Zpider

Nu är mina sommar/semesterkilon borta sedan någon vecka. Har en liten men skapligt stadig nedgång på vågen och är i ketos. Allt är inte en dans på rosor men 16:8 blir det de flesta dagar. Eller snarare 18:6. Någon enstaka gång längre ätfönster. Lite fel saker har hamnat i matintaget under helgen då vi haft marknad i byn men ändå inget alarmerande. Fortsätter min färd. Hur jag vet att jag är i ketos? Efter åtta år har jag lärt mig vad den infernaliska klådan på mina axlar betyder. Då brukar jag ligga mellan 0,8 och 1,3 i blodketoner vid morgonmätning.

Jag har i dagarna passerat min åttaårsdag med LCHF.

Som sagt var, jag mår bra. Jag vet ju egentligen om att det blir så här efter en sådan period som jag kört nu. Tre och en halv vecka periodisk fasta. Fastetiderna varierar mellan 16-20 timmar. Ätfönstren är oftast strikt eller mycket strikt med någon svag uppstickare. Ligger kanske onödigt lågt kalorimässigt vissa dagar men ingen fara på taket. Stabil ketos, ca 1,3 i blodketoner, en tid. Jag går som en Duracellkanin med nya batterier.

Jag mår oförskämt bra.

De flesta runt mig reagerar mest på äggen jag har i. Jag tipsar dem att våga prova.

Nu när jag kör periodisk fasta har jag flyttat mitt fettkaffe till fram på dagen. Det innebär att tillblandatet av detta ofta sker i personalpentryt vid en tid på dagen när relativt många har möjlighet till rast. Jag försöker ”ligga lågt” med detta och nästan gömma mig. Det är ju inte så lätt när jag kommer med min stora burk till kaffemaskinen och sedan drar igång mixern. De som redan vet mitt tänk kommenterar hjärtligt och skämtsamt mitt tilltag. De andra funderar. Men de allra flesta frågar redan första gången de ser mig vad i all världen jag håller på med att blanda. Jag är så trygg i mig själv så jag svarar ärligt vad jag blandar. Nästa fråga blir då ”Varför?” Lika trygg där och svarar att jag följer LCHF-tänket. Reaktionerna är olika, några är nyfikna, några blir nästan arga. Sen finns det en och annan som ska rädda mitt liv och föreläser om både det ena och det andra. Rädda mig nu, efter åtta år? Det är dem jag försöker undvika, de är jobbiga. I dag var vi några stycken samlade i personalrummet. En viktväktare, en Shakeanvändare, tre ”behöverbantatänkare” och så jag. Jag ligger ganska lågt med mitt tänk så jag satt och lyssnade en stund. Samtalet gled fram och tillbaka och till slut fick jag en fråga där jag satt i hörnet med min burk. Jag börjar alltid varje svar med ”enligt mitt tänk” eller ”som jag gör”. Alltid noga med att prata från mitt välbefinnande. Jag tänker inte omvända någon men jag är heller inte tyst om någon undrar vad jag äter och varför och så vidare. Men det var bara jag och viktväktaren som inte åt av fredagschokladen.....

Mina greklandskilon är borta nu. Tog en vecka att äta mig till dom och två och en halv vecka att ta bort dem. Ganska bra ändå. Nu siktar jag mot att ta bort resten av semesterkilona. Eller snarare kilot.

Jag knatar på i vardagen. Periodisk fasta, inne på andra veckan nu. Ätfönstret varierar mellan 8 och 6 timmar. Har jag ätit ”för sent” försöker jag dra på tiden dagen efter. Det går ju inte till vardags förstås pga den pedagogiska lunchen. Men helgen funkade. Och de dagar vi haft kurser. Och det känns väldigt bra. Det är faktiskt en härlig känsla att vara hungrig. Inte heller har jag någon panik när jag blir hungrig utan försöker njuta av tanken på det goda jag ska äta sedan. Suget slår till ibland men jag stålsätter mig. Klarar handla i affär och klarade stå emot när serveringen bjöd ut den överblivna korven vid gårdagens springträningstävling.

Absolut!

Kaffe! Tänk vad denna dryck kan ställa till med! Nu när jag kör periodisk fasta har jag lagt mitt fettkaffe på em istället för morgon. Av olika anledningar blev det inget kaffe alls i går eftersom jag inte hade möjlighet att laga till där jag var. Och jag glömde helt enkelt det vanliga kaffet. Jag är en stor kaffedrickare och försöker alltid att dra ner på mängden. Men som sagt var, i går blev det inget. Resultatet: en sjutusan till huvudvärk i går kväll/natt/på morgonen! Inbillning eller inte, jag inbillar mig gärna att det hänger ihop. Så nu sitter jag här med en kaffekopp och njuter när jag känner huvudvärken klinga bort.

Som sagt var, jag hade bestämt mig för att ”köra hårt” när jag kom hem igen från Greklandsresan. Och det har jag gjort, i fyra dar nu. Hårt och hårt, känns mycket bra i kropp och knopp tycker jag. Periodisk fasta kör jag. Det är inte första gången men ett tag sedan var det. Då, förra gången, höll jag på i ett par år. I alla fall 5-6 dar i veckan. Minns att det även då kändes skönt i kroppen. Jag har lagt mitt ätmönster utifrån skollunchen, eftersom jag har börjat jobba och äter pedagogiskt. Så jag äter mellan kl 11 och senast kl 19. Och jag har kommit på efter bara fyra dagar att jag inte har varit hungrig på länge. För nu är det ganska gott med lunch vid 11-tiden.

Nyss hemkommen till ett regnigt Sverige från ett soligt Grekland. Jag och gubben tog en vecka ledigt strax före semesterslutet. Jag börjar jobba på måndag och gubben på onsdag. När vi bokade resan bestämde jag att den veckan skulle jag släppa all kontroll på ätandet. Och det har jag gjort ordentligt! Men eftersom jag planerade detta har jag även planerat tiden efter. Kroppen behöver vila nu från matfrossa. Och kanske lite lätt komigångträning. En vecka på en solsäng märks, både på hudfärgen och i höfterna. Det ena positivt och det andra smärtsamt. Strax före vi åkte tog jag beslutet att låta min högt älskade hund vandra vidare utan mig. Det är tomt. Finns andra hundar och djur kvar, men han som följt mig i min närhet under tolv år är inte längre här.

Någonting har ändå hänt i min beroendehjärna. I går kväll hade vi möte på hembygdsgården. Jag tänkte bjuda på kaffe och något till. Men baka orkade jag inte. Så jag stod en god stund framför kak- och kexhyllan i den lilla butiken. Men kom efter en stund fram till att inget är gott. Och inget jag ville bjuda på. Av olika andra orsaker blev det inget kaffe, men det är en annan historia.

Inget taskigt, bara fakta. 😊

Du har så rätt. Nästan så jag tror att du känner mig 😊 Jodå, duktiga jag måste göra det ingen annan vill, duktiga jag måste ställa upp när någon ropar, duktiga jag måste fixa till det där trevliga för andra, duktiga jag måste..... Det där har jag nog kämpat med hela livet tror jag. Haft en stor del av släkten här på besök under dessa slitna veckor. Jag älskar min släkt och får all den ”hjälp” jag kan önska när de är här. Vill gärna att de kommer oftare. När jag eller familjen är ensamma hemma sköter var och en sin frukost. Då tar jag mitt kaffe och det jag har lust på den dagen. Ägg, charktallrik, cocosplättar, LCHF-bröd (fast det är mer sällan, får inte till känslan att nu ska jag baka) yoghurt med egen granola. Eller ja, bara kaffet. Då är resten av dagen mycket lättare. När släkten är här har vi förstås gemensam frukost. Och vad finns med då? Bröd! Det som är min stora passion i matväg. Och hamnar det framför mina ögon är det kört. Särskilt om det är lite ”finare” bröd som familjen normalt inte har till vardags. Den vanliga Skogaholmslimpan eller rostbrödet har jag inga problem med, så det är vad jag handlar till familjen. När frukosten halkar fel blir resten av dagen jobbig. Och några dagar till. Men nu är vi inte många här i huset så det kan nog rätta till sig. Inte heller är det många krav nu när första tiden är gjord. I går lallade jag och gubben runt i bygden och hälsade på spontant och sedan lyssnade jag på en äldre herre som berättade minnen från bygden medan jag satt i en solvägg. Så tror jag större delen av min kvarvarande halva semester blir. Oj, detta blev långt. Men jag har inte varit här på ett tag så det finns kanske lite skrivklåda lagrad. Ha det gott.

Tre stressiga veckor på semestern är nu snart till ända. Två intensiva tillställningar på hembygdsgården har tagit enormt mycket tid och kraft. Samtidigt har dottern haft födelsedag- och inflyttningsfika med mycket hjälp av mig naturligtvis. En nervös stund i radion hann jag också med mellan något annat. Och uppepå detta så är den årliga oron för höskörden. Men nu är det över och höet är inne. Rekordår dessutom, många balar lyfte jag. 700 stycken flyttade jag på själv en gång (stod på balvagnen). Sedan flyttade vi på dem en gång till för att få in dem i ladan. Liiite stolt är jag över min styrka. Mina utegrisar hämtade jag i går. Så nu är alla djuren på plats. Men magen mår skit, humöret svajar och sömnen är orolig. Maten funkar inte under stress, antingen ingen alls eller alldeles fel. Vågen har jag ställt långt in under ett skåp, där får den stå ensam ett tag. Dagens positiva: halva semestern är kvar....

Så var den positiva trenden bruten. Veckoviktuppgång. Jaja, sånt är livet. En snabb analys kan vara det mycket stressiga slutet på första semesterveckan. Har tyvärr en till sådan vecka, men sedan vänder det. Förutom det där med höet då. Än ser det inte ljust ut på den fronten.

Jag vet mycket väl vad som blir följden av ”fel ätande”. Värken kommer smygande, först i mina händer och sedan i led efter led. Och nu känner jag att jag återigen lyckats bekämpa värken. Ca fem veckor tog det den här gången innan det vände, fem veckor med strikt LCHF. En bit kvar men ljuset närmar sig snabbt nu. Jag är aldrig helt smärtfri men klarar ett liv utan tabletter. Och det här vet jag ju om. Ändå faller jag dit efter en smärtfri tid. Tror på något sätt att ”nu är jag frisk, nu går det bra.” Det går aldrig bra. Tror aldrig jag blir gammal nog att lära mig.....

Slitit i dag. I trädgården. Men så rolig det är. Dagens positiva: ett sorgligt hörn i trädgården är nu äntligen fixat och fint.

Även i semestertider försvinner dagarna fort. Nu i början får jag undan en hel del men har inte tagit tag i höet ännu. Viktnedgång blev det den här veckan också. -3 hg. Gårdagens positiva: en skön stund på trappan i kvällssolen.

Tänk vilken underbar känsla: söndag kväll och jag ska inte arbeta i morgon. Dagens positiva: fick färg på kroppen när jag rensade rabatten iklädd bikini.

Så är jag då framme till slut, vid den hett efterlängtade semestern! Nu har jag sex veckor framför mig med allt annat än mitt vanliga arbete. Viktigast nu i början är höskörden. Så jag ska så sakta börja plocka om i förra årets höbalar för att få plats för årets när det är dags. Hade tänkt mig iväg till den lilla staden för att delta i det stora LCHF-evenemanget. Men jag kom inte igång. Kan ju inte skylla på att det är särskilt lång resväg dit, men det blev inte av i år heller...... Dagens positiva: gubben klippte gräset när jag kom hem, så jag slapp.

En vecka har hon bott i eget hus, dottern. Verkar gå ganska bra. Med mig alltså. Matveckan har känts bra. Visst blev det jordgubbar, lite nötter och några kex till osten under helgen men ändå åt rätt håll. Veckoviktnedgång -1 hg. Hade givetvis hoppats på mer, men det är ändå neråt. En sjutusan till huvudvärk idag men den släppte nu ikväll. Dagens positiva: pantade mååånga flaskor och fick bättre plats i mitt skafferi.

Helgen är över. Konstigt att den alltid är för kort...... Har förberett maten till i morgon. Både lunchlåda och middag. Mina elever går bara eftermiddag på fritids den här veckan så då väljer jag att ta med egen mat. Och i morgon kväll ska jag först visa hembygdsgården för ett blivande brudpar och sedan ha planeringsmöte för ett sommarevenemang. Så tiden är lite knapp. Men det ska gå bra. Dagens positiva: nedräkningen till semestern!!! En vecka kvar.

Midsommarafton går mot sitt slut för mig. Gubben jobbar, dottern har fest i sitt hus och sonen tog bilen till samhället för pizza med kompisar. Men det har ändå varit en helt behaglig dag. Städat och möblerat om i huset eftersom ett rum blev ”ledigt”. För att vi skulle slippa bygga ut huset fick dottern använda vardagsrummet på nedervåningen under uppväxten. Nu är hon ”uppväxt” och jag har fått ett vardagsrum igen. Maten har funkat bra idag. Och jag försöker, även när jag är ensam, att äta sittande vid ett bord med fint porslin och servett. Kan lätt bli ett hafsgöra annars med snabba måltider. Dagens positiva: mina glada barn.