CocoSoff

Medlem
  • Innehållsantal

    22
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

14 Neutral

Om CocoSoff

  • Rank

  • Födelsedag 1976-04-13

Contact Methods

  • Website URL
    http://www.coconutsandskylines.se/

Profile Information

  • Gender
    Male
  • Location
    Borås
  1. Tack för bra svar! Jag har funderat på att sluta men vågar inte riktigt testa. De tidigare menssmärtor jag haft var tyvärr värre än migränen. Mycket kan ju dock ha hänt med kroppen under över 20 års pillerknaprande så tanken är inte helt borta... Gluten är inga problem. Jag fuskar visserligen någon enstaka gång med maten men är i stort sett fri från det. Det lutar åt att jag tar kontakt med en allmänläkare, har inte ens tänkt tanken på att de kanske har mer att komma med än BM. Ja... jag är lite dåligt uppdaterad men kanske det märket jag har nu inte ens "stämmer in" på mig längre.
  2. Hej! Tänkte se om någon här har tankar om detta. Jag har under senare tid (ett halvår/år) haft huvudvärk bakom höger öga, vilken emellanåt utvecklas till migrän. Värken finns där under ca en vecka varje månad, i samband med mens (före och under). Jag börjar bli ganska trött på att knapra tabletter som inte riktigt biter. Jag ska boka en tid hos min barnmorska för att se om hon kan hjälpa mig, om det kan justeras med exempelvis ett annat val av p-piller. Jag har dock ganska låga förväntningar på det mötet. Jag har ätit samma p-piller sedan 16-års ålder, är 37 nu. Problemen har funnits sporadiskt de senaste 10 åren men inte alls i den här omfattningen. Jag vågar inte sluta med dem helt då jag började ta det för att slippa plågsamma smärtor i samband med mens, då är migrän att föredra. Funderingar jag själv har är: Har min hormonbalans förändrats med åldern eller kosten (jag har gått ner drygt 10 kg det senaste året, har "normalvikt" med hjälp av LCHF)? Har mitt dagliga D-vitaminintag påverkat kroppens magnesium vilket brist på kan leda till huvudvärk och hur justerar jag i så fall det på ett bra sätt? Läste någonstans att p-piller kan störa magnesiumbalansen, kan det påverka? Alltså, LCHF och P-piller är båda här för att stanna så som jag tänker. Huvudvärken ska bort och sluta påverka mitt dagliga liv en gång i månaden. Någon som har några smarta reflektioner omkring detta ?
  3. Så är man då i packar-tagen och åker mot Sorrento tidigt i morgon bitti. Tack igen för alla svar, tar med mig allihopa. Jag avlägger rapport här eller på min blogg när jag kommer hem igen. :-) Ciao!
  4. Det blir till att skriva ner en massa saker härifrån innan tisdag då jag åker märker jag. Perfekt!
  5. Glädjande nog så pratade jag med systern, tillika resesällskapet, idag och kors i taket, hon sa att hon börjat äta LCHF under helgen och tänkte åka till Italien tillsammans med mig som just detta (nybliven LCHF:are). Jag blev väldigt glad! Inte bara för att det blir så mycket lättare i Italien utan för att hon också snart kommer att märka fördelarna med LCHF. Hon verkar redan positivt överraskad .
  6. Superbra med alla tips, tack ! Jag hittade dessutom en guide för italienska menyer... typ vad antipasto, secondo piatto osv är. För det där tycker jag är helsnurrigt också. Om någon annan undrar: http://allaboutrome.wordpress.com/2007/06/20/konsten-att-bestalla-ratt-pa-en-italiensk-restaurang/
  7. Haha! Nä, det låter som en bra idé... MEN... ...här har vi kluvenheten igen. Jag får helt enkelt låta stunden och dagsformen avgör tror jag !
  8. Så om jag ska "synda" så får det kanske bli i Neapel... för vi stannar nog till där. Annars ska jag försöka stålsätta mig och hitta produkter som passar mig! Italien bjuder ju på andra glädjeämnen än mat dessutom.
  9. Haha! Det låter som att du ändå kan bli lite dyr i "lön" . Tack för tipsen i alla fall. Jo, det finns en del att hämta där som liknar LCHF och är mumsigt. Min svaga punkt är dock allt det andra som får mig att dregla (i matväg då) . Tycker att det är trist att resa utan att "få lov" att smaka på allt man vill. Samtidigt vet jag ju vad kolhydraterna gör mot mig. Kluvenhet .
  10. Jag är ofta på resande fot, ska snart iväg till Italien vilket är landet där jag sist tappade kontrollen över mina matvanor. Pizza, pasta, bröd... Jag vill ju egentligen äta det de äter i landet jag besöker men samtidigt inte trilla dit igen. Visst finns det en del alternativ i Italien men pizzan liksom... den är svår att låta bli. Hur gör ni? Skrev nyss ett inlägg på min reseblogg om det. Läs om ni vill . http://www.coconutsandskylines.se/lchf-och-italien/
  11. Jag åt en, har längtat efter den sedan i höstas. Den var god, men inte så god att jag inte hade klarat mig utan den och den där proppmätt- och sockerhögskänslan kunde jag definitivt varit utan. . Nästa år får det nog bli semla-fritt .
  12. Det finns en hel del konditori-LCHF utan fusk-sött, det är det jag håller mig till. Bageriet nära mig ordnar både sådant och bröd på mandelmjöl och fiberhusk. Råkade dock köpa en LCHF-semla idag för att jag var GRYMT nyfiken på om det gick att få till men såg till min besvikelse att det var sötningsmedel i den och ändå var den inte god. På "semla-dagen" tänker jag beställa en riktig semla, mindre variant, och njuta av varje sekund tillsammans med min familj som antagligen äter stora semlor. Jag kommer bli sockerskakig och senare sugen på mer semla, kanske ont i magen också men jag har väntat på den i sen i höstas och det kommer att vara värt alla besvär . Jag förstår dock de som inte vill eller kan ta den där semlan, som inte behöver den eller som är rädda för att trilla dit igen.
  13. Jag fuskar mycket när jag är på resa vilket är ganska ofta. Inte med godis och annat sött men bröd, juice, pommes, ibland pasta slinker ner. Får genast tillbaka min känsliga mage och sockersuget men inte mer än tidigare. Däremot tar det någon vecka efter att jag kommit hem innan magen känns "lugn" och inte uppblåst igen. Smakar jag däremot på en flis kladdkaka eller ett musbett på en bakelse blir jag helt sockerskakig ganska omgående.
  14. Ann förespråkar lågkolhydratkost men är också tydlig med att olika människor tål olika saker i kosten olika bra och att en del därmed inte är lika kolhydratkänsliga. Hon menar också att fett i kosten är bra men vänder sig mer mot oljor som raps- och olivolja som främsta alternativ. Hon menar därmed inte att mättat fett är dåligt, mer neutralt om jag förstått det rätt . Jag tycker att boken är bra, den är informativ och lättläst och Ann Fernholm upplevs inte alls som provocerande vilket jag ibland kan tycka att andra kan göra i kostdebatten. Snarare upplever jag henne som ganska ödmjuk och villig till att diskutera och omvärdera det hon skriver om någon kommer med fakta som är ny för henne. Tips: Följ hennes blogg på http://ettsotareblod.se/ om du vill ha en uppfattning om hur hon skriver.
  15. På en av mina favoritbloggar skriver Ann Fernholm om cancer, fetma och insulinnivåer idag: http://ettsotareblod.se/varldscancerdagen-gor-koststudier-pa-cancer/