sjal

Medlem
  • Innehållsantal

    27
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

55 Utmärkt

Om sjal

  • Rank

  • Födelsedag 1984-05-14

Profile Information

  • Gender
    Male
  • Location
    Norrland
  1. Usch, igår kom PMS-hungern. Har alltid ätit massor de dagarna i månaden (någon slags kompensation för att jag sedan får magont och noll matlust?). Bestämde mig för att tillåta mig att äta några nötter med chokladöverdrag (det hjälper ju inte mot hunger, när man tänker efter). Det gör jag nog inte om - efter 4 nötter blev jag illamående. Mycket suspekt. Idag tycks jag vara på banan igen. Testade fettkaffe till frukosten. Kan inte påstå att det var gott, men om jag höll för näsan när jag drack gick det ned. Stod mig ovanligt bra under förmiddagen, så det kanske får bli min grej att sitta med en klädnypa på näsan vid frukostbordet framöver. LCHF-köttbullarna blev en succé hos 3-åringen, tallriken var renskrapad och han gick runt med utputande mage och skrattade. Ikväll får det bli kycklinggryta.
  2. Maten på BB - den har jag förträngt (då födde jag ändå barn för bara ett par år sedan). Där hade jag tack och lov varit förutseende och gjort piroger och gryta som vi hade med oss. Och när lillebror föddes kastade jag sjukhusmaten och åt tårta istället. Jag hade också mjölk så det kunnat räcka till en hel avdelning och ammar fortfarande barnen utan problem. Huruvida den bra amningsstarten hängde på att jag vägrade den så kallade maten som serverades har jag ingen aning om, men ungarna har i alla fall vuxit som ogräs när de helammats.
  3. Kanske är det just att de ser det som en diet som är problemet? Om de istället såg det som en metod (i regel en livslång sådan) för att må bra så skulle de nog kunna respektera det bättre? Låter ju inte alls bra att ha blivit opererad och sedan fasta på det sättet (då lär de ju verkligen tvinga henne att ha glukosdropp). Någon kanske kan gå dit med mat som hon kan äta.
  4. Vad kul! Jag börjar känna att det flyter på nu. När mannen blev symptomfri efter 2 dygns lågkolhydratkost fick jag mitt i glädjen lite panik. 1. Vad sjutton ska vi äta framöver? 2. Vi kommer ruinera oss på smör! Framför mig såg jag såklart att vi skulle äta lika stora mängder som förr. Nu har jag inga problem med att modifiera recept och tycker det är jättekul att leta upp nya (omelettmuffinsen igår blev kanon). Och nu vet jag att vi inte alls går minus ekonomiskt på LCHF, för alla dessa smörgåsar med pålägg, alla kakor, all glass är ju ett minne blott eftersom vi är mätta mellan huvudmålen. Känner dessutom av en helt ny energi. Idag hade vi en uuuutdragen morgon då barnen var tvärtemot och ville klä på dockor istället för att göra sig iordning. Jag orkade med det på ett nytt sätt (javisst, vi kom 30 minuter sent men dem jobbade jag ikapp på en kvart sedan eftersom jag är så effektiv). Vart tog den där orkeslösa typen som drog benen efter sig och var jättelättirriterad jämt vägen? Kul idag är att det är första dagen jag ser mig i badrumsspegeln på morgonen och ser en viss skillnad på magen. Dessutom - var är min månatliga PMS? Jag känner av den, men den är inte på långa vägar så jobbig som den brukar vara. Är det placebo eller ger verkligen den här kostomläggningen så många positiva bieffekter?
  5. Din svärmor låter som min mamma. Som älskar sina barnbarn över allt annat och är himla snäll och omtänksam, men som inte kan tänka om vad gäller socker. Jo, för någon vecka förvånade hon mig genom att plötsligt vara motståndare till saft. Jag tycker du är inne på en viktig grej med hur viktig relationen mellan barn och den äldre generationen är. När mina och mannens föräldrar hälsar på oss bestämmer jag (och mannen) vad barnen ska äta (läs; kakor och godis läggs undan och ligger sedan och skrumpnar ihop längst inne i skafferiet). När barnen hälsar på mor- och farföräldrarna rättar vi oss så mycket vi kan efter den mat som finns där. Men sitter de barnvakt vet vi ju att det är två sockerspeedade barn vi får hem.
  6. Min son hamnade akut på sjukhus i höstas. Droppet hade jag inte en tanke på, men vi tackade nej till all så kallad mat de erbjöd. Då hade vi inte ens börjat intressera oss för LCHF, men att servera ett sjukt barn sockerdricka, glass och kaksmulor? På dem lät det som om han skulle gå hädan utan saft och festistetror, Nähähä. Jag låg med honom på avdelningen och så fick mannen komma dit med bättre, hemlagad mat. Personalen muttrade en del, men erkände sedan att de sällan sett en så klen unge tillfriskna så fort. Undra vad det berodde på... (Ursäkta min utläggning. Men sjukhusmaten - HJÄLP!).
  7. Å, vad jag känner igen mig! Mina föräldrar tror att man dör inom en vecka om man äter LCHF. Tar de hand om barnen vet jag att de trycker i dem nyponsoppa, glass och kakor. Inte för att vara elaka, utan för att de är inlärda i det (man undrar ju vad jag åt som liten...?). Farmor och farfar är snäppet bättre, men är väldigt anti LCHF-tänket och lever på bröd. Det är jättesvårt att resonera med mor- och farföräldrar (om jag får generalisera något). Och så detta med andra barns födelsedagsfirande på förskolan. Då blir det glass och kakor, utan att någon inblandad bryr sig om att vi inte vill att barnen äter sådant. När mina barn fyller år bjuder vi på sockerfritt fika (som är gluten- och mjölkfritt pga allergier i barngruppen) och det blir succé. Barn behöver inte en sjuhelsikes massa socker, vare sig för att växa, bli mätta eller tycka något är gott. Vi får väl trösta oss med att det verkar vara en förändring på G, om än många äldre har svårt att tänka om. Hoppas din pojke slipper få magont!
  8. Måste börja tänka mer på det där med saltet! Jag känner bara av det på morgnarna, och när jag dricker ett stort glas vatten försvinner besvären. Idag har det varit en riktigt bra dag matmässigt. Den började med att båda barnen åt kokt ägg, bacon och oliver (matkombination á la småbarn) till frukost. Det hade vi inte fått i dem för bara några veckor sedan. Till lunch bestämde jag att vi skulle testa LCHF-pannkakor för första gången. Var inställd på att barnen skulle vägra äta dem, men tji fick jag. De verkade tycka det var lika gott som "vanliga" pannkakor, enda skillnaden var att de blev mätta snabbare. Till mellanmål fick de smörgåsar gjorda på ljust bröd, vips sa det så var de sådär speedade. Det verkar vi slippa när de äter samma mat som vi vuxna nu. Middagen blev kokt broccoli och lök/bacongryta. Barnen åt lite pasta också. Det har verkligen "släppt" för barnen. Nu äter de massor med saker de inte åt innan. De är inte lika sugna på mellanmål längre heller. Eftersom de är friska igen väntar förskola imorgon och jag lider lite när jag tänker på vad de kommer få äta där. Tur det bara är lunch och mellanmål. Frukosten kan vi ju styra över, liksom middagar och kvällsmål (ikväll ville de inte ha något sådant, de var mätta efter middagen). Jag känner inget sug efter sött längre. Mannen tycker det är jobbigare och får anstränga sig mer på den punkten. Samtidigt vet han vad som händer om han slarvar: han blir liggandes i plågor. Och... jag tycker det är SKITKUL att laga ny mat (det gör mannen också, för den delen)! LCHF-pannkakor var ju riktigt gott. Imorgon blir det hemlagade köttbullar, om jag hinner med det efter jobbet. Nu: kvällsfika bestående av omelettmuffins (det kan inte vara annat än gott?!).
  9. Imorse vaknade jag med en konstig känsla av att vara bakfull. Högst märkligt för en nykterist. Kanske var det vätskebrist som spökade, för de senaste nätterna har jag varit uppe och kissat och kissat. Nu tycker jag det börjar kännas på allvar att något händer i kroppen, och det är -får man säga det?- lite läskigt. Fast mest skönt. Storögt tittar jag på vad andra handlar på affären och vad andra äter, det känns konstigt att jag åt sådär alldeles nyss utan att reflektera över det. Idag har jag ätit riktigt bra mål. Till middag åt jag broccoli, köttbit och gräddsås. Sedan stod jag mig i 7h. Nu har jag efter att ha storstädat kåken fått i mig en skål yoghurt med bär och ett kokt ägg med en klick majonäs. Barnen fick ett ordentligt LCHF-mellanmål och ville knappt ha middag sen, de var "mjätta jetelänge, magen kujjar inte". Har, bortsett bakfyllekänslan på morgonen, varit en fantastisk dag. Att slippa blodsockerfallen... varje dag dansar jag som på små moln. Och ikväll har jag och 2,5-åringen dansat (lekandes att vi deltog i OS-konståkningen på TV) och jag orkade hur mycket som helst. Spännande, jag som brukar börja flåsa direkt.
  10. Hur hittar man en sådan? "Glass"... bra idé där! Jag funderar på att göra egna glasspinnar med fet yoghurt och grädde. Det borde de ju gilla.
  11. Oj, 3-åringen äter ägg, bacon och fet yoghurt till frukost. Jag tror inte mina ögon!
  12. Hej! Jag har aldrig rökt, däremot haft ett oerhört komplicerat förhållande till alkohol. Tog mig liksom du mig ur det på egen hand. Och jag tänker såhär: du har haft beroenden men du har också haft kraft att ta dig ur dem. Tillåt dig att känna dig stark och stolt! Jag inbillar mig att vi med beroendesjukdomar också kan bli lika starka åt det positiva hållet. Tänk all tid och kraft dom kan läggas på att smussla med sitt drickande eller hitta ursäkter för att behöva röka en cigarett. Ta sedan den kraften och envisheten och använd den på något hälsosamt och långsiktigt hållbart: j*klar vad det kan bli åka av!
  13. Dagens mat: Frukost: 2 skivor bacon, gräddkaffe. Inte alla en bra frukost, jag är i den delen av månaden då jag mår illa på morgnarna. Lunch: min nya favorit igen - purjolöksomelett, lite yoghurt, gurka. Mellanmål: turkisk yoghurt med grovrivet äpple och kanel, 3 nötter. Middag: kokt broccoli/blomkål, kyckling, gräddsås. Kvällsmål: yoghurt med bär, några skivor rostbiff. Dagens lärdom: ät rejäl frukost! Att slarva med den gav ett blodsockerfall som återkom under dagen.
  14. Barnen går på förskola och... det är ett kapitel i sig. För det första är ju maten ett skämt. För det andra tycker personalen att 2-åringen beter sig så konstigt och aldrig visar att han blir mätt. Han bara äter och äter (lunch). Det är ett beteende vi inte alls känner igen hemifrån, visst är han matglad men också väldigt tydlig med när det räcker. Jag har inte riktigt fått pusselbitarna på plats förrän nu: klart han inte blir mätt på den där maten! Personalen har löst det hela genom att begränsa hans matintag, något jag nu känner är helt bakvänt. Då är han ju kinkig vid mellanmålet och får äta en massa nyponsoppa, sirapslimpa och Lätta. Och när jag hämtar kl 15 är han och brorsan hungriga igen... AAARRGGH! (Inget ont om personalen, problemet ligger ju högre upp i organisationen.)
  15. Jag tror vi landat i liberal LCHF till barnen på hemmaplan. Vi utökar mängderna bra mat i förhållande till den mindre bra (á la köttfärssås med pasta). Det har visat sig lättare att få dem att acceptera ny mat om det samtidigt finns något bekant (exempelvis lite ris) på tallriken. Smörgås äter de nu bara vid frukosten, med massor av smör, skinka och gurka.