Inez

Medlem
  • Innehållsantal

    594
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    18

Allt postat av Inez

  1. I recepten har de med potatis, linser, mango... men vågar inte ta steget riktigt fullt ut, så de kallar det LCHF-inspirerade recept. En hårfin skillnad som icke-LCHF-kunniga aldrig uppfattar. Flera av recepten ser riktigt bra ut, men avslutas med "Serveras med bröd", "Serveras med klyftpotatis". Det är inte konstigt att många tror de äter LCHF när de byter ut helvitt vetebröd mot fabriksbakat "surdegsbröd".
  2. Det känns som att Arla har kapat LCHF-begreppet och presenterar en egen, dietistinfekterad version av det.
  3. Inez

    MAF-tråd

    Nej, det var inte just den här, för "mina" jägare var två stycken, från början och ända till slutet, och de hade inte med sig vatten i en plastdunk. Båda sprang barfota också! Men principen är ju densamma.
  4. Inez

    MAF-tråd

    Eftersom jag inte MAF-ar själv har jag bara sporadiskt läst inläggen i den här tråden. Därför är risken stor att det jag skriver här redan är avklarat för länge sedan.. Jag beundrar er som systematiskt och ihärdigt omvandlar era kroppar till välformade, uthålliga löpmaskiner. Det jag funderar över är varför människokroppen fungerar som den gör och utvecklar den här förmågan som ni har uppnått/vill uppnå. Och jag tänker på en dokumentärfilm jag såg för flera år sedan, om ett par jägare från... ett bantufolk tror jag det var, som jagade en antilop tills den stupade. Det var en långsam och utdragen historia; det tog 4 timmar, under vilken de två jägarna lugnt småsprang med en väldigt sparsam löpteknik. De stannade en gång på vägen och grävde upp en sorts kalebass med vatten som placerats där tidigare, tog några klunkar var och grävde sedan ner den igen. Orsaken till att de kunde matta ut antilopen var att de svettades, medan antilopen ju inte har den förmågan, utan blir överhettad av att springa så länge och till slut kollapsar. På det sättet jagade säkert våra förfäder också. Antagligen har vi kvar mekanismerna och kan utveckla förmågan om vi bara får lära oss hur det ska gå till. Vilken tur att dr. Maffetone kom på det här, eftersom vi inte får lära oss det som barn längre
  5. Hej och välkommen, Vita Valen! Det ska bli intressant att ta del av Dina erfarenheter. Ost är ju himla gott, men jag måste också hålla mig borta från ko-mejerier, för de lägger sig runt midjan Däremot går får- och getost bra.
  6. Nieuw blog LijfStijl diëtisten: Diabetes type 2? Ga koolhydraatarm koken. 17 October 2017 Två holländska "livsstilsdietister" har startat en blogg där de rekommenderar kolhydratfattig kost till personer med D2. I sin första blogg berättar de vad kolhydratrik kost gör med kroppen, och vad man ska och inte ska äta för att bli frisk från sin typ2-diabetes. Visst blir man glad?
  7. Jo, så var det ju. Släktingarna som hade lätt att få hematom (Zepp!) åt ju kolhydratrikt som bara den. Gröt, potatis och knäckebröd var basfödan. Bullar och/eller kakor till kvällskaffet var standard. Men kanske ärftligheten består i vårt sätt att reagera på snedfördelningen i kosten, nämligen med sköra blodkärl. Ingen i släkten på fars sida har/hade någonsin Diabetes 2. Min far var den enda som dog i cancer (74 år gammal; han rökte och bodde i ett "radonhus") - övriga blev 85 eller äldre. Alla som jag känner till dödsorsaken på dog av att hjärtat inte orkade pumpa längre. Med LCHF-mat hade det nog jobbat tio år till...
  8. Jag har levt LCHF-liv i 4 år nu. Jag trodde att jag hade hunnit uppleva alla positiva effekter av den kosthållningen. Men det har nyss dykt upp en till! En som jag inte ens har träffat på här på forumet. I min släkt, särskilt på min fars sida, har man alltid haft lätt att få blåmärken, och det blir värre ju äldre man blir. Jag minns flera gamla släktingar som fick stora, mörkblå och gula fläckar efter minsta stöt. Jag var inte något undantag. Nu är jag 75 år och borde få de där stora "gamlingsblåmärkena". Men - inte alls! Häromdagen använde jag en stor skruvmejsel till något som mejslar inte är avsedda för, och i en knepig arbetsvinkel dessutom. Så mejseln slant och daskade till mig rejält på ena handens tumsida. Jag fick en liten rispa i skinnet och förväntade mig att morgonen därpå vara gul och blå. Jag fick inte tillstymmelsen till blåmärke! Jag började tänka efter och insåg att jag inte hade haft några blåmärken på åtminstone ett år. Trots att jag är oförsiktig och rätt klantig. Den enda förklaring jag har är att mina kärlväggar har blivit spänstigare, segare, hållbarare av mycket fett och ynkligt med kolhydrater. Det låter som en saga, men vad skulle det annars bero på? Någon som har några spännande länkar eller annat i sammanhanget?
  9. Roligt att se er här, Skärfläcka och evha! Välkomna i debatterna
  10. Tack för intressant information, Angelico och Peter
  11. Nu börjar jag bli riktigt nyfiken: 1) Angelilco: Hur gick det med kokos-kefir-experimentet? Någon i USA lyckades få fram kefirsvampar som klarade sig på vatten, så att man kunde dricka kefirvatten. Man kunde i alla fall tidigare köpa svampar av den stammen på nätet. Möjligen skulle den sortens kefirsvampar känna att de kommit till paradiset om man lägger dem i kokosmjölk 2) Peter: Har Arla svarat och tackat för ett utmärkt tips?
  12. VÄLKOMMEN till vårt forum, Anette! För min del tror jag att du kan äta så många kräftor som du har mage till Man kan ju inte vräka i sig när man är gäst... Det brukar ju serveras ost till kräftorna, och det kan du unna dig (hoppas den är fet). Om du inte skäms över det kan du bre smör på en ostskiva och rulla eller vika ihop (beroende på osttyp). Det viktigaste är ju att du hoppar över allt som innehåller mjöl och socker. När de andra äter kaffebröd/efterrätt kan du se till att ha en ost-& smörrulle extra till hands. Eller något annat LCHF-anpassat som råkar serveras av en slump Ha så trevligt på kräftskivan!
  13. Det var ungefär det jag var ute efter, Zepp... En jämförelse mellan förtäring av rött resp. vitt kött borde inte resultera i någon skillnad alls, ett bra sätt att rentvå det oförskyllt utdömda röda Det råder stor förvirring beträffande konsumtionen av rött kött, eftersom det inte finns någon rågång mellan "kossor förstör vår planet" och "rött kött orsakar cancer". Bara en allmänt negativ hållning till rött kött av oklara skäl. Älg, rådjur, ren, får etc ger ju också rött kött, men ingen har hittills beskyllt dessa djur för att gasa ihjäl oss eller ge oss cancer. Det handlar bara om nötkreatur, och det görs inte ens någon skillnad mellan gräsbetande och spannmålsutfodrade nötkreatur i populärdebatten. Aversionen mot rött kött verkar mest vara en oreflekterad "innegrej" just nu. Jag håller helt med om att en varierad kost är bäst, men du nämnde ju inte den oerhört viktiga, höga mättade/långkedjiga fetthalten, och den betydelsefulla sparsamheten med söta frukter (= också vegetabilier) ... fast det ligger ju som en självklarhet i bakhuvudet iofs.
  14. Det skulle vara intressant att se resultatet av studie där rött kött byts ut mot "vitt"...
  15. Jag brukar medvetet synda 2 ggr om året: på min födelsedag (i juli) och på julafton. Det blir godis, kakor/tårta/bakelser alt. söt efterrätt. Jag får alltid baksmälla i form av illamående och allmän 100-åringskänsla redan ett par timmar senare, och tröttheten sitter i litet dagen efter också. Just då undrar jag om det verkligen var värt det, men så hinner det ju gå ett halvår tills nästa gång... Min räddning är att jag inte har något allvarligt sockerberoende, utan det blir bara de där enstaka tillfällena och sen återgår jag direkt till strikt LCHF. PS. Det är ju inte själva sockret man blir illamående av, utan just den kraftiga överdosen av insulin.
  16. Inez

    Artros?

    Min plågsamma knäartros blev inte bättre förrän efter 4 år med LCHF. Men då försvann den väldigt snabbt, inom loppet av tre veckor! Nu har jag varit nästan helt besvärsfri i ett par månader, så jag anser att jag är botad för gott. Det enda som återstår är en lätt stelhet i knäet om jag sitter stilla för länge, men det går över efter två-tre steg. Ont har jag aldrig längre.
  17. Inez

    Artros?

    Visst blir man väldigt ledsen när vänner och närstående inte ens vill pröva LCHF mot sådant som man vet att det skulle hjälpa mot. Man tvingas se dem fortsätta att lida helt i onödan. Fast då vägrar man ju att lyssna när de klagar, förstås...
  18. Kan bara instämma med iAnna. Resultatet beskrivs verkligen ostrukturerat, för att inte säga rörigt... Men man har ju slagit ihop 3 olika randomiserade undersökningar som inte verkar helt jämförbara. Man har undersökt personer med prediabetes, diabetes och normal metabolism, och man har jämfört resultaten av kost med högt/lågt glukosinnehåll, Högfett - låg kh, Lågfett - hög kh och de nya nordiska kostråden. I en undersökning fick personerna (friska och prediabetiker) först banta enligt icke angiven metod i 8 veckor, varefter man mätte viktuppgången efter 26 veckor på antingen hög- eller lågglykoskost (fetthalten har inte angivits). I en annan fick danska skolbarn (friska och prediab.) äta så mycket de ville enligt de nya nordiska kostråden resp. en okänd kontrolldiet i 26 veckor. Här nämns ingenting om fett eller kolhydrater, bara att de nya nordiska kostråden innebär mycket fibrer och fullkorn. I den tredje undersökningen fick försökspersonerna (friska, prediab. och diabetiker) äta en lågkalorikost med antingen högfett - låg kh eller lågfett - hög kh under 10 veckor. Den enda slutsats jag klarade att dra var att personer med prediabetes och diabetes har ännu mer att vinna på att äta mindre kolhydrater än friska har, och att de nordiska kostråden i allafall är bättre än ingenting. Vi kan nog lägga den här undersökningen i jättecontainern för tvivelaktig kostforskning
  19. Slutrapport Nu är burken med pepsin & saltsyra nästan tom, naglarna "normal-sköra", håret lika torrt som alltid, och pepplorna i ansiktet är som innan jag prövade tabletterna, dvs. en genomsnittlig peppla i veckan. Så det här var inte svaret på problemet för min del. Brist på biotin som Effie tipsade om var intressant att läsa om, men jag äter 2-4 ägg per dag och en tesked rent nötsmör (utan några tillsatser) nästan dagligen, så då borde jag få tillräckligt av det. Jag får nog skylla på dåliga gener.
  20. Och så har vi ju den där jobbiga men effektiva fastan också... den brukar alltid ta skruv.
  21. Peter, du får börja spetsa den ryska yoghurten med vispgrädde eller crème fraîche.
  22. Spännande! Kan vi få ta del av resultatet? (antar att det går åt en del experimenterande först)
  23. Jaha, nu har jag ätit pillren med pepsin och saltsyra före varje mål (två per dag) ett tag. Har ätit ur halva burken, och tänkte därför avlägga "delårsrapport". Ingen rolig rapport. Naglarna är skörare än någonsin, och alltså kortare än någonsin. Svårt att ta upp ett tunt papper från skrivbordet... Huden är också sämre än den någonsin varit sedan jag var en finnig 16-åring. Har alltså åldersrynkor och mängder av "ungdomsfinnar" samtidigt. Min spontana reaktion är förstås att sluta med tabletterna omedelbums. Men det kan ju vara så att det är någon sorts omställning på gång, så att allting måste gå åt helsike för att kroppen ska kunna börja om på ny kula. Jag äter ur hela burken och återkommer därefter med slutrapporten. Det finns ju smink att ta till så länge.
  24. Inez

    Illamående och hunger

    Jag läste tidigare ett inlägg av någon som berättade att just magnesium gör mest nytta om man tar det på kvällen. Eftersom magnesium helst ska intas tillsammans med D3 och K2, så tar jag av praktiska skäl alla mina kosttillskott i samband med kvällsmålet. Jag går på fettdrift och känner aldrig av några klassiska hungerkänslor, utan hör till dem som Effie beskrev ovan, som förstår att det är dags att äta något när illamåendet kommer krypande. (Har inte något präktigt fettlager att ta av längre.) Men då har jag varit utan mat i sisådär 8-9 timmar åtminstone, och glömt bort att äta för att jag hade något mer spännande för mig. För att slippa illamåendet medan jag gör i ordning maten, tar jag gärna en tesked kryddsmör eller annat smakligt fett, och det hjälper nästan direkt Nackdelen med detta är ju att kvällsmålet blir alldeles för sent, och hamnar utanför "8-timmarsfönstret". Så jag försöker äta mina två måltider på ganska bestämda klockslag. Då känner jag varken hunger eller illamående...
  25. Du kan ju fråga dem som säger att du bantar om de tycker att vegetarianer och veganer bantar... Det är ju livsstilar precis som LCHF (inga jämförelser i övrigt).