just pga grädde och ost. En liten svårighet när jag googlar på mejerifritt är att jag ofta kommer till sidor som använder mycket växtbaserade ersättningsprodukter: havregrädde, sojagrädde osv. Det vill jag absolut INTE äta. Birgitta Höglund är suverän, har följt henne i flera år. Och jag vill gärna ha mer inspiration, fler tips från andra som av olika anledningar äter antiinflammatoriskt!
  2. Hej! Jag har nyligen fått diagnos fibromyalgi, inte helt oväntat - har varit i "gnisselzonen" (som Anna Hallén så träffsäkert kallar den) i många år. Utmattningssyndrom, olika sorters värk, nedstämdhet, övervikt, trötthet osv osv osv. Nu skulle jag vilja skärpa till kosten till mer antiinflammatorisk och om jag fattat det rätt så ska jag då undvika socker, gluten och stärkelse (vilket jag ju redan gör), rött kött, omega-6/växtoljor, kasein/mejeriprodukter. Hm, nåt mer? Kändes som en lång lista när jag sammanställde tidigare. Hur som helst så har jag funderat jättemycket på vad sjutton det blir kvar att äta. Var får jag till exempel fettet ifrån om jag ska undvika vegetabiliska oljor, mejeriprodukter (grädde, smör, creme fraiche, ost) och kanske även nötter pga omega-6? Kokosolja använder jag redan lite: en sked i kaffet ibland, steker i det i bland. Helt ok - men det är dyrt och hur hållbart (miljömässigt) är det i längden att bara använda fettkällor som kommer långväga ifrån...? Har förstått att smör kan funka ändå, men initialt vill jag ju gärna prova att ta bort allt inflammatoriskt för att få en tydligare skillnad. Vore jätteintressant att höra vad ni andra som äter antiinflammatoriskt faktiskt äter. Hur får ni ihop fettmängden? Vad äter ni till frukost, lunch, middag? Tack på förhand!
  3. Måste bara säga att lite av det jag menade med att när jag beklagar mig så får jag alltid höra att jag gör fel, fuskar, inte har ansträngt mig tillräckligt. Typ ovan. Vet att många gör det i bästa välvilja, för att ge mig goda tips - som ovan. Tack tack, jag läser och lär mig massor! Men en liten del av att sucka och beklaga sig är att besvikelsen också måste få ta lite plats ibland. Inte som nån undanflykt, utan som faktisk besvikelse över att kroppen inte reagerar som man hade hoppats TROTS ansträngningar. Trots att man läst på i både forum och bloggar, köpt böcker, känner sig laddad och motiverad och gjort förändringar, och till och med fått familjen med sig. Stora förändringar. Jag mer än dubblade min träning, och gjorde rejäla förändringar från väldigt liberal till mycket mer strikt lchf, avstod all alkohol i mer än en månad - och inget hände. Då känns det orättvist, och det är såklart ingen rationell känsla för den är inte förankrad i den verkliga världen som vi alla vet är orättvis, utan i känslolivet. Och där är det inte så rationellt alltid. Alltså behöver man ventilera sin besvikelse och frustration lite. Och bemöts alldeles för ofta med predikningar om hur man ska göra istället. Sen har jag tyvärr ingen statistik på hur många som hävdar att de började rasa i vikt (eller gå ner i vikt öht) bara de tog bort kolhydraterna, eller började gå av bussen en hållplats tidigare, och "det var lätt som en plätt" - men de finns ju, och antingen så ljuger de, eller så är det faktiskt lättare för vissa än för andra - och det vore väl ändå inte så konstigt, med tanke på att vi alla är individer och vet att t.ex. mediciner funkar olika på olika personer. Varför skulle då inte kost göra det? Vi är inte dumma i huvudet som tror att det betyder att ALLA har det lätt bara för att vissa har det. Men i stunder av besvikelse är det lätt att bara se såna människor. Precis som när jag för många år sen inte blev gravid och tyckte att alla andra blev det - vilket ju så uppenbart inte är sant. Det var ju betydligt fler som inte alls var gravida, än som var det, 1990-1994. Allt vi vill är att nån i fem minuter säger "ja, det är ju faktiskt lite orättvist att du anstränger dig och inget händer" - och sen är vi tillbaka på banan igen. Jag slutade nämligen inte anstränga mig trots att det bara blev minus 3 hekto. Jag tror att lågkolhydratkost är grejen: att magen efter ett helt liv av strul plötsligen funkar utan några som helst problem är en belöning bara det. Och jag är genuint intresserad av att höra mer om detta med den stressade kroppen. Hur jag kan motverka det på riktigt, i en reell situation som nu - där jag inte kan välja bort en svårt sjuk anhörig. Går det att kicka igång viktnedgången i en sådan situation? Finns det knep att ta till för att "lura" stressen? Och kanske den medelålders kvinnans kropp, för jag har läst på flera vederhäftiga ställen att det inte är helt ovanligt att vi medelålders kvinnor faktiskt har lite svårare att få igång viktminskningen. Vad är det som händer där?
  4. Men vad är för mycket? Hur mycket är lagom? Jag vill på inga villkor gå ner i nån slags svältdiet. Menar du att det alltid är så att om vikten står still så äter man för mycket? Att det är enda förklaringen? Har ägnat mig åt att lyssna på kroppen och äta mig lagom mätt på riktig mat, och använt "handmetoden" för att få ett ungefärligt mått på hur mycket som är rimligt att lägga upp på tallriken.
  5. Tack alla för länktips om konstiga fibersorter och enummer. Att lakritsen skulle vara hälsosam inbillade jag mig aldrig - godis är liksom godis. Det är jämförelse med annat godis jag är intresserad av. Och eftersom den är så hård äter jag en bit, sen blir jag trött i käkarna. Utmärkt självreglerande system... Annars är det små mängder mörk choklad som gäller här när det ska vara något "sött" efter maten. Gärna hemmagjord tryffel, som jag spritsar till små toppar och sen fryser in.
  6. Tack, har faktiskt funderat på detta. Men så läser jag " Jag rekommenderar inte heller periodiska fasta för personer med utbrändhet och andra stressrelaterade sjukdomar i bagaget." Precis vad jag har - var sjukskriven för utmattningssyndrom 2011. Hm... Får nog läsa på lite mer.
  7. Precis så tänkte jag också. Att jag måste äta för mycket. Men så började jag lägga in allt i en app (ShapeUp) och det visade det sig att jag åt mellan 1600 och 1800 kcal per vardag, ca 200 kcal mer på helger, med en fördelning där 70% är fett, 20% protein och 10% kolhydrater i snitt. Åt frukost, lunch, middag. Ibland litet mellanmål om det var långt mellan lunch och middag. Inga problem med hungerkänslor. Detta var i höstas när jag alltså rörde på mig mycket mer, just nu mäter jag inte alls. Men det känns ändå som att lägre än så ska jag väl ändå inte ligga om jag ser det långsiktigt? Eller? Jag väger 78 kg, är 160 lång. Och jag har inte bråttom - som du säger så har jag ätit mig till en här övervikten i många år, så det får gärna ta lite tid. Men 3 hg på 10 veckor, det är FÖR lång tid. Med den takten skulle det ta mig runt 10 år att gå ner 15 kg... Och som sagt, i perioder går jag inte ner alls, det bara står still still still. Trots rätt kost och vardagsmotion och allt. Tålamod i alla ära, men 10 år? Det är då det verkligen känns orättvist med alla som rasar i vikt, som går ner 5 kg första veckorna. If only!
  8. Hej! Maken hittade lakritsgodis på apoteket (!) igår, sötad med stevia och med bara 8% kolhydrater. Lät ju bra tyckte han, så han köpte: om man nån gång vill äta lite godis är det ju bättre med sånt här än Gott & Blandat. Goda var de också, med bra lakritssmak (dock lite för hårda, tyckte jag). De heter Nellie Dellies (Anton Bergh/Toms) och fanns som salt och söt lakrits och som nån slags lakritsvingummi. Men jag undrar alltid om något är för bra för att vara sant. Så jag läste innehållsförteckningen och så här ser den ut (klippte den på danska från hemsidan, hoppas ni förstår): Ingredienser : Fyldemiddel (polydextrose), oligofruktose, hvededextrin, fortykningsmiddel (gummi arabicum), oksegelatine, ammoniumklorid 4%, rålakrids, salt, vegetabilsk olie (palmeolie, palmekerneolie, kokosolie), overfladebehandlingsmiddel (carnaubavoks), aroma, sødestof (steviol glycosider) Så här ser näringsfördelningen ut: Næringsindhold Pr. 100 g Energi 775 kJ/ 180 kcal Protein 6 g Kulhydrat 8 g Heraf sukkerarter 0,7 g Heraf sukkeralkoholer 0 g Fedt 0,3 g Heraf mættede fedtsyrer 0 g Kostfibre 64 g Natrium (Salt) 0,4 g (1g) Och jag undrar: Vad är polydextros, oligofruktos, vetedextrin...? I mina öron låter det som kolhydrater, men här verkar det istället kategoriseras som kostfiber?
  9. Är i ungefär samma situation: oavsett hur strikt jag kör, så rubbar inte vikten sig mer än några hekto. Har ett stressigt jobb, varit deltidssjukskriven för utmattningssyndrom men lärt mig hantera stressen bättre, gå hem i tid, göra uppgifter "bra nog" (dvs släppa perfektionisten) och så vidare. Tycker jag var märkbart mycket mer ostressad hela hösten och vintern. Tränade mer än jag någonsin gjort (vilket inte är mycket, men ökningen var stor för mig): promenerade 1-1,5 timme per dag hela hösten, gick på gymmet och körde styrketräning med PT en dag i veckan, crosstrainer eller spinning en annan dag i veckan. Åt jättebra lchf-kost, med inte ens ett undantag i veckan. Gick ner 3 hg på 10 veckor. Och då skulle man kunna tro att jag åtminstone ökade i muskelvikt, och minskade i fett, men enligt mätningarna på gymmet var det i princip ingen som helst skillnad där heller. Har även provat några veckor helt strikt, men det gjorde inte heller någon skillnad på vikten - däremot blev jag illamående, så jag avbröt. För några månader inträffade en kris i familjen, med svår sjukdom, som har varit ett stort stresspåslag för mig i tre månader (och tagit mycket tid med allt som krävs av stöd, praktiska göromål och inte minst egen tid för gråt och ynkedom). Strax innan dess fick jag diagnos planar fasciit (hälsporre) i båda fötterna, med strikta order att inte belasta fötterna - dvs inga promenader, ingen crosstrainer. När krisen bröt ut orkade jag inte riktigt med att vara strikt med kosten längre. Började tröstäta lite då och då - tacka ja till fikabröd på jobbet, köpte choklad till helgen, åt pasta nån dag, började nalla av brödet till luchen. Gradvis blev det sämre. Och orken för träning försvann också. Så vad hände med kroppen efter tre månader av förfall? Jag har gått upp knappt ett kilo. Vilket ju är trevligt i sig - hade förväntat mig mycket värre. (Magen däremot reagerar lite häftigare, den mår verkligen bäst av få kolhydrater) Men det gör mig faktiskt lite förbannad. Hur kan inte kroppen reagera, varken på "alla rätt" eller på "alla fel"? Och HUR bär man sig åt för att bryta den onda cirkeln? Att få bort en kris i familjen är ju svårt, så klart - det är ju inget som händer bara för att jag behöver gå ner i vikt. Men om det nu är stressen som på något sätt blockerar viktnedgången: hur gör man då för att få ner kortisolnivåerna? Byt jobb sa en vän till mig. Det är ju lättare sagt än gjort; det måste ju finnas ett mindre stressigt jobb att byta till också. Finns det andra sätt? Eller är det helt enkelt kört för oss som inte lever ett liv i stor inre harmoni??? Orättvist känns det när man läser om andra som gjort små förändringar och sen rasar vikten. Själv har jag gjort flera stora förändringar och belönas med inget alls. (Och när jag beklagar mig så bemöts jag ofta med kommentarer som antyder att jag antagligen har fuskat, så därför funkar det inte... tack för det...)
×
×
  • Create New...