Beatrist

Medlem
  • Innehållsantal

    4
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

3 Neutral

Om Beatrist

  • Rank
    Nyanländ
  1. Tack för alla svar alla. Läst allt nu precis på kvällen, och måste tyvärr lägga mig så jag hinner inte svara på allt nu, men jag vill ändå tacka er för mkt kloka tips och tankar! Tyvärr är jag en sån där som tycker det är viktigare att jag är smal och snygg än vara normalviktig och ha en bra hälsa. Har alltid haft ett svart-och-vitt-tänkande som många nämner här och det är mkt svårt att bryta ett sånt tankemönster. Började inte med LCHF idag heller, åt en kebabrulle med pommes till lunch och smörgåstårta till middag - MEN - jag har inte köpt nån choklad eller godis idag i alla fall. tänker att jag ska försöka förbereda mig mentalt och börja på måndag istället. Vilken klyscha, men jag måste samla på mig mer tips och grejer innan och jag känner mig så väl. Nej, jag borde inte skjuta upp starten av min nya livsstil, finns egentligen inget att vänta på, men jag har bestämt att så får det bli. På måndag kör jag igång på riktigt och jag ska försöka att inte "passa på" att äta en massa socker i helgen bara för att.
  2. Tack för alla svar ni förstående, kloka och härliga människor! Orkar inte svara på en och en om ni förstår, men jag har verkligen tagit till mig det ni har skrivit. Hittade Mys blogg för några veckor sen och hon är en riktig härlig, inspirerande, stark och klok tjej! Tack för tipset, ska kolla in den föreläsningen!
  3. Har läst mycket av hennes blogg och hon är en riktigt inspirerande, stark och rolig tjej! Läste många inlägg för ett par veckor sen och jag blev jättepeppad, men så gick det åt helvete ändå.
  4. Hej alla! Är egentligen inte en nybörjare, men skriver i denna kategori ändå. Jag har allvarliga problem just nu, eller har haft länge. Förra sommaren började jag med LCHF, gick ner ca 14 kg på tre månader kanske. Tror startvikten låg på runt 88 och kom ner till 74 som minst då jag körde fakir en vecka innan jag gav upp allt. Det gick hur bra som helst dessa månader, men fram till slutet började jag fuska mer och mer, jag gick såklart upp lite och till slut gav jag upp allt och gick tillbaka till vanlig kolhydratkost, men körde ändå på med riktigt och bra fett etc. Har gått upp allt nu, om inte mer. Är kvinna, 25, 1,66 cm lång och vägde igår morse 93,3 kg... Har alltid pendlat i vikt och har problem med socker, kan vräka i mig allt. Ätit gott hela helgen, festade med en massa öl i lördags, bakispizza i söndags mm. Igår åt mat på Subway, sen åt jag tre munkar, chokladboll, Werthers och ostbågar på det. Idag har jag ätit två chokladbollar (delicato), en dumle-kaka, en sport-kaka och chips på det + makaroner och köttbullar (dock egengjorda och på närproducerat kött). Fattar inte hur i helvete jag får i mig allt detta. Ätstörningar har jag haft, har haft anorexi som sen mynnade ut i ett bulimiskt beteende (utan kräkningar). Har fortfarande uppenbarligen en ätstörning då jag vräker i mig mängder och gömmer mkt för min kille. Skäms som fan, sitter här nu med en hård och uppsvullen mage. Lär väga 94-95 imorgon. Om några veckor kommer jag väga 100 kg om jag inte gör nåt åt det här eländet nu. Har försökt köra LCHF de senaste veckorna, klarade mig i 1 ½ halv vecka fram till i fredags. Hade "bara" gått ner ca 4 kg (men upp 0,5 kg en dag) och kände att inget händer så jag gav upp i fredags som sagt. Har inget tålamod, vilket jag stör mig på. Jag vet att jag inte kan gå ner 30 kg på en vecka. Tänkte att jag skulle börja om igår och idag, men så har det alltså inte blivit. Tänker nu att jag ska börja om imorgon. Tänker så här varje dag. Är mitt sockerberoende så starkt att jag inte klarar av det den här gången eller? Har alltid varit sockerdriven. Får konstigt nog inga speciella övergångsproblem när jag tar bort alla kolhydrater. Lite trött och småont i huvudet. Första veckan går ofta bra utan socker, men andra veckan är alltid jobbig. Helgerna är en utmaning, men även kvällarna då jag är så van vid att smälla i mig så mkt socker som det går. Har sagt i fyra år nu snart att jag ska vara smal till nyår och sommaren, lyckades nästan förra året, men åkte dit igen. Jag VET att LCHF är det bästa för mig, men jag har så himla svårt för att hitta den riktiga motivationen. Jag vill inte gå upp mer i vikt, jag vill inte få nya bristningar på magen (ser ut som jag fått fortsatta bristningar på de jag har på magen), men inte ens det får mig att rycka upp mig. Jag vill bara äta gott hela tiden. Gick ner 31 kg en gång tack vare att jag en dag upptäckte att jag hade fått lila sträck på magen... Jag känner mig så himla misslyckad, äcklig och ful! Jag skäms inför min kille. Vi gör aldrig nånting längre hellere, jag vill helst inte gå ut och festa för jag vill inte visa upp mig. sitter hellre hemma i lägenheten på helgerna och spela TV-spel och ser på film. Det är inte heller kul att köpa kläder, för jag kan aldrig ha det jag vill ha. Köpte i fredags en klänning på H&M i strl. 44. Är förvånad att jag ens kan ha den, Aja, skitsamma. Alla ni tjockisar och f.d tjockisar vet hur det är så jag behöver inte förklara hur det känns att vara ur form och helt motbjudande. Jag behöver era tips och råd, uppmuntringar, ja vad som helst. Jag måste göra nånting åt det här NU, men det känns så himla motigt... samtidigt som jag vet att det bara blir ännu jobbigare ju mer jag går upp.