Annikapannikapuddingpastej

Medlem
  • Innehållsantal

    13
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

21 Bra

Om Annikapannikapuddingpastej

  • Rank

  • Födelsedag 1966-05-30

Profile Information

  • Gender
    Female

Senaste besökare till profilen

166 profilvisningar
  1. Jag förstår inte vad du svarar på. Har inga som helst problem att se varför jag har min vikt, och jag skulle absolut inte vilja börja äta i ensamhet. Eller förlåt, svarade du kanske på mitt förra inlägg om magen? I så fall förstår jag. Efter en vecka känns magen bättre🙂
  2. Nu har jag börjat komma in i tänket och ätandet och är inne på andra veckan. Jag äter strikt LCHF, tror det är vägen för mig och mina 60 kilos övervikt. I veckorna är det bara min man och jag hemma, och vi vill ju gärna äta samma mat. Han tycker om allt och äter gärna LCHF, men "problemet" är att han redan ser ut som Colting i kroppen. Han är smal och vältränad. Jag vet att det är bra med LCHF för annat än viktnedgång, och ingen vet ju hur hans kropp ser ut på insidan, men HUR ska han äta för att INTE tappa vikt? Äta mer? Eller komplettera med potatis/pasta/bröd? På helgerna kommer gymnasiebarnet hem och hon äter inte kött, så då planerar jag in vegetariskt eller fisk tänker jag. Hon behöver inte heller tappa vikt, men mår säkert bra av LCHF-mat i grunden. Problemet där är att hon haft ätstörningar för ett år sedan, så vi PRATAR inte mat och dieter här hemma. Vi har gått i behandling med henne och det är lugnt nu, men jag är ju livrädd att väcka det hos henne igen. Jag gör LCHF-maten utan att prata om det, och utöver det får hon äta som hon vill. Sen har vi två barn som är vuxna, varav den ena är "militant" vegan..🙄.. tack gode att de inte bor hemma längre! Ja det är inte lätt att få ihop det i familjen alltså! Hur gör ni andra?
  3. Hej Börjar NU. Eller börjar om nu egentligen. Tio veckor för några år sedan med lchf, och jag mådde jättebra. Vet inte ens varför jag slutade. Tristess, social knölighet tror jag. Jag gör detta av hälsoskäl, för att jag tror på det och för att få ett bra aktivt liv. Jag är ordentligt påläst. Har många besvär. Värk (artros), trötthet, 60 kilos övervikt, nedstämdhet, blodtryck på väg att bli högt..så motivationen är stor! Fattar äntligen att det inte är ett estetiskt problem, för den biten har jag släppt med åldern, utan att det handlar om hälsan och vilket liv jag vill ha.Men nu till det jobbigaste. Magen. Får man prata bajs här? Att bli förstoppad låter för mig som en dröm! Som inte händer för mig. Jag har i hela mitt liv haft problem med magen. Hela livet alltså, sedan treårsåldern. Är diagnostiserad med IBS såklart, som så många andra, och är sedan 25 år gallopererad. För 8 år sedan fick jag oxå diagnosen "gallsaltsmalabsorbtion". Alltså jag kan inte bryta ner gallsalter, utan de går rätt ut i tarmen och fräter. Äter dagligen medicin (Lestid) mot detta, och även en stoppande tablett (Dimor) varje dag. Ett tag fungerade magen bra, men nu är det hopplöst igen. Får laborera med mängden medicin. Mina problem är alltså kolikkramper och diarrier. Nu när jag lägger om till lchf igen så blir det ju en omställning för magen, och den fungerar helt värdelöst! Min tanke är att jag ska stå ut, att det är övergående och kommer bli bättre om några veckor. Men jag ville väl egentligen bara se om någon mer har dessa problem, med att magen inte alls blir förstoppad, utan tvärtom. Uppblåstheten i magen försvinner dock direkt, så den "övre magen" känns helt lugn. Jag äter strikt lchf, eftrer menyerna, och tänker fortsätta med det, för jag behöver den strukturen att luta mig mot. Glada tillrop emottages tacksamt!