Zpider

Medlem
  • Innehållsantal

    25
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

113 Utmärkt

Om Zpider

Senaste besökare till profilen

77 profilvisningar
  1. Vardagsliv

    Tisdag och nytt försök med MAF. Den här gången höll jag på i en timme, kom ihåg att starta tiden på klockan nämligen. Vet inte om det kan gå så fort att ”lära” sig men tyckte det gick bättre att hålla mig närmare rätt puls. Visserligen pendlar det en hel del men ändå, känndes rätt ok. Fick småjogga på de platta delarna med ökning och minskning beroende på vägens lutning. Mot slutet tittade månen fram igen och höll oss sällskap, mig och hundarna. Är dock inte tillbaka på rätt ätande ännu. Där har jag en bit kvar...
  2. Vardagsliv

    November till ända. En månad fylld av mindre trevligheter. Sonens olycka i början var ingen bra start. Och på mat- och motionsfronten har det varit en mindre katastrof. ”När mörker och kyla ligger kring vårt hus” är en strof som övas flitigt på jobbet just nu, tillsammans med många andra. Mörkret har jag inga problem med. Egentligen inte kylan heller. Men kylan drar ofta med sig det att grusvägarna här runt mig är täckta av is. Och ett brutet lårben eller en kraftigt stukad fot är inte till glädje för någon, så motionerandet har varit dåligt. Men något måste göras åt saken så jag kände att det kanske var dags att prova det där med MAF. Sagt och gjort. På med pannlampa, reflexväst och broddar. Sedan ut i det vackra månskenet. Tur att ingen såg mig här ute i skogen! För det var svårt!! Om mina löparkompisar sett mig hade de vridit sig i skrattkramper, det är jag säker på. Vilken syn när jag lufsade fram varierat med jogg i någon meter för att återgå till en konstig gågging stirrandes på en klocka! Ja, så höll jag på i ca fem km för att vara något så när nära den puls jag räknat ut att jag ska ha. Och det var just där det svåra kom in i bilden. Att hålla sig där. Men skam den som ger sig, nytt försök på tisdag. Tänkte ge det en chans i december. Har förstått att det kanske inte är tillräckligt lång tid, men sedan får jag se hur det blir. Nästa gång blir en längre tur.....
  3. Vardagsliv

    Hur kroppen reagerar på chock är svårt att veta innan det händer. Jag är och har nog alltid varit en känsloätare. Blir jag stressad så äter jag, blir jag arg så äter jag och blir jag ledsen och upprörd så äter jag. Min första riktigt stora chock var när jag misste min far. Det är nu ganska många år sedan, 32 närmare bestämt, men minnet sitter där. Den gången försvann en stor del av mig utan att jag tänkte på det. Min andra riktigt stora chock var när jag fick det där samtalet jag varit så rädd för. ”Ditt barn är påkörd!” Adrenalinet sprutade i kroppen, andningen fungerade inte som vanligt och tiden stod still. Innan jag var framme och fick se med egna ögon hur det stod till med mitt barn. Allt det där runt omkring, blåljusen, ambulanserna, fixeringsbrädor och bår, gulklädda människor överallt, och så akuten. Men allt gick efter omständigheterna mycket bra, min son hade änglavakt. Och allt det där med trasig moped, försäkringar, självrisk och annat är i nuläget en bagatell. Och så kroppen då. Det har inte gått så lång tid ännu men ätandet är med. Och den stora tröttheten. Kläderna sitter lösare runt midjan och kroppen tappar stora mängder vätska. Men det är ju inte på ett sådant sätt jag vill minska.....
  4. Vardagsliv

    Tack för ditt svar MariaF. Många tänkvärda ord och pepp. Det behöver vi alla då och då. Jag vet ju att jag har en ganska fysiskt krävande fritid men det glömmer jag liksom bort ibland. Ser inte skogen för alla träd som är i vägen. Samtidigt som jag märker att jag har en mer seg styrka och uthållighet mot de i min kamratskapskrets som tränar på gym då och då. Så det måste ju trots allt bidra till träningen, mitt vardagsliv.
  5. Vardagsliv

    En mil på söndag morgon. Två minuter ”snabbare” än för fyra veckor sedan. Motionen funkar bra nu, även om det bara är kondition. Det där med gym har jag testat och tycker är tråkigt. Kanske för att det är tre mil dit? Skulle gärna ha någon form av träning i trädgården. Får fundera vidare på det. Det har varit en mycket intensiv helg i mitt liv. Började med en halvdag av en uppgift som är mindre trevlig när man föder upp vissa djur. Men nu är den delen klar för i år. Fick sedan hastigt hämta hem mina får som gått en bit bort några veckor. Sedan naturligtvis uppstädandet efter förmiddagens projekt. Lite trädgårdsröj och efter det däckade jag! Söndagens mil var jobbig men ändå som sagt bra. Därefter möblerade jag om i mitt andra hus eftersom jag väntar många besökare nästa helg. Och så ta tillvara resultatet av älgjakten. Sedan däckade jag! Är otroligt sliten och mycket trött. Har varit så en tid nu. Många möten och uppgifter på kvällstid har inneburit att jag inte hinner med maten. Tror helt enkelt att jag äter för lite. Känner skillnad på mina springturer vilken dag jag ätit bättre. Då flyger jag glatt fram och humöret kvittrar. Har jag ätit, framför allt mindre, kämpar jag mig runt och undrar vad jag håller på med. Och så sömnen. Mycket god den stunden jag sover. Men skulle nog behöva vara lite längre stunder.
  6. Vardagsliv

    Tänk, på fem månader har jag gått från en kilometertid på 8,49 till 6,37! Eller sprungit faktiskt......
  7. Vardagsliv

    Då har tiden tagit ytterligare ett stort kliv. Jag har svårt att sova, känningar av ”kvinnoåldern” och är småstressad. Inga bra tecken men en fingervisning om att jag behöver strikta till mitt tänk något. Jag har ökat på mina längre springturer nu genom att lägga större delen av dem på kvällstid. Vikten håller ungefär samma bana och midjemåttet har minskat. Och jag kommer mycket lättare upp på hästryggen. Men jag känner en smygande oro i kroppen. Den vill jag inte ha! Vi har höstlov nu så den här veckan kan jag överlåta mina pedagogiska luncher på annan personal. Perfekt läge för en vecka med egen lunchlåda. Kan vara det jag behöver för att rätta till mig igen.
  8. Vardagsliv

    Vardagslivet lunkar på i en relativt jämn takt. Mitt ätande är inte 100%bra, men funkar. Kan nog tacka mitt springande att kläderna börjar anta en annan passform. När jag på nytt tog upp mitt springande den 11maj bestämde jag att den helgen Lidingöloppen går ska jag springa en mil här hemma. Och ja, i morse gjorde jag det.
  9. Vardagsliv

    Jag har här och där i olika trådar läst om fenomenet med knakande leder på LCHF kost. Och jodå, det har jag också. Om det beror på ätandet eller inte låter jag vara osagt. Men när jag tänker efter har det nog tilltagit. Åldern kanske kan vara en bidragande orsak? iI alla fall, mitt knakande sitter i nacken. Ganska snart efter att jag blir stilla känns det som om lederna fastnar. En liten rörelse följs av ett knakande, som kanske bara jag hör. Det gör inte ont och är väl heller inte direkt otrevligt. Men nog börjar jag undra efter att ha läst flera kommentarer om detta.
  10. Vardagsliv

    I augusti sprang jag nästan 8,5 mil. Känner mig djupt imponerad.
  11. Vardagsliv

    Hemkommen efter en helg på annan ort. Firat en släktings födelsedag. Trevligt att träffa alla men en jobbig helg om jag tänker mat och dryck. Sista natten var bedrövlig ångestfylld. Kan ha viss inverkan att det är räkningsbetaladags. Spelar ingen roll att jag vet att det går bra, lika jobbigt varje gång. Men nu måste jag ta rejäla tag i mitt ätande innan det spårar ur helt.
  12. Vardagsliv

    Tiden, tiden, tiden. Alltid denna tiden. Undrar var den tar vägen. Aldrig räcker den till. Och ändå kommer det ny. En ny vardag startar här. Jobbet är igång och i morgon övergår vi från fritids till skola. Grabben ska börja gymnasium på annan ort, så i eftermiddag blir det installation i liten lägenhet. Möblerat och grejat har vi redan gjort men idag följer han inte med hem........ Tjejen är kvar hemma ett år till (tror jag) men i veckan klarade hon sitt körkort. Så det blir nog mindre av henne här med...... Sådan är tidens gång och ska så vara. Lite jobbigt för en mamma.....
  13. Vardagsliv

    I morgon övergår verkligheten till vardag igen. Dags att börja jobba.
  14. MAF-tråd

    Låter som ett mellanting av stretch och yoga i mina öron. Intressant. Kan jag nog tänka mig ihop med mina "meditationstunder" efter springandet. Ska försöka hitta vidare i detta.
  15. Vardagsliv

    Mina varannandags springturer gör minsann nytta! Den 8 juli sprang jag den "långa" slingan på 7 km. I dag gjorde jag det igen och kortade tiden med 2,70 minuter. Till vardags springer jag 20 eller 30 minuter. Och även där blir det förbättringar. Kommer lite längre nästan varje gång.