Effie

Medlem
  • Innehållsantal

    2 005
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    96

Allt postat av Effie

  1. Effie

    potatis

    Det är väl resistent stärkelse du är ute efter. En del av stärkelsen i potatisen omvandlas när den kallnar till en form som tarmen inte tar upp, utan den går vidare till bakterierna i tjocktarmen. Hur mycket det är vet jag inte. Men att äta och mäta är ofta en bra idé. Det går nog att hitta andra trådar om detta, här och på andra ställen. Potatismjöl är väl det som man oftast tänker på för resistent stärkelse. Rå potatis vet jag inte varför man skulle äta.
  2. Det mentala, ja. Så här försöker jag tänka: Jag får äta precis vad jag vill. Och jag väljer... Om det blev ett avsteg - var det värt det? Skulle jag göra om det? Hur ska jag tänka nästa gång? Vilken mat är godare i minnet än i verkligheten? Kan jag begränsa avsteget; bara en liten portion? (Att njuta av varenda tugga) Hur ofta blir det avsteg? Och vad händer efteråt? Tillbaka till rätt mat direkt, eller fortsatta avsteg i några månader? Och jag skäller aldrig på mig själv.
  3. Jag tycker mig känna igen frågan. Den var säkert uppe till diskussion i kolhydrater.ifokus för många år sedan, på den tiden när allt diskuterades där. Så längesedan att jag tyvärr inte minns vad man kom fram till. Kanske går det att hitta med sökfunktionen.
  4. Förra måndagen skulle jag ha fastat några dagar. Då passade sambon på att bli sjuk; inte något allvarligt visade det sig (kristallsjuka), men väldigt stressande medan det varade; hela veckan blev bara helt ur fas. Jag har passat på att läsa en grundläggande bok ("Allt om fasta") av Jason Fung (och tyckte inte den gav något nytt). Bestämde mig för att testa varannandagsfasta ett tag; det blir inte så långvariga fastor på det viset, och går något snett, så är det inte långt till nästa. Och så får jag ta en längre när det känns som att det funkar bättre. Långvariga fastor är nog trevliga om man blir pigg och koncentrerad av dem som många blir; om man som jag bara räknar ner tills jag får äta igen, och inte fixar att göra något vettigt...nej.
  5. Och jag bryr mig inte direkt om någon periodisk fasta - men om jag frågar mig på morgonen hur hungrig jag är, så stirrar magen tillbaka och frågar "Hungrig? Vad betyder det?". Framåt nio-tio-elva kan jag tänka mig att äta. Det varierar. Å andra sidan har jag genom åren vant mig vid att inte äta efter 18 (även om det händer numera)... så utan frukost och utan kvällsmat, så blir det periodisk fasta helt automatiskt. Bara att konstatera att vi är olika. Och inte sjutton vill jag ge mig ut och jaga då på morgonen heller, så hur jag skulle ha fixat livet på stenåldern kan ju diskuteras...
  6. Jag börjar på måndagar (varannan måndag) och håller på så länge jag orkar. Hittills 2-3 dagar. Jag håller mig nog till den här längden ett tag, tills jag känner att jag vill längre. Jag har ingen brådska och inga direkta ambitioner, mer än att göra det.
  7. Och nu har jag ätit, en liten portion gulaschgryta och grönsaker till. Ska snart äta igen. Vägde mig. Vikten var högre än jag tänkt mig - men det har varit lite, och kanske inte ens lite, avsteg på sista tiden...eller snarare innan dess, i våras. Jag har ju inte vägt mig på ett tag, och det finns anledning; jag ville inte veta. Nu är jag på banan igen för det mesta. Fastan hjälper till med det; tar bort en del av suget och fokuserar intresset mot mat. Nu är det bara att fortsätta. Men jag blir inte pigg och glad och aktiv av fastan, som så många andra. Jag får inte mycket gjort de här dagarna. Jag kan sitta framför datorn och skriva lite. Det är t o m tufft att promenera. Jag försöker dricka. Jag tillsätter salt när jag minns det; det hjälper nog lite. Men jag kör hela tiden nedräkning till när jag får äta igen; det är ganska tråkigt..
  8. Tredje dagen. Fortfarande hungrig. Inga direkta problem - men jag känner mig lite ohågad. Vill inte göra något (mer än äta). Väntar ut fastans slut. I morgon ska jag äta gulaschgrytan till frukost. Det ser jag fram emot. Har inte vägt mig ännu. Det gör jag i morgon, före frukost. Testat blodtrycket (som, om jag inte tar fel) ska minska vid fasta. Inte direkt. Det ligger fortfarande högre än jag vill, och inte direkt lägre än före fastan, aningen kanske. Men jag får väl fortsätta med detta, envetet. Om jag kör varannan vecka fram till jul borde någonting hända, tycker jag.
  9. Dag två. Än så länge inga problem. Hungrig, men det går att ignorera. Sitter och går igenom recept; jag ska åka och handla. Och sedan laga mat. Gulaschgryta.
  10. Ja, nu är tredje fasteperioden påbörjad. Hungrig, men inte alltför illa. Tänker ibland på att nu ska jag äta...nej vänta, det ska jag ju inte, inte just nu. Och sambon värmer mat och det doftar gott...men inte till mig, just nu. Jag får se hur länge det går den här gången. Har inga direkta ambitioner, mer än att må bra, och göra detta regelbundet. Har inte direkt varit renlärig lchf-are de senaste veckorna. Sambon bakade bullar; jag har ätit några. Och häromdagen firade vi Mors dag, och barnbarnet hade bakat äppelkaka...jag tackar inte nej. Men har det förstås inte som vana.
  11. Ja, det där med hur det känns att fasta, det verkar variera. Även för mig, de här två gångerna. Första tillfället: Tråkfastan. Livets mening borta. Allting så tråkigt. Och när jag började äta igen, så tänkte jag mer på vad jag åt, och det blev mindre. Andra tillfället: Hungerfastan. Första dagen var helt ok; kändes helt rätt att inget äta. Andra dagen fanns inte något annat än tankar på mat. Kunde inte göra något. Hungrig hungrig hungrig. Men däremot funderade jag inte på att det skulle vara tråkigt. När jag började äta, så var känslan: vad underbart det är att få äta. Så kändes det i flera dagar. Men det var lätt att glömma att äta; det blev nog bara två gånger/dag de första dagarna, och mindre portioner. Jag undrar hur det kommer att kännas nästa gång. Om det går att hålla ut längre. Jag tänker inte tvinga mig. Två dagar då och då är nog bättre än inte alls.Eller kanske bara en dag per gång...jag får se. Jag vill ju fungera också.
  12. Bovete? Det är väl en gammal känd växt? Odlad i Sverige, åtminstone förr? Vad behöver man testa där? Såg någon film på fb tror jag det var, om försök med mjölkkor: vad händer om kalvarna får gå kvar hos sina mammor? (de ger lite mindre mjölk, och kalvarna växer snabbare). Sådana studier borde det göras fler av, tycker jag. Och bete, och lantraser och...
  13. Konstant hunger, fokus enbart på att jag vill ha mat...så nu har jag avbrutit fastan för den här gången. Hade tänkt vänta till i eftermiddag, men jag vill göra saker också; det tappar jag lusten och förmågan till. Nytt försök om ett par veckor, för att se hur det går då. Den här gången dök inte trååååååk-känslan upp. Och första dagen kändes bra. Kanske känns fler dagar bra nästa gång.
  14. Jag minns från min viktväktartid, att man skulle dricka mycket vatten, åtta glas tror jag var markerat i veckans lilla häfte. Det var ju skitjobbigt; man blev kissnödig jämt, och gärna när man var ute och promenerade (för att få extra points, eller bara för att). Men man märkte att viktnedgången stannade av om man drog ner på drickandet. Vill minnas att förklaringen var att vattnet skulle föra med sig fettet ut, eller något lika obegripligt. Undrar om det faktiskt var samma funktion även för viktväktare? Alltså med salthalt och fruktos...
  15. Dag två på fastan. Konstant hungrig. Lätt irriterad. Ser inte sådär jättemycket fram emot att bara dricka 1-2 dagar till; jag har inte bestämt längden definitivt. Jag håller på så länge jag känner för det. Hittade några appar för fasta, som jag laddade ner för skojs skull; vad kan det stå i dem? Jo, att om jag behöver gå ner i vikt, och om jag tänkte fasta mer än 24 timmar, så ska jag kontakta läkare först. Hm. Minns den gången jag frågade en läkare, en gång för många år sedan, när jag tänkte gå ner i vikt. Varför skulle du fråga en läkare om det??? var reaktionen. Ja inte vet jag. Men man brukade få det rådet i veckotidningar. Och nu alltså i appar. Utvecklingen går framåt... Edit: Och sambon fastar inte, utan lagar, eller värmer, mat. Det gör det ju inte direkt lättare. Och vikten ska jag kolla efter nästa fasteperiod. Det har inte varit helt ortodoxt medan jag försökt vänja mig vid att vara hemma, och särskilt i karantän.
  16. Effie

    Humor?

    De kommer att höra det de vill. Troligen tror de att det är nån sojavariant som låtsas vara oxfilé. Det är ju enbart pga smak och konsistens och möjligen gammal vana som vi äter kött... Om de inte känner dig, förstås.
  17. En andra fasteperiod påbörjad. Än så länge (första dagens förmiddag) känns det bara skönt. Pigg. Lust att ta tag i och göra saker. Den lusten försvinner lätt i karantänen. Hade videomöte i går kväll med ett antal...ska jag kalla dem kolleger, och vänner, som jag inte träffat på månader... det är så mycket sådant jag saknar, märker jag.
  18. Och jag skulle vilja lägga till en sak till det Trollmormor skriver: Fäst dig inte för mycket vid vikten. Den beror på så mycket. Fördelningen muskler/fett, vatten, tarminnehåll... Känn på hur kläderna sitter, titta i spegeln, använd måttband - men inte bara vågen, för den berättar inte sanningen. Om du nu behöver gå ner i vikt; det vet ju inte jag. Men oavsett, så se till att äta bra mat, med nyttiga fetter, och överlag bra råvaror. Jag önskar att jag hade vetat och förstått detta när jag var 19.
  19. Fibrer räknas inte med i kolhydraterna, eftersom tarmen inte tar upp dem.
  20. Jag anar hur mina dagliga promenader påverkar humöret; jag är ju lite för bekväm för att gå långt om det är kallt och blåsigt. Och jag märker hur lätt det är att glida ur ordningen och redan, strukturen, välmåendet etc etc, om jag låter bli promenaderna, eller gör dem för korta. För då låter jag ofta också bli skrivandet, musiken, allt som jag vet att jag behöver. Och sömnen blir nog sämre också. Skriver ner detta som påminnelse till mig själv, när jag nu försöker få livet att flyta på väldigt väl. Det finns ju så mycket roligt att göra, även om jag känner mig i karantän.
  21. Jag vill också säga att jag inget vet, men vill berätta mina erfarenheter. Jag började medicinera för högt blodtryck strax innan jag började med LCHF 2007. Efter ett tag testade jag att minska medicinen, och det fungerade bra. Halvering, ungefär. Läkaren var mer inne på "undvik salt och mättat fett", och jag berättade inte för honom. Ett antal år och inget hände. Så plötsligt kom jag till blodbussen och blodtrycket var mycket lägre än vanligt. Det jag vet att jag gjort den gången var tillskott av MSM (+C-vitamin). Jag kunde i alla fall sluta med medicinerna efter ett tag. Så min tanke är att blodtryck kan vara kopplat till mineral- och vitaminbrister. Men exakt vad...?
  22. Sedan händer det ju att man (efter ett tag) inser att det finns mycket som smakar bättre i minnet än i verkligheten. Vad man gör med den insikten ... det får man komma fram till själv. Jag försöker ha det i minnet.
  23. Jag tror fastan ger en annan medvetenhet om vad man äter, när man inte äter... 🙂 och sedan när man börjar äta igen. Det blir inte samma slentrian; det är speciellt, i någon dag eller så. Även om fasta ibland kan ge mig den där bottenlösa känslan, att jag inte blir mätt vad jag än äter, ett tag efteråt - så ger den också känslan att ja ja, det gör inte så mycket att vara hungrig; det går över, någon gång. Jag kan äta sedan. Solen skiner idag. Lite för kallt för balkongen, tycker sambon (jag har inte känt efter) men vi ska ta oss ner till älvstranden om en stund och fika med daglediga squaredansare; människor vi inte sett på flera månader nu. Jag ska promenera ner; det är inte så långt.
  24. Det blev 2 dagars fasta, och sedan hade jag tänkt leva på grönsaker en dag; det tycker jag känns som fasta med tugg 🙂 Men grönsaker gör mig så hungrig; det var ingen bra idé alls. Så det får räcka för den här gången; jag börjar igen om ett par veckor. Det är ihärdighet som ger resultat, inte enstaka tillfällen.
  25. Jodå, jag är fullt medveten om att jag har det alldeles fantastiskt bra. Jag har mat i kyl och frys, jag kan välja att avstå från den. Jag har en sambo som oroar sig. Däremot ingen trädgård att sysselsätta mig i... Jag är väl mest förundrad. Dels över min egen reaktion på att inte äta, och jag undrar över varför. (mat=kärlek? det ligger säkert något i det). Och dels över sambons oförmåga att förstå att det går att fasta, utan alltför stora problem, om man normalt sett äter LCHF. Men visst, det förstår man först när man testat, och han testar inte. Idag har det känts lättare att låta bli maten. Kanske inte just nu, när sambon fixat middag och det doftar mat i hela lägenheten...men det går.