Aleks

Medlem
  • Innehållsantal

    361
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    6

Aleks vann senast 4 Februari 2014

Aleks hade det mest gillade innehållet!

Anseende bland gemenskapen

526 Enastående

Om Aleks

  • Rank
    Stammis
  1. Jag vet att på 80-talet kunde du inte köpa mycket allargimat i affären, då fick man allt på recept. Antagligen är det en kvarleva från den tiden. Idag ser utbudet väldigt annorlunda ut. För varje dag kommer det nya produkter. Men för varje ny produkt kommer fem nya allergier!! Som förälder till en allergiker "hänger" jag på forum för just allergiker och man tappar lätt hakan över vilka allergier det finns. Nu talar jag om mat allergier. Så för dessa människors överlevnad tror jag att mat på recept kommer att finnas ett bra tag till.
  2. Surkål används flitigt i Polen. Jag är uppväxt med det. Till stekt fisk hade vi surkål bla. Då kommer jag ihåg att mamma gjorde sallad på surkål. Hon sköljde surkålen lite för att få bort den suraste smaken, hade i finhackad lök, lite riven morot, rapsolja och alltid en stadig nypa socker (jag hoppar sockret numera). Bara ett tips på hur man kan använda kålen och få god smak på den
  3. Matvana är om man VÄLJER vad man ska äta. En ALLERGI är inget man väljer. MItt barn har inte VALT att bli sjuk av viss mat. Hon har inte VALT att ligga dubbelvikt och kräkas i 1-2 dygn efter att ha fått i sig vanligt j-vla vete! Jag arbetar i det här landet, jag betalar skatt precis som du! Det finns annat som subventioneras som just jag och du inte nyttjar. Färdtjänst kanske vi ska sluta subventionera. Blir väl jätte bra när du väl är gammal och behöver det själv. Eller läkarbesök? Den hundralappen som slinker ut ur plånboken är ju inte direkt vad ett läkarbesök kostar i verkligheten. Men den dagen du behöver gå till läkaren kommer det att svida extra mycket i plånboken, eller hur? Jag har själv fött två barn. Med ett av barnen fick jag ligga inlagd en vecka på sjukhus pga barnets dåliga mående. Eftersom män inte kan föda barn så kanske vi inte ska subventionera den delen av vården med skattepengar? Det finns en hel del som subventioneras med skattepengar som alla inte nyttjar. Men den dagen vi behöver det är det väldigt bra att det finns! Ursäkta den arga tonen men jag blev rätt irriterad. Min dotter bad inte om att bli allergisk!
  4. Det räcker inte att byta läkare. Hela mottagningen har en viss policy som de följer. Deras är att barnen ska kunna äta allt. Redan där blir det ju tokigt.
  5. Jag har lite olika erfarenheter. MIn äldsta, 7 år, är allergisk mot vete. Kontakten med vården var under all kritik. Jag fick höra både att jag inte borde ha mitt barns provresultat, att jag inte skulle läsa det själv för det skulle enbart läsas av UTBILDAD personal och att jag hade fel i mina åsikter om barnets allergier. Den här mamman blev topptunnor rasande, behöver kanske inte sägas ens ? Enligt provresultaten så var det ingen veteallergi alls för det var så liten reaktion på proverna!. Att dottern toppade och sprängde alla skalor på gräspollen allergi brydde man sig inte om. Det var jag som förälder som fick leta inforamtion på egen hand och säga ifrån till läkaren om! Gräs och vete är släkt och man kan korsreagera på dessa två! Jag fick strida med vården för att få dem att lyssna. På skolan å andra sidan var det inga problem. Jag pratade med köket, med kostchefen och med pedagogerna. Ett fint samarbete startade redan dag ett!! Inga kostinyg krävdes. Ja, köket önskade intyg, men jag pressades inte för att få fram ett. De hade full förståelse för att jag inte kunde få fram ett i och med rådande situation med läkaren som skulle skriva det!! Det har gått ett år nu. Skolköket har sitt intyg. De är noga med att dottern får rätt mat. Nästa steg är att dietisten och läkaren kräver att vi provocerar vetet!! Jag är inte ett dugg intresserad av att ge min dotter vete! För det första ser ajg ingen anledning att trycka i henne sånt skit och för det andra så har dotterns mage fungerat klockrent hela denna tiden!! Men om jag INTE följer dietistens och läkarens krav kommer de inte att skriva ut mat på recept till min dotter. Snacka om gisslandrama!! Allergimat kostar rätt mycket. En förpackning ersättningsmjöl kostar runt 40-50 kr. På recept får jag en enorm kartong med allt från mjölmixer, fiberhusk, knäckebröd, pasta osv för 120 kr. Jag vet att detta itne är lchf mat. Men tänk på att vi upptäckte lchf efter att dottern kommit till världen och lärt sig äta enl tallriksmodellen. Det är inte lätt att "sadla" om ett barns kost när dagarna i skolan är kolhydratsrika.
  6. Jag är för naturligt glutenfritt. Men starkt emot ersättnignsprodukterna!! Min dotter tål inte vete, vilket i sig innebär att det blir glutenfria produkter till henne. Problemet är att det tillsätts rätt mycket skit i produkter som är glutenfria för att de ska LIKNA och SMAKA som vanliga. När dina barn kommer till förskola och skola kommer de till 99% inte få glutenfri kost utan läkarintyg - Läkarintyg kommer du inte att få utan att de har en diagnos på glutenintollerans - Diagnos kommer de inte få utan att det ha gjorts prover - Prover kan inte göras utan att man får i sig gluten för utan gluten har kroppens tarmar läkt och resultaten blir missvisande TROTS att 25% av alla provresultat är fel så är det de som gäller. Ett snurrigt projekt!
  7. Bläddrade lite i tidningen. Jag gillar insädarna, där folk ställer frågor. Gillar den delen i alla tidningar!! Det finns hopp!! En av frågorna handlade om socker!! Den som skrev visste att just socker var farligt och undrade om det fanns något bättre alternativ av sötning att välja på. Svaret löd att socker är socker och leder till välfrädssjukdomar oavsett vilket man väljer och det bästa vore att avstå socker helt och hållet! Men om du måste välja något välj åtminstone ekologiskt för miljöns skull!! Så mitt i hopplösheten finns det en gnutta hopp!!
  8. Jag har haft eksem sen den dagen jag föddes!! Jag har smörjt och smörjt och smörjt. Fått starka salvor utskrivna på recept! INGET har hjälpt! Det har kliat fruktanskvärt mycket. Eksemen gjorde att jag inte vågade ha kläder på mig som visade mina ben eller armar. Eksem som börjat i knäveck, armveck och baksidan av armhålan hade med åren spridit sig så att halva baksidan av benen var täckta, rätt mycket var armecket och halva skuldran. Det såg vidrigt ut!! Efter några månader på LCHF var allt borta!! Jag har inte haft en enda kräm på recept hemma sedan dess. Jag har inte haft en enda kortison salva hemma heller och jag har halverat min förbrukning av mjukgörande och återfuktande krämer! Så nog har LCHF en positiv inverkan på eksem!
  9. Skulle min 3 åring få tag i såna flingor hade han sprungit runt som en den där tecknade serien Road runner som säger "beeb beeb" och blir påkörd hela tiden. Han hade även varit otrevlig och smått aggressiv - pga sockret! Men det finns väl inte? Barn blir inte speedade av socker? Så då MÅÅÅÅSTE ju dessa flingor vara det nyttigaste som finns?!! Jag är ironisk om någon skulle ha missat. Man kan väl inte på allvar vara så dum (ja, nu är jag allvarlig!) att man tror att SOCKER hör hemma i en nyttig frukost??!!! Även när jag åt nyckehålsmärkt och var nere i det värsta tänkbara träsket av sockerberoende så VISSTE jag att riktig mat ska inte innhålla socker! HUR kan livsmedelsverket tycka att det är ok med socker i mat? Eftersom de sätter sitt förbannade nyckelhål på dessa sockerstinna flingor så menar de att socker är ok att äta och att barn SKA äta socker. Säger de något annat är det ren och skär LÖGN! Förlåt om jag låter arg, men jag är arg! När ska denna misshandel av våra kroppar ta slut??
  10. Nu när ämnet är socker... Jag har två barn 7 och 3 år. Dessa barn har kusiner i samma ålder. 7 åringen blev introducerad till lördagsgodis när hon var 3 år - av kusinens mamma - till min enormt stora besvikelse. Jag möttes av noll förståelse på sockerbiten tyvärr från de vuxna. Men från den då 3 åringen möttes jag av något mycket bättre!! Iden om lördagsgodis gillades mycket. Men det stoppades 4-5 bitar i munnen och sen var det stopp. Det andra barnet kunde äta det dubbla, eller tills påsen var tom. Min nuvarande 3 åring blev också introducerad till lördagsgodis av "vänligt sinnade" släktingar. Saken är den att denna 3 åring har ett sockersug utan dess like!! Mer speedad unge har jag inte sett!! Humöret blir som förbytt. En arg OCH speedad 3 åring är en handfull!! Så vi föräldrar har satt ner foten och sagt att INGEN ger vår 3 åring med godis och därmed basta!! Men nu känner jag som förälder att jag vill att mina barn ska få vara "som alla andra" barn. Jag minns nämligen själv hur det var. Alla klasskamrater hade de fräsigaste jeansen, jag hade det inte. Tjejkompisarna hade den senaste Barbien... jag fick en kopia som hette Sandy... osv osv. Jag vill inte att mina barn ska känna att de inte fick vara barn!! Vi har löst det genom att göra vårt lördagsgodis tillsammans!! Fast vi gör det på söndagar i form av familjemiddag! Tillsammans gör vi goda efterrätter. En söndag hade vi tapas där barnen fick vara med och bestämma de olika rätterna och till efterrätt gjorde vi vaniljpannacotta toppad med riven choklad, lite bär och vispad grädde. Detta serverades i finaste cocktailglasen vi hade så mängderna blev inte stora. Men tänk vilka glada ungar vi hade vid bordet!! 1. De fick äta något de hade varit med och skapat 2. De fick äta det ur något som vi vuxna är rädda om så de verkligen njöt av lyxen!! 3. Jag tillsatte inget socker i något! Vi har fredagsmys också!! Då äter vi tacos. Barnen älskar det!! Ibland lagar vi tillsammans ibland står jag ensam i köket och ibland tar jag bara ut färsen ur frysen och tinar en färdig omgång tacofärs som blev över veckan innan. Det är nu jag skapar de goda vanorna som barnen kan ta med sig när de är vuxna. Fredagsmys behöver inte vara en påse chips och en läsk framför tv´n. Lördagsgodis behöver inte vara en påse lösviktsgodis!! Och enkel mat behöver inte vara mamma Scans köttbullar!! Däremot tittar släktingarna konstigt på oss när vi säger blankt nej till att droga barnen! Det är deras problem!
  11. Många anser att barn ska äta "vanlig mat" när de själva börjar med LCHF. Hemma hos oss lagar vi all mat från grunden. Inga fiskpinnar eller färdiga köttbullar eller annat skräp. Men det är inte så himla lätt när maten i skolan och förskolan följer livsmedelsverkets rekommendationer!! Så hos oss hittar du inga makaroner, däremot lite små sura barn ibland som gnäller över att maten inte smakar likadant som i skolan!! Detta är ju på gott och ont. Eftersom jag hälften av alla gånger bjuder in barnen till att vara med i köket och laga mat så frestas aptiten av alla dofter och då smakar maten godare också. Men ibland är de så inställda på att en rätt ska smaka på ett visst sätt att de blir besvikna hemma. Inte lätt det där!!
  12. Mina kollegor pratar på varje kafferast om hälsa och kost! De springer på diverse träningspass, går långa promenader osv osv. De äter enligt 5:2 eller 18:6 eller viktväktarna, dricker pulver, räknar kalorier... Till kaffet på förmiddagen äter de alltid knäckebröd med margarin. På eftermiddagen blir det 4 av 5 dagar något sött till kaffet... samtidigt som de skruvar olustigt på sig för jag äter inget vare sig på förmiddagen eller ftermiddagen... Och nåde om ämnet socker kommer på tal!! Det är ju som att försöka ta favorit leksaken från ett litet barn!! Svensken håller envist fast vid sitt socker och slår dövörat till för alla varningar är min erfarenhet
  13. Tack för en bra start på min dag på jobb . Jag inser ju att kunskapen hos de jag är omgiven av om ju kost är marginell... Å, de kan massor om viktväktarna, 5:2 (ej i relation till LCHF), räkna kalorier, undvika fett osv. Men om de råkar höra LCHF någonstans går rösterna automatiskt upp i falsett och färgen i deras ansikten ändras markant!! Sen piper alla samma sak som går ut på att fett och bacon är så farligt och LCHFare äter inget annat än fett och bacon. Jag har då frågat dessa pipiga tanter hur ofta de har sett rent fett och bacon i min lunchlåda. De blir smått förvirrade och tappar tråden en liten stund i alla fall. Tillräckligt länge för att jag ska passa på att styra in samtalet på en annan väg. Oftast kastar jag ur mig att jag har hittat ett nytt recept på en cheescake eller kanelbullar. De nappar med hull och hår och pratar om nästa kafferast när någon av dem ska susa ner till kondis och köpa kaka... Som LCHF ätande kvinna, på en arbetsplats dominerad av kvinnor, blir jag rätt trött på allt tjafs och gnäll om bantning och höra dessa falsett röster om hur farlig viss mat är. (smör är ju rena dödsdomen hävdar de bestämt ). Jag äter oftast min lunch numera ensam, jag stänger dörren om mig till ett samtalsrum, startar musik eller läser tidningen och äter vad-jag-nu äter. Men tro inte att jag får vara ifred... Frågorna haglar vissa dagar från kollegerna... Städpersonalen är dock mest hjärtlig. De har full förståelse för att jag vill ha lugn och ro. De frågar nyfiket vad för spännande jag har med mig att äta och ibland frågar de om recept. Med allt detta babblande ville jag bara säga att om jag inte kan sammanfatta kolhydratsbehovet (eller rättare sagt, att vi INTE behöver kolhydrater) med typ 3 ord är det lönlöst att ens försöka!!
  14. Med andra ord kan man debattera kost i det oändliga beroende på vad man själv tror på?
  15. Jo, jag har ju lärt mig det under mina år som LCHFare. Men jag tänker på alla som inte håller med. Biten att kroppen kan tillverka den glukos den behöver vet jag. Men om man går på "de andras" linje som säger att kroppen behöver kolhydrater, vilken mängd talar vi om då? Du skriver 20-30 gram glukos per dag. Då kan man säga att det är kroppens dagsbehov i kolhydratsväg? Jag tänker att om någon ska på att argumentera om kolhydraternas vara eller icke vara och att hjärnan behöver kolhydrater så hade det varit så himla gött att säga "ja, jag vet att hjärnan behöver GLUKOS, något den omvandlar från kolhydraterna du äter eller tillverkar själv. Men den behöver inte mer än 20-30 gram/dag för att allt ska fungera optimalt. Så att äta den mängd kolhydrater som du gör kan inte ursäktas med att kroppen behöver det för det gör den inte."