Effie

Medlem
  • Innehållsantal

    1 948
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    95

Allt postat av Effie

  1. Fullärda blir vi väl aldrig. Men vad finns det för spännande böcker att läsa på nästa nivå?
  2. Min erfarenhet är ringa. Jag var sjukskriven för utbrändhet för närmare 20 år sedan, och mycket till stöd fick jag inte. En läkare föreslog slutligen såna där serotoninåterupptagningshämmare, eller vad de nu heter. Du kan prova ett halvår och sedan sluta, tyckte hon. Jag provade. Och hittade en botten, att stå på och komma uppåt igen. Efter sex månader ville jag prova att sluta. Varför det? undrade min nye läkare. Du kan tredubbla dosen! Sedan satt vi i trekvart och diskuterade biverkningar, särskilt ejakulationsstörningar (vilket jag garanterat aldrig kommer att lida av). Och så gick jag hem och slutade på eget bevåg. Det här var allmänpraktiserande läkare, på vårdcentralen. Jag undrar vilken inställning som är den vanligaste; den försiktiga eller bara käka på? Jag har inte tagit upp frågan med fler läkare.
  3. Min omelett är väl inte direkt fransk. Men jag ska inte prata med den, så det spelar ingen roll. Smör i stekpannan. Ett par skivor lufttorkad skinka (svensk), i stekpannan . 2-3 ägg. Crème fraîche, nån dl. Vispas. Häll över skinkan. smula på lite chèvre. Salt och peppar. Gurkmeja och svartpeppar. Och så kom jag att tänka på Maxiqs sanslösa recept på en väldigt speciell omelett, på kolhydrater ifokus...det var längesedan... Jag hittade det inlägget! https://kolhydrater.ifokus.se/discussions/4d713b80b9cb4622390534ff-helgomelett-la-maxiq
  4. Jag har bestämt mig för att bara försöka landa, fram till nyår. Sedan får jag se. Då ska jag börja fundera på maten också. Fasta och carnivor tror jag. Ett tag. Har vaknat ett par dagar vid 8. Bara 9-10 timmars sömn. Det ger sig väl till slut. Äter frukost vid 9-10. Håller jag mig mätt på den blir det middag framåt 4-5 på eftermiddagen; beror på kvällens planer. Daglig (ja, nästan) promenad. Ska lägga till ”lyssna på Godmorgon världen ” på söndagsmorgonen. Det tar längre tid än jag tror, det här.
  5. Det har blivit en hel del argument typ "människor kan inte leva på vegetarisk kost!" kontra "människor kan visst leva på vegetarisk kost!" Vad jag har läst (någonstans) är att det är genberoende. Vissa kan klara av att omvandla vegetariska varianter av vad-det-nu-är för vitaminer och mineraler och annat vi behöver, tillräckligt väl för att må bra (med de tillskott man absolut måste ta). Andra har inte den förmågan, och mår inte bra på vegetarisk kost.
  6. Planera. Prioritera. Tänk igenom situationer och hur du vill hantera dem. Och efteråt. Analysera. Förlåt dig själv om det gått åt skogen. Lär dig något av det. Reflektera Säger Effie som inte heller är särskilt bra på att alltid prioritera sig själv.
  7. Det är ju sånt här jag ofta ser i debatten. Ett antal påståenden. Gång på gång på gång 1) att kött är miljö- och klimatskadligt. Och om det nu kanske inte är så, så kan man ju ändå minska köttätandet för säkerhets skull (?). 2) att kött är skadligt för hälsan. Jag har sett folk tro på fullaste allvar att det finns trovärdiga studier som visar att köttätande ger tarmcancer (vilken sort har jag glömt). Och jag ser formuleringar typ ”den nyttiga sojaburgaren kontra den onyttiga nötfärsburgaren” Jag blir så trött...
  8. Jaa..dagarna går. Nätterna också. Har sovit mycket. Säkert en nio tio timmar per natt. Tänkte jag skriva tills jag i natt inte kunde somna förrän vid tre. Fortfarande lite allmänt seg. Misstänker en bihåleinflammation efter den här sommaren; det led jag av förr men jag har inte känt av det på tio år. C-vitamin och nässköljning gör att det känns bättre. Hunger- och mättnadskänsla ... ja det förekommer att det funkar. Ork, ja det förekommer också men inte i övermått. Men bättre.
  9. Jag har sett förslaget i nån diskussion. Är det så viktigt att ha betande djur för öppna landskap, så behåll djuren utan att äta upp dem. Tänk inte bara på pengar! Eller man kunde få statliga bidrag...
  10. Jag försöker alltid hävda, med en dåres envishet, när jag lägger mig i en diskussion, att gränsen mellan miljövänligt och miljöskadligt inte går mellan animaliskt och vegetariskt. Men det är svårt att göra avtryck i folks medvetande, när det anses som en sanning att vegetariskt är miljövänligt.
  11. Du har så rätt. Har jag förstått tanken bakom fejkmaten rätt, så är det för att det enda som köttätare bryr sig om är att det smakar kött och helst droppar lite blod när man tuggar. Kan man då lura dem med rödbetssaft har man gjort en god gärning Sedan är veganer inställda på att vegetariskt, oavsett vad, och oavsett hur det behandlats och framställts, är bättre och nyttigare än kött. Åtminstone i de uttalanden jag har sett. Säkert finns det kunniga veganer också, men de brukar sällan märkas. Det här är mitt intryck. Inte nödvändigtvis Sanningen.
  12. Jag läste häromdagen att det skulle startas en kampanj riktad mot köttätares fördomar(sic!) mot vegetarisk kost. Det nämndes särskilt alla dessa fejkprodukter. De som tänker sådana tankar tror väl att det räcker med att det liknar kött.
  13. Jag har ju roat mig, när någon haft sådana här farhågor om att hjärnan behöver kolhydrater, med att svara: jaså, du tycker jag är korkad? Svaret brukar bli ”ja alltså nej inte du, men...” 🙂
  14. Och jag tappade ju fullkomligt kontakten med mina hunger- och mättnadskänslor. Det var ju det här med ”ät när du absolut inte vill ha mat, låt bli maten när du är hungrig” som fick mig att ge upp ALP till slut. Jag börjar så smått hitta tillbaka till hungerkänslorna igen nu Skönt att det funkar för dig.
  15. Definitioner, absolut. Jag är definitionsnörd. För mig innebär "predika" att i alla lägen, oavsett situation, oavsett mottagarens intresse och förkunskaper, tala utförligt om något man själv tycker är viktigt. Jag tror inte att det är effektivt. För att överföra information effektivt behöver man väcka intresse. Det är det jag menar med att "så frön". Säga något som kan väcka nyfikenhet och intresse, såpass att de kommer och frågar, eller söker information på annat håll. Säga ja eller nej i någon animerad diskussion, gärna nej där alla andra är övertygade om ja. En läkare har en helt annan roll än jag. Jag är allmänkunnig och nyfiken, och har normalt sett en helt annan åsikt än läkaren (han som skriver ut magnesiumhydroxid och rekommenderar kolhydratkost). Men läkaren har trovärdighet och auktoritet i och med sin utbildning. Han kan säga "gör så här. Ät det här". Det kan inte jag, med auktoritet bakom. Skulle jag predika, så slutar folk lyssna. "Ja ja, du har blivit hjärntvättad av sekten...Bröd är ju gott!" Och vegansk LCHF tror jag inte på. Bara för att få det sagt.
  16. Predika är ingen idé. Men så ett frö här och där. Somt faller på hälleberget, men om någon börjar fundera och vågar testa, så är jag glad.
  17. Så vad gör man då? Slutar stressa? Byter kön? Slutar åldras?
  18. Så har jag också fattat det. Och hävdat i diskussioner med veganer och andra som tror att man räddar världen med färre kor...spännande...eller snarare tjatigt. "Har du källa på det???"
  19. Och så pratar de om "köttlobbyn"... 😞
  20. Det finns väl genomgångar som gjorts (minns någon på kolhydrater ifokus för många år sedan) och det finns väl hemsidor från andra kommuner där föräldrar kämpat mot margarin. Där borde det finnas argument och material. Margarinupproret?Var det namnet på någon sådan sida? Eller har någon annan koll?
  21. Ett par veckors ledighet har gått. Jag har lagt till en aktivitet som jag ska ha varje dag (även om jag inte alltid lyckas): promenad, helst förmiddagen. Annars försöker jag hålla igen...fast jag är usel på det. Flera kurser (släktforskning, spanska, dragspel), och en del squaredans (men långt ifrån så mycket som jag skulle kunnat dansa). Har börjat äta tidigare än förr. Vid nio, tio ungefär. Jag äter när jag är hungrig. Sedan framåt fem, brukar det bli. Men jag håller mig mätt under tiden (och sjutton vet om jag egentligen behöver äta middag varje dag? Det ska jag undersöka framöver). Orken varierar från dag till dag, men känns bättre. Lite mer intresse för matlagning och andra husliga aktiviteter. Börjat med kaffe igen, max 1-2 koppar/dag. Inget direkt sug efter det.
  22. Att återhämta sig från stress är svårare än man tycker det borde vara. Jag håller f n på och säger nej till allt jag kan avstå från. Och har ändå ofta känt dimhjärna, huvudvärk, utmattning. Så kom jag att tänka på...om det nu var apotekarens kommentar på den tiden jag fortfarande tyckte Berocca smakade gott (är man stressad går det åt mer vitaminer/mineraler) eller om jag funderade på inflammationer (C-vitamin, omega3, gurkmeja...). Inte för att vitaminer hjälper mot stress...men kanske kan de göra någon nytta
  23. Jag minns jag läste en bantningsbok en gång, för många många år sedan. Omslagstexten lovade att man inte skulle behöva ändra vad man åt...och ett par kapitel in i boken insåg man att man var på väg att bli vegetarian, kanske t o m vegan. Säkert var det en massa extra träning också. Så vad de lovar, och vad verkligheten är... Det finns nog människor som kan äta lite lagom av allt. Precis som det finns sådana som kan äta allt och springa lite mer, och hålla vikten. Förmodligen är det de som sätter ihop de här viktklubbarna och sånt. Det gäller ju bara att inse det, att de inte kan ge några bra råd till människor med viktproblem.
  24. Jag brukar säga till hungriga nybörjare: ät. Men protein och fett (ägg och majonnäs, eller ost med smör, som Jamtlandstjej föreslog. Att ha färdiga pannbiffar i kylen är bekvämt också). Tre mål (eller gärna färre) om dagen, ja så äter väl de flesta här. Men tanken är att det ska ske naturligt (tycker jag). Man ska inte gå och vara hungrig, men äta tillräckligt mycket när man äter att man inte blir hungrig igen strax efteråt. I början är kroppen ovan vid maten, och man känner sig hungrig direkt. Det går över. Ät. Däremot tycker jag att jag blir hungrigare (eller åtminstone mindre nöjd) om jag småäter, lite då och lite då. Varken hungrig eller mätt. Så det undviker jag.
  25. Det är oktober. Jag har slutat jobba. Och...jag försöker väl hitta mig själv. Försöker göra bara det jag känner för första veckorna, så lite som möjligt - men det är svårt när jag har en massa regelbundna aktiviteter, och några fler, nu när jag har tid... Och en sambo som vill göra en massa kul, nu när jag har tid...Prioritering...går ju an när allt faktiskt inte är nödvändigt. Men mycket är ju så roligt. Maten försöker jag få lite struktur på. Tänker inte fasta förrän det känns rätt. Försöker fortfarande hitta mina hungerkänslor och äta utifrån dem. Tror jag ska helst sluta med kaffe; känner inte samma sug efter det som när jag jobbade. Och tror det är bättre utan kaffe. Det känns så. Just nu. Försöker sova ordentligt. Försöka andas. Dagliga promenader har det inte blivit ännu. Men det kommer.