Ana B

Medlem
  • Innehållsantal

    7
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

0 Neutral

Om Ana B

  • Rank
    Nyanländ
  1. Jag har absolut funderat på att börja promenera varje kväll. Jag har ett stillasittade jobb men cyklar en halvtimme till jobbet varje dag (och en halvtimme hem såklart). Jag ska försöka komma igång med promenaderna. Och hjälper det så uppdaterar jag!
  2. Onekligen har vi mycket gemensamt! Jag gick också ner ett kilo i veckan förra gången jag körde LCHF (det var 2007 eller 2008 typ, minns inte exakt). Undrar om det hänger ihop på något vis, att det blir svårare andra gången av någon anledning?
  3. Ja, självklart har jag läst en hel delom sådana som inte går ner på LCHF. Men mitt (kanske felaktiga) intryck harvarit att dessa har passerat klimateriet, jojjo-bantat tidagare alternativt ätit helt galet och trott att de ätit enligt LCHF. Jag är 32 år gammal, harinte bantat på måååånga år och har inte fuskat under denna månad. Då trodde jag att man var "safe". Dessutom har jag testat LCHF en gång tidigare, år 2007, ochmdå gick jag ner ett kilo i veckan ungefär. Jag kanske ska ösa på med ännu mer fett. Tack för tipset!
  4. Hej Tiny Tom! Tack för ditt engagemang! Jag är hemma från jobbet nu och kan svara. Jag kan inte citera så många inlägg samtidigt av någon anledning, så jag svarar lite mer sammanhängande istället. Helt ärligt är mitt största mål att gå ner i vikt, med allt vad det innebär av att känna sig bekväm i sin kropp, kännasig vacker, känna sig sund. Jag vill helst gå ner från 75 kilo till 66 kilo, men skulle egentligen vara ganska nöjd om jag gick ner endast till 69 kilo. Detta är vad jag konkret vill uppnå. Det andra, att jag mår bra med LCHF(magen mådde bra, jag blev nästan av med sockersuget, började lyssna på min kropps signaler mm,) ser jag som bonus. Jag tyckte att jag SÅG smalare ut kring midjan och om magen när jag tittade mig i spegeln. Kläderna satt inte precis lösare, men magen putade inte ut hela tiden. Jag blev alltås mindre svullen med LCHF. Jag tyckte att mina mål var realistiska. Jag tänkte mig att gå ner 9 kg på 6 månader (dvs från 75-66 kg mellan den 7 januari och den 1 juli). Du föreslår ju också 10 kg under den här perioden och kallar det för realistiskt.Men i den här takten kommer jag bara att gå ner 3 kg på den tiden..... Anledningen till att jag proppade i mig kolhydrater i helgen var helt enkelt att jag var så ledsen. Jag gjorde det för tröst, som straff och av trots. All motivation rann av mig och jag blev så fruktansvärt ledsen. När jag väl käkade kände jag mig som värsta rebellen. Nu känner jag mig bara sorglig och misslyckad. Hälsovinsterna är inte oväsentliga. Det är trevligt att jag mått så bra! Men för mig är hälsovinsterna just nu inte prio ett, utan mer en bonus, som jag ser det. Jag blev väldigt leden när vågen inte gav det resultat jag hoppades på. Men annars är jag inte en särskilt ledsen person. Jag upplever att jag är ganska nöjd med det mesta i mitt liv, inte supernöjd med precis allt såklart, men jag lever ett bra liv. Dock deppar jag ganska mycket över min vikt faktiskt. Men jag tror självklart inte att jag skulle bli en allt igenom lyckad och lycklig människa om jag gick ner i vikt. Men lite gladare skulle jag allt bli! Anledningarna till att fortsätta med LCHF skulle vara att jag trots allt nog mår bättre av att försöka få någon slags kontroll över det jag är missnöjd med, och inte helt släppa kontrollen som jag gjort under senare år. Och 500 g är bättre än inga gram alls! Jag mår ju också bättre rent allmänt av LCHF och är övertygad om att våra kroppar är menade att äta mycket kött och fett.Dessutom har jag inget förtroende alls för andra dieter, och ser inte andra dieter (typ Viktväktarna) som ett alternativ. Men mödan har enligt mig varit STOR! Jag är så van vid att följa varje impuls och stoppa vad jag vill i munnen (ibland tänker jag att det är ett under att jag faktiskt inte är tjockare än jag är, så som jag äter). Jag har inte nekat mig något innan jag började med LCHF. Det har varit en stor och svår omställning att tacka nej, att motstå, att fundera över alternativ, att inte kunna äta samma sak som andra osv. Jag har aldrig behövt vara hungrig under den här månaden (utom kanske de allra förstadagarna då allt kändes upp och ner) men det har krävts en jävla viljestyrka ochkaraktär från min sida att ställa mig och steka ägg på lördagsmorgonen när helaköket doftar rostat bröd. Jag upplever att jag KÄMPAT, och det har faktiskt varit tufft. Det är därför jag vill ha min belöning ju!
  5. Vi verkar vara rätt lika! Skillnaden mellan oss verkar vara att du tar den (nästan) uteblivnaviktnedgången lite bättre än jag. Jag är inte väldigt överviktig, jag väger 75 kilo till mina 169 cm. Om jag hittar tillbaka till motivationen ska jag absolut börja fotografera mig varje vecka! Vilket jättebra tips! Är det fotograferingens som får dig att behålla motivationen?
  6. Låter som en intressant bok. Det är inte omöjligt att jag köper den
  7. Jag är så ledsen och behöver hjälp! Jag började med LCHF för lite mer än en månad sedan. Jag läste på, handlade hem mat, motstod frestelser, var duktig, lagade rätt mat ,jag gjorde verkligen så gott jag kunde! Efter en vecka vägde jag mig och då hade jag inte gått ner. Jag läste kostdoktorns råd om att mäta sina framgångar klokt och tänkte att det skulle vara mindre stressande att väga sig en gång i månaden istället. Jag kämpade vidare och när en månad gått från startdatum vägde jag mig igen. Jag hade bara gått ner 500g! Det kändes som ett slag i magen. Jag trodde verkligen, verkligen att jag skulle ha gått ner i alla fall ett par kilo eller så. Detta var i torsdags och sedan dess har allt flippat ut. Jag har vräkt i mig både det ena och det andra under helgen. Jag mår bra på LCHF, helt klart, men förstår liksom inte hur jag ska kunna motivera mig att fortsätta att kämpa när det inte gör någon skillnad. Som jag ser det har jag två alternativ: 1. Jag kan vara en missnöjd, ledsen tjockis och vräka i mig kakor, chips, godis, mackor, pasta och pizza. 2.Jag vara en missnöjd ledsen tjockis som inte får några kakor, chips, godis, mackor, pasta eller pizza. Vara precis lika tjock men avundsjukt sitta och gnaga på en fläsksvål när de andra dippar chips. Hur ska jag orka välja alternativ nr två? Varför skulle jag, typ? Innerst inne är jag fortfarande övertygad om att LCHF är rätt, men hur ska jag hitta tillbaka till motivationen när jag inte får någon belöning för min möda? Jag skulle bli väldigt tacksam om någon med liknande erfarenheter ville svara. Eller bara någons om kan ge mig ett bra tips eller peppa mig lite.