Gå till innehåll

Bondmoran

Medlem
  • Innehållsantal

    9
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

10 Neutral

Om Bondmoran

  • Rank
    Nyanländ
  1. Du har helt rätt; jag kommer kanske gå upp något enstaka kilo, tror mitt BMI - om man nu ska räkna på det - ligger en aning lågt, men jag är tämligen övertygad om att människan som fällde kommentaren inte syftade på det.
  2. Precis, det sitter i skallen... Jag ska också bestämma mig för att det är helt ok att uppfattas som lite besvärlig, om det nu skulle inträffa Fredag kommer gå åt skogen, det är redan klart: Det blir mjukt tunnbröd, mandelpotatis och öl ihop med surströmmingen. Säkert efterrätt också... Hästen väntar på lördagen
  3. Men det är just precis det där jag menar! Att i speciella situationer, som den du beskriver, sticka ut så mycket... Det blir också väldigt tråkig matupplevelse. Jag ÄLSKAR ju mat Är man förberedd, kan man ju ta med sig ett och annat för att spetsa till det lite, men det är man ju inte alltid. Dessutom är det här lite av ett nytt tänk för mig, även om jag hållit mig mer eller mindre till LCHF över ett par års tid. Jag identifierar mig till viss del fortfarande med en som äter allt - vilket är så fint och flexibelt, eller hur?
  4. Tack, jag tror också det ordnar sig, särskilt med alla fina tips!! Sri Lanka blir inga problem. Erfarenheten talar. Massor av variation. Du kan äta i princip hur, var, när och vad som helst Tänk Thailand
  5. Nej, jag har inte jobbiga människor omkring mig, men ogillar att sticka ut på ett sånt sätt att det blir obekvämt eller ansträngande för någon annan, t.ex. val av maträtt eller annat. Någon bakar en kaka och bjuder och jag tackar nej. Känns knepigt. Hade jag varit diabetiker hade det känts mer legitimt. Sen är det också så, att jag tror på det här sättet att äta, för jag märker att jag mår bra, men jag kan inte alla fakta kring det och det är som bekant ett massivt mångårigt motstånd i frågan. En vän sa att hon kunde tänka sig att testa LCHF, men skulle vilja skära ner på fettet och äta me
  6. LCHF är fortfarande en kontroversiell livsstil. Hur rättfärdigar man sitt val av kost inför släkt, vänner och arbetskamrater? Inte för att någon annan har, eller bör ha, så mycket att säga om det, men det påverkar mig att jag tackar nej. Det känns ofint att bara ta kött och sallad och avstå bukfyllnaden - potatis, ris och andra billiga tillbehör. Visst, jag kan hävda att jag blir dålig, vilket jag mer eller mindre blir, men det är ändå svårt att få legitimitet, tycker jag. Särskilt som jag inte är så storväxt. Jag kan känna mig svår, som inte "bara äter allt som ställs fram". Hemma väljer man
  7. Tack, tack för snabba svar och alla tips! Hemma äter jag tre mål om dagen, men det blir kanske till att äta oftare med mellanmål om måltiderna inte blir tillräckligt feta. Jag mår verkligen inte bra av att vara hungrig. Magen äter på mig. Var just på en Thailandsresa och det hela s*t sig, kan man säga. Det där med att välja restaurang är något lättare när man inte reser tillsammans med andra, men inte lika trevligt
  8. Bondmoran

    LCHF på resa?

    Jag planerar en resa i England framöver och funderar på hur lätt det blir att hålla sig till LCHF. Det blir INTE egenlagad mat på nåt litet vandrarhem, det är helt säkert. Går det att lösa, eller måste man kompromissa? Jag avskyr att behöva göra det. Vem har erfarenhet? Är utlandsresor i allmänhet inget problem ur den synvinkeln? Jag tänker inte på själva flygresan, utan hela perioden jag faktiskt tillbringar långt från min egen spis. Tips och trix, någon?
×
×
  • Skapa nytt...