Tr0llet

Medlem
  • Innehållsantal

    347
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    13

Tr0llet vann senast 18 Juni

Tr0llet hade det mest gillade innehållet!

Anseende bland gemenskapen

1 170 Enastående

Om Tr0llet

Profile Information

  • Gender
    Female
  • Location
    Finland
  • Interests
    Hälsa, kost, hundar, friluftsliv, hem och trädgård.

Senaste besökare till profilen

539 profilvisningar
  1. Ja, man kan kanske säga att det handlar om mindset. Typ. Du kan alltid välja från vilken synvinkel du ser saker. Istället för att säga att du varit lat idag och inte fått något gjort, kan du säga att du verkligen fått vilat och njutit av den lediga dagen. Båda tankarna är lika sanna, och du kan välja vilken du ger utrymme. Du kan se på din känsla, fundera ifall det är den känslan du vill ha. Backa tillbaka till tanken, vilken tanke är det som ger känslan? Är det en bra känsla, tänk mera tankar som ger liknande känslor! Är det en dålig tanke? Kan du ändra synvinkel? Det är här du ska vara medveten om att detta ska göras med respekt mot dig själv. Vissa saker är svartvita och ska inte omdefinieras. Men att fokusera på känslan är ganska viktigt, för det är nämligen känslan som motiverar dig till handling. Tänk bara vilken skillnad det är i hur du agerar beroende på ifall du känner dig glad och trygg jämfört med om du känner dig osäker och otrygg. Du behöver inte grubbla på dina känslor, köra fast i dem; du vet att du tänker "rätt" ifall du har en bra känsla, lita på att tanken är bra nog då. Det här är ett sett att se på känslor och tankar, det finns flera. Det här är ett bra sätt att tänka kring målsättningar. De ska vara små, tillräckligt lätta att förverkliga. De ska vara relevanta och viktiga för dig. Och konkreta. Sen kan du kombinera målsättningarna med tankesättet kring känslorna ovan. Tacka dig själv och alla andra som hjälpt dig. Flytta fokus från det du INTE vill göra till det du verkligen vill. Hjärnan är dålig på att höra "inte". Jag brukar ge som exempel "tänk inte på en rosa elefant"...
  2. STOP!!! Var snäll mot dig själv nu! Du har skiftesjobb och sover för lite. Då kommer det att vara svårt att göra förändringar. Sömn är så otroligt viktigt. Frågan "varför" ska du gömma dit solen inte skiner 😘 Den frågan kan driva en till vansinne. Jag karikerar, för frågan varför kan vara bra ibland, men du ska välja när du ställer den. Svaret på frågan kan nämligen vara fullkomligt omöjligt att finna. Eller så variera den med humör eller över tid. Svaren på många "varför?" är t ex annorlunda då man är fyrtio jämfört med då man var tjugo. Hur mycket tid lägger du ner på att grubbla kring dessa resonemang?
  3. Igår flyttade jag en lite större krukväxt här hemma. Måste böja ryggen då jag skulle ha den genom en dörr. Det sade knäpp i ryggen och jag fick mera eller mindre lägga mig för resten av veckoslutet. Det känns mera som en kramp i alla musklerna, ont men inte så där hysteriskt ont jag tidigare haft. Men så att jag inte har kunnat gå eller annars röra på mig några längre stunder. Idag har jag legat på soffan i stort sett hela dagen, men lyckades mjuka upp rygg och höfter så pass att jag kunde gå med hundarna på en lite längre promenad nu på kvällen. Det var riktigt, riktigt skönt. Människan är INTE gjord att ligga på soffan över ett dygn... Jag satt mig i bilen för ungefär tre minuter och genast blev ryggen sjuk igen 🤬🤬🤬 Jag har liksom inte nerver med sjuk rygg. Imorgon då jag vaknar ska den se till att vara i gott skick igen, för jag tänker minsann göra min morgonlänk med hundarna jag. Vad gäller kosten går allt lätt och utan ansträngning för tillfället. Inget sug och inget surr i huvudet om vad jag kunde äta. I går åt jag två gånger, idag har jag ätit en gång. Jag är nog hungrig nu, och väntar redan på frukosten. Kommer att bli så gott 🧡🤤 Nu ska vi se hur man får tag på sömnen efter att ha legat på soffan och gjort ingenting i 1,5 dygn. Visserligen har jag tillbringat tiden på bästa sätt och haft Seinfeld-maraton 😘 God natt!
  4. WD är förkortning på warrior diet. Man äter under ett fyra timmars fönster under dygnet. Eller jag tror så, har inte dubbelkollat ifall jag har rätt. För mig innebär det alltid att jag äter en måltid. Åt sent igår på eftermiddagen så blev inte fullt 24 h fasta, och kommer inte att bli 24 h fasta till frukosten imorgon. Jag äter bara en måltid idag, hamburgare med alla tillbehör utan brödet. Ost, bacon, saltgurka, tomat, lök, coleslaw. På det mitt favoritkaffe med osaltat smör. Redan tanken på att äta allt det där som du räknar upp väcker obehag hos mig. Alltså egentligen inte det att äta, utan själva tanken. Jag vill inte tänka på allt som triggar mig, för det är ju inte det jag kan bygga vidare på. Jag grubblar inte heller på om jag är beroende eller inte. Jag vill att det ska höra till mitt förflutna, jag vill inte ha det här och nu eller i framtiden. Därför väljer jag att fokusera på det som är bra, det som jag lyckas med och framförallt det jag är tacksam över. Det är en övergripande tanke som jag kan dela med mig av; du bygger aldrig något nytt ifall du upprepar samma sak om och om igen. Det gäller också tankar. Du skapar din verklighet på basen av språket du använder. Börja använda ett språk som berättar om hur bra du har det, hur du lyckas. Med respekt mot dig själv. Och för att riktigt boosta ditt välmående; var tacksam! Vad lyckas du med? Vad är bra i ditt liv?
  5. Tack för frågan! Jag har faktiskt varit osäker på om jag är beroende, för då andra beskriver sina besvär låter det värre. Har jag tyckt. Jag har jobbat med missbruk i yrkeslivet, kan det rätt bra faktiskt, men det är svårt då det gäller en själv. Men ja. Jag är nog missbrukare och kanske beroende. Mina vanor gällande kolhydrater har alltid varit annorlunda än andras. Redan som liten kunde jag äta MYCKET mera än andra, och jag var säkert kring 35 då jag insåg att andra inte fjantade sig och lekte prinsessor då de påstod att de inte ville ha mera godis/kaka/mat överlag. Dessutom har jag börjat äta mera hela tiden. Jag har planerat att äta, oftast på fredagskvällen och jag skulle aldrig ha berättat för någon vad jag ätit. Jag skämdes över mängden. Jag har ätit mig sjuk. Ofta måste jag åka till affären på lördagen, 20 km bort, för att fylla på lagret så att det räckte till söndagen också. Däremellan har jag småätit, varit upptagen med tankar på vad jag ska köpa till fredagen, kämpat med mig själv att inte äta i veckan och misslyckats OFTA! Ett tydligt tecken för mig är att jag döljer för andra hur jag äter, att jag planerar mina överätarkvällar, men att det ändå inte räcker utan jag måste handla mera, och att det blivit värre över tid. Då jag inte äter lchf surrar min hjärna hela tiden om vad och när jag skulle kunna äta, samtidigt som ett annat surr påminde om att jag inte borde. Se hur jag skriver! Det berättar något för mig själv. Jag blandar presens och imperfekt. Någon dag kommer jag att skriva min berättelse i imperfekt utan att behöva tänka på det. Det är stor skillnad mellan surret i hjärnan då jag äter lchf och kolhydrater. Då jag äter lchf försvinner surret helt. Det kan återkomma, börjar ofta surra om frukt och lightläsk, och om jag inte är påpasslig går jag på det. Då kan jag köpa fem apelsiner för att sen äta upp alla på en gång. Eller köpa lightläsk. Det här har tidigare alltid lett till att jag börjat köpa godis eller pizza. Den här våren har jag dock känt igen mitt beteende ganska fort och genast bromsat det. Min berättelse ovan sammanfattar väl varför jag tänker att jag utan tvekan missbrukar kolhydrater. Det som gör mig tveksam till beroende är att jag aldrig har omställningsbesvär, jag lider aldrig av abstinens då jag slutar med kolhydrater. Jag har alltid gjort det cold tyrkey och gått från att ha ätit mängder av kolhydrater till strikt lchf över en natt. Men kanske just sockerberoende inte är likadant som ex alkoloism. Kanske man inte får abstinenssymtom? Det handlar åtminstone om ett psykiskt beroende, men jag har alltid varit mycket motiverad att sluta, så har bara varit nöjd och lättad då jag gjort det. Surret i hjärnan har tystnat fort. För mig hjälper det att äta endast måltider. Inget småätande alls. Jag äter nästan alltid två gånger om dagen, ibland enligt WD och ibland 16:8ish. Ibland fastar jag 24 h och över, ibland äter jag tre mål. Jag äter strikt lchf till 90%. Jag ersätter inte kolhydrater med lchf-alternativ till vardags. Om jag äter kolhydrater eller någon lchf-kaka gör jag det med eftertanke. Och det avsteget är en enskild händelse. Tidigare har jag inte kunnat avgränsa, utan det har liksom flutit ut till en icke enskild händelse och sen har jag börjat proppa i mig igen. Jag jämställer lchf-godis med the real deal. De påverkar mina val på samma sätt. Även riktigt mörk choklad hör till avsteg, äter inte till kaffet alla dagar, t ex. Det är svårt att ge goda råd, eftersom du är du och jag är jag. Jag tror att det skulle vara svårare för mig att se andra äta kolhydrater ofta i det skedet jag själv försöker sluta. I det skedet jag är nu kan jag utan problem se på då andra äter, men i början skulle det nog ha varit jättesvårt. Jag tänkte så här då jag kämpade: du vet att du vill sluta med socker, men just nu känns det hopplöst svårt. Så ät socker just nu. Det är bara tillfälligt. En dag inom snar framtid kommer du att faktiskt vilja sluta, och då kommer inget att kunna stoppa dig. Då kommer du att lyckas och det kommer att kännas bra. I tankarna förberedde jag mig, och plötsligt en dag ville jag sluta så mycket att jag inte kunde skjuta upp det en dag längre. Och nu tänker jag så här: jag får äta precis vad jag vill. Allt är tillåtet. Men jag kan välja. Den senare tanken är den viktigare. Hoppas något av min berättelse och mina tankar var till hjälp. Fråga mera ifall du vill. /Tr0llet
  6. Jo, så är det. Man kan själv fokusera på det man väljer, man kan se sina gropiga lår, sin rynkiga mage eller gäddhäng. Eller så ser man att man har starka ben, fina ögon och ett glatt leende. Det jag opponerar mig mot är att man fokuserar på det yttre, definierar sig genom sitt utseende oberoende vad det är. Och att man lyfter fram skillnader istället för att se det vi har gemensamt. Vi bygger det goda på det goda, inte genom att fokusera på det som inte fungerar och som är negativt. Body positive har helt säkert varit viktigt, är det säkert ännu i någon mån, tänk bara att kvinnor kände sig tvungna att bära korsett och tvinga sin kropp att ta en form som biologin aldrig gett den. Nu kunde vi i dagens läge fundera på kroppsbehåring. Tycker jag faktiskt. Det handlar i mina ögon om exakt samma sak. Det är något så knäppt i det att kvinnor inte får ha håriga ben. Om man ser håriga ben är de genast manliga. Vi tvingas att dölja något som vi är födda med, för att det inte passar in i ett ideal som är skapat av samhälllet vi lever i. Jag går i taket då jag läser kommentarer under bilder som läggs ut av modiga kvinnor med helpäls på sina spiror. Många män tycker att de är äckliga. Många kvinnor också, för den delen. Själv gör jag mig av med all kroppsbehåring som inte är socialt accepterad hos en kvinna, så jag är ju inte bättre... Män har också krav på sig, men min uppfattning är att de är lättare än så länge. Fast hur många kvinnor ryser då de ser en hårig rygg? Stackars karl. Han är född sån, så låt honom ha sin håriga rygg. Precis så är det. Alla är människor, födda med en okränkbar värdighet. Fokus på det och kärlek till alla, även sig själv. Så här svävar diskussionerna iväg och ger en många nya tankar. Tack för det, alla ni fina 🧡
  7. Vi tänker på samma sak, jag och halvan. Det är svårt att prata om eftersom det väcker starka känslor hos folk.
  8. Nope, förstod inte. Jag läste från wikipedia, lite historia. Tanken är ju fin, men så längre vi pratar om yttre skillnader fokuserar vi ännu på just yttre skillnader. Se på likheter och människors värde istället, tycker jag. Och body positive handlar ju om tydligen om mera än storlek, men ändå är det ju det man tänker på då man hör uttrycket.
  9. Det är säkert så för vissa. Och jag tycker att man kunde fokusera lika mycket på sitt inre som på sitt yttre. Body positive handlar ju fortfarande om kroppen och utseendet, eller förstår jag fel? Googlade runt lite och förstökte förstå mig på det.
  10. Tack 😊 Det gör mig lite lättare i hjärtat, det också, vet du. Jag mår psykiskt ännu bättre då jag tycker om min kropp. Jag är inte en av dem som är övertygad om att man måste acceptera sin egen övervikt och fetma. Jag tror man blandar ihop olika aspekter då man pratar om att övervikt är fint. För mig är det en sak att jag vet att jag är värdefull, jag har en absolut värdighet, bara för att jag är jag. Oberoende om jag har två armar och två ben, väger 100 kg eller 65. Men jag är inte lika hälsosam då jag har övervikt, jag kan inte röra på mig lika smidigt. Jag tycker inte om min kropp lika mycket delvis pga hur den ser ut, men även för att den inte är så uthållig och stark som då den är smal. Så jag tycker mera om min kropp då jag är smal. Punkt. Mitt värde som människa förändras inte på något vis. Det är skönt att på detta forum få skriva att man tycker mera om sin kropp då man är smal. Det är inte PK i alla kontext, tror jag.
  11. Vet ni. Jag har speglat mig, känt på kläder som jag har på mig och nypt mig i midjan och jag tror minsann att jag börjar närma mig en siffra som börjar på 6 💃 Jag väntar med att väga mig, för nu har jag lyckats gå och bygga upp en sån förväntan att jag inte vill se något som börjar med 7. Jag minns att jag vid tidigare viktnedgång har tyckt att 72 är en magisk gräns, nedanför det känner jag mig ganska smal. Så, jag väntar på ytterligare förändring innan jag väger mig. Jag känner mig igen bättre i relation till min kropp. Börjar på allvar tycka om den lite, och det är väl helt ok 🧡
  12. Han kommer sannolikt att speca sig på ortopedi, och han vill så väl. Många är de läkare som ändrat sig, gällande kolesterol också. Kanske han kommer att vara en av dem.
  13. God middag! Jag är så trött, men så lycklig. Var och vallade får med båda hundarna till Kuopio i veckoslutet och det gick såååå bra. "Bra" betyder alltså att vi hade det trevligt tillsammans, både människor och djur. Mina hundar ville jobba med mig, även då det var svårt, och hade stora vargflin över sina ansikten då de fick valla. De behandlade fåren med respekt, samtidigt som de var trovärdiga i deras ögon. Jag har sovit på tok för lite, förstås, så jag önskar att jag kunde ligga hemma på soffan med hundarna brevid och kika på Netflix... Men nej, här sitter jag på mitt jobb och måste dölja egen trötthet då jag tar emot andras tankar och funderingar för att reflektera tillsammans över dem. På torsdagen diskuterade jag med en ung läkarstuderande. Läkarna hade haft någon representant på besök, kommer varje vecka, och det låg en hög med broschyrer på bordet. Det gällde kolesterol och statinbehandling. Jag log, nickade och kommenterade det jag måste för att inte verka totalt blåst/ointresserad/ohyfsad. Den unga, blivande läkaren gick alltså på om att det redan på sjuttiotalet stod klart hur skadligt kolesterolet är, att man verkligen inte behöver forska mera i denna fråga. Det finns ett KLART samband mellan hjärtsjukdom och kolesterol. Det finns även ett KLART samband mellan mättat fett och kolesterol. Han berättade att man inte får säga att nötkött är fullt med mättat fett, även om alla vet det, för att det är olagligt. Han hänvisade alltså till en broschyr gällande diabetes, var man rekommenderade att minska på det mättade fettet. Han tänkte att det borde stå vilken sorts mat man borde minska på och skriva ut ex. nötkött. Även kokosoljan fick sig en ordentlig skrapa. Jag hummade och nickade mest, men då han gått på om fetter tillräckligt länge, tog jag omega-6 på tals. Det var han inte så hemskt intresserad av. Sade att man borde använda oliv- eller rypsolja. Det här är alltså en jättesöt ung man, riktigt, riktigt trevlig och helt klart intresserad av sitt blivande yrke. Men hör ni hur han är förvirrad???? 🤣
  14. Då behöver jag alltså inte prova på det här flera gånger, jordgubbar och grädde. Jordgubbarna går bra, men jag ska nog vara så försiktig med mejerier. Det är egentligen möjligt att jag egentligen åt grädde med jordgubbar 😉 I morse gjorde jag min lunchlåda efter joggingturen och innan frukost. Då jag skulle göra frukost visste jag inte vad jag ville äta. Tanken på ägg får mig att känna att jag har liksom ätit det nu i några år... Så jag packade upp min lunchlåda och åt den till frukost. LCHF är så praktiskt! Höns och coleslaw till morgonmål. Not bad. Här regnar det. Är så skönt, men jag är ändå lite olycklig eftersom både pioner och rosor blommar som mest nu och regnet förstör liksom blommorna. Hjärtat gråter lite då jag ser hur illa dom far. Ha en finfin dag, alla ni!
  15. Jag har ätit en stor skål med jordgubbar och vispgrädde. Nu har jag såååå ont i magen 😖 😭