Råttan

Medlem
  • Innehållsantal

    112
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    1

Råttan vann senast 1 Augusti 2014

Råttan hade det mest gillade innehållet!

Anseende bland gemenskapen

236 Enastående

Om Råttan

  • Rank
    Stammis
  1. Ja jag tror att många blir lättade över att få svar på varför de är annorlunda, varför man fått kämpa hela livet med olika svårigheter mm. Att få rätt diagnos när det gäller NPF redan som barn är viktigt för att få rätt hjälp och förståelse i skola mm. Att agera som flickans föräldrar är HELT förkastligt vill jag påstå. NPF diagnoser handlar inte om uppfostran, utan ett annorlunda sätt att fungera. Att göra som de gör kommer bara medföra att flickan senare i livet kommer att få stora problem, dels med sig själv, men också i kommunikation med andra.
  2. "Hittade" min gamla tråd och måste ju skiva lite. Är ju VÄLDIGT länge sedan sist Jag hänger i, tuggar min LCHF som vanligt, mår bra av kosten - fått bra matrutiner och allt känns så naturligt med kosten och funkar i alla lägen, även då livet är tungt och bråkar. Mitt sockerberoende hålls i schack.....MEN jag går inte ner i vikt, inte ett skit. Gått upp några få kg dock senaste halvåret. Jag har ätit bra mat och lägre kh-halt, oftast under 20g, äter två gånger om dagen sedan länge + kaffe med äggmjölk eller "ägglatte". När jag kollat med kostbevakningen ligger jag högre i protein. Nu sedan några dagar gör jag ett experiment på tio veckor, där jag drar ner matmängden och proteinmängden en aning, vilket jag inte gjort förut. Även max 10g kh om dagen. Mejerifritt kör jag på fortfarande, även om det slinker ner lite ost i bland. Det stora som hänt i mitt liv, är att jag äntligen fått svar på varför mitt liv varit och är som det är (kortfattat) i höstas gjordes en autismutredning på mig och jag fick äntligen den diagnosen jag borde fått för länge sedan. Så mycket som fallit på plats, fått en helt annan förståelse för mig själv, förklaring på så mycket, mår bättre psykiskt och börjar få ordning på mitt liv - anpassar det efter mina förutsättningar. Känner mig starkare och fått bättre självkänsla. Livet känns hoppfullt även för mig
  3. Jag har autism med inslag av ADHD och ätit LCHF i över två år nu. Märker INGEN förbättring vad gäller mina svårigheter jag har. Dock mår jag bättre psykiskt av att äta som jag gör. NPF-diagnoser går i sig inte att bota, men framför allt folk med ADHD kan få mildare symtom av lågkolhydratkost
  4. Äter litium för bipolär sjukdom och den 18/11 togs det "stora provet" för det. Således dygnsinsamling av urin där krea låg lite högt 3,1 med ref 1,4-2,4....Hade även lite protein i urinen. Min psykiater tyckte inte detta var någon fara med de värdena, nya prover om 6 månader sa han. endokrinologen som nu begärde fosfat mm undrar om det har nått samband, därför jag ska till njurspecialist. Krea i blodet den 18/11 var 53 med ref 50-90 Kalium 4,2 ref 3,5-4,4, Natrium 139 ref 137-144
  5. Min läkare ringde mig i måndags efter att jag varit på fredagen och tagit lite prover. Främst sköldkörtelproverna eftersom jag har hypotyreos, men även några andra som inte är tagna på ett bra tag. Det han var oroad över var att jag har ganska ordentlig fosfatbrist (fosfor) Även B12 hade sjunkit betydligt mot var det legat alltid förut. Har mått risigt i kroppen många år med muskelvärk, styv och stel och sedan jag började äta LCHF för snart 2 år sedan har jag även en muskelsvaghet som ingen läkare har något svar på. Dessutom är jag väldigt trött jämt och ständigt. Vi har trott att detta hör i hop med min hypotyreos, men nu började läkaren fundera att det har med fosforbristen att göra. Jag ska remitteras vidare till en njurspecialist och min läkare skulle prata med honom och ringa mig nu efter juldagarna, så att jag får besked snabbt. Fosforbrist är vad jag förstått väldigt, väldigt ovanligt eftersom om man äter "normalt" får i oss fosfater i överflöd.... Det jag funderar är om det ens är möjligt att få fosforbrist om man äter LCHF, om det förekommer? Jag äter så ren mat som möjligt - kött (även lever), fisk, ägg, kyckling och skaldjur. Äter fett och grönsaker, lite nötter, frön och lite bär i bland. Äter inte mejerier just alls förutom ost i bland (läs sällan). Har dock ätit ost en längre period fram tills för litet tag sedan då jag slutade. Förmodligen är det ju något annat vajs i min kropp, som inte har med min kost att göra och det får ju läkarna utreda, men blev lite nyfiken bara om fosforbrist förekommer just på LCHF?
  6. Råttan

    Psykisk sjukdom

    Hej du! Jag insjuknade i min första svåra depression -99 och haft tuffa år efter det med många och långa inläggningar (har nu fått diagnosen bipolär sjukdom). Vikten sköt i taket, upp till 130 kg som mest, dels pga mitt mående då jag "tröståt o självmedicinerade med kolhydrater/socker" men också pga alla mediciner. Jag bantade ner mig i mellan åt, tex pulverdiet - 30 kg ovs liknande hysteri, men gick sedan upp allt igen. Medicinen jag äter nu, Litium gick jag upp 10 kg när jag började med den, även fast jag åt någon slags halv-LCHF då, men gick nog ner dessa när jag striktade till kosten. Jag har på ca tre år gått ner minst 30 kg nu. Jag har ätit LCHF sedan feb-14 Detta funkar på mig, även i mina depressiva skov som dock inte varar längre än någon veckan numer: Ren naturlig LCHF-kost utan mejerier, tillsatser, processad mat, bär, nötter. Jag håller på mina mattider x två, äter inte jättemycket, varken fett eller protein, men ser till att äta mig mätt så jag är mätt till nästa mål. Dricker kaffe med äggmjölk mellan målen och till frukost. Äter mycket grönsaker ovan jord. Tillskott av magnesiumcitrat, kalcium, D-vitamin och omega-3. Även multivitamin och MSM Måste se till att sova, senast 22 i säng - utan undantag Dricker mycket vatten + även vatten med pressad citron i Viktigt för mig att hålla på mina matrutiner och sovrutiner även när jag mår dåligt. Brukar inte ha matlust då, men får ändå tvinga i mig mat för kroppen behöver näring. Jag har också mycket stöd i detta med min kost av min kontaktperson i psykiatrin och hon har hjälpt mig många gånger angående maten och att inte ge upp LCHF.
  7. LCHF är ju en viktnormaliserande kost, både uppåt och neråt, ingen direkt bantningsmetod som är effektiv för några få kg. Det kan ju vara så att din kropp tycker att den väger bra, fast du inte tycker det. Blir ju så klart besvärligt om kropp och hjärna inte är överens.
  8. Känner igen mig en del i din historia (eller mycket) Jag har bantat sen övre tonåren (är 40+ nu), gått ner mycket (20-30 kg flera gånger) men gått upp igen + en hel del till. 1999 insjuknade jag i min första svåra depression och är kvar i psykiatrin ännu. 2005 hittade jag LCHF första gången och fram till för ett år sedan har jag försökt äta så flera gånger, men bara "misslyckats", fallit tillbaka till sockret, min eviga tröst och medicin. Så för ett år sedan fick jag nog och drämde näven i bordet och sa att nu fan räcker det med misshandel av min kropp. Sedan dess har jag ätit lågkolhydratkost (LCHF) och mina snedsteg är lätträknade på min ena hand. Jag brukar fundera i bland varför det plötsligt funkar NU just när jag kämpat så för att äta som jag egentligen velat sedan 2005. Jag tror att jag var mogen för det nu - Allt har sin tid, jag tror att jag verkligen BESTÄMDE mig för att det SKA gå, att det är detta jag VILL, för min skull. Jag tänker ofta att det är mina egna val vad jag stoppar i munnen och jag tänker att jag vill ge min kropp bra och rätt näring. Framför allt har jag kämpat med tanken att jag gör inte detta för viktens skull, utan för min hälsa. Det är ingen bantingskur, det är mitt nya sätt att äta och leva och jag gör det så att det funkar i min vardag, den JAG lever....Dag efter dag, en dag i taget.......Jo, jag går ner i vikt också och har stor övervikt totalt, men jag får inte fokusera på vikten för då blir jag lika "knäpp" igen. Så ge inte upp, utan ta ett beslut för din egen skull om det är det du vill och så håller du dig till det beslutet. Jag skriver mycket och har utvärderingar var tionde vecka (då jag också valt att väga mig) Det är BARA du som väljer vad du stoppar i munnen Hittade en klok rad, som jag påmint mig med många gånger och fått mig att inte tänka att jag misslyckas, bara vurpar i diket lite grann... "Så länge det finns en väg mellan dikena så går det framåt" Lycka till
  9. Alla är olika och funkar olika, även på LCHF. Att kroppen släpper på fettet eller inte beror på så många faktorer, inte bara på det man äter. 7 veckor är ingen tid alls om man äter LCHF för att gå ner i vikt. Vissa går ner massor från början det är inte frågan om det, men största procenten får nog kämpa mer för några fjuttiga kilon. Själv har jag ett snitt på 0,4 kg i de perioder jag går ner, men nu har jag stått stilla i fem månader, MEN vet att min kropp är stressad av olika orsaker, så jag tar det med ro. Vet att jag nog går ner då den är lugn igen. Du har ju de fakto GÅTT ner på dina 7 veckor, gläds åt det
  10. Visst finns det ersättare för mjölk och grädde i kaffet Jag kan inte heller med svart kaffe, så jag gör en kanna äggmjölk som står sig flera dagar i kylen. Ska jag dricka kaffe borta så tar jag med min lilla "plunta" (liten plastflaska) Äggmjölk gör Jag så här: Koka upp 1-1,5 liter vatten Lägg i mixerglaset: 3 hela ägg ca 150g smör i bitar ett par rågade matskedar med kokosolja Häll i det kokande vattnet och mixa med stavmixern Perfekt och gräddigt att ha i kaffet
  11. Har varit några helvetiska veckor med jobbig depression, som slutade med en vecka på psykiatriska avdelningen. Är nu hemma igen och mår hyfsat bra. Trött och blir mer slut än vanligt att vara bland folk bland annat, samtidigt som jag har svårigheter med sömnen och måste ta medicin för att somna på kvällarna. Ändå vaknar jag 5-6 på mornarna. Levde som sagt på att tvinga i mig äggröra x 2 i över en veckas tid för att jag varken orkade laga något annat eller hade matlust. Nå sämre mat kan man äta, till exempel pasta med ketchup vilket stått på depressionsmenyn mången gång Med andra ord är jag oerhört glad över att mina nya matvanor och kostval håller även då livet är kärvt och normalt kräver socker Det är tre dagar till julafton och jag känner mig enbart lugn, verkligen enbart lugn. Jag kan min sak vad gäller kosten och jag har NOLL sug efter all choklad, pepparkakor och karameller som varenda ett bord översvämmas av. I morse och på förmiddagen var jag på psykiatriska rehabmottagningen och arbetade med mitt kedjetäcke som jag håller på syr. Jag satt och drack kaffe med personalen i deras kök och på bordet stod en stor ask praliner, ett par skålar med godis, en burk med pepparkakor och ett annan fat med någon sorts kakor. Puttade undan eländet för att få rum med kaffemuggen typ De vet ju förstås att jag inte äter socker/kolhydrater och en frågade om snasket var jobbigt att det fanns där. Men nää, inte ett dugg Min kontaktperson har själv också blivit medveten om detta med sockret och har läst böcker mm. Så det är ju trevligt att man kan inspirera Men jag är skör på ett sätt, väldigt skör Jag vet att skulle jag stoppa i mig något sockrigt eller för mycket kolhydrater så är risken stor att jag faller - suget sätter in och det är svårt att stoppa. Jag bakade fröknäcke med pepparkakskryddor i onsdags. Smakade en bit med smör och ost samma kväll, men på lördagen när jag tog en bit igen kunde jag inte stoppa och under kvällen tuggade jag i mig alltihop (en plåt) Bara för att det smakade gott och satte igång suget efter mer. Kan tyckas oskyldigt med lite fröknäcke, men det är beteendet jag är avig emot och än en gång inser jag att jag måste vara stenkonsekvent med vad jag äter. Jag tänkte faktiskt först laga ischoklad på julafton, en halv sats och äta några stycken. Fast jag vet innerst inne att det funkar inte så med mig, jag KAN inte äta några stycken, utan jag kommer att äta upp alla. Därför har jag beslutat mig för att inte göra några alls. Sonen brukar laga knäck och det gör han säkert i år också, men det har jag inget bekymmer av utan det är om jag tagit första biten, som det är kört. Blev mycket babbel nu bara, men lite funderingar ändå... God Jul på er som brukar läsa min tråd, ut i fall att jag inte skriver nått mer innan jul
  12. Jag märker att mitt ev sug hålls i schack om jag äter mitt sista mål mat runt 19 tiden, eller lite senare. Då har jag inte behov av att småäta på kvällen. Äter jag 17-18 tiden vill jag gärna ha något sen på kvällen. Jag äter mitt första mål vid 11.30-12 tiden, en näve nötter vid 16 tiden och sedan då mat mot 19 tiden. Utöver det någon mugg kaffe med äggmjölk både på morgonen och sedan under dagen.
  13. Mitt beslut är att hålla mig borta från allt som kan trigga, dvs inga substitut och absolut inte "äkta vara" Blir nog bra. Just nu mår jag väldigt dåligt psykiskt och lever på äggröra med lite grönt + räkor, ost och smör i trots att matlusten har flytt sin kos. Orkar inte med mer avancerad matlagning och orkar inte tänka. Vet att jag måste äta, så då får det bli äggröra x 2 varje dag, nötter och kaffe med äggmjölk. Bättre än gå på sockertrollens åsikter i alla fall
  14. Mår lite bättre igen, dock väldigt trött Har haft lite utvärdering igen, har ju det var tionde vecka så nu i fredags var det dags. Målet var att öka kolhydraterna för att se om jag skulle må bättre i min muskeltrötthet/svaghet. Jag har ätit en del frukt i form av äpplen och mango, använt honung i bland och ätit mer mejeriprodukter - det är väl de stora förändringarna. Det jag kan konstatera, så är ju att min kropp mår sämre: - Klådan i hårbotten är tillbaka - Konstig i magen, svullen och orolig - Det har inte hänt ett skit på vågen, ja nå 1 kg ner, men + 3 cm i midjan - Mer värk i mina muskler, till och med i händer och fingrar - Muskelsvagheten och tröttheten är oförändrad. - Jobbigt sockersug som nog varit hanterbart, men störande Nu dras tumskruvarna åt: - Bort med frukten - Bort med mejerierna, utom hårdost i matlagningen - Bort med honungen - Bär max två gånger i veckan - En näve blandade nötter om dagen - 2 mål lagad mat - Mycket grönsaker - Mindre andel rotsaker - Mer fett Så här åt jag en längre tid, mådde väldigt bra och gick ner i vikt Julen närmar sig och hela decembermånad är en plåga för mig som sockerberoende/ätstörd. Det är min första sockerfria jul och jag är livrädd att jag inte ska klara av alla frestelser som världen översvämmas av. Jag kan inte ens äta LCHF-alternativ av kakor och godsaker för det triggar mig att göra fler avsteg. Jag kan inte baka något LCHF och sedan tro att jag kan ta EN bit och sedan låta resten vara. Jag kan inte göra ischoklad på mörk choklad + kokosolja och tro att jag kan ta EN bit om dagen och vara nöjd sedan. Jag kan möjligtvis ta EN bit av något "osött" om jag blir bjuden borta, men att ha hemma - NOPE Att jag klarat mig 10 månader på LCHF beror till stor del på att jag bor ensam (har en särbo) och väljer själv vad jag har mina skåp och på en jävla envishet att jag ska klara detta + stöd utifrån. Jag har bestämt mig för att klara även denna månad och enligt punkterna ovan. Det är inte förhandlingsbart, även om jag vet att det kommer att vara svårare just nu i juletid. Julen är för mig förknippat mycket med allt sötsaksätande och även ätande i stort. Maten känner jag att inte är något problem för mig, utan det är just alla sötsaker i alla dess former.