LenaA

Medlem
  • Innehållsantal

    40
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

43 Bra

Om LenaA

  • Rank

  1. Lyssna på Coltings föreläsning, som ligger på kostdoktorns medlemssida! Om du inte blir inspirerad av honom, vet i alla fall inte jag hur du skall bli det. Det första du behöver arbeta med är din inställning till träning.
  2. Det är riktigt att viktminskning bromsas av ökat kh-intag. Och, som Stoscha säger, det är väldigt lätt att äta mer än man tror när man gör avsteg. Att äta mycket fett OCH liberalt av kolhydrater ger i stället ofta viktuppgång. Min erfarenhet är precis denna - när jag åt liberalt, var det svårt att hålla vikten men nu, när jag kör strikt, går det som en dans. Det är värt vartenda jobbiga sug i början. Det går över. Just öl och bröd är verkligen no no i LCHF. Eller, som sagt, en sällannjutning
  3. Det är just denna sunda inställning jag söker! Åh, så jag känner igen mig i att göra projekt av allting! Och just det är ju fällan, som skapar projektstressen. Jag tror att om meningen med livet är perfekt hälsa, missar jag livet på vägen och kanske, kanske, lever jag några dagar eller månader längre. Men då med samma stress. Till min LCHF-stress har kommit rädslan för att, om jag äter kh, när jag cancerceller. Det var lättare innan, när jag inte trodde att jag kunde påverka risken för vissa sjukdomar. Hå hå, ja ja…Skall försöka (men inte med knutna nävar tagga ner och släppa taget. Tack
  4. Precis så är det! LCHF och all min nyfunna kunskap vill jag ju behålla. Det är stressen av att aldrig hitta helt rätt, att aldrig kunna njuta av det jag ändå gör rätt, jag vill slippa. Skall trappa ner mitt läsande och behov av att vara ständigt up to date angående kost. Tack för tipset
  5. Jag siktar inte heller på Beach 2014 , men vill inte vara en fullt så rultig kärring som jag är i dag. Det primära är självklart hälsan och jag känner tacksamhet varje dag för att jag är frisk. Jag bryr mig bara om hur jag själv mår och inte så mycket längre om hur jag ser ut på utsidan, fast det är klart att jag vill se bra, frisk och stark ut. Tack för ditt input!
  6. Det kan vara svårt att lära sig LCHF, att komma igång med LCHF och att fortsätta leva med LCHF. Allt detta har jag erfarit under de år, jag ätit LCHF. Mitt problem nu är: Jag kan inte sluta med LCHF! Eller rättare; jag kan inte sluta fortsätta kämpa för att kunna äta en balanserad och bra LCHF-kost. Jag började med LCHF för sju-åtta år sedan för att gå ner i vikt. Snubblade in på kostdoktorn och blev, efter att ha bearbetat ångesten över att allting var tvärtom mot hur jag trott och levt, alldeles uppfylld av detta nya. Jag gav det tre månader, tappade några kg (hade inte mycket övervikt egentligen, kanske 7-8 kg). Alla IBS-symtom försvann på två dagar och jag var euforisk. Under åren sedan jag började LCHF:a har jag lärt mig oändligt mycket mer om kost, hälsa, välmående och träning än jag kunde innan. Jag har varit helt övertygad om att LCHF är den rätta kosten för oss människor. Kunskapen genom eldsjälar och forskning har stärkt mig teoretiskt. Och det är just här det började bli svårt för mig. Teoretiskt är jag övertygad. Så pass att jag inte velat inse att praktiskt klarar jag inte av att leva med LCHF, som jag har försökt. Nu är jag emellertid där att jag vill försöka göra slut med LCHF. Och det är det allra svåraste steget att ta. Under de senaste åren har jag upplevt att LCHF å ena sidan blivit allt mer av ett "finlir" med mätning/vägning/ketonmätning/blodsockermätning/ vitamin- och mineraltillskott/träning på fett etc, etc. Å andra sidan finns de, som varit med länge och som går åt andra hållet - en mer nonchalant inställning till kost kontra vikt och träning. I stället finns bland de s k "nonchalanta" en ny riktning, som handlar om att göra allting annat perfekt, som att andas rätt, träna rätt, stressa rätt, älska rätt o s v. Detta är, som jag ser det, bara en annan form av kontrollerad fixering vid hälsa, som jag tror är ohälsosam, åtminstone för mig. Det blir nämligen aldrig lagom. Aldrig balans. Jag vill leva fri från ständiga tankar på hälsa. Jag vill leva hälsosamt. Jag vill inte vara kvar i villfarelsen att jag kan leva naturligt med LCHF utan stress. Jag har ingen egentlig ätstörning, är vid god fysisk och psykisk hälsa, men det här med LCHF är påträngande stressigt att hela tiden tänka på. Jag äter bra mat enligt grundprinciperna, men åker dit på bröd och godis i perioder. Mitt upplevt störda beteende, som består av de ständiga tankarna på vad som är rätt/fel, bra/dåligt i relation till hälsa, gör att jag aldrig når mina mål. Jag går inte ner beständigt i vikt (har nu 10 kg för mycket), jag håller aldrig fast vid min träning (jo-jo-tränar) och jag är aldrig nöjd med hur jag lever. Så, hur gör jag slut med LCHF? Och då menar jag inte att jag skall äta HCHF eller HCLF. Utan mer att jag inte vill fortsätta se livet försvinna från mig i allt joxande, teoretiskt och praktiskt, med LCHF. Jag inser att min fråga kanske är retorisk och att jag måste finna vägen till inre lugn själv, men det vore gott med reflektioner från er, kloka människor. Jag känner mig fången i LCHF. Känner någon igen sig? PS Jag har övervägt en paradoxal lösning på mitt problem; att bli kostrådgivare med LCHF/Paleo-inriktning hos Jonas Bergqvist. Men då kräver jag av mig själv att först ha fixat mina egna problem och vara i god LCHF-balans. Så ni ser…jag hittar inte ut
  7. Det kanske inte i första hand handlar om vad du har på tallriken. Stress, missnöje, nedstämdhet etc ger ofta viktuppgång. Och att försöka få till en perfekt fördelning av fett/kh/protein skapar mer stress. Frisk luft, god sömn, röra på kroppen, sitta mindre, umgås och ha trevligt, vara i nuet, uppleva med alla sinnen, leka med barnen tror jag är det primära. Du vet att du är sockerberoende. Börja där. Jag tror att du egentligen är på helt rätt spår med att inte väga dig och att inte fixera dig vid detaljerna. Be din terapeut om övningar i mindfulness (om hen behärskar teknikerna) och läs in dig på mindful eating (det finns nätbaserade kurser i mindful eating). Fortsätt skippa vågen och upptagenheten av vikten. Njut av livet! Peace
  8. Helt rätt att skippa våg och måttband! Du kommer att känna i kroppen och på kläderna när du mår bra, är i balans. Kg och cm är oviktigt. Det är hälsan som du skall fokusera på; att må bra helt enkelt. LCHF eller Paleo, vilket du väljer, är ingen bantningsmetod. Det är en kost. Som är bra för hälsan. Som gör att kroppen återhämtar sig. Som gör dig oberoende av socker/snabba kolhydrater/gluten/spannmål/laktos om du vill. Som ger dig god sömn. Som hjälper dig att koppla av. Som ger dig energi. Räcker inte det? Såvida du inte är fet, är viktminskning en sekundär motivation för kostvalet. Att räkna, väga, mäta och spegla sig är inte sunt. Rikta energin och uppmärksamheten utåt mot din omgivning, andra människor och det som sker i livet. Glöm ditt oviktiga yttre. Who cares? Lycka till!
  9. Det ser ut så när man äter LCHF; inget att oroa sig för. Spotta blod dock...från mun, tandkött eller hals?
  10. Du har ingen övervikt. Ta det lugnt, ät bra mat, det vill säga oprocessad, ekologisk och näringstät. Träna yoga och mindfulness, så att du kan vara den du är här och nu och älska dig själv för den du är.
  11. Hur Paulo Roberto blev rumsren har jag svårt att förstå. Kanske var hans boxningskarriär, som jag inte vet mycket om alls, så intressant att reklambranschen använde honom till en början. Därifrån har han stretat i många år för acceptans. Jag skäms inte för andra, men när Paulo Roberto pratar kost och annat han inte begriper sig på (läs det mesta) är jag nära att göra just det, skämmas. Han är överspänd, obalanserad, impulsstyrd, aggressiv och ointelligent. Jag tror inte att vettiga människor lyssnar. Det borde inte vi heller göra.
  12. Många bra svar här. När jag blir bjuden på kakor/tårtor/desserter säger jag nej tack, jag äter inte socker. Jag ler/småskrattar sedan bort eventuella "oj, vad kan jag då bjuda dig på?" med att en "slät kopp kaffe" är perfekt. På middagar äter jag kött/fisk/grönsaker & bra fett. Det brukar inte vara svårt att hoppa potatis etc. Jag vill inte göra avsteg från LCHF för att tillfredsställa andra, varken värdar/värdinnor eller andra. Som sagts tidigare här; var och en kan bara ta ansvar för sig själv, sina matvanor och sin känslor. Jag väljer att vara ärlig och rak. Jag lever mitt liv, andra lever sitt. Och...vi börjar bli några stycken nu, som tackar nej till socker