sneuman

Medlem
  • Innehållsantal

    9
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

3 Neutral

Om sneuman

  • Rank
    Nyanländ

Profile Information

  • Gender
    Male
  • Location
    Österbotten, Finland
  1. Jag citerar kostdoktorn Om du har typ 1-diabetes bör du inte använda rådet ovan om uttalad ketos, det kan vara riskabelt. Du behöver noga se till att du har normala blodsockernivåer om du alls har ketoner i blodet. I så fall är det vanlig ketos, precis som hos friska som äter strikt LCHF. Höga blodsockernivåer samtidigt som höga ketonnivåer innebär däremot att du har sjuklig brist på insulin, något som icke-diabetiker inte riskerar. Det kan leda till ketoacidos, vilket är potentiellt livsfarligt. Du behöver då injicera mer insulin och vid minsta osäkerhet kontakta sjukvården. Att jaga höga ketonnivåer för viktkontroll är inte värt risken vid typ 1-diabetes.
  2. Och det är bara ett engångs-experiment eftersom typ 1-diabetiker inte rekommenderas att äta strikt LCHF. http://www.kostdoktorn.se/ga-ner-i-vikt-med-optimal-ketos/
  3. Ja om man KÖPER majonnäs innehåller den kolhydrater. Men om man gör sin egen innehåller den 1.007 gram kolhydrater/100gram, eftersom det enda som är kolhydrater är den franska senapen (som är 5,3/100gram)... och då äter man ju inte ens upp all majonnäs på en gång Så det där håller inte. Men visst. Säg vad jag ska äta så gör jag det... Jag tar inget insulin heller "eftersom fett inte höjer blodsockret", så får du se att du har fel. Så, vad ska jag äta?
  4. Skulle jag bara äta en laxbit med majonnäs (har hänt) så skulle det höja blodsockret... Kanske inte så mycket, men på lång sikt. Tyvärr. Därför är det så svårt för diabetiker att äta fet mat. Även om man äter bröd till som innehåller kolhydrater så tar man ju insulin för det (låt oss säga knäckebröd som alltid är lika stora, och som alltid är 10 gram kolhydrater), och ändå skulle blodsockret höjas av fettet i laxen. Jag valde lax eftersom jag brukar reagera på fettet i den.
  5. Det är ju precis det jag säger. Friska människor märker inte av att fett höjer blodsockret på lång sikt, medan diabetiker kan göra det. Och det är heller inte sagt att fett höjer blodsockret för alla heller. Jag brukar ha en sensor lånat från diabetesmottagningen som ständigt mäter blodsockret och visar en kurva på min insulinpump, och det syns SÅ TYDLIGT när jag äter fett hur det höjer blodsockret efter en tid. Tror du mig inte? Fett innehåller ju inga kolhydrater i sig, men ändå stiger blodsockret långsamt av det.
  6. Jag är olika fett-känslig över dagen, och tål fet mat mycket bättre till lunchen än på kvällen, av någon märklig orsak. Jo jag har också fått höra att fett inte påverkar blodsockret, och så är det för friska människor, då påverkar det inte alls eftersom de har insulin som tar hand om fettet på ett naturligt sätt. Jag i min tur som har en bukspotskörtel som inte producerar något insulin alls har ju inget som tar hand om den långsamma höjningen som fett gör åt blodsockret. Det är kanske därför man som diabetiker märker av det så bra! Jag har haft en kontinuerlig blodsockermätare väldigt ofta det senaste året, och fått en mycket bra bild av hur blodsockret reagerar på mat av olika typer. Man har en liten sändare fast på huden som mäter sockerhalten i vävnaden, sedan skickar sändaren vidare värdet till min insulinpump och så ser jag en kurva över hur blodsockret är och har varit. Därför blir jag lite arg på folk (bland annat min egen mamma) som säger att fett inte påverkar blodsockret alls, fast jag själv VET att det gör det Det är väldigt svårt att säga hur det är i jämförelse med andra diabetiker. Det finns de som sköter sig exemplariskt och har värden som en icke-diabetiker, och det finns de som ständigt går med alltför höga värden. Men jag har haft väldigt högt under hela tonårstiden och in i ung vuxen-ålder, och blodsockret redde upp sig först förra året när jag fick insulinpump istället för insulinpennor. Alltså de svängningar jag pratar om är normala blodsockersvängningar (observera att det är normala för diabetiker!) man har som diabetiker och äter den kost som rekommenderas för typ 1-diabetiker. Har man exempelvis ett bs-värde på 5.0 när man börjar äta, och äter kolhydrater, så stiger blodsockret med kanske 2mmol/l under den första timmen innan insulinet börjar verka och tar ner det till samma nivå igen. Om man då börjar på ett lite högre värde, låt oss säga 8, som ändå är acceptabelt så kommer man ju upp i 10-11 innan insulinet når sin fulla effekt. Nu är det en normal situation, men om man äter något som det är mer svårt att räkna kolhydrater i, som tex något så vanligt som makaronilåda, så är det lätthänt att man beräknar fel och då blir ju blodsockret följaktligen för högt. Nu utgår jag alltså mycket från egna erfarenheter, bara så ni vet.
  7. Äter jag "vanlig kost", typ tallriksmodellen reagerar jag tydligen väldigt starkt på all sorts fett emellanåt (det varierar tydligen det också, att jag ibland är känsligare och ibland kan äta hur mycket fett som helst)... Men nu när jag överlag äter mer fett och proteiner i min kost, och inga kolhydrater, så hålls blodsockret vädligt jämnt utan vare sig avstickare uppåt eller neråt. Men då när jag var gravid, åt lax och såg blodsockret vara "högt" (det är så strikt när man är gravid) under kanske 7 timmar framåt var det ju väldigt mycket gravid-hormoner inblandade också Jag har inte märkt skillnad på fett och fett. Svängigt är det alltid när man har diabetes och äter kolhydrater. Insulinet hinner inte alltid riktigt med vid en måltid, och det blir en topp som sedan sjunker. Men hur som helst så motionerar jag inte på det viset att jag går till gymmet, springer eller skidar, sånt hatar jag. Vardagsmotionen räcker för min del, och under våren till hösten är det ju mycket trädgårdsarbete som räknas till tung motion.
  8. Jag var kanske lite otydlig, jag menar bara att jag inte stod ut med att blodsockret envist låg på 13 fastän jag tog korrigerande insulin som skulle ta ner det. LCHF tycker jag att är lätt att äta enligt, för man slipper ju koka de där makaronerna och skala de där potatisarna, och vad är nu bättre än det? Fett har jag ätit mycket av länge eftersom mamma har influerat mig ganska mycket på den punkten. Vet inte hur det är nu, men under graviditetens första månader kunde jag vara väldigt känslig för fett och blodsockret stiga väldigt mycket bara av en liten bit fet lax. Nej jag är nog ganska ensam bland de i min ålder i föreningen, att inte äta kolhydrater! Min mamma uttryckte det så bra när hon sa "Att äta kolhydrater för att höja blodsockret så att man ska kunna ta insulin och sänka det igen... är ju som att äta salmiak och höja blodtrycker så att man ska kunna ta blodtryckssänkande medicin". Precis så känns det, som att det är lite onödigt med de där kolisarna. Det gick som jag förutspådde när jag hälsade på min diabetessköterska förra veckan. Hon förespråkade lätt mat! Mättat fett ska man hålla sig borta från, ägg skulle man inte heller äta, och så var det bara den där lilla, lilla biten kött man fick äta. Men hon ratade inte heller det att lämna bort kolhydrater, så det kändes ju bättre iallafall än vad de tidigare sagt om fet mat åt mig.
  9. Hej! Hjälper ni mig lite? Jag har haft diabetes i 17 år, och har för det mesta haft väldigt höga och/eller svängiga värden att visa upp på diabetesmottagningen. Min mamma har ätit LCHF i flera år redan, så jag har ganska ofta ätit mat med mycket lite eller inga kolhydrater, men det här har inte mitt diabetesteam inte alls tyckt om, förstås! Inte heller de i min diabetesförening är till någon nytta när många av dem anser att vi diabetiker behöver kolhydraterna för att må bra. Jag i min tur tror inte riktigt att det är så, inte att vi behöver alla kolhydrater som finns i bröd, pasta, potatis och sånt. Jag har redan nu mängder med frågor, och med tiden kommer jag säkert på många fler. Det är så att jag fick mitt första barn för 2,5 månad sedan, och under graviditeten har jag haft väldigt bra blodsocker, men då har jag också varit väldigt strikt med att räkna varje liten kolhydrat och ta insulin för dem, och jag åt ganska långt enligt tallriksmodellen. Då mådde jag bra! Men nu efter förlossningen har jag halkat tillbaka till många högre värden och orken som inte riktigt hänger med (jag hade en burnout för 3 år sedan, och jag är fortfarande svag efter det). När jag testade på LCHF efter att ha hört på kostdoktorns föreläsning här i min hemstad orkade jag en vecka. Blodsockret var jämnare än någonsin, men tyvärr på en lite för hög nivå. Jag hade svårt att komma under 10 mmol/l, och att bara ta mera bolus (måltidsinsulin) hjälpte inte. Nu ska jag till min diabetessköterska på torsdag, men om jag förklarar det här problemet för henne är jag inte riktigt säker på att jag kommer få någon hjälp alls. Är det någon typ 1 diabetiker som gått över till strikt LCHF? Behöver basalen (basinsulinet) justeras så att man får mera insulin? Tar du insulin till måltiderna? Osv? Jag själv är inte helt strikt med kolhydrater på det sättet att jag äter grönsaker, bär, frukt och bröd med lågt GI. Påverkar det här förbränningen negativt? Hur "lös" kan man vara i sina principer innan det inte längre är en fördel att äta LCHF?