Gå till innehåll

Tr0llet

Medlem
  • Innehållsantal

    563
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    43

Allt postat av Tr0llet

  1. Det blev fel. Jag skulle lägga in en skärmdump, inte en länk
  2. Nej nej. Handlade om klimatet, inte alls om kost. Jag lade upp den för att veganismen också handlar om att det är bäst för klimatet, och nötkött är det värsta möjliga. Handlade inte om näringslära alls.
  3. Alltså va? Så här svarar journalisten en kommentar om lchf och diabetes... https://arenan.yle.fi/1-50800297
  4. Det var ju det här jag kom ihåg att gjorts av yle. Och det var ju ganska bra. https://arenan.yle.fi/1-50800297
  5. Jag har skrivit ett mail till yles redaktion Får se vad svaret blir. Jag tipsade om Taubes och Teicholz och kostfonden. Ställde flera olika frågor, vad det finns för risker med växtoljor, är det någon skillnad på "rött kött och raffinerade livsmedel", som dom ju skriver ihop som om det är samma sak, på vilka vetenskapliga grunder kostråden baserar sig på. Osv osv. Blev ganska långt... I väntan på svar.
  6. Jag blir så trött. Och lite ledsen faktiskt. https://svenska.yle.fi/artikel/2021/04/05/pirkko-fick-kontroll-over-sin-diabetes-efter-28-ar-om-vaxtbaserad-kost
  7. Precis! Vi skulle ljuga om vi bara påstår att det alltid är trevligt och lätt att fasta. Vad skulle hända sen då folk provar och märker att det inte alls är lätt? De skulle märka att vi ljuger, ELLER de skulle tänka att de är sämre på något vis som tycker att det är svårt. Det gäller att lära sig att känna efter när det är fråga om "bara" hunger, men kroppen har tillräckligt energi, och när man på riktigt ska äta. Eller så är det för mig för tillfället. Jag måste ännu tillägga, att mellan hungerpikarna som naturligtvis kommer i något skede, kan jag tycka att det är skönt att fasta. De där rikt
  8. Vet du, jag tänker att det här en riktigt bra sak i ett samhälle var vi ALLTID har tillfreställelse och någon form an njutning inom räckhåll. När man fastar har man möjlighet att känna hunger, känna saknaden av något. Man lär sig att stå ut med alla känslorna det väcker. Vi är så bortskämda av allt överflöd, tror jag. Jag tänker också att vår bakgrund spelar in hur vi står ut med det här. Känner vi oss trygga, t ex. Har vi tillräckligt av det vi behöver för att må bra, fysiskt, psykiskt, socialt och andligt? Mina tankar så här på långfredagen.
  9. Javisst. Jag gör mitt bästa Om man inte ens försöker lyssna på kroppen handlar det inte längre om fasta och hälsa. Blir det hela dessutom laddat med ångest eller andra svåra känslor tror jag att vi är ute på djupt vatten.
  10. Jag har plockat idén härifrån https://martinajohansson.se/dopaminfasta-vad-gora-med-sina-tankar/
  11. Det blev inte fasta till fredagen, utan till idag; onsdag. Det blev inte heller fullt tre dygn, men nästan. Det är helt ok, fasta är inget jag tycker att man ska pina sig till, utan en av målsättningarna är att lära känna kroppen och respektera det den behöver. Igår efter bastun, alltså åttatiden på kvällen, kände jag att jag inte kommer att fasta till fredagen. Jag ville dock inte äta till natten, jag gick och lade mig vid halv nio. Så i morse, efter den dryga timmens promenad med hundarna, konstaterade jag att jag nog ville äta. Eller ville och ville. Äta VILL jag ju hela tiden, jag behövde
  12. Nä. Jag vet. Låter inte alls bra. Ändå lockas jag av det Man ska inte prata alls, äta något gott, se på film, göra något roligt överhuvudtaget. Inget som ger en någon sorts kick. Jag hoppas att jag kan arbeta i trädgården, gå promenader med hundarna, bada bastu, yoga, meditera. Jag siktar på tolv timmar. Ska bli intressant att se hur jag lyckas fylla en dag. Jag tänker fasta på samma gång. Jag bröt fastan nu på morgonen. Jag kände redan i går efter bastun att det inte är värt att fortsätta. När hjärtat hackar och man känner sig skakig ska man äta, det har jag lärt mig. Det blev 67 h fas
  13. Jo, alltså det orkar jag. Jag mår bra, fortsätter till morgonen, då avgör jag ifall jag fortsätter eller avbryter. Jag är kanske lite yngre än dig? Åtminstone tänker jag inte att fasta skulle vara farligt på något vis i min ålder. Jag har egentligen flera målsättningar med fasta. Dels balanserar fasta mina hunger-och mättnadskänslor, påverkar hormonerna grehlin och leptin, eller hur det nu var. Det märkte jag för ett år sedan då jag fastade flera dagar första gången. Jag har haft svårt att känna när jag är mätt tidigare. Jag är också ute efter de övriga hälsoeffekter som längre
  14. Det här är alltså j-ligt kämpigt. Jag är trött efter jobbet, vill vila och äta. Vila och äta hör ihop här. Jag står emot med hjälp av bara viljekraft. Jag mår annars bra, kan nog fortsätta fasta, men jag vill äta. Samtidigt vet jag att den här känslan går om efter en stund. Jag sysselsätter mig med något och går sen i säng. Då kommer jag att vara nöjd över att jag höll ut. Det kommer att bli lättare. Drygt två dygn undan. Knappt två dygn kvar.
  15. Varför har jag tänkt att jag ska fasta? Är dötrist och man blir ju hungrig. Verkligt dålig idé. Idag är bara dag två av fyra. Har bestämt mig att jag nog kan bryta fastan på torsdagseftermiddagen då jag kommer från jobb. Mår bra. Är bara hungrig. Och det skulle ju vara så GOTT med mat. Oj oj oj oj vad det skulle vara gott. Skitfasta.
  16. Jag fastar också. Jag siktar på till fredagen, men åtminstone till onsdagen. Jag kan bli så road av hur perspektiven förändras. För ett par år sen tyckte jag att det var riktigt häftigt att klara sig utan mat i 24 h. Nuförtiden tycker jag att jag egentligen inte har kommit igång ordentligt ännu då jag fastat ett dygn. Jag har alltså fastat ett dygn nu. Ikväll blir det skogspromenad med hundarna och bastu. Tidigt i säng och sova lång natt. Ändringen till sommartid ställer till sömnen för mig, så är jättetrött idag.
  17. Igår började vårens långa fasta. Får se om den blir fem eller tre dagar. Siktar på att fasta till fredagsmorgonen, alltså fem dagar. Under veckoslutet har jag gått flera timmar med hundarna i skogen. Har varit så skönt väder att jag inte velat gå in alls, utan bli ute. Imorse gick jag igen en dryg timme med dem, på eftermiddagen då jag går hem går jag till skogen med dem, och sen badar jag bastu. Det har blivit en vana att bada bastu i veckan, vilket är konstigt. Det har nämligen tidigare hört till veckoslutens rutiner. Det här är veckans planer. Fasta, vara ute med hundarna, bada bastu.
  18. Jag har gått ner 4 kg sen januari. Och då har jag ändå inte varit strikt hela tiden. Vissa sociala situationer har kommit emellan. Nu fastar jag till påsk. Under påsk är det lätt att äta lchf, men misstänker att jag kommer att träffa en bekant som är betydligt äldre än mig och hon bjuder alltid på kaffe med något sött till. Får se hur jag lyckas handskas med den situationen. Resten av april äter jag sen väldigt strikt/ketogent. Bra plan, tycker jag. Det är lättare att dela upp tiden i kortare bitar, så att man inte tänker att jag måste avstå från allt som inte är keto under resten av mitt liv,
  19. Höh. Det har jag ju inte alls tänkt på. Jag har faktiskt inte märkt någon skillnad alls, så jag antar att mina fastor inte påverkar? Ska iaktta skillnaden framöver. Tack för tipset. Ny vecka, samma rutiner. Nästa vecka väntar vårens längre fasta, så går och förbereder mig mentalt för den. Väntar på den. Om jag blir jättetrött och inte kan fungera, avbryter jag ju den naturligtvis. Jag drömmer om en framtid som handlar om mera fritid och frihet. Möjlighet att påverkar rytmen i mina veckor själv. Jag äter strikt lchf, vågar påstå att jag äter ketogent största delen av tiden. Mäte
  20. Jo, i praktiken blir det så, eftersom de här barnen/ungdomarna blir hänvisade till psykiatrin. Men i stora, viktiga böcker står det faktiskt, och även på myndigheters hemsidor, att medicin INTE ska vara förstahandsalternativet. Så man kan bra vara besvärlig och motsätta sig medicinering och hänvisa till myndigheternas råd. Vad skönt att få svar och förklaringar till olika saker som han, och ni, säkert funderat på under årens lopp. Det förstår jag mer än väl. Även jag är upprörd över vården/hjälpen man erbjuder människor. Jag är alla dagar tacksam över att jag arbetar ensam, så
  21. Jag läser min egen text, och hoppas att jag inte nu uttrycker mig så klumpigt att det känns illa för dig, @MariaF. Du har antagligen levt med det här i många år, och läst mycket så du vet vad neuropsykiatriska diagnoser är. Menade inte att vara överlägsen, är rädd att min text kan tolkas så. Jag tycker att det är viktigt att vi skiljer åt ångest/depression och neuropsykiatriska diagnoser från varandra. Hur hjälper man en ungdom med adhd tex, ifall man per automatik utgår från att det är diagnosen som väcker ångest, då det sannolikt är de sociala problemen som kan komma i diagnosen kölvatt
  22. Bra där, @Effie Jag tänker att det här är skillnaden på fasta och självsvält. Man förstår när man inte mår bra på riktigt och bryter fastan för att ta hand om sig själv. I början på veckan fastade jag 24 h, nu nästan 2 dygn. 24 h fastorna börjar kännas riktigt, riktigt plättlätta. Nästa vecka ska jag sätta mig själv på carnivore några dagar, och sen kör jag vårens långa fasta. Det blir då 3-5 dygn. Jag fastade 5 dygn i januari, men jag borde ha avbrutit den vid 4,5 dygn. Jag mådde inte bra de sista tolv timmarna. Så nu lämnar jag det öppet, jag fastar 5 dygn om det känns ok, annars bryter
  23. Nej, inte skulle jag heller se det som det första alternativet. Det skulle isf vara mot ångest och/eller depression, antar jag? Adhd-medicinering är psykostimulantia, vilket innebär att det oftast är fråga om amfetaminderivat. Det innebära många biverkningar, och det är verkligen inte förstahandsbehandling. Psykosocialt stöd ska vara första alternativet. Finns det något som kallas neuropsykiatrisk coaching eller motsvarande i Sverige? Adhd behöver verkligen inte vara världens undergång, inte heller autism. Det är inte så att vi endera har adhd eller inte, utan vi är alla på en skala. De som är
  24. Hoppas ni har fått lite flera alternativ... Medicinering vid adhd kan för vissa vara räddningen, men absolut inte för alla. Medicineringen kan också fungera för många som inte har adhd... Det finns sätt att lära sig leva med neuropsykiatriska diagnoser, och det ska finnas hjälp till detta. Hoppas verkligen att ni blivit erbjudna hjälp! Och kram.
×
×
  • Skapa nytt...