Jump to content

VerJen

Medlem
  • Posts

    36
  • Joined

  • Last visited

Everything posted by VerJen

  1. Hej! Ett stort grattis till dig Tappade själv 10 kg på tre månader hösten 2011, därför blir jag så arg när jag misslyckas...vet ju hur man ska göra Men nu är det ett nytt år på gång, vem vet kanske det går vägen denna gången Skrämmande att höra dina vänners dåliga matvanor men dom har tur att ha en vän som du som kan vägleda dom Tack för att du skrev till mig VerJen
  2. Hej Monki! Tack för att du skrivit till mig och Förlåt att jag inte läst det förrän nu...har inte ens orkat logga in här... Men nu har jag efter alla dessa månader bestämt mig för att börja om, ta en dag i taget. Jag tar tacksamt emot boken om erbjudandet kvarstår =) Behöver all hjälp jag kan få =) Tack för att du delade med dig av din historia. Sköt om dig VerJen
  3. Fy bubblan vad trött jag är.... Fick nyss reda på att en av mina vänner som genomgått en magoperation gått ner 30 kg.... och jag som inte ens kommit någonstans med min viktminskning.... Detta är mitt liv: Har varit hemma i femton år pga värk, i juni bestämde sig f-kassan att jag var frisk har därför inte fått någon sjukpenning på tre månader, har inte kunnat betala hyran, fått mat från kyrkan, har två barn som har haft sommarlov eller vad man nu kan kalla det. Har lagt på mig pga den felaktiga maten som jag ju är väldigt tacksam för men..... Känns som att kroppen har låst sig i all denna stressen....vill så gärna gå ner 20-25 kg...då hade jag varit överlycklig. Mår illa av denna sitsen och imorgon är det möte på soc igen för att be på bara knä om hjälp innan vi blir vräkta....kan inte fatta att man kan bli nekad bistånd för att man inte varit arbetssökande...
  4. Tack för styrkekramarna är så glad för att det finns så härligt stöttande människor som du
  5. Tack Känns skönt att kunna skriva här och när det dessutom finns ett så härligt stöd från underbara människor som du det ger kraft!
  6. Vet varken ut eller in....vikten står helt still. Har ingen ork... Dom två senaste månaderna har varit helt galna, min man har genomgått två operationer (magbråck och ljumskbråck och en steloperation av foten) Det har inneburit 7 veckor i gips, fyra av dom i rullstol, nu har han nån typ av pjäxa som faktiskt är bättre eftersom den kan plockas av vid duschning och nattsömn och den ska han ha i minst fyra veckor. Detta har tagit hårt....jag är ganska slut. Så, idag fick jag F-kassans beslut, jag har ingen rätt till sjukpenning från den första juni.... det blir soc nästa...ingen bil får vi ha kvar och hyran vi har är för dyr. Detta beslut fick jag när gubben min låg i tandläkarstolen för att rädda en avbiten tand. Jag är så j-la trött på detta systemet, jag har varit hemma med fibromyalgi i 15 år(då var jag 24 år gammal) Utredning efter utredning har resulterat i samma svar, ingen arbetskapacitet och nu....är jag frisk och kan jobba 100% i ett lätt arbete. (Min handläggare berättade att det jobbet han har är ett sånt jobb som hade varit bra för mig....men han blev ganska tyst när jag berättade att jag tror på karma och att det är viktigt för mig att gå till sängs med ett rent hjärta, så att behöva göra det han gör och han dessutom njuter av det, är inget för mig. Så nu när ekonomin i stort sätt kräver att man lever på mjölmat känns det ganska tungt att man dessutom vill gå ner i vikt... Dessutom har ju i stort sett alla mullisar i min omgivning nått sina målvikter tack vare sina magoperationer....
  7. Tack för alla era tips! Jag behöver dom verkligen...om en månad gör ännu en av mina vänner en magoperation, sen är det "bara" jag kvar. Som tur är vågar jag inte göra en op så för min del är det LCHF som gäller. Enligt viktis så ska jag väga ca 60 kg men det vet jag inte om jag orkar och med tanke på att jag så länge jag kan minnas vägt en bit över hundra har jag bestämt mig för att mitt mål är 80 kg. Bra tror jag.... Så då är det 27 kg som ska bort...Låt resan börja
  8. Grattis!!! Vilket jobb du har gjort. En stor kram från mig
  9. Tack Johanna07 för ditt svar. Låter jättegott Har själv dragit ner på mejeriprudukterna men är dålig med att använda smöret. Försöker få till en lchf/paleo variant då hälften av familjen inte tål mejerier.
  10. Står i startgroparna för att göra en omstart i mitt lchf liv. Har bestämt mig för att ignorera att alla kraftiga vänner runtom mig har gjort eller ska göra en magoperation. Jag vill och ska klara detta själv, vill inte utsätta min kropp för en operation, vet ju dessutom inte hur det skulle gå, kan ju inte själv bestämma när man inte vill gå ner mer (har en vän som väger ca 55 kg efter en mag op, allt är liksom borta, rumpa, bröst, gnistan i ögonen. Jag vill må bra hela vägen Så.....jag behöver lite hjälp. Jag behöver tips och råd på vad jag ska äta och hur mycket jag ska äta för att få igång en viktminskning. Känner mig dum för jag har kört en haltande lchf livsstil ett bra tag nu. Gått ner 12 kg för att sen gå upp 7 kg....och här har jag liksom fastnat. Hur ser era dagar ut ur ett mat perspektiv? Jättetacksam för all hjälp jag kan få
  11. Tack Pannaanna! Jag beklagar din sorg efter mamma och bror Livet är verkligen inte enkelt....men man växer ju av sina motgångar... Tack för ditt stöd Vi ska båda klara detta, det får ta sin tid. Kram VerJen
  12. Tack för kramen, Labolina Jag hoppas att jag hittar tillbaka till LCHF på samma sätt som när jag provade första gången 2011.
  13. Tack AnnikaE <3 Blir så rörd av allt stöd. En stor kram till dej mè!
  14. Härligt att höra att du mår bra Det gör ju jag med...men vill ha mindre storlek i mina kläder...stressar lite över detta... Jag vägde 100,8 kg i slutet av aug 2012, då hade jag totalt tappat 12 kg. Känns så drygt att stå på 108 nu...men skam den som ger sig
  15. Tack för den kramen Har burit så mycket känslor inom mig, känns så skönt att få det ur sig....Jag är så glad över allt stöd jag får Ser fram emot att följa din resa. Kram
  16. Har den senaste veckan genomfört en teamutredning på uppdrag från F-kassan. Väntar nu spänt på resultatet...arbetskapacitet eller inte... Det har varit smidigt att äta LCHF med tanke på dom långa dagarna detta har inneburit, behöver ju inte äta så ofta Har bytat ut mina powerwalks mot avslappnande promenader till skön musik. Känns bättre både med stressen och mina ständiga inflammationer i skenbenen. Köpte två böcker som ska hjälpa till med den inre, negativa stressen. Jag har analyserat mitt godisbegär och kommit fram till att det är helt och hållet känslostyrt, väldigt stressrelaterat. Så nästa tisdag, när barnen är i skolan börjar min 24-veckors resa mot en mer balanserad och stressfri tillvaro. Känner mig inte riktigt lika stressad med vikten, den står ju inte skiven i pannan Tror att om jag får lite ordning på stressen så kommer resten att falla på plats med lite arbete.
  17. Har haft en samsung galaxy mini i över ett år nu, supernöjd. Fick en s2 av gubben för några dagar sedan, verkar också jätterbra. Är samsung fan
  18. Tack för stödet Kämpar en del just nu...måste ta itu med en massa stress som förstör min viktminskning.
  19. Jag har den boken, Att leva ett liv-inte vinna ett krig. Jag borde nog läsa den. Tack för ditt stöd
  20. Tack för ditt stöd, betyder mycket
  21. Min historia-del 2 Jag är uppväxt i ett hem med för mycket alkohol...mobbades stora delar av mellan och högstdiet. När jag var 13 år var min mamma på semeter med sina föräldrar och jag och syrran var hemma med pappa. Min pappa berättade då att han hade träffat sin gamla tjej och att han skulle flytta hem till henne så fort mamma kom hem från sin semester...Pappa använde veckan utan fru flitigt med att tillbringa tiden med sin "nya". Jag och min lillasyrra, som då var 10 år gammal, lämnades själv hemma hela dagarna. Vi städade och tvättade så mycket att det blev imma på fönsterna, allt för att underlätta för vår stackars mamma som skulle komma hem till ett kaos...Visst hade mina föräldrar hade det knaggligt och det var mycket bråk och sprit men detta sättet kunde inte vara det bästa sättet att lösa problemet på, tyckte jag som 13-åring... Mamma kom hem och pappa åkte... Livet gick vidare och jag blev en fruktansvärd tonåring (har ju en tonåring själv nu som är rena drömmen jämfört med mig) Mammas nya sambo gillade inte mina utbrott och jag kastades ut som 16-åring, bodde hos min pappa ett tag men dom tyckte inte heller att det var så kul att ha mej där...pappa hade ju en ny familj och ett nytt barn. Bodde själv i en etta ett tag för att sen tvingas flytta till min mormor och morfar. Tiden gick och mammas förhållande rasade, själv hade hon rasat lika mycket, vägde 45 kg och såg ut som ett spöke. Mamma och syrran skulle flytta ifrån hålan vi bott i, till Malmö där jag nu bodde. Mormor och morfar tycker nu att jag borde flytta hem till min mamma för att hon behövde det. Då min mamma knappt kunde ta hand om sig själv blev det jag som fick hålla reda på min syster som nu hade blivit en trotsig tonåring. Det blev många nätter på cykeln i Malmös innerstad för att leta reda på henne och att dessutom få med henne hem. Själv hade jag börjat på gymnasiet...några år försent pga omständigheterna, studierna gick inte så bra med så mycket cyklande på nätterna, jag blev inte godkänd och kunde inte ta studenten. Då tappade jag själv fokoset i mitt liv och festade ganska friskt...spelade inte så stor roll vilken dag i veckan det var. Vet egentligen inte hur jag återtog kontrollen men det gjorde jag Jag träffade en kille när jag var ca 18 år, då hade jag egen lägenhet och allt var ganska lugnt. Livet var ganska okej ett tag, umgicks med min halvbror så mycket jag kunde (han kunde ju inte hjälpa att vår pappa var ett pucko) När jag var 20 fick jag reda på att min kille var lite kriminell, sättet jag fick reda det på blev ganska avgörande för vår relation då han fick ett fängelsestraff på sex år....Lite för mycket att hantera som tjugo-åring. Jag sa till min familj och vänner att han fått jobb hos sin pappa i Italien och skulle vara där ett tag. Jag höll minen i ett år, det var ett år av en massa pendlande till Danmark där han avtjänade sitt straff. Ingen visste att jag åkte till Danmark flera ggr i veckan. Jag träffade min blivande man när jag försökte dra mig ifrån min fängslade kille, det blev min räddning...Vi är iår inne på vårt 16:e som gifta Min relation till mamma blev nog aldrig hel,kunde liksom inte prata om det som hänt. Vi umgicks mycket o nära men när hon dog förra året kom känslorna fram på ett sätt som jag inte var beredd på... I nuläget har jag ingen kontakt med min pappa, relationen till min syster blev ganska så skadad isamband med mammas bortgång. Lägger den tid och ork jag har, mycket pga värken, på min mormor som är 84 år och min egen familj. Kände att när jag berättat min historia så var den halv på något sett... Fattar inte att jag berättar detta, har alltid varit ganska reserverad, men det känns skönt att släppa ut det...
  22. Tänkte försöka berätta min historia....Har levt ett ganska trassligt liv och är van att kämpa. Mina viktproblem började i 6:e klass, samtidigt som mina föräldrar skilde sig. När jag gick ut 9:an började jag på viktväktarna, då vägde jag 90 kg till mina 168 cm. Det gick bra för mej, gick ner till 65 kg men blev tyvärr helt fikserad vid min vikt och träning...sprang varje dag, tränade taekwondo 5-6 ggr/vecka ändå "var jag tvungen" att väga mej efter varje måltid...vågade inte låta bli. Släppte lite på mitt kontrollbehovet och gick upp till 80 kg, delvis pga sambolivet När jag var 21 år, vägde jag fortfarande 80 kg och var väldigt nöjd...vill vara lite "go och gla" Träffade då mannen som jag senare skulle gifta mig med Efter det hände så mycket annat...även på vågen... När jag vägde in mig när jag väntade barn nr 2 visade vågen 115 kg Då var jag 27 år. Sedan dess har jag legat sabilt på en bit över 100 kg... År 2005 började jag i panik med en metod som heter- Ät rätt- Bränn fett. Gick ner från 108 kg till 94. Jag var konstant hungrig och illamående men jag gav inte upp pga att jag hade fått ett hedersuppdrag, att vara brudtärna Gissa vad som hände efter bröllopet??? Vågen gick stadigt uppåt igen. Har sedan dess legat på en bit över 100 kg, accepterade läget bara. Men i september 2011 skulle jag bli utförsäkrad från sjuksystemet, bör väl tillägga att jag fick värk som 17:åring, fick diagnosen fibromyalgi när jag var 22 år. Har pga av värken och psyket inte jobbat sen jag var 24 och då fått mitt första barn. Vikten var ju bara ett av problemen och kläderna i garderoben passade så varför klydda till det? Men då,hösten 2011 kände jag att isället för att slukas av allt en utförsäkran innebar, så skulle jag dag för dag koncentrera mej på vad jag åt (LCHF) Det gick sjukt bra, fast jag fick en sänkning på min sjuklön med 6000 kr/mån (fick behålla 4000) så mådde jag riktigt bra och gick dessutom ner i vikt Från sep-dec gick jag från 112 kg till 102 kg Var sååå glad Men i januari 2012 blev livet tungt...min mamma gick bort Två månader senare dog min morfar stöttade min mormor så gott jag kunde... Lyckades hålla vikten fast det blev lite godis ibland. I augusti när vi kom hem efter två härliga veckor på Gran Canaria visade vågen strax under 100 Gick faktiskt riktigt bra att skippa halvpensionen och fixa maten själv. Men nu under vintern är det precis som om allt kommit ikapp mej,sorgen... Min man har dessutom varit ganska dålig det senaste året,mycket pga hans reumatiska värk och annat stressrelaterat. Så det var som om min kropp fick nog, den är inte mottaglig... Nu är det mars månad, vågen visar 108 kg...igen. Har hela tiden ätit LCHF men i mindre mängd med någon enstaka pizza, godiset har förekommit mer än vad det borde. Jag har gjort av med mina gamla kläder och mina nya sitter väldigt tajt Så något måste göras och nya kläder i större storlek vill jag inte köpa... Så mitt nästa steg blev att bli medlem i LCHF- Klubben, det gav mej ingenting mer än minus 99 kr på kontot i dom kommande 3 månaderna. Vilket gjorde att jag sökte mej hit. Har ju dagligen läst på Kostdoktorn men aldrig på forumet. Det skulle visa sig vara väldigt positivt och jag mår bättre nu än för bara några dagar sen Så....nu börjar fortsättningen på min krokiga resa...och jag har bestämt mej för att det ska gå bra
  23. Vilken resa du har gjort Jag är så imponerad. Du är en inspirationskälla Jag ska också klara av det...ska ner från 108 till 80...
×
×
  • Create New...