Jump to content

Zpider

Medlem
  • Posts

    402
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    20

Zpider last won the day on September 12

Zpider had the most liked content!

Recent Profile Visitors

689 profile views

Zpider's Achievements

Stammis

Stammis (3/7)

2.1k

Reputation

  1. Jag träffade en saknad vän på en fika och blev spontant bjuden på middag.
  2. Jaja, det blir inte alltid som man tror. Men ibland blir det bra ändå på något sätt. Har sett en raksträcka med lite lätt nedförsbacke och sedan målskylten. Inte långt kvar, det här går fint. Men nej, där dök det visst upp en uppförsbacke! Jag pratar nu om min behandling. Jag mår bra, maten funkar, börjat jobba, motionen okej. Men ett prov skenade iväg åt fel håll. Jag var inte alls förberedd på det när jag kom in den här veckan. Naturligtvis blev jag orolig trots att de sa till mig att inte bli det. Fick prata med en läkare som förklarade och ritade upp och förklarade lite till. Och en hjärnröntgen för att lugna min oro. Mer förklaringar och provsvar. Fick till och med en grundlig genomgång av vad de hittade, och framför allt inte hittade vid operationen i mars. Allt är mycket positivt. Skönt. Men ändå kommer det en dipp känslomässigt. Fick order av läkaren att göra något kul under helgen. Än har jag inte kommit på vad jag ska göra.
  3. Nu går jag snart in i min ”frivecka”. Alltså fjärde veckan i cytostatikakuren är utan dropp och utan tabletter. De tidigare friveckorna har varit antingen mycket bra mående eller besök på akuten. Varannan gång tror jag faktiskt det varit så, det borde innebära att detta blir en bra vecka. Gubben har åkt på sjudagarsjobb så nu planerar jag min mat själv. Letade fram mina receptböcker och har gjort en meny. I alla fall fyra dagar framåt. Lite si och så med matlusten så något att följa är inte dumt. Grabben flyttade under sommaren så jag har bara mig att ta hänsyn till. Mina dagliga promenader är utökade i längd och även i antal springande steg. Så härligt! Provar att sakta öka fettprocenten, har smugit ner lite kokosolja i kaffet.
  4. Tiden går och jag är nu inne i kur 4 av 6 på min cytostatikabehandling. Själva behandlingen tycker jag går bra, jag mår inte ofta illa. Och de gångerna finns det en jättebra tablett som hjälper mig. Däremot så finns det biverkningar som man kan få av biverkningarna. Eller hur man ska kalla det. Efter lite mankemang med mina lungor (röntgen, prover, akuten mm) är jag nu igång med promenerandet. Syster på cytmotagningen tyckte jag ska ut och röra på mig men inte forcera. Så 2 km promenad om dagen i allt raskare tempo är det nu. Nästa vecka ska jag öka till 2,5 km. Vad gäller diabetesen så lär jag mig mer och mer. Tänket runt LCHF funkar bäst, men det vet vi ju redan. Jag har inte så högt fettintag just nu. Är lite rädd för tillfälligt illamående. Men jag är ju lite oregelbunden i ätandet med tanke på mitt ”bagage” så det ska nog rätta till sig på sikt.
  5. Hej. Nu är jag tillbaka. Tror jag. Eller det känns så nu i alla fall. Har saknat er här. Några ”gamla” kanske finns kvar och så alla nya förstås. Varför jag efter nio år på LCHF valde att trappa ner vet jag inte. Under året 2020 gick jag ner mycket i vikt och tänkte väl att kanske jag klarar mig själv. Det gjorde jag på sätt och vis men plötsligt tar livet en annan vändning. När pandemin ökade drog jag på högväxeln i mitt springande. 2020 fick jag ihop 165 mil och vintern 20-21 startade jag en ”runstreak”. Tänkte som så att jag ska vara fullt frisk när jag blir sjuk. Allt gick jättebra och min kropp svarade på alla punkter. Utom en. I januari fick jag inflammation på bukspottkörteln som sedan visade sig vara en cancertumör. Den upptäcktes tidigt, hade troligen bara gått några månader. Jag konstaterades vara ”för ung”, vilket i sig är upplyftande, och operation skedde i mars. All blev bra, ingen spridning och det onda borttaget. För säkerhets skull genomgår jag nu en cytostatikabehandling. Den i sig går bra men som följd har jag fått lungemboli och diabetes typ 2. Lungembolin håller sakta på att ge med sig. Halva bukspottkörteln är borta och till slut orkade den väl inte mer. Nu håller jag på att lära mig leva med detta. Har fått ner blodsockret från ca 24 till ca 8-10. Tabletter till viss del men även kosten bidrar. Så nu är jag mer och mer på väg in i lchf -tänket igen. Hoppas komma ner en bit till och kanske (när cytostatikan är över) kunna ta bort någon tablett. Trots allt detta mår jag bra och förbereder mig (och chefen ) på att börja jobba halvtid första september. Jag saknar springandet och hoppas snart få börja med det igen.
  6. När folk runt mig frågar hur mycket jag gått ner brukar jag säga vikten i smörpaket (500grams). Då brukar de fundera en stund....
  7. Tänk, jag mår fortfarande så oförskämt bra! Långledig. Springer. Går ner i vikt. Klarade 105 pass löpning mellan jul och midsommar. Totalt ca 75 mil. Börjat på ny räkning nu, 100 ggr mellan midsommar och jul. Kommer bli fler mil. Nu springer jag oftast 45 km/vecka, ibland längre. Klarat milen under timmen och mitt längsta pass hittills är på 21 km. Sedan november har jag ”tappat bort” 22 smörpaket från kroppen. Äter skapligt tycker jag. Det som inte hör till LCHF kompenserar jag bra med springandet. Så livet rullar på och största bekymret nu är den där höstskörden som inte kommit igång ännu.
  8. Jag måste bara få säga att jag mår oförskämt bra! Det allvarliga samtal jag hade med mig själv under julledigheten har gjort nytta. Jag är helt övertygad att det är den största orsaken till att jag mår bra. Jag bestämde mig för att sluta stressa! Så, jag känner efter, tänker efter, säger nej, avstår och lite annat. Jag vill inte börja på aktiviteter som är återkommande varje vecka, jag vill inte boka upp mig på något i ”framtiden” och jag gör det där sedan. Känner helt enkelt efter om jag har lust att göra nu. Visst, ibland kommer den där stressen smygande men då försöker jag göra klart med en gång och bli av med det. Jag vet inte vad det ska kallas hur jag äter just nu. LCHF men inte strikt. Kanske knappt liberal. Har släppt in frukten i mitt liv men inte potatis/ris/pasta och minimalt med bröd. Är inte rädd för det feta men heller inte manisk för att få i mig. Och i stort sett skippat sockret. Många säger att jag måste unna mig, att jag måste leva också. Då brukar jag svara att det är det jag gör. En utmaning jag la på mig själv var att om allt känns ok ska jag klara ”milen” till påsk. I dag var det ok så jag gjorde det. Med nya skor och minus 18 smörpaket på kroppen var det en skön känsla. Så jag får väl säga Glad Påsk då.....
  9. Är inne i ett bra flyt nu och klarar släppa tankarna fritt när jag springer. Då kom jag på en sak. Nu är jag på samma vikt som när jag gjorde min första, stora viktnedgång med lchf. Då, för ca åtta år sedan.
  10. Numera säger mitt BMI att jag inte längre är överviktig....
  11. I dag är jag stark.... joggingturen i pannlampans sken körde jag i ett lite ”hårdare” tempo. Den här gången hade jag inte orkat prata med den som inte var med. Ska kanske varva graden av hastighet/puls ....... Gubben försvann till sin jobbvecka och lämnade chokladasken hemma. Den jag fick före jul men inte rört och som han hade lovat att äta upp innan han åkte. Tre bitar kvar. Nu ligger de i komposten........
  12. Funderar på om det är möjligt med 100 joggingpass mellan jul och midsommar? Tror det för idag har jag gjort 10/100.
  13. Jag trivs otroligt gott i klänning eller kjol men av någon anledning fick jag för mig idag att ta på mig mina gamla, goslitna jeans. Och ett bälte.......
  14. Gott nytt år på er allihop! I dag tog jag fram måttbandet. Senast det hände var i början av augusti. Och det var mycket glädjande !
×
×
  • Create New...