Sandra

Medlem
  • Innehållsantal

    274
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    2

Allt postat av Sandra

  1. Jag har insett att jag har ett problem. Länge har jag förnekat det för mig själv, men inser att enda sättet att komma tillrätta med det är att erkänna problemet här, så att jag känner att jag måste ställas till svars för hur jag agerar framöver. Sedan sjukhusvistelsen har jag inte hållit mig till de kostriktlinjer jag satt upp för mig själv. Det har blivit färdiglagad frysmat med omega 6-fettdränkta potatiskroketter, snabbmat och socker. Värst av allt - jag har "unnat mig" chokladbollar. Och det går inte att äta bara en. Jag är inne på mitt tredje sexpack på sisådär en vecka. Dessutom har jag slutat ta D-vitamintabletterna. Ursäkterna har på något sätt automatiskt samlats på hög: jag behöver ju inte gå ner mer i vikt så det gör inget; jag är beordrad lugn och stillhet så jag kan inte laga mat; jag är inte beroende utan kan sluta när som helst. Men resultatet är att jag har halkat tillbaka mentalt. Igår avslutade jag min sträckgenomtittning av alla hittills 9 säsonger Grey's Anatomy vilken jag denna gång påbörjade för ungefär tre veckor sedan. Motivationen är nere på noll och jag har svårt att förmå mig själv att ta itu med saker och ting, men även svårt att förmå mig att bry mig om att det ligger till på det sättet. Ja, ni som har haft depression känner nog igen er. Innan LCHF hade jag inte ett sockerberoende, i alla fall inte i tillräcklig utsträckning för att över huvud taget märka av när jag tog bort kolhydraterna. Nu känner jag suget desto mer. Det började troligtvis med glukosdroppet, även om jag inte märkte av det för stunden. Idag då? Nu har jag ätit två fantastiskt goda LCHF-vänliga hamburgare och är mätt och belåten tre timmar senare. Utan påverkan från blodsockerförändringar kan jag lägga märke till hur apatisk jag har varit de senaste veckorna, vilket även torde ha märkts på bristen på inlägg här. Handlingsplanen är enkel: Strikta till det. Ta D-vitaminet. Köp inte mer skräp. Och slutligen: Kom ihåg den här lektionen.
  2. Jo, det händer att jag gör. Det går inte riktigt att kontrollera hur lockarna lägger sig när man ploppar, så det blir lite av en chansning. Jag brukar börja med att borsta håret med huvudet upp och ner medan håret fortfarande är blött. Sedan ned på en t-shirt och knyter den runt huvudet. Sen har jag t-shirten kvar medan jag tar mig till jobbet, det brukar vara c:a 40 minuter. Väl där tar jag av den och fluffar lite i håret i bakhuvudet, som annars tenderar att se jättekonstigt ut då ploppningen drar upp det håret väldigt högt. Sedan tar det ytterligare c:a två timmar för resten att torka. Under den tiden låter jag bli att röra vid håret, men när det är torrt så kramar jag igenom och fluffar till lite grann. För det mesta blir det bra resultat.
  3. Jag har fortsatt med balsammetoden, men använder balsamet rätt sällan. För det mesta räcker det med vatten för mig, balsam blir det när håret är svårt att reda ut. Största aha-upplevelsen var nog att man ska göra sista sköljningen med kallvatten. Det tycks göra hela skillnaden för mig, balsam eller inte balsam.
  4. Nej, jag var tydligen "mjuk och fin" i magen och inga problem med matsmältning. Så det tror jag inte det var. Smärtans center var framtill, typ vid urinblåsan, men när det var som värst utbrett så gjorde det ont vid tryck nästan var som helst på buken. Visst för att det gått över nu, men jag önskar ändå att jag visste vad det var! Då skulle jag, om det händer igen, kunna säga till läkaren att jag tror att det är x igen. Jag får helt enkelt trösta mig med att de gjorde en massa tester och ultraljudsundersökning utan att hitta nånting, så då är det en hel del sjukdomar som jag i alla fall inte har! -- Igår åt jag en kaka som en person hade bakat. Det skulle jag inte ha gjort. Vete = dåligt, är lärdomen.
  5. Fick brev idag från kvinnokliniken. De hittade inga bakterier (utom hudbakterier) i prover som togs, vilket jag tolkar som att det inte kan ha varit endometrit. Alltså har jag ingen aning om vad det var som hände! Men antibiotikakuren har i alla fall hjälpt. Idag är den fjärde dagen i rad helt utan symtom.
  6. Det fanns ett antal teorier. Den enligt läkarna mest troliga är endometrit/livmoderinflammation, men när det föreslogs var läkaren tveksam och det förslaget kom rätt tidigt i processen, alltså inte nån direkt slam dunk eftersom jag låg inne ytterligare ett dygn för att leta efter andra förklaringar. Slutligen sade de ungefär som så att det kanske var endometrit eftersom de övriga saker de letat efter visat sig inte stämma. Så jag vet inte. Det kanske står i min journal att jag har endometrit, och det som är nedskrivet är ju i och med nedskrivandet fakta, men intrycket jag fick var att de absolut inte var säkra på nånting utan tog det minst osannolika. Typ så.
  7. Alltså det här mentala spelar verkligen in! Jag klev upp i morse, fast beslutad om att ta mig in till jobbet. Jag har hittills inte känt av någon trötthet. Fantastiskt! Hade lite illamående dock. Det är tydligen en "vanlig" bieffekt av ena antibiotikan, och en "sällsynt" bieffekt av den andra. Så det är inget jag oroar mig för, mest bara irriterande. Det verkar som att det är de piller jag tar två stycken av, två gånger dagligen som jag mår illa av. Det kommer c:a 90 minuter efter jag tagit pillren, och håller i sig c:a två timmar. Till lunch idag åt jag äntligen min favoritlax igen. Så jag längtat! Dessutom blev jag mätt för första gången på över en vecka. Ja, jag har ju inte haft energi att laga mat, och de har inte så mycket LCHF-vänligt eller gott (varken eller, faktiskt - definitivt inte både och på en och samma gång) färdiglagat i närheten av där jag bor. Så det har blivit små portioner färdiglagat, då jag tappat aptiten, alternativt diverse kallskuret jox direkt ur kylen, typ en ostbit och lite broccoli.
  8. Här hittar du den forumavdelningen. Du verkar ha det svårt just nu, men jag tror att det kommer att bli bättre. Lycka till!
  9. Jag ska ringa imorgon och höra mig för. Idag har jag varit illamående stora delar av dagen men jag har haft mer energi i alla fall. Det är alltid något. Kroppstemperaturen har fortsatt att vara aningens förhöjd. Imorgon är tanken att jag ska åter till arbete. Jag ska försöka men med förbehåll för att jag kanske inte orkar hela dagen, och i varje fall inte full fart.
  10. Nja, det verkar som att de är rätt nöjda med att ha kommit fram till att jag blir bättre, att det inte är blindtarmen, och att antibiotikan funkar. Det lät som att det i stort sett är det bästa man kan hoppas på för diffus buksmärta. De gjorde i alla fall ultraljudsundersökning och tog en massa blodprover så de flesta allvarligare åkommorna borde vara uteslutna därmed. Som en not sade läkaren på kirurgavdelningen, där jag låg inne, att ultraljudet inte lyckats lokalisera blindtarmen. De hittade den inte! Det var därför jag fick ligga inne en andra natt. Sedan, vad jag förstod, visade min förbättring på att det med största sannolikhet inte var blindtarmen, och även om det var det, så skulle den inflammationen vara så lindrig att den ändå hade behandlats med samma antibiotika som jag nu tar, snarare än operation. Sedan väntar jag fortfarande på ett testresultat som tydligen skulle ta ett antal dagar, och därefter kan eventuellt antibiotikadosen justeras. Men det provet togs i måndags. Nu har ju hela arbetsveckan gått och halva antibiotikakuren också, för den delen. Så jag har ingen aning om hur mycket justering som kommer hinnas med. Men ja, det vore bra att få veta vad problemet är. Dock kan jag tänka mig att i och med att det är orsakat av en bakterieinfektion så lär man inte hitta så mycket mer, nu när majoriteten av bakterierna har dödats. Idag mår jag ungefär som igår. Det ömmar lite vid tryck på buken nu på kvällen. Benen hade lite svårt att bära mig när jag var och handlade idag med. Musklerna är inte riktigt som kokt spaghetti, men kanske spaghetti al dente. Jag hade en febertopp vid affären och fick sätta mig en stund. Det är alltså rätt tydligt att jag inte är frisk, men klart bättre än jag var i början av veckan. Svullnaden har också gått ned en del. Så här har måtten varit: söndag innan det hela började: Midja 75 cm, buk 86 cm söndag kväll innan jag åkte till akuten: midja 80 cm, buk 92 cm imorse: midja 76 cm, buk 90 cm Så tidigare var det hela buken, från revbenen och nedåt. Nu är svullnaden bara nedtill. Eventuell smärta och ömhet har också koncentrerat sig där, men som sagt, det är väldigt mild ömhet överlag numera. Oh, en parentes till. Innan jag bestämde mig för att åka in till akuten i söndags velade jag fram och tillbaka rätt mycket. Eftersom läkaren på primärvårdsjouren inte verkade särskilt oroad, och inte heller sköterskan på sjukvårdsrådgivningen, kändes det fånigt att störa de hårt arbetande personerna på akuten, trots att det för mig kändes som att nånting var allvarligt fel. Sen insåg jag hur väldigt mycket större min mage hade blivit över dagen, och kom dessutom på att jag faktiskt hade mätt mig den morgonen (det sker långt ifrån varje dag). När jag sedan såg hur stor skillnaden faktiskt var, i siffror, det var det som övertygade mig om att det var dags att åka in. Ytterligare en sak jag kan tacka LCHF för - innan koständringen förde jag absolut ingen dagbok på mina mått.
  11. Jag har inga direkta uppdateringar, men kan ju berätta hur det går för mig. Jag tar två sorters antibiotika eftersom de inte vet exakt vilken bakterietyp det gäller. En sort tar jag två tabletter, två gånger dagligen av. Den andra är en tablett, tre gånger dagligen. Totalt sju tabletter, det känns rätt mycket. Smärtan är för tillfället helt borta, jag har inte haft ont en endaste gång idag. Jag är fortfarande uppsvälld om än mindre än när det började. Kanske kan bero på antibiotikan dock? Jag märker att jag rapar så fort jag tagit den. Jag har mer ork än jag hade i förrgår när jag kom hem från sjukhuset, men fortfarande inte normal. Jag gick till affären idag. Det hade jag inte orkat igår. Nu orkade jag dit och handla och halvvägs hem innan det blev svårt att gå, kändes som att syret inte riktigt räckte till för musklerna. Trappan upp till lägenheten var särskilt jobbig och det svartnade till i kanten av synfältet innan jag hade fått undan matvarorna. Detta kan i och för sig också vara på grund av antibiotikan. Det har varit svårt att orka handla, som ni kan se, och svårt att orka laga mat. Idag är jag väldigt tacksam för att jag äter LCHF, så kroppen kan få energi även om jag inte får i mig tillräckligt med mat. Jag försöker fokusera på att äta sådant som innehåller mycket vitaminer och mineraler i första hand och litar på att om inte kcal räcker till, så kompenserar fettväven. I övrigt önskar jag bara att jag kunde få veta vad detta är och vad som orsakade det.
  12. Två nätter blev jag inlagd på kirurgavdelningen medan de utredde. De är fortfarande inte 100% säkra, men det verkar inte ha varit blindtarmen vilket var en oro hos läkaren, och jag har fått utskrivet antibiotika som har gett resultat på blodvärdena. Första dygnet fick jag inte äta nånting utan hade dropp. Jag märkte inte av några av de negativa effekter andra nämnt om att ha glukosdropp. Däremot när jag fick börja äta. Oj vad ont jag fick! Det gick ju inte att ta nånting som inte hade potatis, vete eller ris på minst hälften av tallriken. Nu ska jag ta det lugnt veckan ut. Jag tror faktiskt inte jag skulle kunna gå ut och röra på mig ens om jag försökte, jag är så slut i kroppen.
  13. Inte en bra dag idag. Började med kaffe med grädde i. Sen strax efter 11 på förmiddagen fick jag en intensiv smärta i buken, strax ovanför blygdbenet. Ringde sjukvårdsrådgivningen som rekommenderade mig att åka till akuten om det inte gett med sig inom en kvart. Det var kvar, men något bättre, efter den kvarten. Så istället åkte jag till primärvårdsjouren. Väl där hade den lokala intensiva smärtan ändrat karaktär till en ömmande smärta över en större del av buken. Läkaren hittade inte det han letade efter, och sade att jag kunde åka hem och att jag till veckan ska boka tid på hälsocentralen. Ömmandet i buken har därefter spritt sig så att nu är hela buken öm. Jag har haft feber en vända också. Ringde sjukvårdsrådgivningen igen men hon lät inte så oroad, sa att jag kan ju åka in om jag vill för säkerhets skull. Så jag har avvaktat lite mer. Kollade nu och mitt midjemått har ökat 5 cm, mitt bukmått 6 cm sedan i morse. Jag har ätit väldigt lite. Så nånting är snett. Nu åker jag in till akuten så de får kolla vad som är fel.
  14. I natt sov jag äntligen tillräckligt, från c:a 21 till 06:30. Jag hade en mycket trevlig dag på Umefolk med början på ett seminarium kl. 10.00. Därefter lunch med andra seminariedeltagare. Tyvärr fanns det inte så mycket att välja på i den asiatiska buffén då nästan allt var sötat, friterat eller med ris iblandat. Det blev stekta grönsaker med en vattnig "sås" (snarare buljong), bregott på det, friterad kyckling där jag pillrade bort frityren och slutligen sushi som också krävde lite pillergöra eftersom det bara fanns små bitar fisk mitt i en klump med ris. Mätt blev jag inte. Sedan tillbaka till festivalen och lyssnade på några artister, och därefter middag på en restaurang som hade tacobuffé. Jag tror att de hade blandat i nån form av stärkelse i köttfärsen för jag brukar få en slags stickande känsla i huden när jag ovetande äter kolhydrater. Konstigt nog händer det inte när jag är förberedd på detta. Jag är nog lite skum. Nu har jag ont i nyckelbenspartiet, men det är inte så konstigt efter nio timmar i för mig dålig ställning. Det får det vara värt.
  15. Jag hörde igår att det tar c:a två veckor för alla smaklökar att bytas ut. Vet inte hur sant det är men för egen del tog det ungefär tre veckor innan jag började tycka att fisk var såååå gott och paprika nästan för sött. Håll ut!
  16. Om man läser handlingen som finns länkad i blogginlägget ser man att motionären förespråkar lågkolhydratkost med hög energiprocent fett, och hänvisar till lagen som säger att sjukvård och råd ska vara i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, samt till socialstyrelsens beslut att lågkolhydratkost kan anses vara i enlighet med detta i alla fall vad gäller diabetesvård. Vidare berättar motionären att en statlig utredning fann att de officiella kostråden (massa bröd, "unna sig" bulle ibland, mycket frukt) för diabetiker inte är underbyggda av vetenskap. Jag ser inget i motionssvaret eller beslutet som visar på att landstingsfullmäktige i hemlighet håller med.
  17. Vet inte riktigt vilka du pratar om, kan det vara dessa fastän antalet är fel? Lista på 18 studier på viktnedgång med lågkolhydratkost
  18. Ja, lång var den definitivt! Fast jag åt då inget under tiden.
  19. De senaste dagarna har det varit lite si så där med såväl mat som sömn och stressnivåer. Det har varit mycket på jobbet som hängt i luften, fast från och med i morse ska den perioden vara över. Eftermiddagen var helt fantastisk. En bekant tittade förbi på jobbet vid lunchtid, och sedan satt vi och snackade om det ena med det andra till klockan åtta. Bland annat om depression, kost, vetenskap, utbildning och psykologi. Det var väldigt välgörande med det intellektuella utbytet, och jag kände mig i än högre grad som en riktig människa. I helgen blir det nog lite kultur, jag har pass till folkmusikfestivalen Umefolk.
  20. Haha! Just det där med att snegla på vad andra köper är en konstig ovana jag har, tycker jag, men kanske är det vanligare än jag trodde? Jag kan stå och vänta på min tur i kassan, kolla vad framförvarande person lägger upp på bandet, se att det är ägg och grädde och creme fraiche, få en impuls att ge den personen en bro fist medan jag utropar "LCHF 4 lyfe!1!"... tills jag ser hen lägga upp snabbmakaroner.
  21. Personligen tror jag att det kan vara svårt att få till kosten om man alltid äter medan man är i farten. Främst för att det är svårt att äta rätt mängd. Sedan har jag själv märkt att jag inte blir mätt på kall mat, utan går och småäter. Stress har också en negativ påverkan på vikten, och det låter som att du har ett stressigt liv. Men lite tips kan du få, i alla fall, men var medveten om att även om det är LCHF så är det inte alltid nyttiga fetter! Valnötter, mjukost på tub, enportionsförpackade ostar typ Den Skrattande Kon eller Babybel, grädde (i återförslutningsbar förpackning, blandas med fördel med bär om du har möjlighet), rökt fisk, makrill på burk.
  22. Det behöver man inte heller. Du märker ju att det går åt rätt håll. Grattis till framgången hittills!
  23. Jag har förstått det som att midjan för kvinnor är det smalaste stället, vilket för mig är ett par cm ovanför naveln. Sedan mage/buk vet jag inte vart man "ska" mäta men jag tar ett par cm under naveln där magen är mest utstående. Det innebär i och för sig att höftbenens topp kommer med också. För män brukar man bara tala om ett mått på mittsektionen, precis i navelhöjd.
  24. Snyggt skrivet! Du borde bli erbjuda dina tjänster som expertkommentator.
  25. Nej, bara när det görs en ny post.