Jump to content

Effie

Medlem
  • Posts

    2,185
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    124

Everything posted by Effie

  1. Jag vill också säga att jag inget vet, men vill berätta mina erfarenheter. Jag började medicinera för högt blodtryck strax innan jag började med LCHF 2007. Efter ett tag testade jag att minska medicinen, och det fungerade bra. Halvering, ungefär. Läkaren var mer inne på "undvik salt och mättat fett", och jag berättade inte för honom. Ett antal år och inget hände. Så plötsligt kom jag till blodbussen och blodtrycket var mycket lägre än vanligt. Det jag vet att jag gjort den gången var tillskott av MSM (+C-vitamin). Jag kunde i alla fall sluta med medicinerna efter ett tag. Så min tanke är att blodtryck kan vara kopplat till mineral- och vitaminbrister. Men exakt vad...?
  2. Sedan händer det ju att man (efter ett tag) inser att det finns mycket som smakar bättre i minnet än i verkligheten. Vad man gör med den insikten ... det får man komma fram till själv. Jag försöker ha det i minnet.
  3. Jag tror fastan ger en annan medvetenhet om vad man äter, när man inte äter... och sedan när man börjar äta igen. Det blir inte samma slentrian; det är speciellt, i någon dag eller så. Även om fasta ibland kan ge mig den där bottenlösa känslan, att jag inte blir mätt vad jag än äter, ett tag efteråt - så ger den också känslan att ja ja, det gör inte så mycket att vara hungrig; det går över, någon gång. Jag kan äta sedan. Solen skiner idag. Lite för kallt för balkongen, tycker sambon (jag har inte känt efter) men vi ska ta oss ner till älvstranden om en stund och fika med daglediga squaredansare; människor vi inte sett på flera månader nu. Jag ska promenera ner; det är inte så långt.
  4. Det blev 2 dagars fasta, och sedan hade jag tänkt leva på grönsaker en dag; det tycker jag känns som fasta med tugg Men grönsaker gör mig så hungrig; det var ingen bra idé alls. Så det får räcka för den här gången; jag börjar igen om ett par veckor. Det är ihärdighet som ger resultat, inte enstaka tillfällen.
  5. Jodå, jag är fullt medveten om att jag har det alldeles fantastiskt bra. Jag har mat i kyl och frys, jag kan välja att avstå från den. Jag har en sambo som oroar sig. Däremot ingen trädgård att sysselsätta mig i... Jag är väl mest förundrad. Dels över min egen reaktion på att inte äta, och jag undrar över varför. (mat=kärlek? det ligger säkert något i det). Och dels över sambons oförmåga att förstå att det går att fasta, utan alltför stora problem, om man normalt sett äter LCHF. Men visst, det förstår man först när man testat, och han testar inte. Idag har det känts lättare att låta bli maten. Kanske inte just nu, när sambon fixat middag och det doftar mat i hela lägenheten...men det går.
  6. Och sambon är så orolig för mig... "Jag funderar på att fasta ett par dagar". OK. "Men nu när vi varit ute och promenerat ett par km, så ska vi väl äta, båda två?" Nej. "Men ikväll, kan du sova om du inte äter?" Det går nog. "Men hur är det med blodsockret om du inte äter; sjunker inte det för lågt???" Nej, det gör det inte. Och han tittar förundrat på detta helt unika fenomen som han bor ihop med, någon vars blodsocker inte sjunker nedanför golvnivån om hon inte äter ofta... Förklara att det beror på kosten...nej, det har jag givit upp. Han är inte trögfattad annars, men detta... Jag, jag funderar mest på hur länge jag orkar ha tråkigt, för matlösa dagar sträcker sig framför mig som en öken. Lite rastlös. Dricker te. Planerar blogginlägg. Jagar lite Pokemon. Promenerar. Läser böcker. Tittar på någon pippifågel utanför fönstret; mås eller trut? Läser skrivövningar jag gjorde förra sommaren. Funderar på vad jag kan hitta på att skriva nu. Jag ska ju skriva. Inte ha tråkigt. Måste hitta den där kreativitetens brunn jag faktiskt skymtade förra sommaren. Det är ju kul att skriva, bara jag kommer mig för. Och mat är inte meningen med livet. Tror jag.
  7. Jaaa...dagarna går, och jag märker att det här med att gå hemma och försöka få någon ordning på livet...det gör att det är enklare att äta pga uttråkning. Eller egentligen inte uttråkning, för jag kan alltid sysselsätta mig - snarare någon irritationskänsla, eller stress eller bara "det finns mat i kylen; jag kanske ska ta lite fil med bär, eller lite getost, eller en rå morot...?" Jag har också märkt att jag nog rört till mina hunger- och mättnadskänslor lite för mycket: jag har ingen känsla för när jag behöver äta, och när jag ska sluta äta. Inte bra alls. Så nu har jag inlett en fasta idag; jag får se hur länge det går. Konstaterar som vanligt att det är tråååååååååååååååååååååååkigt att inte äta. Och börjar fundera på om det är något annat som ligger under det där med att äta och fasta...för vad sjutton, inte kan jag väl äta för att det är tråkigt att låta bli? Det låter totalt vrickat. Jag som inbillar mig att man äter för att man behöver näring. Så vad är mat egentligen? Jag hade en gång en bantarbok som hette "Lura dina fettceller - den enda rätta metoden för kvinnor att gå ner i vikt". Den började med att man skulle fråga sig, varje gång: Varför äter jag? Boken hävdade att smala människor alltid svarade "för att jag är hungrig" och feta människor kunde komma med femtio olika orsaker som inte hade med hunger att göra alls. Kanske något att fundera på. Det stod mycket konstigt i den boken, men just det där "ät när du är hungrig, sluta när du är lagom mätt" - det var nog inte helt fel. Hm. Men blir livet bättre med en massa mat? En massa god mat? Jag är ju typen som inte behöver en massa variation: särskild frukostmat, olika mat till lunch, middag, nästa dag, det som sambon tycker är så viktigt...så varför tycker jag det är tråkigt att inte äta? Och det är inte hungern som är det stora problemet. Ja, jag är hungrig, men det känns inte viktigt. Bara tråkigheten. Suck. Jag får känna igenom det här...för det är ju löjligt.
  8. Har de senaste dagarna väntat med att äta frukost till klockan tio, även om jag ibland varit hungrig innan dess. Känner mig piggare och mer benägen att ta tag i saker. Ibland undrar jag om det är förändringar i kosten som gör att jag blir piggare ett tag. För jag ser ingen röd tråd i det. Men om jag inte börjar dagen med att gå och sätta mig vid frukostbordet, så får jag mer gjort. Och det mår jag bättre av. Däremot har jag inte kommit ner i två mål mat per dag - men det bekymrar mig inte. Antingen blir det så eller inte. Jag går på vad kroppen tycker just nu. Och just nu vill jag gå ut och promenera. Solen skiner. Balkongen är sittbar, en liten stund i alla fall. Då är det nog skönt att gå, också.
  9. "Sunt förnuft är summan av tidigare generationers fördomar" sade någon chef en gång, och jag sparade det i min citatsamling. Att tråden hoppar hit och dit är bara kul; ger alltid lite perspektiv och kanske nya idéer. Så länge ingen försöker förklara för mig vad lchf är, eller nåt ("max 5 g per 100 g", oavsett mängd...). Jag ska nog titta på ALP igen, och se om jag kan rotera maten på två gånger per dag. Jag hade ju inga problem med maten i sig, som en del andra. Det var det ständiga ätandet...och jo, alla de råa grönsakerna, det var lite tufft. Det som alla andra tyckte var så fräscht, och såg fram emot... Variation är nog inte fel. Olika sorters kött, olika sorters fisk, olika sorters grönsaker, många färger. Men också det där med att laga maten, och inte köpa färdiga köttbullar, fiskpinnar, pulversåser, färdigkryddat kött, och allt vad jag nu gjorde förr
  10. Ja, det är kul och lärorikt att läsa andras dagbokstrådar och funderingar. Ibland har man nytta av dem, ibland inte. Och ibland kan man komma med funderingar, så det blir diskussion Det där med att äta tre gånger om dagen, ja det hävdas ju att det är nyttigt och viktigt. Jag tror bara att jag äter mer om jag gör så. Och jag har väldigt lätt att glömma bort att äta, så det blir inte mycket ordning. Jag har inte märkt några fördelar med att äta så. Jag ska försöka lyssna mer på kroppen igen. ALP, ja det har jag testat. Och jag är väl undantaget som bekräftar regeln, misstänker jag. Alla andra verkar helt lyriska. Jag jobbade hårt på att äta enligt reglerna. Var konstant totalt icke hungrig på dagarna, när jag skulle äta. Tryckte ner maten mot min vilja. Klockan 18, när jag absolut inte skulle äta - då blev jag hungrig (och det spelade ingen roll hur mycket jag ätit under dagen). Vrålhungrig. (och jag har i många år haft för vana att inte äta efter 18, så det här var märkligt). Somnade vrålhungrig varje kväll i några månader, så länge som jag höll på. Vaknade inte hungrig. Tryckte ner maten igen. Mådde bättre? I början kände jag mig klarare i huvudet (sånt händer till och från, har jag konstaterat när jag läser den här tråden). Gick ner några kilo, kanske max fem (av önskade 25-30 - och de första tio brukar inte vara så svåra). Men jag stod inte ut i längden med att hela tiden äta på tvärs mot mina hungerkänslor. Det tog flera månader att hitta dem igen, och jag har fortfarande lätt för att ignorera dem. Hade jag mått bättre för övrigt och fått tydliga resultat så kanske jag hade försökt anpassa lite mer - men livet blev bara jobbigt. Allt cirklade runt mat, och det är jag inte van vid sedan jag började med lchf- och det var inte tanken med ALP heller. Mat ska ju vara något som möjliggör ett bra liv - inte något som all koncentration och alla tankar cirklar runt. Jag funderar iofs på att ta vissa delar ibland, och testa igen.
  11. Och nu är mars nästan slut. Det är ganska ofta lockande med promenad. Åtminstone tills jag kommit ut och känt den isande vinden. Nåja, jag tar en promenad mest varje dag; ibland så där en 8 km, ibland inte ens 1. Men nånting varje dag. Funderar på det där med fasta också. Struntade i frukost och lunch idag. Skönt att slippa äta - men känslan när jag ätit middag var att det inte fanns någon botten, inget stopp. Har lyckats äta tre gånger per dag (för det mesta, för jag glömmer lätt att äta lunch) under de senaste månaderna. Jag tror det blir mycket mat, för mycket. Får testa vidare, med olika varianter, och promenader, och enstaka fastedagar (som kan utvidgas om det känns bra). Går hemma, har lite tråkigt, försöker få ordning på livet med skrivande, musik, böcker och lite allt möjligt.
  12. Tanken är att du ska hålla dig mätt till nästa mål, ja. Det är ju det trevliga med den här kosten. Så vad tänker jag när jag läser? 1) att du behöver få en känsla för hur mycket fett du behöver, och hur mycket fett du äter. Det kan vara en bra idé att registrera och räkna ibland, i början, för att se om man tänkt rätt. Det finns gott om appar för det. Eller räkna Skaldeman-ratio (gram fett / (gram kolhydrater+gram protein). Ex: ägg, 70 g. 7 g fett, 0 kolhydrater, 9 g protein. Mängden fett(7) är mindre än summan av protein och kolhydrater(9+0). Det borde vara mer. Stek i smör, t ex. Välj fett kött, fet fisk. 2) det är en del som är hungriga i början, även om de äter bra. Kroppen är ovan vid kosten. Ät. Det går över efter ett tag. Det här ger sig med tiden. Man får testa. Och fråga igen. Lycka till
  13. Svavel finns det väl i kålväxter, har jag för mig. Vilket jag äter mycket. Jag minns inte varför jag fick för mig att testa MSM-tillskott. Det kan ha varit någon artikel som den Kattuggla länkar till. Jag köpte en påse, och den fick ligga ett tag. Så började jag; trappade upp till nån matsked per dag tror jag. Och konstaterade att mitt blodtryck plötsligt blev lägre. Har läst någonstans att det kan ha effekt på blodtrycket. Sedan läste jag någonstans här; någon som hade erfarenhet av att svavel hämmar jodupptag. Jag vet inte. Men man ska väl aldrig överdriva åt något håll. Och jag har läst någonstans att levern kan ha nytta av svavel. Jag vet inte det heller. Det är en djungel med vitaminer och mineraler...
  14. Ja, vad fyller jag dagarna med? promenader. Matlagning. Pröva nya recept. Böcker. Tv, som omväxling, för det tillhör inte mina vanor. Handarbete. Sjunga upp. Öva dragspel. Jag är övertygad om att det är nyttigt att musicera. Skrivövningar, t ex skriva haiku och andra dikter med strikta regler. Blogg. Gå igenom skåp och lådor. Släktforska. Tänka och reflektera. Skriva dagbok. Problem att fylla dagarna? Tvärtom...
  15. När jag var ung, så lagade tandläkarna sånt som möjligen skulle kunna bli hål, för säkerhets skull. När jag blev vuxen tyckte tandläkaren "vi väntar och ser om det blir hål". Ofta blev det inte det. Jag lagade hål, men ganska sällan. Numera är det bara gamla lagningar som behöver göras om ibland. Och så tandsten. Jag talar om för tandläkare och tandhygienist: Nej, använder inte fluor. Nej, använder inte tandkräm (kokosolja eller MSM). De tittar på mig som om jag kom från yttre rymden....så kan man väl inte göra? Men du skulle kunna börja med fluor!! Varför det? Ja, plastlagningar krymper. Och fluor stärker tänderna. (eller hur nu resonemanget gick...). Tack, men nej tack.
  16. Jag fick mediciner mot högt blodtryck strax innan jag började äta LCHF, för mer än tio år sedan. LCHF påverkade inte blodtrycket då. Det höll sig acceptabelt med medicinering (typ 130/85). Jag fortsatte med medicin länge. Fick ibland råd från läkare typ "undvik salt och mättat fett" (och tänkte i mitt stilla sinne "det var ju på sådan kost jag fick högt blodtryck; varför skulle det då hjälpa?") Sedan en dag när jag lämnade blod, så var det helt plötsligt 110/75. Oj. Vad hade jag gjort? Det jag kom på var tillskott av MSM. Jag drog ner på medicinen (tog bort den ena); läste på om vad som kan påverka blodtryck, kontaktade läkare för stöd för att minska och sluta - och jag mätte hemma ofta, för att se hur jag reagerade. Efter ett halvår hade jag slutat helt. F.n. äter jag MSM, C-vitamin, magnesium, K2, D3, O3. Jag vet inte om det påverkar, men jag vågar heller inte sluta. Så ja, jag tror att vitamin- och mineralbrister påverkar kroppen och olika symptom vi har. Men att hitta en läkare som håller med? Jag har inte gjort det.
  17. Kolleger med kalufs - eller utan - kan ju ta på sig mössa. Eller pannband. Jag har stickat pannband, i reflexgarn; t.o.m jag klarade av att göra detta på några tv-kvällar (sambon vill ha sällskap i tv-soffan ibland). Nu får jag hitta något annat att ta till i soffan; se på tv är ju inte särskilt kul i sig. Godmorgon allihop. Jag sitter med min andra kopp kaffe, funderar på en tredje, och vad jag ska göra med dagen. Sambon har hunnit med en sväng till sjukhuset för provtagning (han fick en ny njure häromveckan); jag funderar på promenad. Pokemon varnar för vädret även idag; igår var det inte behagligt att promenera, vinden var hård och kall. Idag anar jag i alla fall solen bakom molnen ibland.
  18. Det finns väl en hel del exempel på lchf-are som omformat kroppen, utan att gå ner i vikt, så just vikten är ju ganska ointressant. Och jag ska inte försöka förklara vad de gjort, för det vet jag inte. Men att just öka muskelvikt, minska bukfett, få midja, möjligen lägga fett någon annanstans...jag vet att jag har läst om detta.
  19. Jag har en vag hypotes, om något samband mellan stress och vitaminer/mineraler och sug efter mat, lättäten mat och godis. Det går åt mer mineraler när man är stressad, sade en apoteksanställd till mig en gång (och sålde Berocca till mig; det var på den tiden jag tyckte det smakade gott). Bara en tanke, något att ha i bakhuvudet och kanske undersöka. Jag letar ju också efter vägen till ”äta rätt och inte choklad” . Det funkar oftast, numera, så snarare försöker jag hitta vad som stör.
  20. På facebook skrev jag följande kommentar ”Jag tycker hon trycker för mycket på att man egentligen vill äta sött, men att man avstår för att vara ädel (??). Min erfarenhet (och den är jag knappast ensam om) är att om man avstår från socker och sötning, så ändras smaklökarna, och man uppskattar den lilla sötning man får, och som andra, mer sockervana, skulle klassa som extremt surt eller beskt.”
  21. Nu har jag inte läst alla inlägg sedan ditt hälsodagboksförslag.. jag tänkte bara komma med några parametrar till. Du får avgöra om de känns relevanta. - klar i huvudet - utevistelse - hur mår magen? Känsla och frekvens - hunger och mättnad - energi
  22. Klura ut problem...jaga buggar...reda ut hur man ska fixa till en komplicerad funktion... ja visst är det kul. Ibland, när jag hade något konstigt fel, brukade jag fråga en kollega. "Jag har ett problem: jag ska göra si och så, och jag läser här och skriver där, och så blir det så här...ja just det; jag har ju inte...!!!" . Kollegan har inte sagt ett ord, men varit till hjälp ändå. Eller så kan kollegan ställa lite dumma frågor, som kan ge en ny vinkel. Fast nu får jag inte jobba med sådant längre...inte jobba alls (det sista gör inget, men lösa problem var kul).
  23. Jag har ju inte svårt att låta bli maten, och välja lite av det som är i gråzonen (äter inte pasta, men kanske lite potatis, eller ris). Problemet är ju ibland att värden/värdinnan vill att gästerna ska äta och vara glada. Jag var med om en fest, där det serverades bröd och ost, och sallad, anpassad "för alla". Dvs pastasallad, med och utan äpple, med och utan vad det nu var mer som någon inte tålde. Men alla varianterna med pasta. Och så kom värdinnan på: oj, vad kan du äta av det här??? Nja, inte så mycket. Ost och smör, och något mer. Oj oj oj - kan du äta fisk? Ja. Fyra laxbitar in i ugnen. Kan du äta salladen om den inte är ihopblandad? Ja. Diverse grönsaker, utan pasta, framsatt. Det blev väääääldigt mycket mat. Jag föredrar att meddela i förväg, framför att orsaka värdinnan sådana extra-problem. I det här fallet hade det ju räckt med att inte blanda ihop salladen i förväg.
  24. Jag tillhör dem som älskar smaken av lever. Gör ungefär den grytan, fast med ungnötslever, och kanske inte färskosten. Och så kryddar jag med salvia, för det tycker jag är gott till..
  25. Jaa...jag har inte läst igenom alla inlägg, alla rationella argument hit och dit. Det finns en spärr mot koständring, och den är inte lätt att komma åt. Den är inte rationell. Bygger inte på kunskap och argument. Jag minns min tid före lchf. Jag hörde argument om att äta nyttigare (inte lchf, för det fanns inte, men andra idéer), och min känsla var bara "ja ja - jag orkar inte". Jag försökte bara hitta det som stödde uppfattningen att den kost jag åt nog var tillräckligt bra ändå. Kanske försökte jag någon gång ett kort tag med något, men det höll inte i längden. Sedan gled jag ju in på lchf av en slump, och märkte att jag trivdes med den kosten, blev mätt, mådde bra, och fick en massa nya kompisar på kuppen. Sambon...ja, han har ju varit med på campingen i Säffle. "jo men det är ju en sak om man har sjukdomar som kan bli bättre - men om man är frisk, så..." - och då är ju frågan hur han definierar "frisk". Hur många mediciner han äter, ja så långt kan jag inte räkna... Skulle han må bättre av lchf? Jag vet inte, för han vägrar testa. Livet utan pasta, ris, potatis och bröd är otänkbart, hur opraktiskt det än är att laga mat var för sig. Dietisten är på hans sida; tycker inte alls att pasta är socker, och socker kan han gott äta mer av. Och jag får höra från andra att jag är med i sekten, som hjärntvättat mig. Att kosten skulle kunna påverka värk och annat; nej det går inte att tro. Och inte går det att testa heller, eftersom det är så fullkomligt absurt och omöjligt att tro på. Att jag vet att jag får värk i leder om jag slarvar, och mår dåligt på andra sätt - nej, jag inbillar mig bara. Suck. Men jag tror att de måste komma på tanken själva.
×
×
  • Create New...