Jump to content

Råttan

Medlem
  • Posts

    112
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    1

Everything posted by Råttan

  1. Ja jag tror att många blir lättade över att få svar på varför de är annorlunda, varför man fått kämpa hela livet med olika svårigheter mm. Att få rätt diagnos när det gäller NPF redan som barn är viktigt för att få rätt hjälp och förståelse i skola mm. Att agera som flickans föräldrar är HELT förkastligt vill jag påstå. NPF diagnoser handlar inte om uppfostran, utan ett annorlunda sätt att fungera. Att göra som de gör kommer bara medföra att flickan senare i livet kommer att få stora problem, dels med sig själv, men också i kommunikation med andra.
  2. "Hittade" min gamla tråd och måste ju skiva lite. Är ju VÄLDIGT länge sedan sist Jag hänger i, tuggar min LCHF som vanligt, mår bra av kosten - fått bra matrutiner och allt känns så naturligt med kosten och funkar i alla lägen, även då livet är tungt och bråkar. Mitt sockerberoende hålls i schack.....MEN jag går inte ner i vikt, inte ett skit. Gått upp några få kg dock senaste halvåret. Jag har ätit bra mat och lägre kh-halt, oftast under 20g, äter två gånger om dagen sedan länge + kaffe med äggmjölk eller "ägglatte". När jag kollat med kostbevakningen ligger jag högre i protein. Nu sedan några dagar gör jag ett experiment på tio veckor, där jag drar ner matmängden och proteinmängden en aning, vilket jag inte gjort förut. Även max 10g kh om dagen. Mejerifritt kör jag på fortfarande, även om det slinker ner lite ost i bland. Det stora som hänt i mitt liv, är att jag äntligen fått svar på varför mitt liv varit och är som det är (kortfattat) i höstas gjordes en autismutredning på mig och jag fick äntligen den diagnosen jag borde fått för länge sedan. Så mycket som fallit på plats, fått en helt annan förståelse för mig själv, förklaring på så mycket, mår bättre psykiskt och börjar få ordning på mitt liv - anpassar det efter mina förutsättningar. Känner mig starkare och fått bättre självkänsla. Livet känns hoppfullt även för mig
  3. Jag har autism med inslag av ADHD och ätit LCHF i över två år nu. Märker INGEN förbättring vad gäller mina svårigheter jag har. Dock mår jag bättre psykiskt av att äta som jag gör. NPF-diagnoser går i sig inte att bota, men framför allt folk med ADHD kan få mildare symtom av lågkolhydratkost
  4. Äter litium för bipolär sjukdom och den 18/11 togs det "stora provet" för det. Således dygnsinsamling av urin där krea låg lite högt 3,1 med ref 1,4-2,4....Hade även lite protein i urinen. Min psykiater tyckte inte detta var någon fara med de värdena, nya prover om 6 månader sa han. endokrinologen som nu begärde fosfat mm undrar om det har nått samband, därför jag ska till njurspecialist. Krea i blodet den 18/11 var 53 med ref 50-90 Kalium 4,2 ref 3,5-4,4, Natrium 139 ref 137-144
  5. Min läkare ringde mig i måndags efter att jag varit på fredagen och tagit lite prover. Främst sköldkörtelproverna eftersom jag har hypotyreos, men även några andra som inte är tagna på ett bra tag. Det han var oroad över var att jag har ganska ordentlig fosfatbrist (fosfor) Även B12 hade sjunkit betydligt mot var det legat alltid förut. Har mått risigt i kroppen många år med muskelvärk, styv och stel och sedan jag började äta LCHF för snart 2 år sedan har jag även en muskelsvaghet som ingen läkare har något svar på. Dessutom är jag väldigt trött jämt och ständigt. Vi har trott att detta hör i hop med min hypotyreos, men nu började läkaren fundera att det har med fosforbristen att göra. Jag ska remitteras vidare till en njurspecialist och min läkare skulle prata med honom och ringa mig nu efter juldagarna, så att jag får besked snabbt. Fosforbrist är vad jag förstått väldigt, väldigt ovanligt eftersom om man äter "normalt" får i oss fosfater i överflöd.... Det jag funderar är om det ens är möjligt att få fosforbrist om man äter LCHF, om det förekommer? Jag äter så ren mat som möjligt - kött (även lever), fisk, ägg, kyckling och skaldjur. Äter fett och grönsaker, lite nötter, frön och lite bär i bland. Äter inte mejerier just alls förutom ost i bland (läs sällan). Har dock ätit ost en längre period fram tills för litet tag sedan då jag slutade. Förmodligen är det ju något annat vajs i min kropp, som inte har med min kost att göra och det får ju läkarna utreda, men blev lite nyfiken bara om fosforbrist förekommer just på LCHF?
  6. Råttan

    Psykisk sjukdom

    Hej du! Jag insjuknade i min första svåra depression -99 och haft tuffa år efter det med många och långa inläggningar (har nu fått diagnosen bipolär sjukdom). Vikten sköt i taket, upp till 130 kg som mest, dels pga mitt mående då jag "tröståt o självmedicinerade med kolhydrater/socker" men också pga alla mediciner. Jag bantade ner mig i mellan åt, tex pulverdiet - 30 kg ovs liknande hysteri, men gick sedan upp allt igen. Medicinen jag äter nu, Litium gick jag upp 10 kg när jag började med den, även fast jag åt någon slags halv-LCHF då, men gick nog ner dessa när jag striktade till kosten. Jag har på ca tre år gått ner minst 30 kg nu. Jag har ätit LCHF sedan feb-14 Detta funkar på mig, även i mina depressiva skov som dock inte varar längre än någon veckan numer: Ren naturlig LCHF-kost utan mejerier, tillsatser, processad mat, bär, nötter. Jag håller på mina mattider x två, äter inte jättemycket, varken fett eller protein, men ser till att äta mig mätt så jag är mätt till nästa mål. Dricker kaffe med äggmjölk mellan målen och till frukost. Äter mycket grönsaker ovan jord. Tillskott av magnesiumcitrat, kalcium, D-vitamin och omega-3. Även multivitamin och MSM Måste se till att sova, senast 22 i säng - utan undantag Dricker mycket vatten + även vatten med pressad citron i Viktigt för mig att hålla på mina matrutiner och sovrutiner även när jag mår dåligt. Brukar inte ha matlust då, men får ändå tvinga i mig mat för kroppen behöver näring. Jag har också mycket stöd i detta med min kost av min kontaktperson i psykiatrin och hon har hjälpt mig många gånger angående maten och att inte ge upp LCHF.
  7. LCHF är ju en viktnormaliserande kost, både uppåt och neråt, ingen direkt bantningsmetod som är effektiv för några få kg. Det kan ju vara så att din kropp tycker att den väger bra, fast du inte tycker det. Blir ju så klart besvärligt om kropp och hjärna inte är överens.
  8. Känner igen mig en del i din historia (eller mycket) Jag har bantat sen övre tonåren (är 40+ nu), gått ner mycket (20-30 kg flera gånger) men gått upp igen + en hel del till. 1999 insjuknade jag i min första svåra depression och är kvar i psykiatrin ännu. 2005 hittade jag LCHF första gången och fram till för ett år sedan har jag försökt äta så flera gånger, men bara "misslyckats", fallit tillbaka till sockret, min eviga tröst och medicin. Så för ett år sedan fick jag nog och drämde näven i bordet och sa att nu fan räcker det med misshandel av min kropp. Sedan dess har jag ätit lågkolhydratkost (LCHF) och mina snedsteg är lätträknade på min ena hand. Jag brukar fundera i bland varför det plötsligt funkar NU just när jag kämpat så för att äta som jag egentligen velat sedan 2005. Jag tror att jag var mogen för det nu - Allt har sin tid, jag tror att jag verkligen BESTÄMDE mig för att det SKA gå, att det är detta jag VILL, för min skull. Jag tänker ofta att det är mina egna val vad jag stoppar i munnen och jag tänker att jag vill ge min kropp bra och rätt näring. Framför allt har jag kämpat med tanken att jag gör inte detta för viktens skull, utan för min hälsa. Det är ingen bantingskur, det är mitt nya sätt att äta och leva och jag gör det så att det funkar i min vardag, den JAG lever....Dag efter dag, en dag i taget.......Jo, jag går ner i vikt också och har stor övervikt totalt, men jag får inte fokusera på vikten för då blir jag lika "knäpp" igen. Så ge inte upp, utan ta ett beslut för din egen skull om det är det du vill och så håller du dig till det beslutet. Jag skriver mycket och har utvärderingar var tionde vecka (då jag också valt att väga mig) Det är BARA du som väljer vad du stoppar i munnen Hittade en klok rad, som jag påmint mig med många gånger och fått mig att inte tänka att jag misslyckas, bara vurpar i diket lite grann... "Så länge det finns en väg mellan dikena så går det framåt" Lycka till
  9. Alla är olika och funkar olika, även på LCHF. Att kroppen släpper på fettet eller inte beror på så många faktorer, inte bara på det man äter. 7 veckor är ingen tid alls om man äter LCHF för att gå ner i vikt. Vissa går ner massor från början det är inte frågan om det, men största procenten får nog kämpa mer för några fjuttiga kilon. Själv har jag ett snitt på 0,4 kg i de perioder jag går ner, men nu har jag stått stilla i fem månader, MEN vet att min kropp är stressad av olika orsaker, så jag tar det med ro. Vet att jag nog går ner då den är lugn igen. Du har ju de fakto GÅTT ner på dina 7 veckor, gläds åt det
  10. Visst finns det ersättare för mjölk och grädde i kaffet Jag kan inte heller med svart kaffe, så jag gör en kanna äggmjölk som står sig flera dagar i kylen. Ska jag dricka kaffe borta så tar jag med min lilla "plunta" (liten plastflaska) Äggmjölk gör Jag så här: Koka upp 1-1,5 liter vatten Lägg i mixerglaset: 3 hela ägg ca 150g smör i bitar ett par rågade matskedar med kokosolja Häll i det kokande vattnet och mixa med stavmixern Perfekt och gräddigt att ha i kaffet
  11. Har varit några helvetiska veckor med jobbig depression, som slutade med en vecka på psykiatriska avdelningen. Är nu hemma igen och mår hyfsat bra. Trött och blir mer slut än vanligt att vara bland folk bland annat, samtidigt som jag har svårigheter med sömnen och måste ta medicin för att somna på kvällarna. Ändå vaknar jag 5-6 på mornarna. Levde som sagt på att tvinga i mig äggröra x 2 i över en veckas tid för att jag varken orkade laga något annat eller hade matlust. Nå sämre mat kan man äta, till exempel pasta med ketchup vilket stått på depressionsmenyn mången gång Med andra ord är jag oerhört glad över att mina nya matvanor och kostval håller även då livet är kärvt och normalt kräver socker Det är tre dagar till julafton och jag känner mig enbart lugn, verkligen enbart lugn. Jag kan min sak vad gäller kosten och jag har NOLL sug efter all choklad, pepparkakor och karameller som varenda ett bord översvämmas av. I morse och på förmiddagen var jag på psykiatriska rehabmottagningen och arbetade med mitt kedjetäcke som jag håller på syr. Jag satt och drack kaffe med personalen i deras kök och på bordet stod en stor ask praliner, ett par skålar med godis, en burk med pepparkakor och ett annan fat med någon sorts kakor. Puttade undan eländet för att få rum med kaffemuggen typ De vet ju förstås att jag inte äter socker/kolhydrater och en frågade om snasket var jobbigt att det fanns där. Men nää, inte ett dugg Min kontaktperson har själv också blivit medveten om detta med sockret och har läst böcker mm. Så det är ju trevligt att man kan inspirera Men jag är skör på ett sätt, väldigt skör Jag vet att skulle jag stoppa i mig något sockrigt eller för mycket kolhydrater så är risken stor att jag faller - suget sätter in och det är svårt att stoppa. Jag bakade fröknäcke med pepparkakskryddor i onsdags. Smakade en bit med smör och ost samma kväll, men på lördagen när jag tog en bit igen kunde jag inte stoppa och under kvällen tuggade jag i mig alltihop (en plåt) Bara för att det smakade gott och satte igång suget efter mer. Kan tyckas oskyldigt med lite fröknäcke, men det är beteendet jag är avig emot och än en gång inser jag att jag måste vara stenkonsekvent med vad jag äter. Jag tänkte faktiskt först laga ischoklad på julafton, en halv sats och äta några stycken. Fast jag vet innerst inne att det funkar inte så med mig, jag KAN inte äta några stycken, utan jag kommer att äta upp alla. Därför har jag beslutat mig för att inte göra några alls. Sonen brukar laga knäck och det gör han säkert i år också, men det har jag inget bekymmer av utan det är om jag tagit första biten, som det är kört. Blev mycket babbel nu bara, men lite funderingar ändå... God Jul på er som brukar läsa min tråd, ut i fall att jag inte skriver nått mer innan jul
  12. Jag märker att mitt ev sug hålls i schack om jag äter mitt sista mål mat runt 19 tiden, eller lite senare. Då har jag inte behov av att småäta på kvällen. Äter jag 17-18 tiden vill jag gärna ha något sen på kvällen. Jag äter mitt första mål vid 11.30-12 tiden, en näve nötter vid 16 tiden och sedan då mat mot 19 tiden. Utöver det någon mugg kaffe med äggmjölk både på morgonen och sedan under dagen.
  13. Mitt beslut är att hålla mig borta från allt som kan trigga, dvs inga substitut och absolut inte "äkta vara" Blir nog bra. Just nu mår jag väldigt dåligt psykiskt och lever på äggröra med lite grönt + räkor, ost och smör i trots att matlusten har flytt sin kos. Orkar inte med mer avancerad matlagning och orkar inte tänka. Vet att jag måste äta, så då får det bli äggröra x 2 varje dag, nötter och kaffe med äggmjölk. Bättre än gå på sockertrollens åsikter i alla fall
  14. Mår lite bättre igen, dock väldigt trött Har haft lite utvärdering igen, har ju det var tionde vecka så nu i fredags var det dags. Målet var att öka kolhydraterna för att se om jag skulle må bättre i min muskeltrötthet/svaghet. Jag har ätit en del frukt i form av äpplen och mango, använt honung i bland och ätit mer mejeriprodukter - det är väl de stora förändringarna. Det jag kan konstatera, så är ju att min kropp mår sämre: - Klådan i hårbotten är tillbaka - Konstig i magen, svullen och orolig - Det har inte hänt ett skit på vågen, ja nå 1 kg ner, men + 3 cm i midjan - Mer värk i mina muskler, till och med i händer och fingrar - Muskelsvagheten och tröttheten är oförändrad. - Jobbigt sockersug som nog varit hanterbart, men störande Nu dras tumskruvarna åt: - Bort med frukten - Bort med mejerierna, utom hårdost i matlagningen - Bort med honungen - Bär max två gånger i veckan - En näve blandade nötter om dagen - 2 mål lagad mat - Mycket grönsaker - Mindre andel rotsaker - Mer fett Så här åt jag en längre tid, mådde väldigt bra och gick ner i vikt Julen närmar sig och hela decembermånad är en plåga för mig som sockerberoende/ätstörd. Det är min första sockerfria jul och jag är livrädd att jag inte ska klara av alla frestelser som världen översvämmas av. Jag kan inte ens äta LCHF-alternativ av kakor och godsaker för det triggar mig att göra fler avsteg. Jag kan inte baka något LCHF och sedan tro att jag kan ta EN bit och sedan låta resten vara. Jag kan inte göra ischoklad på mörk choklad + kokosolja och tro att jag kan ta EN bit om dagen och vara nöjd sedan. Jag kan möjligtvis ta EN bit av något "osött" om jag blir bjuden borta, men att ha hemma - NOPE Att jag klarat mig 10 månader på LCHF beror till stor del på att jag bor ensam (har en särbo) och väljer själv vad jag har mina skåp och på en jävla envishet att jag ska klara detta + stöd utifrån. Jag har bestämt mig för att klara även denna månad och enligt punkterna ovan. Det är inte förhandlingsbart, även om jag vet att det kommer att vara svårare just nu i juletid. Julen är för mig förknippat mycket med allt sötsaksätande och även ätande i stort. Maten känner jag att inte är något problem för mig, utan det är just alla sötsaker i alla dess former.
  15. Depressionens blöta, gråa, illaluktande yllefilt har lagt sig runt mina axlar och tynger ner hela mig. Mår inte bra alls sedan nägra dagar. Orkar inte med något och vill bara vara ensam. Sover/ligger mest och allt känns fruktansvärt tungt. Min älskade hund håller mig sällskap och hon gör också att jag kommer ut på i alla fall en längre promenad på dagarna. Svårt med maten, men försöker att inte släppa mina vanor jag byggt upp, utan äta "rätt" mat. Min hjärna skriker efter godis och glass Har en väldig värk i min kropp, mycket värre än vanligt så det känns inte heller speciellt bra
  16. Kämpa på Jag har ätit LCHF i 9 månader nu och i början var det lite kämpigt med suget. Insåg sedan att jag mådde bäst om jag såg till att äta mig mätt på riktig, tillagad mat tre gånger om dagen. Protein, fett och ordentligt med grönsaker. Åt ganska mycket fett och då höll sig sockertrollen i schack. Idag märker jag att jag får sug om jag just äter för lite och då är det nära till hands att falla för frestelser, så att grunda med MAT är viktigt. Småätandet för mig är inget gott tecken, även om det är bra saker. Jag åt helt mejerifritt det första halvåret och det var nog bra just med tanke på sockersuget. Sedan började jag använda ost i matlagningen och nu nyligen även turkisk yoghurt i bland, samt kan ta vanlig grädde el. mjölk i kaffet om jag är borta. Märker dock att blir det för mycket på en dag så kommer suget efter mer, så jag är känslig för mejerierna helt klart. Så prova att minska ner din mängd mejerier och se hur du mår av det. Lycka till
  17. Jag har själv bipolär sjukdom och medicinerar med litium för detta. LCHF kan inte bota sjukdomen, men man mår nog väldigt mycket bättre tror jag av att lämna bort socker och onaturliga kolhydrater och hjärnan behöver bra fett. Har ätit lågkolhydratkost i 9 månader nu och mår väldigt mycket bättre i min sjukdom också. Jag äter nog mer åt Paleohållet idag, eller en blandning av LCHF - för mig spelar det ingen roll vad det heter, jag går efter hur jag mår , men det jag är väldigt noga med är att äta helt utan tillsatser, ingen processad mat som korv mm, eller halvfabrikat. Jag äter bara naturlig mat, med rena produkter och lagar all min mat från grunden. Äter mycket grönsaker och en del rotfrukter, och även nötter, frön, bär och minimal mängd frukt. Kött, fisk, kyckling, skaldjur, ägg, smör, olivolja, kokosolja, lite ost och turk joghurt, men minimalt med andra mejerier, kokosmjölk används flitigt i matlagningen och rena kryddor utan tillsatser (mycket vitlök) Tar tillskott av magnesium, D-vitamin och Omega 3 (viktigt om man har psykisk sjukdom)
  18. Jag gör kalla såser (funkar väl som dip antar jag ) med kokosmjölk/grädde och avocado som bas och så kryddar jag lite som jag vill från gång till gång. Mycket vitlök och/eller chili använder jag, antingen pulver eller färsk. Tycker att kokossmaken försvinner med kryddningen. Givetvis kan man ju använda turkisk yoghurt eller creme fraich också, men jag äter inte så mycket mejerier.
  19. Idag är det 9 månader sedan jag gjorde min kostomläggning Det är stort, om ni frågar mig. Stort att jag klarat av det så här långt Tror jag har slarvat den senaste tiden, eller rättare sagt ätit mer kolhydrater i form av frukt, ätit mer mejerier - främst turkisk yoghurt och ost, har minskat fettet lite eftersom jag ätit mer kolhydrater. Det jag märkt är: - Klådan i hårbotten har återkommit till viss del - Bubblig och svullen i magen - Jag har inte gått ner nämnvärt i vikt Slutsats: Klådan kommit på grund av mindre fett och mer socker (frukten) och har faktiskt kommit fram till att min känslighet för laktos som jag hade som yngre har återkommit. Det eftersom bubbligheten och den onda magen blev bättre när jag bytte till laktosfattig turkyoghurt. Jag ska egentligen väga och mäta mig den 28:e, men var tvungen att väga mig för en vecka sedan eftersom jag gjorde en dygnsurinsamling och labbet behövde min vikt. Jag vägde mig på dagen, med kläderna på och på en annan våg än min, så vikten stämmer väl inte helt, men jag hade på den i alla fall inte gått ner något alls, utan stått still. Lite surt, men jag kan tänka varför kanske.
  20. Ledsamt med din mor, beklagar Försök ta dig en funderare över dina grundvärderingar i livet om du orkar, speciellt då vad som är viktigt för dig när det gäller kost och hälsa. Varför du vill äta LCHF? Vad var orsaken till att du började då du gjorde kostomläggningen?
  21. Hög igenkänningsfaktor vill jag nämna Har själv en ätstörning/sockerberoende i bagaget + vägt 130 kg som mest för ca 3 år sedan. Du har fått många bra råd och fin stöttning av alla andra i tråden, men jag vill gärna skriva och berätta vad som funkat/funkar för mig, kanske kan du få någon idé från det som du har nytta av Jag blev introducerad för LCHF av en vän 2006 redan. Då var det ganska litet ännu, inte som idag. Jag testade då och försökte äta efter Dahlqvist och Skaldemans råd. Det gick inte så bra, för jag mådde inte bra psykiskt i grunden (var mycket inne på psykavdelning ovs) Jag sökte den ultimata metoden för att gå ner i vikt......Provat att äta LCHF några gånger till genom åren, med samma resultat - jag föll på sockret och tröstätandet. Nu har jag ätit LCHF, eller kanske mer åt Paleo-hållet i 9 månader och det går bra. Det jag har gjort som gör att det funkar nu är: - Jag har tagit tag i mitt mat- och sockerberoende genom samtal med en stödperson i psykiatrin - Funderat över mina grundvärderingar när det gäller kost och hälsa - Hur tänker jag och vad är viktigt för mig om kost och hälsa. Varför vill jag äta som jag gör? Detta är något som jag tror är oerhört viktigt, men något som man sällan läser eller hör om tycker jag. Man kör det praktiska med maten och tror det ska gå, men glömmer resten, det på insidan. Har man kostrelaterade/känslomässiga problem så funkar det konceptet sällan - I now! Och går man emot sina grundvärderingar så funkar det inte heller - gäller nog allt i livet. - Samma person stöttar mig också i det praktiska tänket/hålla på matrutiner/veckohandling mm - Att fokusera på min hälsa, inte på vikten. Jag både vill och behöver gå ner mera i vikt, men det får inte bli mitt största fokus. - Jag äter mig ordentligt mätt på protein, fett och grönsaker två-tre gånger om dagen. Jag har fått prova mig fram hur mycket av de olika delarna jag behöver för att hålla mig mätt ca 6 timmar. Speciellt med fettet då. Jag äter för att min kropp ska få den näring den behöver, äter mycket grönsaker och rotfrukter av olika slag för att få i mig de ämnen som finns i dessa. - Äter inget utöver mina tillagade måltider och en näve nötter på eftermiddagen + kaffe med äggmjölk ett par gånger om dagen. Inget småätande. Börjar jag med det, får jag analysera varför - ofta har jag ätit för lite riktig mat, mår sämre psykiskt eller liknande. När mitt sockerberoende varit som värst har jag kunnat sno godis som legat framme borta hos någon, inte klarat av att behärska mitt ätande då jag varit ensam och det funnits godis, kakor mm. Idag har jag ganska lätt att välja bort sådan i liknande situation. Tänker att det är mitt val och mitt ansvar. Att andra dräller snask omkring sig ska inte påverka mitt beslut om att jag inte vill äta. - Tagit ett beslut om att jag äter inga sötsaker mm. Det är bara så, utan undantag (svårt när man har det framför sig, eller jag mår sämre, men det går) - Folk i min omgivning, som jag umgås med på ett eller annat sätt blev genast informerade om mitt beslut om att äta som jag gör och att jag inte äter socker och galna kolhydrater. Bara vetskapen om att de vet mitt val, gör att det hjälper mig att avstå (på ett positivt sätt) Idag har det gått så lång tid, att avhållsamheten blivit en principsak för mig, men framför allt ett naturlig val. - Jag "jobbar" med min kostomläggning/hälsoinvestering i 10 veckors perioder och jag väger/mäter mig också var 10:e vecka då min stödperson och jag har utvärdering om hur kosten fungerat och ändrar på sådan som inte funkar. Jag ser detta som ett experiment att hitta ett sätt att äta som funkar optimalt för just mig. Lite nördigt kanske, med det funkar - för mig. - Läsa på om lågkolhydratkost, men inte jämföra mig med andra. Vi är alla individer och funkar olika och måste själva prova ut vad som är bra för en själv. Inte prova allt på en gång, eller ändra varje vecka för att man tex inte går ner i vikt, utan en sak i taget i tex 10 veckor som jag kör på och då har man utvärdering om hur det funkade, sedan ändrar man på något sätt och kör på i 10 veckor till ovs. Kroppen är inte så snabb och den vill gärna vara trygg för att våga "släppa på fettet" Jag har kört i diket några få gånger, det har jag - fallit för kolhydraterna och det söta i form av typ LCHF efterrätter och frukt. Det har varit när jag mått dåligt och sockertrollet tar överhanden, längtan att dämpa ångesten med mat. Jag har dock inte fastnat i det, utan genast fortsatt min väg. Det här är åtgärder och förhållningssätt som funkat för mig som sagt, men kan kanske vara riktlinjer även för dig och för andra med liknande problem Kämpa på
  22. Blötlägg torkade fikon i vatten och mixa, det är både lösande och sött och gott att gömma medicin i. Utveckla vidare genom kokosmjölk/mandelmjölk och andra frukter och bär, grönkål/spenat mm att göra näringsrika smoothies av till exempel. Ingen unge har mått dåligt av naturliga fetter och riktig mat utan "tröskavfall" så inte skulle jag i alla fall idag följa dietistens råd för mina barn. Nu är mina barn vuxna idag, men jag skulle ha gjort annorlunda när de var små om jag hade den kunskap då som jag har idag, helt klart.
  23. Länge sedan sist igen Allt liksom flyter på, så det finns inte så mycket att skriva Provat ta magnesium mer och varje kväll, men får diarré så det funkar inte. Är citrat jag äter för övrigt. Ätit en del äpplen, max två om dagen, oftast bara ett. Har ju trädgårdsäpplen jag får av min far, så det är riktig vara Även testat på sötpotatis, men det var inget vidare och dyra var de Har tänkt att väga mig den 28 november, då har det gått tio veckor sedan sist. Kan inte säga om jag gått ner något eller inte. Hjärnan säger mig att jag gått upp en massa bara för att jag ätit mer kolhydrater. Kan dock fortfarande dra ner samma jeans till anklarna som för två månader utan att knäppa upp knappen Folk i min närhet påstår att jag ser smalare ut Nåväl, spännande att väga och mäta ska det bli.
  24. Jo jag äter magnesiumtillskott, men tar nog inte dagligen utan kanske var annan till var tredje kväll och då 400mg. Har också haft helt uppehåll i ett par kortare perioder.
×
×
  • Create New...