Gå till innehåll

olle

Medlem
  • Innehållsantal

    89
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

90 Utmärkt

Om olle

  • Rank

  1. När det gäller Pima så kan det knappast vara kolhydraterna som var avgörande, eftersom de minskade intaget av kolhydrater och ökade intaget av mättat fett och alkohol (kolhydraterna minskade i absoluta tal även om man tar hänsyn till ökat energiintag). Det var därför jag avrådde dig från att ta upp dem. Pima brukar användas som skolboksexempel på hur mättat fett orsakar diabetes. I så fall har du helt rätt, det mättade fettet orsakade Pimas metabola problem. Jag är väldigt osäker på om de ursprungligen verkligen levde i paradiset och hade fri tillgång till ett överflöd av mat med
  2. Absolut, det har gjorts flera kontrollerade studier där man sett att ämnesomsättningen sjunker rejält när man går på en svältdiet under längre tid. Det stämmer också bra med många anekdotiska rapporter på Internet. Problemet med alla dessa kontrollerade studier är att kontrollen inte var 100% eftersom de byggde på att försökspersonerna själva rapporterade hur mycket de åt. I slutet av 90-talet gjordes flera studier där man upptäckte att personer som går på en diet har en stor tendens till att underrapportera vad de faktiskt äter (bl.a. spionerade man på personerna och jämförde med deras matdag
  3. Jag tror nog att Boyce och Taubes talar om samma tidsperiod, även om årtalen inte stämmer överens. Boyce beskriver den traditionella dieten som rådde innan Pima fick tillgång till regeringens matsubventioner och de fortfarande var friska. Boyce försökte också skapade en modern diet baserad på hur de åt tidigare. Artikeln finns som gratis pdf: http://care.diabetesjournals.org/content/16/1/369.full.pdf Edit: Men det spelar egentligen ingen roll för just denna diskussion. Poängen är att den plötsliga tillgången till smaskig och energirik mat i stora mängder gjorde att de gick upp i vikt.
  4. Det absolut största problemet med sötningsmedel är att de kan trigga sötsuget och aptiten hos känsliga personer. Där tycker jag han har en viktig poäng. Kom bara ihåg att vissa är superkänsliga, medan andra har inga problem alls. När det gäller blodsockret så påverkas det i praktiken inte alls av sötningsmedel, det är ju liksom vitsen med sötningsmedel. Dels är det oerhört små mängder och dels omvandlas knappt något av sötningsmedlen till glukos i blodet. Däremot kan nog vissa personer få ett s.k. cefaliskt insulinsvar och pumpa ut insulin i förväg för att kompensera för en förväntad höjn
  5. Jag har bekanta som är övertygade breatherianer och respekterar deras övertygelse (även om jag anser att den inte är funktionell). Breatherianer går inte mot termodynamikens lagar, de anser bara att energin kan komma från annat än maten. Jag har oftast ett mycket öppet sinne (även om jag tvivlar), så jag har ingen anledning till att vara spydig, även om jag ibland uttrycker mig klantigt! Ser ingen anledning till att döma folk bara för att de har en annan förklaringsmodell som inte passar in i min världsåskådning. Tvärtom blir jag nyfiken och försöker se om det finns något man kan lära sig
  6. Breatherianism är en lära där man tror att kroppen kan ta upp näring direkt från solen och luften och att man inte alls behöver äta. Om nu Pimaindianerna lyckades bli feta trots att de åt för lite energi så borde de rimligen fått energin från något annat håll, kanske solen eller luften?. Sanningen är att de Nordamerikanska Pimaindianerna höll på att svälta ihjäl när deras tillgång på vatten ströps p.g.a. amerikanska bönder som bosatte sig uppströms. De kunde inte längre odla själva. Den amerikanska regeringen blev tvungna att ge dem matsubventioner så att de skulle klara sig, de fick tillg
  7. Jag tror inte på breatharianism, gör du?
  8. Förlåt, glömde svara på din fråga! Obesogen miljö är en psykisk och fysisk miljö som gör att vi äter för mycket. Det är svengelska, vet inte om det finns något bra svenskt namn. Det kan vara både små och stora saker, vissa självklara och andra lite långsökta (kom ihåg att vi människor inte tänker rationellt, speciellt inte när det gäller mat). Här är några få spridda exempel som kommer från bl.a. Wansink, Kessler och Chernev: hypersmaklig mat, rulltrappor, godis vid kassorna, kanelbulledoft från pressbyrån, ”tillåtet” godis, motordrivna fönsterhissar i bilen, låg inkomst, exotiska maträtts
  9. Om du kan äta hur mycket kolhydrater som helst utan att gå upp i vikt ska du omedelbart åka till sjukhuset! Det är mycket allvarligt tillstånd och tecken på en livshotande sjukdom som kräver omedelbar vård (diabetes typ 1 eller tumör i t.ex. hypotalamus). Jag har flera bekanta som verkar kunna äta hur mycket som helst och de kan delas upp i två grupper. Första gruppen är extrema uthållighetsidrottare som måste vräka i sig mat för att inte gå ned i vikt. Den andra gruppen är personer som äter enorma portioner ena dagen men är mätta och klarar sig helt utan mat dagen därpå, lite lurigt efter
  10. Om du känner till fettprocenten kan du dela upp BMI i en fettdel och en fettfridel. Det är samma formel som för BMI, du matar bara in fettvikten eller fettfria vikten istället för totalvikten. (Det matematiska sambandet mellan index: BMI = FFMI+FMI). Precis som det finns gränsvärden för BMI finns det gränsvärden för FFMI och FMI. Det fettfria indexet ger en bra indikation på hur mycket muskler man har i förhållande till kroppslängden. Det är bra att hålla koll på så att man inte är för tunn eller förlorar muskler. Fettindex indikerar på samma sätt fettmängden i förhållande till kroppslängd
  11. Jag gissade att du hade 23-25%, så jag var inte helt fel ute. Om fettprocenten är pålitlig (= BodPod/DXA) så har du goda marginaler till 13% som jag angav som smärtgräns för mensen, det är alltså inte fettbrist som gör att mensen försvunnit. Du har måttlig "fettbrist" och normal muskelmassa (fettfritt index på 15 och fettindex på 4) det ser jättebra ut och inget som jag skulle klaga på, tvärtom grattis! Nej sötsug räcker inte! Det är ingen enskild faktor utan en kombination av många olika saker du skrev som ledde tankarna till ätstörning. Men redan när du skriver låg vikt och försvunn
  12. Jag tror att vi är rörande överens om att det intressanta är inte om vi har positiv eller negativ energibalans, utan varför vi äter för mycket. Taubes har skrivit mycket om detta. Tvärtemot vad många tror så accepterar Taubes energibalansteorin fullt ut men tycker den är värdelös eftersom vi fortfarande måste ta reda på varför vi äter för mycket. För de största antalet människor som har svårt att gå ned i vikt handlar det mer om vår obesogena miljö än någon typ av genetisk defekt eller fördelningen av makronutrienter. Brian Wansink är en av frontfigurerna när det gäller forskning på detta
  13. Jag är ledsen att det här är ett så känsligt område för dig! Jag hade ingen aning om att det skulle väcka starka känslor inom dig. Det var inte alls min mening. Tänk bara på att det där är helt och hållet dina känslor som du själv måste ta ansvar för, blanda inte in någon annan. Att projicera dina känslor på omgivningen är inte en schysst strategi eftersom andra förmodligen blir lidande av det. Kan du inte istället lägga din kraft på att tvätta bort stigmat kring begreppet ätstörning? Jag tror att många skulle ha nytta av det. I egenskap av vegetarian har jag en mild form av ortorexi sedan
  14. Det finns massor med genetiskt avvikande råttor. T.ex. var ob/ob-mutationen klockren för att visa effekten av leptinbrist, men den mutationen visade sig vara i stort sett obefintlig hos människan och hjälpte oss inte ett smack för att bli av med fetman. Så hur kan vi använda informationen från dina råttor för att hjälpa människor att gå ned i vikt?
  15. Till skillnad från dig ser jag inte diagnosen ätstörning som något kränkande, det är bara en diagnos bland alla andra som t.ex. saltbrist, proteinbrist och energibrist som både du själv och andra har framfört. Jag vet inte vad du har för tankar och värderingar kring ätstörning, men för mig är det varken något fult eller värdeladdat.
×
×
  • Skapa nytt...