Syrran

Medlem
  • Innehållsantal

    27
  • Gick med

  • Besökte senast

Allt postat av Syrran

  1. Tack för dina fina ord och gratulerar till dina barn! Det är hemskt att oroa sig för sina barn, man vill dem ju inget annat än gott och han är en supermysig kille som dagligen överöser mig med fina ord, så att hitta positiva saker med och om honom är inte svårt, han är en klok liten grabb. Skolan är ett kapitel för sig och jag ska kontakta rektorn och föreslå att personalen tittar på "Sockerfilmen" som finns på svt play. Där kan man ju väldigt enkelt se vad socker gör med ens kropp. Pedagogiskt till pedagogerna kanske är det som behövs?
  2. Hej! Det är hemskt när barn retas, jag känner igen det där med hur ordet "tjock" används från när jag själv var barn. Om han fortsätter öka i vikt trots att vi är mycket noga med maten så kommer jag kontakta vården. Tur att han älskar sin kyckling, den äter han gärna morgon, middag och kväll!
  3. Hej! Jag har haft några hektiska dagar och har inte haft tid att läsa artikeln tidigare. Det var intressant och obehaglig läsning. Man undrar ju ännu mer vad man får i sig via maten egentligen, kan man lita på att det inte finns i köttet när det når oss?
  4. Jag har funderat på det också. Vi har hypertyreos i släkten, men ingen med hypotyreos vad jag vet. Nu ska vi köra så strikt LCHF som det går med honom och det har vi aldrig gjort förut, men om det inte har någon som helst inverkan så kommer jag kontakta vården för att kolla upp det. För att sakta men säkert öka i vikt, trots bra mat, är lite konstigt. Men han kanske är som jag stackaren, att han måste vara supernoga med vad han äter. Känns bara så trist att han ska börja vara det när han är så liten.
  5. Många skulle kalla honom tjock och jag har frågat om någon sagt något dumt till honom i skolan, men han säger nej. Han brukar tala om allt han grubblar på för mig, så jag tror inte att han ljuger om det, men det vet man ju aldrig. Hans storasyster skulle aldrig reta honom för något sådant, hon skulle försvara honom om någon var dum. Han är jämnstor, men stor och vi har till exempel stora problem att hitta överdragsbyxor som passar honom. Alla sitter jättetajt och han kan knappt röra sig. Dagens mode är ju väldigt smalt och det är ju trist, barn ska väl kunna röra på sig och leka även om de är lite större? Han har inga autistiska drag.
  6. Visst är det svårt! Vart man än vänder sig finns det socker. Är barnen hemma och leker hos någon kompis så får de ofta glass och bullar till mellanmål.
  7. Han är en underbar kille som vi gläds åt, men han är också en ledsen kille över detta. Visst är det trist med godis i skolan! Jag tycker att det borde vara svårt att som vuxen helt missa det här med att socker inte är bra... Jag försöker påtala detta, men det är inte lätt. Men skam den som ger sig! Kycklingfilé och majonnäs är jättebra och det får han mycket. Problemet är att han inte äter mycket alls, men ändå sakta men säkert går upp i vikt. Tyvärr är det så att en del av oss kan överäta på nyttig mat och gå upp i vikt. Jag är en sådan. Jag går upp i vikt om jag inte kör periodisk fasta varje dag och hoppar över frukost även om jag äter LCHF. Jag tror faktiskt jag går upp i vikt av att titta på en bakelse... Vi är inte särskilt maniska med att han ska äta en massa olika mat, men vi eftersom det tar tid att vänja sig vid ny mat kan det ju vara bra att smaka nytt ibland.
  8. Ah, tack för hjälpen!
  9. Hej igen! Ursäkta en oerfaren forumdeltagare, men jag kan inte svara er en och en, hur gör man det? Tack för era svar och tankar! Trollmormor: Han har alltid legat på övre delen av kurvan, både vad gäller längd och vikt, men nu har vikten börjat dra iväg lite. Pappa är 190 cm lång och jag 170 cm lång. Pappa är normalviktig och jag har alltid fått kämpa för att hålla vikten. Syster: Han äter oftast kyckling till frukost, jag håller på att få in lite äggröra också. Han äter så dåligt i skolan, så jag vill att han får i sig bra frukost så han står sig länge. Vad gäller fysisk aktivitet så har vi badat otroligt mycket i sommar, det älskar han, han är stark och uthållig. Vi har hund, så när jag promenerar brukar han cykla. Vi har en vacker studsmatta i trädgården som han tycker om att hoppa på. Han är ingen gruppmänniska och är inte intresserad av lagsporter. Vi hoppas att han "växer in i sin vikt", vi ska iallafall göra allt vi kan för att hjälpa honom. Men det är svårt att göra det utan att prata vikt. Jag säger till honom att kroppen inte mår bra av socker och mjöl och själv säger jag aldrig något om att jag försöker gå ner i vikt. Erik 2: Tack! Han äter inte mycket mejeriprodukter. Dricker några glas mjölk i veckan, annars dricker han vatten, han tycker inte om ost eller yoghurt. Antibiotika har han väl ätit en gång för cirka två år sedan. MariaF: Han är jämnstor. Vi kör också med att han måste smaka en liten bit och han gör det tillslut, han är inte lika ståndaktig som din son, det låter jobbigt för honom, hoppas det blir bättre. Min son har alltid varit försiktig med nya saker, men han tycker verkligen inte om att gå i skolan. Han har gått ett år i förskoleklass nu och börjar ettan efter lovet och det har definitivt inte blivit lättare med maten eller andra nya saker sedan han började skolan, så förändring påverkar honom absolut. Ha det!
  10. Hej på er! Jag har en son som är sju år, han är 133 cm lång och väger lite över 40 kilo. Han har alltid varit storväxt, men nu tycker jag det blir värre och värre. Sedan tre och ett halvt år tillbaka har vi tagit bort så mycket socker vi kan i familjen eftersom jag fick upp ögonen för LCHF då. Vi har aldrig juice, saft, kakor och annat sådant hemma. Jag äter LCHF alltid och min familj gör det till stor del. De får ytterst sällan pasta eller ris. Min son tycker inte om godis särskilt mycket, inför skolavslutningen till exempel fick de en hel påse lördagsgodis i skolan och han hade hela påsen med sig hem utan att ha tagit en bit, eftersom han inte tycker om det. Om jag fick godis när jag var liten så struntade jag i om det var gott, jag åt det för att det var godis... Hans passion är popcorn och det får han på fredagskvällar och som lördagsgodis. Han är otroligt kräsen när det gäller mat. Hans favorit är stekt kycklingfilé med majonnäs till. Han har väldigt svårt att smaka på nya saker som han inte vet vad det är. Han äter inte frukt. Jag försöker att ha färdig kycklingfilé som han kan äta till mellanmål, men ibland får han smörgås. Jag kämpar på med att få honom att smaka på nya saker, men han kan inte ens byta majonnäsmärke utan att bli arg. Han äter verkligen inte mycket. Om han vräkte i sig mat hade jag förstått att han var stor. Hans tioåriga storasyster äter mycket mer och hon är smal. Det är så sorgligt för han säger ofta att han är tjock. En sjuåring ska inte behöva tänka på detta alls! Finns här någon som har erfarenhet av detta? Hormonobalans? Tips på hur vi kan hjälpa honom? Vi ska prova att köra strikt LCHF med honom här hemma, skolan kan man ju tyvärr inte göra något åt, fast å andra sidan så äter han knappt någonting alls i skolan. Ha det!
  11. Japp, magen blev bra direkt! Jag har hört någonstans att hårdost kan vara lite stoppande. Funderar på om jag ska prova igen och äta lite ost, jag vill ju gärna gå ner några kg iallfall. Fast inte till vilket pris som helst! Synd om dig som inte kan äta mejerier längre. Har tyvärr ingen aning om det är vanligt att det blir så när man går över till LCHF.
  12. Jag håller med om att man ska äta så att man mår bra! Lös i magen ute på stan är ju ingen höjdare... Matintaget har jag beskrivit i svaret till Omnivoren.
  13. Jag har inga allergier och kan äta allt. Så jag äter fisk, kött, fågel, ägg, grädde, ost, creme fraiche, bearnaise, majonnäs, någon mandel ibland och lite ovanjordgrönsaker. När jag ville testa utan mejeriprodukter så uteslöt jag allt utom smör och gjorde äggmjölk till mitt te, fast bara på ägg och vatten, jag tycker inte det är gott med smör i teet. Kokosmjölk använde jag inte alls vid det här testet. Frukost: ägg på något vis med bacon. En vanlig middag kunde se ut så här: stekt eller kokt lax med spenat blandat med smör. Har funderat på om det var något med äggmjölken som magen inte pallade, för jag har inte använt det förut. Men ägg äter jag ju varje dag. Fast då är de ju tillagade på något sätt förstås.
  14. Jag har ätit LCHF sedan i mars och jag har mått jättebra av det. Jag har ca tio kg jag behöver bli av med, väger 75 kg och är 170 cm lång och är kvinna. Men jag har inte gått ner någonting och heller inte gått upp i vikt. Så jag tänkte att jag skulle utesluta mejeriprodukter för att se om något hände. Jag stod ut i två veckor. Sedan orkade jag inte längre. Jag hade konstant diarré. VARJE gång jag åt så dröjde det en liten stund tills jag fick springa på toan. Jag vågade inte åka någonstans för att jag fick springa på toa hela tiden. Jag har ju hört att folk fått diarré av mjölkprodukter, men inte när de uteslutit dem. Någon här som har någon erfarenhet av samma sak och kom på något fantastiskt sätt att slippa diarré? Jag började gå ner lite i vikt, men jag orkade ju tyvärr inte fortsätta. Det kan ju vara så att jag gick ner i vikt på grund av att allt bara rann rakt igenom också... (Ja, det trodde jag ju aldrig för ett år sedan att jag skulle sitta här och prata om diarré på ett forum på nätet .) Ha en trevlig dag!
  15. Hej! Måste bara säga att det är ett jättkonstigt råd! Jag har två barn på tre och sex år och jag har aldrig fått rådet att ge dem burkmat. Jag har heller aldrig gett dem det. De kan äta samma mat som vi vuxna, det är ju bara att mixa maten och ta det lugnt med kryddningen. Då vet man väl verkligen vad de får i sig! Barnmat är enligt min mening väldigt dyrt och innehåller ofta socker. Gjordes det inte en undersökning för några år sedan som visade att en väldigt stor del av innehållet bestod av vatten också, eller minns jag fel? Ha en bra dag!
  16. Grattis till -14. Det underbart att komma i gamla kläder. Jag gissar att vi är många som har en hel garderob full med för små kläder....
  17. Grattis till viktminskningen! Tack för ditt långa inlägg också. Jag kör strikt och har gjort det i ca fem veckor nu tror jag. I början provade jag att baka lite, men efter att jag läst mer så slutade jag med det. Jag är 36 år och har också hört det där med att det är svårare om man är kvinna och över 40, men har tänkt att det förhoppningsvis inte gäller mig då... Så nu lägger jag mitt hopp till träningen och har börjat jogga mer. Igår provade jag ett par gamla byxor och jag troooor att de faktiskt satt liiiiite lösare. Man lever på hoppet! Jag har ju funderat lite på fasta, men jag blir mätt så fort när jag äter och sedan är jag hungrig igen när jag lagar mat till familjen, så just nu kan jag inte fasta. Men det kanske ändras som det gjorde för dig. Men jag tänker mycket på hur bra jag mår i övrigt och hur farligt det är med socker och då är det ju inte svårt att köra vidare!
  18. Jag hoppas att nålen snart darrar till lite på min våg med! Något som har varit väldigt bra för mig är att jag inte haft några som helst omställningsbesvär. Det känns verkligen som om det är det här min kropp ska äta. Förut fick jag huvudvärk när jag ätit för mycket kolhydrater/socker, men nu känner jag aldrig så. Jo, om jag ätit någon bit mörk choklad har jag fått huvudvärk, så det håller jag mig ifrån. Det är jättekul att prova nya recept! Nu när man verkligen kan laga god mat är det så mycket roligare. Ibland när jag äter brukar jag brukar sitta och tänka på hur fruktansvärt lågfettpastasåser smakar nu när jag gör grytor med grädde och creme fraiche...
  19. Kul att det gick ner på vågen! Tack för tipset om recepten. Kärleksmums är bland det godaste som finns!
  20. Jag mår jättebra med LCHF och tänker fortsätta med det. Kul att höra att du börjat känna av i kläderna nu. Jag har också jättelätt att gå igång på socker. Det är så skönt att slippa det. Så kroppen mår tipptopp, men jag vill så gärna gå ner i vikt. Det är så trist att vara en av de där som inte går ner i vikt av LCHF. Men jag hoppas ju att jag ska bli av med lite vikt så småningom. Så är det ju också helt otroligt att kunna äta kött, goda såser och ostar utan att gå UPP i vikt! Det är det häftigaste. Om jag blir hungrig vet jag att jag kan äta något jättegott utan att bli tjockare iallafall. Förut när jag åt vad som helst kunde jag gå upp jättemycket i vikt på väldigt kort tid.
  21. Jag har funderat lite på om det funkar med fastan när man som jag har lågkaloribantat så länge. Skulle det kunna vara så att min kropp igen tror att det är svält på gång och håller ännu hårdare i fettet? För det blir ju en sorts kort svält . Kör du fasta nu?Hur går det? Men jag får läsa lite mer om fastan och se vad jag hittar. Kanske att jag kan hoppa över lunch, för jag joggar tidig förmiddag och idag provade jag att jogga innan frukost och det var hemskt ! Mannen min äter väldigt lite kolhydrater också, fast han är lite slapp ibland och det kan han vara. Barnen har som tur är alltid bara fått lördagsgodis, men efter att ha läst "Ett sötare blod" av Ann Fernholm så har vi dragit ner ännu mer på socker för barnen. Det trista är ju att det finns socker i nästan allt. Det roliga är att min son på tre år nästan är LCHF:are av sig själv. Han har alltid föredragit kött/kyckling och sås bara. Han har aldrig velat dricka välling tex. Potatis är det värsta han vet! Fast båda älskar choklad. Jag håller på att försöka komma på något bra hemgjort alternativ till dem och oss. Men det är svårt för de är så vana vid det andra konstgjorda... Ge nu inte upp om vågen inte var snäll idag. Det finns ju massor med andra fördelar med att inte äta kolhydrater som de allra flesta som provar verkar känna av!
  22. Jag har också funderat på periodisk fasta, men jag har man och två barn som jag lagar mat till och är så van att äta tre gånger om dagen. Men har jag vant mig av vid tron att fett är farligt borde jag ju kunna vänja mig av med att äta tre gånger om dagen. Om inget händer snart kanske jag ändå ska prova. Hoppas vågen är snäll mot dig imorgon!
  23. Grädde med vatten kan jag ju prova! Grädde borde man ju kunna späda rätt mycket och fortfarande få smak kvar. Jag är 170 cm lång och väger nästan 76 kg så jag blir ledsen om det faktiskt är så att min kropp tycker att det är det jag ska väga, men tanken har slagit mig med...
  24. Hej! Jag har sedan tio veckor tillbaka ätit lågkolhydratkost. Det började med att jag ville gå ner i vikt, 10 kg, men det väckte även ett stort intresse för vad vi egentligen stoppar i oss. Som av en slump fick jag reda på att Kostdoktorn skulle föreläsa i en liten by i närheten och så åkte jag dit. Där köpte jag "Matrevolutionen" och sträckläste den. Sedan har jag läst "Ett sötare blod" också. Två böcker som gjort att jag inte har ett dugg svårt att hålla mig ifrån socker och kolhydrater. Jag äter ett ägg och lite mer än ett halvt paket bacon till frukost. Kött/fisk/fågel med fet sås till lunch och samma till kvällsmat. Är jag sugen på kvällen tar jag några skivor ost. Dricker ca en och en halv dl laktosfri mjölk i mitt te under dagen. Jag äter grönsaker någon gång ibland och då väldigt lite spenat/broccoli/lök/gurka. Jag joggar ca fem km tre gånger i veckan. Men jag går inte ner ett enda gram i vikt eller på måttbandet. Jag har hört att det kan ta jättelänge för en del innan de börjar gå ner i vikt. Finns det någon här som har erfarenhet av detta med att börja gå ner i vikt efter lång tid? Jag skulle så gärna vilja läsa din historia om du har tid att skriva ner den. Jag tänker inte överge LCHF, men jag vill bli av med tio kg för det behövs. Tyvärr är jag ju en sådan där kvinna som jojobantat hela mitt vuxna liv. Tänk om man vetat när man var arton vad man vet idag... Ha en bra dag! /Syrran