Strumpa

Medlem
  • Innehållsantal

    15
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

22 Bra

Om Strumpa

  • Rank

  1. Tack för alla era svar! Jag känner hur motivationen smyger på. Konstigt egentligen att det ska vara så svårt att motivera sig när man inte vill annat än gå ner i vikt. Men som sagt, bara jag får må bättre så är mycket vunnet. Tror det viktigaste är att sluta med gluten och socker och snacks.
  2. Jag läser dessa bloggar redan och de inspirerar verkligen. Det som spökar i mitt huvud är att om jag ger lchf en chans igen så kanske jag kommer må bättre men jag kanske inte går ner nåt. Eftersom jag aldrig förr några viktminskningsresultat med lchf så tvivlar jag ju på att det funkar för mig. Jag vill må bättre och det vet jag att jag kommer göra men jag bara måste gå ner iallafall 20 kg så jag orkar leva igen... Och jag är rädd att inget fungerar för mig därför att jag jojobantat så den senaste tiden. Men det gäller att tänka positivt! Men jag har ju verkligen ingenting att förlora.
  3. Vad söta ni är och tack Råttan för att du delade med dig. Det låter så klokt det ni säger och jag hoppas verkligen på att det är detta som kommer få mig att ta rätt beslut. Dvs beslutet att börja ta hand om min kropp och vara snäll mot mig själv. Om jag börjar tänker jag inte se det som en bantningskur, för om jag väljer denna vägen är det för att leva så. Jag levde ändå på detta sättet i 1,5 år utan avsteg och trodde aldrig att jag skulle sluta. Men jag vill gärna känna mig bättre i kroppen. Jag tror sockret och gluten gör att min självkänsla blir ännu sämre än vanligt och framkallar värk i min kropp. Idag är det värre än på väldigt länge.
  4. Hej på er alla kloka människor! Nu behöver jag råd. Jag har varit aktiv här inne tidigare men jag lyckas inte. Jag har en jobbig tid bakom mig. Trodde hösten 2012 att nu är jag smal för alltid. Jag låg runt 75 kg, tränade ofta, sprang och njöt av att kunna ha samma kläder gång på gång. Jag var viktstabil för första gången i mitt liv och det var tack vare lchf. Men mina 30 kg hade jag tappat mha viktväktarna. Men sen började det bli jobbigt, började må dåligt, fick problem men ryggen, blev övertalad och övertygad om att börja äta vanligt igen... Sen började jag medicineras mot depression och pang sa det så smög sig kilona på ett efter ett och här sitter jag med mina modiga 110 kg. Jag har försökt på så många sätt att ta tag i min vikt, skrivit in mig på Vv igen, ett år på Xtravaganza, viktklubb, och däremellan perioder med lchf men jag lyckas inte. Jag får inte till det. Men nu är måttet rågat. Jag har ont överallt och vikten bara stiger, magen är inte helt ok och jag har tappat lusten till allt. Vill inte vara i pulkabacken ellr följa led till badhuset för då måste jag köpa en ny baddräkt. Det största problemet är att vikttänket påverkar hela mitt liv. Jag mår så dåligt över att inte ta hand om mig. Lchf är en kost jag tror på och jag har försökt leva enl principen men jag får det inte att fungera. Vad har ni för tips till mig för att börja igen? Vi har sportlov till veckan nu så tanken är att börja den 2 mars. Men till dess vill jag samla inspiration och mod. Jag är 35 år, 2 barnsmamma, gift, 166 cm. Gillar att träna och jag VET att jag kommer träna mer än 1-2 ggr om jag börjar äta bättre, för då är det "mer värt". Tack på förhand!
  5. Tack för era ytterligare svar. Nu är det så att jag slutade med antidepptabletterna vid midsommar. Skulle nog säga att jag gick upp i Gefle 25 kg med dem, fast flera gånger för jag körde två pulverkurer under tiden oxå. Så jag är fri från tabletterna men ändå bromsar de min viktresa trots att jag tycker att jag gör allt rätt. Men det är bara att bita ihop och vänta på framgångarna. För de kommer, det vet jag för jag ger inte upp. Alternativet är ju att ge upp, äta kolhydrater och börja öka igen, det finns inte i min värld. Tack för att ni stöttar.
  6. Tack för era svar. Jag äter nu tillskott sen 4 dagar tillbaka. Jag återkommer om hur dt går men jag inbillar mig att det känns bättre redan... Fick veta igår att min medicin, Mirtazapin, har förstört min ämnesomsättning så mycket att jag inte kan förvänta mig nån viktnedgång än på ett tag. Det tar minst ett halvår för kroppen att återhämta sig. Det känns ändå skönt att höra. Det innebär ju att jag iallafall hittat ett sätt att stå till i vikt och jag ska fortsätta äta som jag gör och se tiden an. Får jag mer energi så kommer träningen bli roligare och mina resultat kommer. Och får jag bygga upp motivation så orkar jag nog köra igång efter nyår eller så, och verkligen vara strikt.
  7. Hej alla kunniga LCHF:are! Min lchf-resa är knagglig men jag ger inte upp. Jag har haft ett par jobbiga år bakom mig med depression, medicinering (vilket gav kraftig viktuppgång), jojobantning, viktväktarna, pulver osv tills jag återigen anammade lchf-ätandet vilket är det jag trivs bäst med. Har aldrig ätit en kost som jag trivs så bra med rent fysiskt och det dåliga samvetet lyser med sin frånvaro. Nu till min fråga. Jag har ätit lchf strikt sen i början av juni, dvs drygt 3,5 månad. Under den tiden har jag ätit tre glassar men det är de enda avstegen. Innan jag började må dåligt åt jag lchf i 1,5 år och mådde kanonbra. Jag höll min vikt strax under 80 kg ganska länge och trivdes ändå ganska bra med det. Men träningen var jobbig även då. Jag har sedan jag började med lchf igen blivit så otroligt varm. Jag har hela tiden skyllt det på att min ämnesomsättning kommit igång igen efter medicineringen men det ger ingen viktnedgång. Det kommer som vallningar över mig lite då och då vilket är väldigt jobbigt. Men mitt största problem är att jag inte orkar träna. Jag har som sagt tränat regelbundet i många år, men under vårterminen var det jobbigt av olika anledningar och jag hade ett två månader långt uppehåll. Men sen i juni har jag tränat minst 3 ggr i veckan, styrketräning och spinning. Men problemet är att jag inte märker att jag blir nåt starkare överhuvudtaget plus att jag får så mjölksyra och nästan kramp i musklerna direkt. Framförallt låren, vaderna, bröstet, magen och axlarna och ja, tydligen alla muskler. Jag har hela tiden tänkt att det har med övergångsbesvär att göra men eftersom det inte blir nåt bättre så... Så har jag läst om magnesiumbrist som ju är nåt som många lchfare drabbas av. Dels får man ökad insulinkänslighet, ökade svettningar, spända muskler, dålig sömn (vilket jag också har, vaknar och sover sen väldigt ytligt) och känner sig nedstämd. Min depression är behandlad och jag mår tusen gånger bättre än innan allt detta hände. Men vikten är ett problem som jag vill komma tillrätta med och jag tycker om att träna men när inget händer så blir man ju lite ledsen. Gällande hur jag äter så äter jag ganska strikt men kanske lite för mycket nötter. Jag är 35 år, väger ca 100 kg och är 166 cm lång så det finns ju att ta av. Tror ni att magnesiumtillskott kan hjälpa mig? Har ni några fler råd att ge. Jag är fortfarande såpass skör att jag inte kan vara alltför hård mot mig själv och tex införa vinförbud eller köra mejerifritt, då tycker jag livet blir tråkigt. Men man borde ju kunna uppnå resultat ändå utan att vara alltför hård. Jag har inte bråttom men jag vill se resultat så är det. Jag har gått ner sen jag började men jag väger mig inte. Egentligen är väl kanske inte vikten det största problemet just nu utan just svettningarna och tröttheten i benen. Jag får sån brännade trötthet i låren bara av att gå upp till andra våningen att det är löljligt. Tacksam för råd! MVH Jenny
  8. Läs även lite här http://www.annahallen.se/vegetarian-och-lchf http://www.annahallen.se/vad-ska-jag-tanka-pa-som-vegetarian Enligt henne finns det stora möjligheter. Lycka till!
  9. Uppdatering sv vad som hänt sen sist finns i Inlägget Peppningshjälp tack. Här inne kommer jag uppdatera på fredag förhoppningsvis!
  10. Tack tack tack för sin peppningsattack! Den satt där den skulle :-) Du har så rätt i att det Märsta sitter i huvudet, helt klart. Jag ska sammanfatta lite av vad som hänt sedan jag var här sist. Jag har slutat med lchf... Det var väl inte vad ni hade väntat er, eller hur? Men jag känner verkligen att jag inte orkar med det just nu, inte det heller... Hur äter jag då kan man fråga? Jo jag försöker fortfarande äta kolhysratssnålt, men om jag äter kh så är det grovt och lågt gi. Jag har bakat mitt eget gi-bröd som innehåller fiberhavregryn, grahamsmjöl, linfrön, solroskärnor, yoghurt, rivet äpple och bikarbonat. En sån skiva om dagen, lite müsli varje dag till frukosten. I övrigt lchf fast med mindre fett. Jag räknar kalorier men jag är i e så hård mot mig själv, har lagt mig på ett intag på 1700 kcal/dag. Något jag har märkt nu när jag reggar, är att mat inte alls innehåller så mycket kcal som jag trott. Förut har jag kö t att om jag ätit nåt onödigt så är dagen förstörd, men här märker jag att det var ju bara 150kcal tex och det är ju inte hela världen. Magen håller sig än så länge lugn. Min plan är att äta med måtta, äta lagom av bra matvaror, i get extremt som VV eller att nolla kh, det här känns som det som passar mig bäst. Jag provar ett tag får vi se, på fredag är det vägning. Och jag övar på att vara snäll mot mig själv, av den anledningen sjukskrev jag mig själv igår för resten av veckan. Av den anledningen äter jag den mat jag tror faktiskt passar mig. Kram på er och stort tack för peppet!
  11. God dag! Ja då var det dags för invägning då, och det var ingen rolig syn. Startvärden 2013-08-01: Vikt: 90,9 kg Midja: 92 cm Det enda positiva med mina mått är att midjan faktiskt är 2 cm mindre än när jag mätte mig för 3 veckor sen, så jag vågar nästan gissa på att vikten var än högre då. Jag har rannsakat mig själv och kommer nu att försöka mig på en kolhydratsreducerad kost men kanske inte lchf. Jag har lagt mig på ett intag på ca 1700 kcal/ dag och jag kommer utesluta de flesta kolhydrater men inte så strikt som jag varit. Jag måste hitta ett sätt som jag kan leva på resten av mitt liv, det är dags nu, jag orkar inte vela längre. En månad kommer jag köra såhär, om vikten går neråt så gör jag ju nåt rätt, eller hur. Gällande vikten så är det som Effie säger, det beror på hur jag tar resultatet. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra faktiskt, trenden visar sig ju över tid ändå och kläderna säger mest. Håll tummarna för mig nu!
  12. Hej på er! Imorgon är första dagen på resten av mitt liv och det är också starten på min viktresa. Nu ska jag lyckas! Som ni kan läsa i min tråd om peppning så har jag följt en väldigt svajig väg det senaste halvåret och nu har jag dessutom dragit på mig en depression också. Målet är ju självklart att jag ska må bättre men min vikt hänger väldigt mycket ihop med detta. Jag har idag registrerat mig på matdagboken.se och köpt 12 månaders medlemskap där. Jag kommer att väga mig imorgon, sen funderar jag på att väga mig varje morgon för att se trenden istället. Maten ska registreras dagligen. Första veckans utmaning blir att skippa nötterna och att äta tre ggr varje dag. Träning ägnar jag mig åt 2ggr i veckan normalt, detta kommer jag bibehålla men även lägga till några promenader eller cykelturer också. Mitt största bekymmer är ju att jag har svårt att tänka positivt, men med er hjälp hoppas jag kunna vända detta. Nu kör vi! Tack för ert pepp-talk!
  13. Tack för att ni tagit er tid att skriva så mycket kloka och bra saker! En undran ni hade var varför jag inte orkade ta till mig det alternativmedicinkvinnan sa. Jag gick till henne för jag trodde att jag hade brist på något och det hade jag, C-vitamin, K-vitamin, flertalet B-vitamin osv. Förutom att jag skulle utesluta gluten, socker och mejeri så fick jag inte dricka kaffe, äta fläskkött eller nötkött, inte dricka kolsyrade drycker, inte äta mikrad mat osv osv. Kan ju då tillägga att min kost då som nu består mycket av just fläskkött och köttfärs (småbarnsfamilj). Sen jag var hos henne så äter jag betydligt mindre mejeri men det blir fortfarande för mycket kött, tycker det är tråkigt med fisk och min man är inte så förtjust i just kyckling. Hur som helst så gick jag till henne i tron att jag var hur frisk för övrigt som helst men att jag hade lite brister, gick därifrån med massor av förbud, massor av kosttillskott och en kropp som var i princip utdömd med massor av fett i omlopp och dåligt fungerande organ. 2 månader senare fick jag träffa en psykolog på företagshälsovården och hon bekräftade mina farhågor, dvs att jag har drabbats av en depression. För 4 veckor sen började jag medicinera och det är där jag är idag. Men jag vet inte vad som gör mig mest deppig, om det är jobbet, eller hemsituationen eller vikten och maten. Det känns som att det är vikten och maten för maten är ju en sån stor grund att stå på och om jag åt enligt vad jag tror på och vill äta så skulle iallafall den bördan lyftas från mina axlar. Jag vet att jag borde tänka mer positivt och att jag bara ska köra utan att tänka men det är svårt så svårt. Jag har egentligen inte mycket dötid i mitt liv men den tid jag har använder jag till att läsa om LCHF och om alla de människor som är så duktiga och lyckas så bra. I min närhet känner jag inte nån som äter LCHF som gått ner i vikt utan alla har stått still eller gått upp. Jag får dåligt samvete om jag fuskar, tex häromdagen åt jag en pizza, en riktig. Det är inte LCHF nånstans (möjligen HF då) och det var ett medvetet och planerat avsteg, ändå mår jag så jäkla dåligt efteråt, dåligt samvete, har gått upp 18 kg, misslyckad osv. Det jag känner med LCHF som jag tycker är jobbigt är denna kämpan med att vara i ketos. Jag känner att jag kan och ibland vill, göra undantag och äta tårtan på festen, eller en glass om man kommer till nåt speciellt ställe på semestern osv, jag vill kunna äta en räksmörgås nån gång då jag vet att råvarorna är fräscha, färska, det är hembakt osv. Men då ramlar man ju ur ketos och så får man börja om igen. Jag funderar på om jag skulle börja registrera min mat nånstans så jag ser hur mycket jag får i mig. För säg att jag ligger på ett kaloriinnehåll på en dag på ungefär 1500 kcal men att 120g är kolhydrater, då ligger jag ju på ett energiunderskott och borde väl fortsätta tappa, eller hur fungerar det egentligen?
  14. Tack alla för era fina råd, jag tar till mig allt ni skriver. Till Tr0llet: Nötterna är slut jag lovar!
  15. Hej på er! Jag har hängt på detta forum ett tag men inte varit medlem förrän nu. Då jag har förmågan att bli en aning fanatisk och låta all tid och energi läggas på mat och träning så borde jag hitta ett annat intresse och låta maten ta mindre plats i mitt liv, men det gå rinte, jag orkar inte, jag ramlar hela tiden tillbaka. För att göra en lång historia kort så är jag 34 år, 2 barnsmor med heltidsjobb och bär på en övervikt. Jag vet inte vad jag väger i dagsläget för jag vägrar väga mig, men jag vet om att midjemåttet ökat en del, ligger mellan 85-90kg till min 166 cm långa kropp. Hösten -11 började jag med LCHF efter att ha gått ner från 115-76 mha viktväktarna. Jag har verkligen VV att tacka för den viktresan men samtidigt så var det mycket då som inte fungerade, magen och suget framförallt. Jag började med LCHF för att få äta mig mätt och kunna äta med gott samvete. Jag började med LCHF, gick upp nåt kilo, fick ångest, vågen fortsatte uppåt nåt kilo till och i februari slängde jag ut vågen, ville inte låta den bestämma hur min dag såg ut. I januari i år så blev jag "tvingad" att väga mig när jag påbörjade en rahibilitering för min onda rygg. Då blev jag helt knäckt för att jag hade gått upp så mycket. Egentligen handlade det väl bara att jag var strax över 80-strecket men i mitt huvud var det ett rejält bakslag. Egentligen kände jag det ju på mig för oj vad trånga alla kläder börjat bli. Nu började tvivlet... Det funkar inte för mig, här har jag gått runt och predikat och varit lyrisk men jag har inte nått de hälsofördelar som jag trodde jag skulle få. Jag har aldrig upplevt de där effekterna av ketos vad jag vet, magen har inte varit problemfri, suget har inte helt försvunnit och vikten har inte normaliserats. Nu började en period av tvivel, på rehab sa de att jag skulle kunna äta av allt, och framför allt när jag rörde så mycket på mig så skulle jag äta ordentligt. Detta gjorde att jag tappade kontrollen och åt allt som jag tyckte var gott. Resultatet var väl upp 4 kg på 8 veckor... Efter den perioden började jag med LCHF igen, men så kom påsken och vi unnade oss godis på påskafton, men sen på måndagen var det sååååå segt och tråkigt att börja igen men jag gjorde det motvilligt. Började känna att jag inte kände mig helt pigg i kroppen och bestämde mig för att göra en kroppsanalys av en kvinna som jobbade inom alternativmedicin. Hon skrämde upp mig jättemycket. Hennes analyser visade att jag var kraftigt försurad i kroppen, mina organ fungerade inte som de skulle, jag hade mycket fett i omsättning i kroppen osv osv. Rekommendationen var att äta bra kolhyrdater (ekologiska), ej socker, mjöl, mejeri, ej rött eller vitt kött, i pricip skulle jag äta kyckling, fisk och grönsaker samt kokosolja. Det var inte vad jag orkade ta till mig då och inte nu heller. Så jag ballade ur igen, semestern har jag ätit precis det jag velat men när man tillslut ser kort på sig själv och försöker få på sig kläder igen som man kunde ha i våras och inser att det är inte samma person längre, då blir man sååååå låg. Jag startade om igen med strikt LCHF för två veckor sen, men jag märker inga andra fördelar än att magen blir bättre. Problemet är att jag inte tror längre. Jag tror inte att det fungerar för mig, jag tror inte att jag överhuvudtaget kan gå ner i vikt längre. Om nån bara kunde lova mig att mina ansträngningar ger resultat då skulle jag orka. Jag ser inte LCHF som en diet utan som en livsstil, men när jag varken minskar i vikt eller känner av de fördelar som man kan få av att äta såhär så är det svårt att orka stå ut. Jag äter oftast äggfrukostar, och har nyss börjat med MBC ibland, det funkar, är tråkigt men funkar och är ganska gott. Äter bara rotfrukter till fest, inte massa bakverk, efterrätter osv. Det enda som jag frossar på är nötter och då är det tyvärr jordnötter. Det är min stora last helt klart. Under förra veckan, då jag var strikt, så blev det MBC till frukost vid 06, sen en rejäl lunch vid 12, men trots att jag hade middagen klar och förberedd när jag skulle åka hem på eftermiddagen, så var jag tvungen att äta nötter. Det är precis som att jag inte vill tillåta mig själv att lyckas heller. Snälla hjälp mig! Jag vill ju inget hellre än att lyckas och jag tror på allt som LCHF står för men fungerar det på mig?