Dazzle

Medlem
  • Innehållsantal

    14
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

18 Bra

Om Dazzle

  • Rank

Profile Information

  • Gender
    Male
  1. Ja, crosstrainern är bra för det, men varje steg gör ont i hälen pga hälkudden. Har köpt nya skor idag och hoppas på det... @MariaF Jag ska läsa på om MAF. Tack för länken. Ja cykel fungerar faktiskt väldigt bra eftersom jag inte behöver stå upp. Ska börja med tabletterna på måndag så kanske tisdag/onsdag är läge för att planera lite cykling. Ja "pappan" är kollad, lite iaf... Vi krävde det härom året å sa att det var diskriminering mot honom att han inte skulle få utredas bara för att jag vägde för mycket å då backade de lite. De har kollat lite näringsvärden m.m. på mig men sen bytte vi som sagt till privat läkare å han har gett oss så mycket mer än de någonsin gällande information, undersökningar, tips m.m. å hans hårda ståndpunkt är att vi bör göra allt vi kan så jag blir biologiskt gravid på väg mot rätten till ivf medan landstinget som sagt inte har påtalat något problem (typ som en gigantisk äggblåsa som hindrar ägglossningen... hade ju varit grymt bra att få veta att man har tidigare...) @Zepp haha... ja så är det nog... fast då kan man ju ta det senare... När jag var 25 sa en 19-åring till mig att hon inte kunde tänka sig att bli "så gammal utan att få barn..." Då ville jag inte ens ha barn... trodde jag... tänkte jag bara kunde ta hand om andras barn - det finns ju så många... men nu längtar jag efter ett barn som inte bara bor hos oss tillfälligt utan är vårt på heltid, för alltid (iaf typ första 19 åren...). Hmm, test, är det inte det som läkaren ska göra? Jag ska begära ut de blodtester som gjordes. De kollade ju något men jag fick inte veta vad eller varför, eller så förklarade de inte så att jag förstod. Nej, som jag tror jag nämnde ovan närmar vi oss gränsen vid 40 där vi inte längre får ivf från landstinget men det finns ju privata för det oxå om vi inte hinner - samtidigt som varje månad minskar chansen... man känner sig lite blåst som tragglade med kondom i onödan... ;). "menmen" som man säger idag... två dagar kvar till jag får börja med tabletterna iaf (de behövde beställas). Jag hoppas det ska ge något...
  2. @MariaF Jag har alltid vägt väldigt mycket men gick upp mycket i takt med att jag inte blev gravid. Så jag har vägt mindre än jag gör nu - då när vi började försöka. Jag var trött på jobbet, tog tjänstledigt 70% ett år och tänkte plugga å bli gravid å inte behöva gå tillbaka till jobbet (många stressituationer alltså) vilket resulterade i att jag satt och kollade på tv å åt chips å bakelser hela dagarna typ i ett år... sen fortsatte det lite så när jag fick gå tillbaka på mer procent på jobbet till det läget att jag istället jobbade 100% och pluggade 100% och åt mängder med chips och godis... men... det har gått i perioder. Tre dåliga månader, och två bra... typ så... men nu är det många bra månader detta år... Så jag vet vad jag måste göra, och vet i vilket läge jag är... men som förra året när jag åt JÄTTEFEL i 7 veckor och gick upp 16kg! Det har tagit mig till nu att gå ner dem... Ska lägga till mer rörelse men jag har inflammation i hälsenan och trampat sönder hälkuddarna så det gör ont att gå men ska försöka köpa nya gympaskor idag som avlastar lite. Tack för dina råd. PS. Gick upp av periodisk fasta första gången. Andra gången körde jag fler dagar och då gick jag ner, men inte mer än jag gör om jag ökar på fettet. Bäst går jag ner med extra mycket fett, och inga nötter.
  3. @Zepp Jag vet att du var sarkastisk men personligen tycker jag (då jag arbetar med unga 16-22) att det inte är en ålder att bli gravid i och att jag hellre har väntat på den rätte än att sitta med tre barn med olika män som svar på hur det ser ut i min vänskapskrets. Jag möter alldeles för många unga som mår dåligt av att vara bortvalda av ena föräldern och kanske helt utan kontakt. Men åter till ämnet... Ja vi tittar mycket på kostdoktorns filmer, men de behöver kanske en uppfräschning i minnet. Vad gäller stress så är det inget som går att göra åt, vi har försökt i sju år och får ingen hjälp av vården eftersom jag väger för mycket. Snarare sa landstinget "att du blev gravid nu vore det värsta som kunde hända" strax efter att de sagt "oj, är du så gammal måste vi sätta igång direkt" så det tog stopp. Vi går privat nu istället och får ett bättre bemötande och mer nyanserade råd för vägen framåt. Så stress kan absolut vara faktorn, men det är inte som att vi kom på helt plötsligt att vi ville bli gravida. Jag tror personligen inte att en viktnedgång löser det utan jag tror att vi är för psykologiskt och fysiskt stressade för att reda ut detta själva så då är hjälp vår enda chans - men det får vi ju som sagt inte förrän jag gått ner 25 till för att nå gränsen för ivf. Jag har inte gjort några undersökningar kring pcos eller endo men är redo att testa vad läkaren i princip än önskar. Jag förstår inte hur man ska märka skillnad på de gastriska smärtor och problem som sägs uppkomma initialt med metformin och de symptom på laktatacidos som man genast skulle söka hjälp för om man fick samma gastriska smärtor och problem...
  4. @Zepp Tack för inspel. Ja jag tror att vår läkare är påläst och vet vad han gör men man blir ändå rädd... Dessutom när jag försökte beställa mitt recept på apoteket hävdade farmaceuten att läkarna (i allmänhet) inte vet vad de gör utan bara skriver ut första läkemedel de hittar så att hon minsann vet vilka som är bättre. @MariaF Jag har läst och lyssnat en del på henne. Jag har inte tid att mixtra mer med maten just nu då vi bara har 20 månader kvar med med möjlighet till ivf inom landstinget. Jag äter som jag skrev väldigt strikt men har nog 40 kg kvar, 25 till vi får hjälp med ivf om det fortfarande behövs. @iAnna Nej det har jag inte testat. Kände inte till det. Är superrädd för att få diabetes (sprutfobiker) och brukar undvika allt med ordet på för att inte tänka på det eller oroa mig för det.
  5. Vår specialistläkare vill att jag, fastän jag äter LCHF, ska börja med metformin för att hämma insulinutsöndringen och skynda på viktnedgången och därmed öka möjligheterna för att bli gravid. Jag blir rädd om det kan sänka mitt blodsocker för mycket? Jag äter redan väldigt strikt LCHF utan socker och sötning men upplever inte som många säger att "kilona bara rinner av" (och ja, jag har koll på LCHF då jag ätit så till och från sen 2005). Sen 2014 har jag gått ner 40kg men det måste kunna gå fortare tänker jag den tiden jag är på banan... Då går kilona väldigt segt. Jag läste att man kunde ha svårare att sänka sin insulinutsöndring om man har t.ex. pcos eller endometrios. Stämmer det? Jag är inte utredd för det men det skulle kunna vara en möjlighet eftersom jag inte tycker att jag hamnar i ketos. Mest är jag rädd att det ska vara farligt med metforminet när jag inte har högt blodsocker. Det vet jag att jag inte har eftersom jag kollar det var fjärde vecka. Tankar, erfarenheter, kunskaper?
  6. Jag förstår att man inte bör tänka kortsiktigt och det gör jag inte (inte bara). Jag har varit övertygad LCHF:are i sju år och försökt hålla mig strikt för viktnedgången men med ett sockerberoende är det inte så enkelt att alltid styra till det smartaste valet. Jag vill äta så här hela livet, inte för att just hålla vikten utan för att jag anser det rätt och riktigt, och har nog läst det mesta om det. Jag har gått ner 35 kg sen förra hösten men måste ner lika mycket till - till september - för att få en chans på IVF. Ingen kan då säga att jag ska ta det långsiktigt. Denna vecka har jag helt avstannat och funderar på att sluta träna istället fastän jag äntligen tycker att det är kul.
  7. Svårt att både rubriksätta och trådplacera detta inlägg då det handlar både om viktnedgång och om träning och kost. Jag är enligt urinstickorna i Ketos sedan fem veckor men upplever inte att kilona "rinner av mig" som alla säger om detta lycksaliga stadium. Jag noterar oxå att även måltidsersättningssystem genererar ketos och undrar hur jag ska försäkra mig om att jag är i rätt typ av ketos. Enligt något blogginlägg jag läste av MJ som skrivit boken Fettfrälst: http://martinajohansson.se/akta-vs-skapad-ketos-skillnaden-daremellan/ Finns det då tre typer av ketos? Eller hamnar alla som äter/tar upp för lite i ketos? hur vet jag om jag är i rätt ketos? Är de olika bra för viktminskningen? Jag har dessutom börjat träna och är rädd att jag nu äter för lite för jag äter nog mindre än jag gjorde innan eftersom jag ofta tränar på raster, morgon och kvällar vilket dels minskar min aptit men även tar tid från stillasittande och ätning. Jag försöker just nu komma upp i fyra pulshöjande stunder per dag, helst totalt 2 h rörelse och försöker landa på -1,5 i veckan vilket har funkat två veckor men inte tredje (jag har gått ner och stått still innan så det är inte att jag är i början av viktnedgången å hoppar igång.) Jag tycker det borde vara möjligt att gå ner 1,5 kg per vecka om man verkligen satsar. Jag tänker att de på Biggest loser lägger minst 8 h per dag, om jag kan lägga 2 h per dag och sedan äta denna fantastiska kost, borde jag kunna hamna på det, eller ännu hellre 1,8. Jag har dragit ner på mjölkprodukter, grönsaker, (men äter båda fortfarande men mindre) nötter, och ingen lightläsk längre. Det borde ge mer. Tankar? Tacksam för hjälp!
  8. Såg Sockerfilmen på SVT play igår. Mycket bra och tänkvärd. Särskilt bra att se för dem som ännu inte har funnit ut sockrets och rådande kostråds påverkan på samhället. Där fick jag dock en annan syn på Agavesirap som jag använder i ganska små doser ibland. Jag sökte på nätet och hittade Kostdoktorns inlägg om det som ett mycket dåligt socker. Jag har verkligen lurats av att det har lågt GI och 90% är fruktos. Å andra sidan äter man ju så lite??? Mitt mål är att komma in i ketos för jag behöver få igång förbränningen ganska snabbt så då antar jag att det går helbort. Mitt större dilemma och "livslögn" är att man kan äta fritt av torkade aprikoser för det höjer inte blodsockret. Sant eller falskt? Jag har fått för mig att jag läst det någonstans men hittar nu inget belägg för att det är så. Är dessa kanske bovarna i mitt liv ihop med mjölk som ger mersug (så sant när man tänker på vad han sa i filmen...). tacksam för info, särskilt om aprikoserna. D
  9. Hur går det för dig DaniM? Du borde vara igång nu? Jag kom igång jättefint och mår jättebra efter äggfasta. Jag har oxå mycket att gå ner (136/176, det är knappt man fattar att det första är vikten...). Jag fokuserar dessutom nu på bara fem kilo i taget. Fokuserar på att det är den summan jag vill se på vågen och sen när jag når dit sträcker jag på mig och tänker fem kilo till och fokuserar på den summan! Det hjälper mig att inte se hela. Jag har tänkt att köra en omgång äggfasta varje månad länge jag orkar. Det var en bra artikel i allt om lchf augusti om det, och finns en bra grupp på fb med info och pepp. Håller tummarna för dig!
  10. Jag tror att ett problem för lchf är det höga antal (av vad jag uppfattar i olika forum ovh fbgrupper) personer som säger att de äter lchf (och inte berättar att de varit av och på en längre tid, eller avvikit ett tag från kosten). Jag hade högt kolesterol förr, nu har jag bra (ska kolla vilket värde sköterskan sa så sent som på tester i fredags). Berättade du för din läkare när hon blev besviken exakt hur länge du ätit kosten utan avbrott? Jag tycker hon lät hur bra som helst. Hon rekommenderade ju dig att äta lchf tills nästa gång ni tar prover, så jag undrar nu om du är igång med detta? Kanske skriver du det mot slutet av tråden så jag kanske får svar på det strax, blev bara så berörd av din fråga om man skulle lyssna på läkaren och vill skicka med följande: Jag tycker man ska lyssna på rätt läkare!
  11. Margareta och Ti Ti, jo och delvis därför jag är så upprörd. Jag vill göra allt! Kämpar mot vikt och klockan. Och försöker köra strikt nu. Paleo72, ja man får fasta extra. Nu frågade jag om varje grej och mår betydligt bättre i kroppen. Tack ni...
  12. Ojdå, tack för T9 rättningen... Ska stå barnlöshet.
  13. Det är svårt att inte va offer när man känner sig missförstådd... Precis intagit konferenslunch på UKK (Uppsala Kongress och Konferens) och de hade lovat ordna lchf för mig och flera andra. Jag har i 6 veckor avhållit mig allt socker och ätit superstrikt! För er som är nya här gör jag det för att vården kräver att jag tappar 70kg innan jag och min man får hjälp mot ofrivillig barnlöshet. På sex veckor har jag för första gången Inte ens ätit en nöt eller bit mörk chokladbit. Efter diverse problem fick jag till slut biffar, pizzasallad med morötter i (de hade egentligen en morotssallad till lchf), och oljedressing. Snabbt börjar hela huvudet att snurra å kroppen sticker och på frågan till den helt ovetande personalen som uppvisar förvånade uttryck på varenda lapp från oss i specialkostkön så givetvis var det socker i pizzasalladens dressing! Vågade inte ens fråga om det oxå var ströbröd i biffarna! Så ledsen och besviken efter så många dagars kamp för att nå vårdens hårda krav. Så dåligt. Å så ledsen. För vem som helst som har ett normalt förhållande till socker och till mat måste detta te sig helt galet å "det är väl bara att börja om och äta rätt i nästa mål?" Nej! Det är inte bara att börja om. För en person som är beroende av socker, som hellre äter kakor och tårta i smyg hemma än att ta en fika med vännerna, för en som smygköper och gömmer extra mat, godis, bullar, tårta, och varje gång på fiket spyr ut förklarande lögner som "jag vill ha en sådan och så tar vi tre såna till mannen och barnen", en som hittar på lögner för att behöva åka till mataffären och få köpa något innan man lägger sig på golvet och skriker av längtan... För mig är det inte bara att äta rätt igen. Det är 6 nya veckor av nervösa trevanden för att nå hit igen. Det är igen dagar av fasta för att få kroppen i den form den är i idag. Och allt för att någon annan inte bryr sig nog för att göra ett tillräckligt bra jobb (en bekant köper alltid egen mat när vi är på UKK eftersom han om och om igen får allergiska chocker på konferens här). Sedan har vi underbara Olof Röhlander som säger blicka framåt! Blicka framåt! Så låt mig nu glömma det som varit och låt mig gå framåt, lära mig och vid nästa måltid ställa tio jobbiga frågor istället innan jag äter, och tvinga personalen ringa köket innan jag får svettningar och stickningar i kroppen... Å sitter och tittar som en hundvalp på alla som tuggar godis på mötet nu. Framåt!