Zpider

Är inne i ett bra flyt nu och klarar släppa tankarna fritt när jag springer. Då kom jag på en sak. Nu är jag på samma vikt som när jag gjorde min första, stora viktnedgång med lchf. Då, för ca åtta år sedan.

Numera säger mitt BMI att jag inte längre är överviktig....🤩

I dag är jag stark.... joggingturen i pannlampans sken körde jag i ett lite ”hårdare” tempo. Den här gången hade jag inte orkat prata med den som inte var med. Ska kanske varva graden av hastighet/puls ....... Gubben försvann till sin jobbvecka och lämnade chokladasken hemma. Den jag fick före jul men inte rört och som han hade lovat att äta upp innan han åkte. Tre bitar kvar. Nu ligger de i komposten........

Funderar på om det är möjligt med 100 joggingpass mellan jul och midsommar? Tror det för idag har jag gjort 10/100.

Jag trivs otroligt gott i klänning eller kjol men av någon anledning fick jag för mig idag att ta på mig mina gamla, goslitna jeans. Och ett bälte.......

Gott nytt år på er allihop! I dag tog jag fram måttbandet. Senast det hände var i början av augusti. Och det var mycket glädjande !

😜

Denna komplediga fredag har jag kört kast med liten höbal. 100 stycken som flyttats två gånger. Man tager vad man haver och två flugor i en smäll. Eller vad man ska kalla det. Avslutat dagen med en ljuvlig julkonsert i bygdens kyrka. Njutit av fulländade röster.

Katter är mycket härliga djur. I mitt nästa liv ska jag bli en katt.

Såja, ”julen” är över. I alla fall den jobbigaste delen ur ätvinkeln. Lugnt har vi haft det, ingen släkt bara familjen. Den är visserligen utökad med en svärson men vi är ändå bara fem. Annandagen tillbringades med syskon och mor. God mat naturligtvis, och en himmelskt god saffranskaka. Efter att jag släppt ut hästarna i morse tog jag en joggingtur efter vägen. Det var ett tag sedan nu och jag är förvånad att jag klarade hela sträckan utan paus. 15 minuter och sedan vända efter en lång skön nedförsbacke. Vilket naturligtvis ledde till en lång jobbig uppförsbacke på vägen tillbaka. Pulsen låg stadigt på 142-143 förutom uppför och nerför. Pendlade där mellan 188-137. Så det var ett lugnt och behagligt tempo. Skulle nog tillochmed kunnat pratat med den som kunde varit med.

Den där svarta kjolen som satt så embarmerligt trångt förra julen hade jag på mig i går. Och den satt riktigt bra faktiskt. Som vanligt dagen före julafton är det något vi glömt handla. Stora mataffären byggde om under året och nu står man 40 cm från godishyllan när man köar till kassan. En dag som denna är det dessutom två lååånga köer bredvid varandra. Mycket choklad att vila ögonen på! Men det gick bra. Det gjorde det däremot inte för tjejen framför mig. Ganska ung och med två små barn. Barnen var jätteduktiga och lugna. Men till slut klarade sig inte mamman utan hon plockade ner flera godispåsar och chokladaskar till de chipspåsar som redan fanns i vagnen. Känslan som kom över mig var att jag tyckte synd om henne. För jag vet vilket helvete det är när suget sätter in. Vill inte på något sätt moralisera över hennes liv utan ville egentligen stötta. Just nu har jag en period där jag känner mig stark och mindre stressad. Fick med tio minuters varsel möjlighet att vara kompledig idag då en av mina pärlor blev ledig. Tog chansen och har idag klarat av diverse sociala uppdrag, varvet över kyrkogården och dessutom en lur på soffan. God Jul på er alla!

Så blev det då äntligen färdigt, det där höstarbetet som hör till detta med att ha vissa djur på gården. Antalet djur är nere på ”vinterdjur” och frysarna fyllda med här-producerat nöt och fläsk varvat med vilt. Bra trött just nu men ett års förbrukning av bra mat finns nu till förvaring.

Ja, så har då livet och tiden tagit ett stort steg. Framåt? Tja, beror på hur man ser på saken. Har sedan en tid valt att avsluta mitt periodiska fastande och äter nu om det passar. Frukost ibland, ibland inte. Alltid pedagogisk lunch. Middag då och då. Om jag äter LCHF? Vem vet. Tänket har jag med mig men vet inte riktigt om det kan räknas fullt ut som Lchf. Fara för att jag äter för lite. Men jag mår bra, stressar mindre och vikten kryper sakta neråt. Så egentligen är livet rätt bra.

Nu är mina sommar/semesterkilon borta sedan någon vecka. Har en liten men skapligt stadig nedgång på vågen och är i ketos. Allt är inte en dans på rosor men 16:8 blir det de flesta dagar. Eller snarare 18:6. Någon enstaka gång längre ätfönster. Lite fel saker har hamnat i matintaget under helgen då vi haft marknad i byn men ändå inget alarmerande. Fortsätter min färd. Hur jag vet att jag är i ketos? Efter åtta år har jag lärt mig vad den infernaliska klådan på mina axlar betyder. Då brukar jag ligga mellan 0,8 och 1,3 i blodketoner vid morgonmätning.

Jag har i dagarna passerat min åttaårsdag med LCHF.

Som sagt var, jag mår bra. Jag vet ju egentligen om att det blir så här efter en sådan period som jag kört nu. Tre och en halv vecka periodisk fasta. Fastetiderna varierar mellan 16-20 timmar. Ätfönstren är oftast strikt eller mycket strikt med någon svag uppstickare. Ligger kanske onödigt lågt kalorimässigt vissa dagar men ingen fara på taket. Stabil ketos, ca 1,3 i blodketoner, en tid. Jag går som en Duracellkanin med nya batterier.

Jag mår oförskämt bra.

De flesta runt mig reagerar mest på äggen jag har i. Jag tipsar dem att våga prova.

Nu när jag kör periodisk fasta har jag flyttat mitt fettkaffe till fram på dagen. Det innebär att tillblandatet av detta ofta sker i personalpentryt vid en tid på dagen när relativt många har möjlighet till rast. Jag försöker ”ligga lågt” med detta och nästan gömma mig. Det är ju inte så lätt när jag kommer med min stora burk till kaffemaskinen och sedan drar igång mixern. De som redan vet mitt tänk kommenterar hjärtligt och skämtsamt mitt tilltag. De andra funderar. Men de allra flesta frågar redan första gången de ser mig vad i all världen jag håller på med att blanda. Jag är så trygg i mig själv så jag svarar ärligt vad jag blandar. Nästa fråga blir då ”Varför?” Lika trygg där och svarar att jag följer LCHF-tänket. Reaktionerna är olika, några är nyfikna, några blir nästan arga. Sen finns det en och annan som ska rädda mitt liv och föreläser om både det ena och det andra. Rädda mig nu, efter åtta år? Det är dem jag försöker undvika, de är jobbiga. I dag var vi några stycken samlade i personalrummet. En viktväktare, en Shakeanvändare, tre ”behöverbantatänkare” och så jag. Jag ligger ganska lågt med mitt tänk så jag satt och lyssnade en stund. Samtalet gled fram och tillbaka och till slut fick jag en fråga där jag satt i hörnet med min burk. Jag börjar alltid varje svar med ”enligt mitt tänk” eller ”som jag gör”. Alltid noga med att prata från mitt välbefinnande. Jag tänker inte omvända någon men jag är heller inte tyst om någon undrar vad jag äter och varför och så vidare. Men det var bara jag och viktväktaren som inte åt av fredagschokladen.....

Mina greklandskilon är borta nu. Tog en vecka att äta mig till dom och två och en halv vecka att ta bort dem. Ganska bra ändå. Nu siktar jag mot att ta bort resten av semesterkilona. Eller snarare kilot.

Jag knatar på i vardagen. Periodisk fasta, inne på andra veckan nu. Ätfönstret varierar mellan 8 och 6 timmar. Har jag ätit ”för sent” försöker jag dra på tiden dagen efter. Det går ju inte till vardags förstås pga den pedagogiska lunchen. Men helgen funkade. Och de dagar vi haft kurser. Och det känns väldigt bra. Det är faktiskt en härlig känsla att vara hungrig. Inte heller har jag någon panik när jag blir hungrig utan försöker njuta av tanken på det goda jag ska äta sedan. Suget slår till ibland men jag stålsätter mig. Klarar handla i affär och klarade stå emot när serveringen bjöd ut den överblivna korven vid gårdagens springträningstävling.

Absolut!

Kaffe! Tänk vad denna dryck kan ställa till med! Nu när jag kör periodisk fasta har jag lagt mitt fettkaffe på em istället för morgon. Av olika anledningar blev det inget kaffe alls i går eftersom jag inte hade möjlighet att laga till där jag var. Och jag glömde helt enkelt det vanliga kaffet. Jag är en stor kaffedrickare och försöker alltid att dra ner på mängden. Men som sagt var, i går blev det inget. Resultatet: en sjutusan till huvudvärk i går kväll/natt/på morgonen! Inbillning eller inte, jag inbillar mig gärna att det hänger ihop. Så nu sitter jag här med en kaffekopp och njuter när jag känner huvudvärken klinga bort.

Som sagt var, jag hade bestämt mig för att ”köra hårt” när jag kom hem igen från Greklandsresan. Och det har jag gjort, i fyra dar nu. Hårt och hårt, känns mycket bra i kropp och knopp tycker jag. Periodisk fasta kör jag. Det är inte första gången men ett tag sedan var det. Då, förra gången, höll jag på i ett par år. I alla fall 5-6 dar i veckan. Minns att det även då kändes skönt i kroppen. Jag har lagt mitt ätmönster utifrån skollunchen, eftersom jag har börjat jobba och äter pedagogiskt. Så jag äter mellan kl 11 och senast kl 19. Och jag har kommit på efter bara fyra dagar att jag inte har varit hungrig på länge. För nu är det ganska gott med lunch vid 11-tiden.

Nyss hemkommen till ett regnigt Sverige från ett soligt Grekland. Jag och gubben tog en vecka ledigt strax före semesterslutet. Jag börjar jobba på måndag och gubben på onsdag. När vi bokade resan bestämde jag att den veckan skulle jag släppa all kontroll på ätandet. Och det har jag gjort ordentligt! Men eftersom jag planerade detta har jag även planerat tiden efter. Kroppen behöver vila nu från matfrossa. Och kanske lite lätt komigångträning. En vecka på en solsäng märks, både på hudfärgen och i höfterna. Det ena positivt och det andra smärtsamt. Strax före vi åkte tog jag beslutet att låta min högt älskade hund vandra vidare utan mig. Det är tomt. Finns andra hundar och djur kvar, men han som följt mig i min närhet under tolv år är inte längre här.