Effie

Medlem
  • Innehållsantal

    1 867
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    88

Effie vann senast 14 Juli

Effie hade det mest gillade innehållet!

Anseende bland gemenskapen

7 144 Enastående

Om Effie

  • Rank
    Veteran
  • Födelsedag 1956-10-10

Profile Information

  • Gender
    Female
  • Location
    Göteborg
  • Interests
    Böcker, historia, resor, körsång, folkdans och squaredans, gå på opera och teater och bio, god mat, trevliga vänner, släktforskning, promenader...ja, hälsa i största allmänhet

Senaste besökare till profilen

2 430 profilvisningar
  1. Jag kommenterade detta i MariaFs tråd. Men det är nog bra att ha detta att tänka på, i mina egna samlade erfarenheter också. Sommaren är besvärlig. Det finns mycket goda frukter och bär. Är man ledig har man en massa tid att hitta på dumheter. Jag får lätt situationssug - dvs jag vill ha glass på stan, jag vill kunna fika på semester... dumma idéer, för jag tycker ju oftast inte att det är särskilt gott ändå. Men gör jag det, så är det bara att acceptera, och gå tillbaka till rätt kost igen Att mota det suget (situationssuget alltså) med mat är inget som funkar; det finns ingen koppling där. Det är distraktion som gäller. Eller skjuta på det: jag tar en glass sedan. Sedan. Sedan. I morgon gratis öl (det där sista var en skylt jag såg på en servering en gång, och jag behöll uttrycket att användas om sånt som aldrig kommer att inträffa, fast man säger man ska göra det. Sedan).
  2. Sommaren är besvärlig. Det finns mycket goda frukter och bär. Är man ledig har man en massa tid att hitta på dumheter. Jag får lätt situationssug - dvs jag vill ha glass på stan, jag vill kunna fika på semester... dumma idéer, för jag tycker ju oftast inte att det är särskilt gott ändå. Men gör jag det, så är det bara att acceptera, och gå tillbaka till rätt kost igen Att mota det suget (situationssuget alltså) med mat är inget som funkar; det finns ingen koppling där. Det är distraktion som gäller. Eller skjuta på det: jag tar en glass sedan. Sedan. Sedan. I morgon gratis öl (det där sista var en skylt jag såg på en servering en gång, och jag behöll uttrycket att användas om sånt som aldrig kommer att inträffa, fast man säger man ska göra det. Sedan).
  3. I Säffle lyssnade jag till paret Hexeberg, som berättade om hur kosten kunde bidra till autoimmuna sjukdomar. Där undrar man ju också över: varför angriper kroppen sig själv? Men så som de förklarade det lät det väldigt logiskt. 1) kost som kroppen inte riktigt tål (ofta gluten och mejerier). 2) de proteinerna delas upp, men redan innan de hunnit bli aminosyror, utan bara peptider (som om jag förstått det hela rätt är proteiner för korta att kallas proteiner) så släpps de igenom i tarmen, vilket de inte borde. 3) de lyckas även ta sig in i cellerna. Om nu detta beror på att det som tagit sig igenom tarmslemhinnan ska vara sånt som är färdigt att tas upp...det förstod jag nog inte riktigt. 4) I cellen inses att det här inte var rätt. 5) Immunförsvaret angriper celler som invaderats. Om det är virus eller peptider, spelar ingen roll. Är det en virusinfektion, så fixar immunförsvaret det och så är det över. Är det mat vi äter dagligen, så pågår det här konstant... Och det här, som känns helt fel, är ju ändå logiskt utifrån det vi åt för länge länge sedan och är anpassade till. Vad vår moderna värld och vår moderna kost ställer till med...
  4. Vad jag har gjort idag, en helt vanlig onsdag i juli? Ja, inte anat någon Ragnarök i alla fall (men efter Ragnarök kommer en ny fräsch jord, eller hur är det? Kan ju behövas...) Jag har jobbat idag. Sista arbetsdagen före min sista semester (om jag inte lyckas komma på något jobb jag skulle vilja ha. Något kul, att tjäna lite pengar på tills jag kan gå i pension med känslan att det är dags). Bara suttit i möten. Kollegan och jag lämnar över all vår kunskap till andra; hur bra nu det går. Och sedan gick jag och tittade på ny begagnad bil. Det är ju lämpligt att köpa den innan jag slutar, om jag ska köpa en.
  5. Små portioner är det väl inte...men mycket grönsaker, så det blir inte mycket kalorier totalt. Och fettet bara till vissa måltider. Men måltiderna varierar i storlek. Jag har inte räknat. Och än så länge funkar det att äta så. Jag har koll på din blogg, så bestämmer jag mig för något annat, så kan jag ta inspiration därifrån. Och promenera mer ska jag göra. Jag tror inte jag har lymfproblem. Inga svullnader och sånt. Så det är ju en förbättring jag inte får av den här kosten. Fast jag lyssnade på en föreläsning i Säffle i helgen, om andning och lymfsystemet och hållningen och ph-värde. Ska tänka mer på det...och lymfmassage låter intressant. Jag har ju tidigare varit fullkomligt fettvettskrämd. Hittade små käcka tips, när jag rensade bland gamla recept, om att man inte behöver fett för att smörja en form; man kan ta en lök... Sedan jag började med LCHF (och hur sjutton jag lyckades med det övergår min fattningsförmåga) så älskar jag att äta fett - så det har inte varit problemet. Jag åt frukost de första åren, och ordentligt med mat och fett till lunch och middag därefter. Men det kanske ändå är bättre med tre mål? Stressad, ja. Vantrivts på jobbet. Det har alldeles säkert spelat in. Nu har jag ju fått reda på att min kompetens (efter 33 år) inte räcker för att få stanna på jobbet (jag är uppenbart på helt fel ställe). Jag slutar i slutet av sommaren, och å, vad jag ser fram emot det. Dags att fundera på vad jag vill bli när jag blir stor... Mindre, kanske...? 🙂
  6. Ja, jag ser det som en metod, när inget annat funkar. Ett antal veckor för att se om det går att ruska igång kroppen...det var fråga om lymfa och leptin och jag förstod nog inte allt. Och sedan en mer uthärdlig variant. Det är inte meningen att man ska äta för lite - men följer man reglerna, så får man inte i sig många kalorier, det är sant. Men jag är f.n. inne på att äta mer - jag är hungrig på kvällarna (och bara då), och det är inte uthärdligt i längden. Men något måste jag ju testa; nuläget står jag inte ut med. Alternativet är mycket fasta (det är tufft det också). Eller också finns det någon väg jag inte har upptäckt. Humöret blev mycket bättre redan på LCHF. Men på senare år har jag känt mig dimmigare i huvudet, svårt med minnet - och det har blivit bra mycket bättre nu. Så något finns det i metoden som jag ska försöka behålla även om jag skulle börja äta på annat vis framöver.
  7. Och jag tillhör dem som LCHF inte funkar särskilt bra för, när det gäller viktnedgång. Eller rättare sagt, jag har ännu inte kommit på hur det skulle gå till. Jag började 2007, nyligen fyllda 50, gick ner tio kg första året och vill bli av med 30 till. Men jag mår ju tämligen bra för övrigt, mycket battre än innan, även om jag inte hade särskilt mycket krämpor innan heller. Men bara att slippa den där ständigt gnagande hungern är värt mycket, och paltkoman saknar jag inte heller. Bättre hy, battre sömn, tål värme, tål sol...och min ansiktsblindhet har förbättrats om än inte helt försvunnit. Vin har jag inte tappat smaken för. Men sambon är godtemplare, så det blir ännu färre glas än innan vi träffades (och då pratade vi typ något glas I månaden eller varannan månad). Och medvetna avsteg gör jag väl jag också, om jag känner att de är värda det; det är ju inte alltid. Jag dricker inte min mat - ja, enstaka soppa, men aldrig fettkaffe, aldrig heller grädde I kaffet. Trivs väldigt bra med 16:8; har praktiserat det långt innan jag horde att det kallades så. Trivs inte alls med att äta frukost. Har testat längre fastor - och ja, det går ju oftast, men är extremtråkigt (men så kul är det väl ändå inte att äta...?) Har senaste månaderna testat Anna Halléns ALP...men inte tillräckligt länge för en utvärdering. Jo, klar I huvudet, mer energi och några kilo ner. Men ska försöka få det att fungera med mina hungerkänslor; det är inte helt självklart. Och få det att fungera med livet, resor, bjudningar (nu later det som att jag lever high life jämt..men då och då bestämmer jag inte menyn, kan jag väl saga) I helgen, på LCHF-campingen, lyssnade jag på föredrag om matintoleranser och vad det kan leda till; bl.a. utebliven viktnedgång. Men ALP innebär bl a att man I början försöker undvika sånt man vet kan störa, bl a mejerier...så det har jag undvikit nästan helt I några månader; inte märkt någon påtaglig skillnad. Annars hade det kunnat vara ett spår att följa. Jag undviker nog ett tag till.
  8. Som jag skrev I någon annan tråd, om vattenfasta och ketos, tror jag - så lyssnade jag på en föreläsare I Säffle som utvecklat en ketonmätare I utandningsluften. Han berättade att blodketoner varierar over tiden, beroende på energibehov och möjligen något mer. Dvs som du skrev; 30% är aceton (som då går till utandningsluft och kan mätas), och resten var AcAc som cellerna kan använda till energy (I början vet de inte vad de ska göra av det, och kroppen tillverkar mer än vad som används, och då hamnar det I urinen). Om cellen inte behöver det direct paketerar den det I en doggy bag för senare konsumtion, vilket skulle vara BHB. Och den halten skulle då sjunka om man tar ett träningspass och gör av med energin, varierande alltså. Medan aceton visar ketonproduktionen (linjärt samband, som du nämnde). Så uppfattade ett biokemiskt blåbär (känner mig sådan - men ett intresserat blåbär; älskar dina inlägg) beskrivningen. Hur pass det stammer med verkligheten vill jag inte uttala mig om.
  9. Börja är alltid lätt...men det där med att fortsätta och fortsätta och fortsätta... Men är du glad, vilket var trevligt att höra, så är det lättare att ta tag I sånt. (fira genom att kånka sten...! 🙂 )
  10. Jag var på lchf-eventet i Säffle i helgen, och där var en person som utvecklat en ketonmätare för utandningsluft. Han gick igenom och förklarade alla typer av ketoner...och jag kan ju inte säga vad som stämmer eller ej. Så här förklarade han: Urinketoner är överskott av de ketoner (Acetoacetat?) som kroppen tillverkar, och det är den energi som cellerna kan använda. Koncentrationen beror absolut på hur effektivt kroppen producerar och använder ketonerna; mängden minskar efter ett tag. Och dricker man mycket, så minskar förstås koncentrationen. Blodketoner är paketerade ketoner (acetoacetat -> beta-hydroxyburat...eller nåt; jag citerar ur minnet)...ketoner som cellen inte vill använda just nu, utan lägger i en doggy bag för senare konsumtion...så dessa varierar med energibehovet. Utandningsketoner är aceton...som bildas vid ketonskapandet, och genast går lungorna och utandningsluften. Själv är jag inte direkt intresserad av att mäta ketoner, så jag har aldrig satt mig in i frågan...men den här förklaringen var i alla fall lätt att förstå. Om någon har fakta emot beskrivningen, så är jag nyfiken.
  11. Precis hemkommen efter årets lchf-camping. Trevligt som vanligt. Många föredrag har jag lyssnat på och alla gav mig väl inte så mycket. Men ett handlade om andning och lymfsystemet och ph-värde m m - det måste jag läsa mer om ( 1) all mat vi äter blir till syra. Äta bikarbonat eller annat för att basa var tydligen meningslöst. 2) Det är andning, och var det även lymfsystemet, som hanterade ph-värdet? I vilket fall: man ska ha rak hållning och axlarna bakåt, för att lymfan ska få chansen. BH är ett i sammanhanget högst olämpligt plagg; ja jag har slängt min (i tvätten, men jag får se om jag använder den mer). Och det var något med andning och diafragman som masserade hjärtsäcken...om man nu hade axlarna nere, och kom åt att andas djupt. Genom näsan. Och sista föredraget; på medicinsk snabb norska...om kosten och läckande tarm och peptider (som är små proteiner, om jag inte tar fel) som tar sig in i en cell...och sedan kommer FBI...eller ja, immunsystemets mördarceller och skjuter hela cellen. Tråkigt att det var en hjärncell. Eller insulinproducerande. Ledde till inflammasjoner (kan inte låta bli att stava det på norsk 🙂 ) Det där kunde hända om man äter mat som kroppen inte riktigt tål. Det vanliga i deras patientberättelser var komjölk och spannmål. (har vi hört det förr?). Kanske ägg också. Jag har en del att fundera på. Mår jag bättre om jag utesluter mejerier och spannmål? (spannmål definitivt, varför skulle jag annars fortsätta med lchf? mejerier har jag varit väldigt återhållsam med de senaste månaderna...inte noll, men nära nog. Detsamma med ägg...förutom nu på campingen) Tycker inte jag har märkt någon påtaglig skillnad. Men jag ska nog fortsätta ett tag till, och börja med en i taget för att utvärdera.
  12. Och, hade jag tänkt tillägga...tio kilo brukar funka något så när lätt (apropå "det rör sig!"). Det gick t.o.m. med Viktväktarna för snart 20 år sedan. Det gick med LCHF, första året. Det gick med fasta (förra våren). Det är en bit kvar dit (till minus tio kg) nu...och sedan återstår frågan om vad som hander sedan. Det enda I detta sammanhang där jag gav upp trots att det funkade är fastan; jag tycker det är svårt att fasta, att få in det I vardagen, svårt att inte få tugga, och ibland blir jag matfixerad och tappar all concentration. ALP är lättare I det sammanhanget...men har inte bevisat att det funkar för viktnedgång. Ännu. Men så länge jag kan leva med kosten, och mår bra av den, så kan jag fortsätta.
  13. Jag håller starkt på: How to get a bikini body: Have a body. Put on a bikini. Så just det stör mig inte alls. Men 30 kg är onödiga, och tunga, att släpa på. Jag drömmer ju om Göteborgsvarvet. Än så länge är det bara promenader. Gick hem från jobbet igår (8 km). Siktar på Götaleden (gotaleden?) i sommar (Goteborg - Alingsås I lagom etapper). Men det är mycket jag ska göra I sommar (rensa I källaren). Min sista semester som avslutas av jobb... och I höst blir det nog fullt upp, då också. Jag behöver min ork, och gärna lite till.
  14. Jag åker till LCHF-campingen I Säffle I helgen, tillsammans med min dotter Träffar jag månne några bekanta där? Några bekanta jag inte sett förr? Och vet jag om det I så fall? 🙂 Skulle någon känna igen mig, så får ni gärna saga hej och prata lite.
  15. Slutet av juni. Tiden går fort. Jag har sju arbetsveckor kvar...om jag inte hittar ett nytt jobb framöver - men jag vet inte om den sannolikheten ens är märkbar. Extraknäck, däremot. Solen skiner. Snart är det semester, bara ett par veckor kvar. På torsdag åker dottern och jag till LCHF-campingen I Säffle. Maten - ja, den senare fasen av ALP funkar för mig. Det är lite periodisk fasta, det är inte en massa olika dagar...och jag behöver inte fundera på frukost direct när jag vaknar (vid den tidpunkten funderar jag inte alls, och absolut inte på mat. Men får jag vänta ett par timmar är det ok). Jag har fortfarande Inga som helst hungerkänslor, så lite stökigt är det (1) när ska jag äta? det är lätt att glömma bort helt 2) hur mycket ska jag äta?) men det går. Oviljan är borta, huvudet ganska klart, initiativförmåga ganska ok, och totalt 5,5 kg på elva veckor. Blir väl klar nästa sommar, om det fortsätter så här.