Mynona

Medlem
  • Innehållsantal

    2
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

1 Neutral

Om Mynona

  • Rank
    Nyanländ
  1. Intressanta resonemang. Om man är hungrig + går upp i vikt, så beror det inte på att vissa näringsämnen vill lagras som fett, utan att man antingen inte äter tillräckligt, och därför tar igen det på sätt som man inte inser hur kcal-stinna de är. T.ex. jag gick ned 10 kg av att enbart sluta ta en näve nötter när jag kände för det. Ingen annan ändring. Så mycket kcal var det. (Jag var dock ej tjock, utan blev underviktig av tilltaget.) Andra svaret på gåtan hungrig men går upp i vikt, är att man sänker sin grundämnesomsättning genom att: - äta för lite - äta för mycket linolsyra (de flesta vegetabiliska fetter och oljor) - lura in kroppen på svält om och om igen, antingen genom just för lite kcal eller genom att utesluta en födoämnesgrupp man tidigare hade som stor del av kosten. Något som INTE går igen i alla fetmaländer är "mycket kolhydrater kontra fett" då även länder där man ökat fettintaget rejält, gått samma väg som sockerländerna. Det finns tydliga grafer över de fetaste länderna, och att de faktiskt äter många kcal och skräp, inte mer eller mindre av fett vs kolhydrater. Om man letar överallt efter info, inte enbart på LCHF-sidor som ju inte kommer visa grafer som verkar visa att mer fett ger fetma, utan väljer de andra ländernas grafer. Ett problem för alla mirakeldieter, och som man borde tänka på, är att veganer, frukterianer, LCHF m.fl. (!) påstår alla att man är mätt och går ned i vikt, samt blir av med diabetes 2. Och det är sant, man blir av med diabetes 2 även av en rad kolhydratstinna dieter. Detta faktum borde vara av stort intresse. Det finns mängder av studier och fakta om det här (och som man återigen, inte kommer finna på LCHF-siter). Vad är det då som är den gemensamma faktorn? Och varför finns det en hel del som blir rent sjuka av dessa dieter? Jag ramlade över kritik mot först paleo, sedan LCHF. Jag läste skeptiskt, men måste ju böja mig när sedan objektiva personer som inte förespråkar något, presenterar sammandrag av ALLA studier, och man ser svart på vitt (inte bara enstaka handplockade) att det som sägs inom olika dieter så ofta inte stämmer. Vad ger då all sjukdom? Kan det vara att vi som är i de sjukaste länderna har ökat inflammationsfrämjande och ämnesomsättningssänkande linolsyra med över 2000% de senate 100 åren? Det bör inte vara en kost som vi ätit i 10 000 år och sedan plötsligt blir vi sjuka av den. Sjukdomarna började också tidigare än 80-talet, det vet vi ju då man ofta tjatar om hur den felaktiga fettskrämdheten uppstod (jag håller med om att det är fel) långt före 80-talet. Förutom just linolsyran (fetter och proteiner är känsligare p.g.a. att de har en balans av ingående syror, medan kolhydrater bara bryts ned till tre vanliga sockerarter, varav ena i stort sett bara finns i mjölk) som kan påverka oss direkt genom att skapa obalans i hormoner och prostaglandiner, så har vi rewardeffekten. Vad gör den? Jo, att vi fortsätter äta fast vi inte borde. Så som vi gör med just pizza, McDonaldsburgare m.m. Hur många säger inte att de inte blir riktigt mätta, eller förundras över mängden kcal i en pizza? Typisk skräpmat som kombinerar socker och fett förrädiskt. Samma letar sig in i halv- och helfabrikat. För att inte tala om tårta m.m. som man lätt trycker i sig tusentals kcal av. Att komma undan rewardeffekten kan man göra på olika sätt: - Ät restriktivt. Uteslut eller minska kraftigt på kolhydrater, fett, animalier eller annat. Eller ät bara bananer, så många du vill (ni känner igen sådana dieter - de är så rewardsänkande att det går för långt och man står inte ut med tristessen). Då får man inte kombinationseffekten. Baksidan är att man riskerar allsidigheten, blir känslig för intag av det man undviker, samt får svårt att äta med vänner och ute. - Ät riktig mat. Laga själv. Kombinera inte för mycket med goda såser med socker och fett på förrädiska sätt. Kockar är bra på att kombinera så att det blir hög rewardeffekt, och man ser hur de ofta ser ut också. Man bör laga enkel mat från grunden. Inte äcklig. Gör det gott. Ät tills du blir mätt. Tugga inte i dig mängder av kcal-befriade grönsaker så att du blir hungrig direkt. Jag har haft ätstörningar som gett låg ämnesomsättning och ett så enormt sug att varje försök att släppa på kontrollen gav bulimiattacker. Jag har försökt stävja problemen med vegankost GAPS, Paleo, Lowcarb o.s.v. (långa och genomtänkta försök). Sedan, när jag blev sjuk av de här kosterna, och märkte att jag blev trött, ett problem vid varje bjudning, samt inte kunde röra kolhydrater utan att få spel i kroppen) och började söka lösningar, började jag till slut äta som jag beskrev ovan. Jag följe i stort sett Ari Whittens råd. Efter några månader märkte jag att om jag åt tårta, började jag må illa om jag försökte äta mer än 2 bitar. Godis glömde jag bort. Måltider glömde jag bort. Detta har inte hänt sedan jag var 13, innan jag blev ätstörd. Det stämmer verkligen. Jag har blivit helt ointresserad av att ständigt vilja äta. Jag äter balanserat och normala mängder, utan att tänka alls. HÅller vikten. Vill aldrig överäta, men kan tillåta mig skräpmat ibland (och som balanserad, vaknar inte alls rewardeffekten av detta, utan jag blir övermätt av McDonaldsmat i normal mängd). Egentligen ska man inte ta sig själv som exempel, men med tanke på mina riktigt svåra problem, och hur det gicknär jag började äta riktig mat (och allsidigt) så är det ändå anmärkningsvärt. Visst kunde jag äta mindre när jag åt LCHF, men det funkade inte riktigt i längden, utan till slut blev jag för sugen och ramlade in på fuskande eller kämpade emot det hela tiden. Och om det är så bra varför ser jag samma personer kämpa i åratal mot samma vikt, ständigt tjatande om att "bli striktare" fast det inte verkar hjälpa? Tänk också på att lowcarbbakverk har hög rewardeffekt. De flesta som upptäcker dessa, tappar inte mer vikt utan stagnerar eller ökar (och undrar: jag äter mer och mer fett = mer fettkcal, men går upp i vikt, varför? - Jo, kcal ger ju vikt ...). Att det finns de som funkar på alla dessa olika dieter, tvivlar jag inte på. Och det jag skrivit betyder inte på något sätt att alla mår skit av dieter, eller blir smällfeta av lowcarbbakverk. Men om det inte går så bra, kan man börja fundera i stället för att försöka hårdare och hårdare år efter år. TS frågor är helt relevanta. Vi som kämpar mot ätproblem, övervikt, sjukdom, bör vara öppna och kunna ifrågasätta det vi gör. Annars riskerar vi att inte navigera rätt när det går åt fel håll. Vi bör fundera över om det är rimligt att en allätare ska äta så lite av kolhydrater som vi klarat i 10 000 år, att vi blir överkänsliga mot kolhydrater. Eller inte äta fett alls (såg att Livsmedelsverket nu rekommenderar lättmjölk till barn!!! WHAT!!! Jag vet barn som får nästan ren inolsyra [solrosolja typ] och lättmjölk för att föräldrarna tror att detta är bra - man vill ju bara gråta). Eller inga animalier kanske? Allt är bättre än skräpmaten, men är det de mest optimala vi kan äta?
  2. Intressant tråd. Detta stärker min tro att naturlig mat är bäst. Mina hemsyrade saker innehåller redan salt. De kanske inte då inte har samma potential att störa saltbalansen. 1-1,2 % kör jag på.