joakims

Medlem
  • Innehållsantal

    6
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

8 Neutral

Om joakims

  • Rank
    Nyanländ
  1. Japp, jag ser det lite som ett experiment. Jag fixade 30 km i höstas på nästan ingenting, men något måste jag väl stoppa i mig på 5 timmar antar jag...återkommer med resultat!
  2. Om jag bara får bukt med konsekvenserna av allt björkpollen så tänkte jag försöka springa runt 5 mil på Lidingö på lördag. Nyss publicerade de vad vi har att vänta oss i mat- och drycksväg i kontrollerna. Utöver bröd med mjukost och bananer utlovas... Pepsi Ris- och mannagrynsgröt från AXA Sylt från ICA Enervit energidryck http://www.lidingoloppet.se/sv/Lidingo-Ultra-50K/Nyheter/langs-banan-far-ni/ En sockerbuffe utan dess like! :-) Antar att jag får ha fickorna fulla med annat...
  3. Jag är en glad amatörlöpare sedan några år tillbaka. Har sprungit några halvmaror på 1.50 och sprang Lidingöloppet på 2.50 i höstas, vilket var mitt första lopp på LCHF. Nu har jag fått för mig att testa Lidingös Ultramarathon på 50 km, så det blir just nu minst ett längre pass i veckan (18-22 km) utöver några kortare på 5-7 km. Jag bara kör på. Springer jag förmiddag så blir det efter en vanlig frukost på två-äggs-omelett med créme fraiche och sallad, kaffe. Springer jag innan frukost funkar det ungefär lika bra. Jag känner inte efter så mycket, utan njuter mest av uthålligheten som kommit med kosten. Det går lika fort som innan jag skippade kolhydraterna, men jag upplever att jag helt slipper tänka på uppladdning och föda i samband med träningen, vilket är otroligt skönt. Har inte bestämt riktigt hur jag ska göra inför 50 km, men jag tror mest jag kommer vara extra noggrann med att äta fet mat innan, fylla på med vatten, och dricka vatten under loppet. Finns det saltgurkor under loppet så stoppar jag kanske i mig lite sådant, men annars tänkte jag se det som ett test på hur länge mina depåer räcker. (Skrev några rader om Lidingöloppet i höstas också: http://forum.kostdoktorn.se/topic/3291-liding%C3%B6loppet-p%C3%A5-en-%C3%A4ppelklyfta/)
  4. Jag kör själv LCHF i normal-liberal stil, medan resten av familjen inte gått över till fettdrift. Det är dock oundvikligen så att kolhydrat-intaget för alla här hemma har minskat, medan fettintaget ökat. Vad händer när man fortfarande är i kolhydrat-drift och äter mer fett? Kommer insulinet se till att det ökade intaget av fett i en högre grad stannar kvar i kroppen?
  5. Har inte någon detaljerad kontroll över vad jag får i mig, men jag brukar inleda med en omelett på 2 ägg, fylld med broccoli eller blomkål, skinka och en hel del ost. En bra sallad till och en klick creme fraîche ackompanjerar på tallriken. Ibland tar jag en yoghurt (10%) med bär eller hemgjord crunch. Ett annat alternativ till omeletten är kokosgröt. Lunch blir oftast ute-lunch, men utan ris/pasta/potatis/bröd. Äter man ute så blir oftast inte ersättningen något fetare, men det brukar inte spela någon roll. Middag är nuförtiden oftast något ur "LCHF för familjen", men samma sak där - oftast är det bara helt vanlig mat men utan stärkelsen. Stekt vitkål eller blomkålsris eller blomkålsmos är de oftast förekommande alternativen. Vissa dagar blir det en frukt, andra inte. En sak som gjorde att jag överhuvudtaget valde att lägga om kosten var att det var så pass enkelt att få det att fungera (inget att väga eller räkna), så när man väl är igenom omställningen så är det ju svårt att sluta...
  6. Jag har skurit ner på kolhydraterna rejält sedan mitten av maj 2013 eftersom jag tröttnade på att ofta bli sömnig efter lunch, samt leta i skåpen efter sötsaker efter middag på kvällen. Jag har sedan de första veckornas omställning insett att jag nu inte längre är beroende av mat, så till vida att jag t ex inte vaknar hungrig, eller behöver gå och fylla på med knäckebröd en timme innan lunchtid. Jag har aldrig haft några problem med vikten utan gjorde det här som ett experiment kring vad kost kan åstadkomma. För egen del har förändringen varit dramatisk, och bortsett från de 7 kilo jag tappade så är känslan av att kunna köra på utan ständiga depå-stopp fantastisk! För mig som aldrig brytt mig speciellt mycket om vad jag stoppat i mig så var det en uppenbarelse vilken outnyttjad kraft jag gick omkring med. Sommaren 2010 började jag med löpning. Jag har alltid tränat 1-2 gånger per vecka, men utan något egentligt fokus eller driv. Bara hålla igång lite för att kompensera stillasittande jobb. Löpningen hade tidigare somrar varit något som efter 3-4 rundor slutade med knä-ont eller någon annan skavank, så när jag köpte ett par nya skor så var det i tron att det var det sista försöket. Om det var skorna eller något annat låter jag vara osagt, men den sommaren kunde jag fortsätta springa efter de första veckornas löpturer. Det blev lite längre för varje vecka, och även om jag gjorde vinteruppehåll så kom jag tillbaka på vårkanten igen. Hösten 2011 var det dags för mitt första lopp vilket blev halva Lidingöloppet, och sedan dess har det blivit ytterligare ett 15 km på Lidingö samt ett par halv-maror. Jag har inte någon speciellt upplägg, utan kör 6-12 km långa rundor. Under sommarmånaderna har det blivit 2 ibland 3 gånger i veckan. Inte speciellt väl genomtänkt, men i bland har det blivit intervaller och andra gånger backträning. I höst var det dags för mitt första längre lopp på lågkolhydrat-kost: Lidingöloppets 30 km. Jag trivs fint ute i skogarna på Lidingö, så jag var mer förväntansfull än nervös vid start. Jag hade inte räknat med att det var så pass många fler löpare på 30 km jämfört med 15 km, så den största skillnaden var inte bara köandet i början av loppet, utan att man mer eller mindre hela vägen fick vara betydligt mycket mer uppmärksam eftersom det var svårt att se långt i förväg hur stigen såg ut på grund av alla löpare. Men härligt var det! Jag tog en mugg vatten vid varje tillfälle som bjöds, och efter Grönstabacken (vid 2 mil) fiskade jag upp en äppelklyfta från fickan, mer för att ha något att göra än känsla av att jag behövde det. Kände inte av trötthet men kunde givetvis känna hur benen blev allt mer stumma. Känslan av att klippa både Abborrbacken och Karins backe var fantastiskt, även om farten där inte var speciellt mycket högre än de som gick. Jag tog mig i mål på 2,51 vilket var ungefär vad jag hoppats på. Vad som var än viktigare var att jag inte gick i mål på knäna och med ögonen i kors. Jag vill inte ligga på ett tempo där jag kommer i mål halvt medvetslös. Det är betydligt viktigare att ha en positiv känsla av loppet än att slå någon speciell tid. Det var befriande att slippa tänka på energi-gels, sportdryck, bananer och kanelgifflar och allt annat som man kan behöva stoppa i sig när kolhydraterna tryter. Jag upplever det som en stor fördel att mer eller mindre bara kunna ge mig ut, utan att behöva förbereda matintag dagar i förväg och sedan dessutom ha koll på det under själva loppet. Jag ser redan fram emot att springa nästa år, men de senaste dagarna har jag börjat fundera på om det inte vore kul att se om jag kunde klara Lidingös Ultra-marathon…50 kilometer på en äppelklyfta? Det känns möjligt!