Effie

Medlem
  • Innehållsantal

    1 964
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    95

Effie vann senast 25 Oktober 2019

Effie hade det mest gillade innehållet!

Anseende bland gemenskapen

7 667 Enastående

Om Effie

  • Rank
    Veteran
  • Födelsedag 1956-10-10

Profile Information

  • Gender
    Female
  • Location
    Göteborg
  • Interests
    Böcker, historia, resor, körsång, folkdans och squaredans, gå på opera och teater och bio, god mat, trevliga vänner, släktforskning, promenader...ja, hälsa i största allmänhet

Senaste besökare till profilen

2 695 profilvisningar
  1. Klura ut problem...jaga buggar...reda ut hur man ska fixa till en komplicerad funktion... ja visst är det kul. Ibland, när jag hade något konstigt fel, brukade jag fråga en kollega. "Jag har ett problem: jag ska göra si och så, och jag läser här och skriver där, och så blir det så här...ja just det; jag har ju inte...!!!" . Kollegan har inte sagt ett ord, men varit till hjälp ändå. Eller så kan kollegan ställa lite dumma frågor, som kan ge en ny vinkel. Fast nu får jag inte jobba med sådant längre...inte jobba alls (det sista gör inget, men lösa problem var kul).
  2. Effie

    Bortbjuden på middag

    Jag har ju inte svårt att låta bli maten, och välja lite av det som är i gråzonen (äter inte pasta, men kanske lite potatis, eller ris). Problemet är ju ibland att värden/värdinnan vill att gästerna ska äta och vara glada. Jag var med om en fest, där det serverades bröd och ost, och sallad, anpassad "för alla". Dvs pastasallad, med och utan äpple, med och utan vad det nu var mer som någon inte tålde. Men alla varianterna med pasta. Och så kom värdinnan på: oj, vad kan du äta av det här??? Nja, inte så mycket. Ost och smör, och något mer. Oj oj oj - kan du äta fisk? Ja. Fyra laxbitar in i ugnen. Kan du äta salladen om den inte är ihopblandad? Ja. Diverse grönsaker, utan pasta, framsatt. Det blev väääääldigt mycket mat. Jag föredrar att meddela i förväg, framför att orsaka värdinnan sådana extra-problem. I det här fallet hade det ju räckt med att inte blanda ihop salladen i förväg.
  3. Jag tillhör dem som älskar smaken av lever. Gör ungefär den grytan, fast med ungnötslever, och kanske inte färskosten. Och så kryddar jag med salvia, för det tycker jag är gott till..
  4. Jaa...jag har inte läst igenom alla inlägg, alla rationella argument hit och dit. Det finns en spärr mot koständring, och den är inte lätt att komma åt. Den är inte rationell. Bygger inte på kunskap och argument. Jag minns min tid före lchf. Jag hörde argument om att äta nyttigare (inte lchf, för det fanns inte, men andra idéer), och min känsla var bara "ja ja - jag orkar inte". Jag försökte bara hitta det som stödde uppfattningen att den kost jag åt nog var tillräckligt bra ändå. Kanske försökte jag någon gång ett kort tag med något, men det höll inte i längden. Sedan gled jag ju in på lchf av en slump, och märkte att jag trivdes med den kosten, blev mätt, mådde bra, och fick en massa nya kompisar på kuppen. Sambon...ja, han har ju varit med på campingen i Säffle. "jo men det är ju en sak om man har sjukdomar som kan bli bättre - men om man är frisk, så..." - och då är ju frågan hur han definierar "frisk". Hur många mediciner han äter, ja så långt kan jag inte räkna... Skulle han må bättre av lchf? Jag vet inte, för han vägrar testa. Livet utan pasta, ris, potatis och bröd är otänkbart, hur opraktiskt det än är att laga mat var för sig. Dietisten är på hans sida; tycker inte alls att pasta är socker, och socker kan han gott äta mer av. Och jag får höra från andra att jag är med i sekten, som hjärntvättat mig. Att kosten skulle kunna påverka värk och annat; nej det går inte att tro. Och inte går det att testa heller, eftersom det är så fullkomligt absurt och omöjligt att tro på. Att jag vet att jag får värk i leder om jag slarvar, och mår dåligt på andra sätt - nej, jag inbillar mig bara. Suck. Men jag tror att de måste komma på tanken själva.
  5. Effie

    Stanna i ketos

    Jag klipper naglarna ibland; förr gick de oftast av innan jag hann klippa. Och håret har blivit lätt lockigt; om det är åldern eller lchf lämnar jag osagt.
  6. Jag har bara testat Hatha yoga. Det är styrke-yoga, eller hur jag ska förklara. Hålla en ställning 1/2 - 1 minut, och då står man (alltså jag) och skakar, kämpar för att hålla ut. En hel del enklare övningar också. Och balansövningar. 1/3 stående 1/3 sittande 1/3 liggande. Och balans i övningarna; vrider man åt höger får man vrida åt vänster; böjer man framåt får man böja bakåt. Det där var min högst amatörmässiga beskrivning av något jag gjorde för typ tio år sedan. Hade gärna fortsatt om ledaren gjort det enklare att yoga hemma; jag glömde ju varenda ställning så fort jag rullat ihop min matta efteråt 😞
  7. Råkade se något inlägg om östrogen, och brist på östrogen. Och så kom jag att tänka på denna min tråd. Och undrade: skulle östrogen kunna påverka det här icke hunger-relaterade extremsug? Jag konstaterar bara att det är periodiskt för min del. För det mesta äter jag enkel lchf och är väldigt nöjd, i veckor - och sedan hjälper helt plötsligt ingenting. Bara att ta sig igenom, vänta ut. Det går över efter ett tag. Jag vet inte vad man skulle kunna ha för perioder vid 63 års ålder...men ställer jag inte frågan kan jag inte få några svar, eller spekulationer, eller nya tankar.
  8. Var och en måste ju ha sin egen avstegsstrategi. Jag tillhör dem som kan ta en pepparkaka, och konstatera att den smakar godare i minnet. Så den kan lika gärna vara. Den triggar inget sug. Jag gör de avsteg jag känner för i jul. De som är värt det. Jansson. Någon köpt sill. Äggost med lite sylt. Kanske en mörk pralin. Men det är tveksamt. Men alla måste ju själva avgöra om man kan göra avsteg. Hur kroppen reagerar. Hur lätt det är att återgå till vardagsmaten igen. Och om det verkligen är så gott att det är värt det.
  9. December redan. Det är kallt ute. Och halt. Inte alltid lockande med långpromenad. Men nån promenad varje dag. Maten. Ja, jag testar en tanke ur växtparadoxen; undvika tomat/potatis/paprika. Det har väl inte varit hundraprocentigt och bara några veckor. Har inte märkt någon skillnad men jag vet inte vad jag ska förvänta mig heller. Annars försöker jag lite försiktigt minska proteinet, öka fettet och äta tre gånger per dag (efter inspiration från Margareta Lundström och Martina Johansson); lätt att glömma bort. Och inte lätt att få till. Tillräckligt lite för att bli hungrig, tillräckligt mycket för att hålla mig mätt på kvällar och nätter. Jag har ju tyvärr övat på att negligera hunger- och mättnadskänslor, och det är lätt att återfalla. Det märkliga är ju att äter jag frukost lunch middag så blir jag hungrig på kvällen. Äter jag brunch middag brukar jag inte bli hungrig på kvällen. Är jag hungrig på kvällen och äter, så är jag hungrig igen nästa förmiddag. Är jag hungrig på kvällen och står emot hungern, så blir jag hungrig igen först nästa kväll. Fast då praktiserar jag tvångsmatning under dagen förstås (Inte nu längre). Men det är förvirrande. Det är en del som hävdar att det är bättre att äta tre gånger om dagen. Jag har svårt att övertyga min kropp om det. De brukar hävda att man vänjer sig. Efter hur många år det skulle inträffa vet jag inte. Jag är bara drygt 60.
  10. Omega6. Och omega3. Båda behövs. Men ungefär lika mycket (lite). Och vi kan få i oss 10-20 gånger mer omega6 än omega3. De behövs för immunförsvaret. Omega6 driver inflammation (och det behövs ibland), omega3 dämpar. Omega3 finns i tre former. ALA, EPA och DHA. De har olika längd. ALA är kortast och förekommer i vegetabilier. Alger kan ha de längre. Kroppen vill ha de längre. Vi kan omvandla till epa och dha, men bara typ 5-10%, kanske upp till 15. Förutsatt att vi inte har en massa omega6 att omvandla. Veganer lär vara bättre på denna omvandling. Innehåller smör även omega3 och omega6? Kött gör det ju, beroende på djurets föda.
  11. Jag funderar snarare på hållning och kroppsspråk ("Här är jag!!!"), med ögonkontakt och rörelsemönster och vad mer - men hur det skulle påverka automatiska dörrar förstår jag inte, så därför har jag hållit tyst. Leopardmönstrad, med cerise hår...det verkar lite lätt uppgivet hysteriskt, tycker jag. Om det inte ingår naturligt i personligheten förstås... Men jag har inget bättre förslag.
  12. Jag har ju som vanligt aldrig någon koll på var jag läst det ena och det andra. I bästa fall vet jag att jag läst... Men det finns väl en fett-expert Mary Enig (?) som förklarat varför kroppen behöver mättat fett (för hjärtat, för lungorna, för...) och vad som händer om man väljer fleromättat istället. Och Göran Petersson (?) på Chalmers har väl skrivit en del om fetter (som jag inte läst). Kanske något att kolla på?
  13. Mycket troligt; jag försökte söka men hittade inte något.
  14. Fördelen med bibliotek. Den står inte i min bokhylla. 🙂 Hade jag gillat den hade jag kunnat köpa den.
  15. Har precis läst en lite märklig bok vid namn Växtparadoxen, av Steven Gundry. Jag vet inte varifrån jag fick idén att läsa den. Irriterande amerikansk. Med vilket jag menar 1) mångordig; jag tror de får betalt per ord. 2) förklarar som om läsaren vore tre år; varvat med rena obegripligheter. 3) massvis med exempel på människor som varit såååå sjuka, men övergått till hans diet och genast blivit friska. 4) Massvis med amerikanska exempel, på mat och djuruppfödning m.m. Översättningskonstigheter. Ät max 1,18 dl nötkött. LCHF-dieter, som Atkins, med mycket kött, mycket protein och olika faser. (om nu "LCHF-dieter" var översättning eller författarens benämning vet jag inte; jag läste den på svenska) Den innehåller mycket om lektiner, att växter gör allt vad de kan för att växtrovdjuren inte ska äta upp dem (eller åtminstone deras frön). Inget nytt i det. (fast mycket var ätligt om man tog bort lektinerna. Inget fullkorn, surdegsjäst bröd, tryckkokning av bönor...) Den innehåller mycket om tarmfloran också. Att man ska undvika sådant som mänskligheten inte har ätit i alla tider; ja, det känns också rätt (spannmål, tomater och liknande). Att fasta, att få tillräckligt med vitaminer och mineraler; ja D3 utan K2 var väl inte helt förtroendeingivande. Att begränsa protein - ja, man ska ju inte överdriva proteinätandet. Men han hävdar dels att man klarar sig bra på 25 g om dagen, dels att animaliskt protein är skadligt, pga något han kallar Neu5Gc, och det kan jag inte bedöma alls. Sedan tycker han att Quorn är helt ok, och då börjar ju jag dra öronen åt mig. Och det går ju så bra att få i sig protein från gröna blad, se bara på gorillan! (mina öron är väldigt åtdragna nu...) Så det mesta i boken följer jag nog redan. Någon annan som läst den? Någon som har tankar om detta?