Jump to content

MariaF

Medlem
  • Posts

    5,779
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    760

Everything posted by MariaF

  1. Lite förenklat; Om det finns tillräckligt med mineraler i födan och man inte har större problem med läckande tarm binder oxalaterna till mineralerna och bajsas ut men iom det tar de ju med sig mineralerna ut. Om man tex tittar på njurstenar är de ofta av Ca-oxalat eller Mg-oxalat men oxalater kan även binda till zink och, om jag minns rätt, kalium. Kristallerna/stenarna ser lite olika ut beroende på vilket mineral som är aktuellt. Mg ger stjärnor och zink flagor.
  2. Detta med oxalater… Hur vet man egentligen hur mycket det man äter innehåller… och hur mycket kalcium/magnesium man behöver tillföra..? Jag äter sedan länge stora mängder mörk choklad. Jag tillför också mineraltillskott, både blandmineraler och ren magnesium. Märke Holistic. Jag har stora problem med kramp och nåt utarmar mig på magnesium (kanske andra näringsämnen också?) och jag misstänker oxalaterna i den mörka chokladen. Å andra sidan äter jag inte mycket oxalater i övrigt vad jag vet.
  3. MariaF

    MAF-tråd

    MAF. Min numera eviga följeslagare som inte går att förstå... Eller som faktiskt gör det. Min höft krånglar och nu är det en bekant känsla så jag tror på mjukdelar men har inte vågat springa på några dagar. Istället har jag hittat en spinningcykel. Egentligen köptes den till min man för att han ska kunna röra sig lite i alla fall i väntan på, vad vi hoppas, en diskbråcksoperation. Jag kan maffa på den! Hur skitenkelt som helst. Tillbaka till grundtankarna kring mitt maffande; stress, både mental och fysisk, påverkar pulsen. Här sitter jag still och styr motståndet med hastighet och/eller motstånd på cykeln. Så, nu grunnar jag då på om jag "helt enkelt" har mest problem med mekaniken, dvs löptekniken...? Ni som har facebook; kolla sändningar och bilder från Viadal 6-dagars i Skåne! 35 underbara löpare stod på startlinjen för att springa så mycket som möjligt under sex dygn. Ca två dygn kvar nu. De äter, sover, springer och går precis som de vill och i princip all vaken tid går åt att lufsa runt ett knappt 700m långt varv. De har haft prominenta besök av personer som Rune Larsson och Anders Szalkai och tävlar i snabbaste banvarv efter drygt 90tim i rörelse... Helgalet men underbart! https://www.facebook.com/groups/foljviadalultra
  4. Bra tanke! Vi får kalla på honom; @The Biochemist, har du någon reflektion kring detta...?
  5. Soja används fermanterad i Asien just pga antinutrienterna. Jag vet inget om bröstcancerutvecklingen i Japan men soja används vid klimakteriebesvär i sydostasien pga sitt innehåll av fytoöstrogen. Riktigt östrogen, dvs molekyler som ser kroppsegna ut, bidrar till lägre risk för bröstcancer. Möjligen kan sojan bidra där? Vet inte riktigt hur molekylen ser ut jämfört med den kroppsegna. Fast oavsett ska nog män och barn vara lite försiktiga med större mängder fytoöstrogen.
  6. Sant, text på nätet har sina begränsningar. Men jag har inte ont i några muskler alls när jag stretchar; tyvärr, för det hade varit lättare att förstå.
  7. Hej och välkommen! Hakar på och tipsar om Anna Hallén. En del har svårt för hennes direkta (ADHD)stil men hon har mycket matnyttigt kring detta att hantera livet med mat. Tröstäta, fira-äta, uttråkningsäta, stressäta... Förresten borde jag kanske själv skriva en bok om det... Ta det lite lugnt nu, landa i ett annat sätt att tänka. Använd gärna menyerna på DietDoctor. Räkna inte. Eftersom du har en del övervikt behöver du inte vara så strikt initialt, rotfrukter (utom möjligen potatis och palsternacka) kan få vara med. Kål i alla former är jättebra. Om det går ett par veckor och du inte blir mätt, så titta på DDs information om protein och kanske öka det. Själv blir jag mätt på högfett men håller mig inte nöjd nån längre stund. Protein håller mig nöjd längre. Testa på! Snart går det av sig självt! (Och strunta i baket, bjud på ostbricka med frökex om gästerna inte vill ha en slät kopp.) Lycka till! PS. Som tillägg till vågen så mät kroppen. När du, förr eller senare går in i en platå vad gäller vikten, kan ändå kroppen fortsätta forma om sig vilket kan hjälpa till med motivationen.
  8. Det är jag väl medveten om, jag har varit hos kiropraktor många gånger. Jag har fullt förtroende för posturaltränaren, han är naprapat också och skickar en vidare om han tror man behöver det (så fick jag kontakt med kinesiologen (som har 3års utbildning)). SI-lederna kan naturligtvis vara påverkade, jag har kvarvarande problem av foglossningstyp sen jag fick sista barnet för 12år sen. De påverkas garanterat av dunkandet vid fotisättningen. Frågan är om det är de som gör ont? Den smärtan brukar gå ut mer i ryggen.
  9. Välkommen till forumet, Görel! Hur gammal är du? Sojaprodukter innehåller ju en del fytoöstrogener som inte alla bör äta. Överhuvudtaget är, som du redan fått till svar, soja lite tvivelaktigt som människoföda. Det finns proteinpulver baserade på ägg och det finns även andra, vegetariska, varianter men både hampa och havre kan ju ha andra aspekter man inte vill ha.
  10. Jag går ju till min posturaltränare så de har koll på mitt rörelsemönster. Jag vill ju mest veta VAD som gör så ont.
  11. Ja precis, jag lägger in mindre pausar lite då och då. Bryr mig inte om tid. Men jag vill ändå gärna veta vad det är som värker för att kunna hitta ett sätt att träna upp förmågan till högre intensitet utan smärta för flåset hänger ju med. Benhinnor verkar dock mest sannolikt.
  12. Nej, jag kan springa runt 7km i dem utan problem men mer är jag inte tränad för (har sprungit 5km på ren asfalt). På sikt hoppas jag komma dit att jag alltid kan springa med dem för jag upplever också att löpsteget blir bättre. Mitt förtroende för fysioterapeuter vacklar också... Som jag skrev ovan, när jag drog höftböjaren gick jag till en sån och fick en massa övningar för att stärka höften för enligt henne var det den som var "svag" eftersom den gick sönder. Jag var mer inne på att den var felbelastad och därmed fick ta smällen men hon trodde som sagt inte att min dåliga hållning hade med saken att göra. 1,5år senare, eftersom jag fortfarande hade problem, bestämde jag mig för att göra nåt åt hållningen (förvisso också hos en fysioterapeut men en som själv fått gå en annan väg för att rätta till sig själv), och efter det har jag haft färre problem. Nu jobbar jag med löpsteget också även om jag i dagsläget inte har råd med en coach i POSE löpteknik. Köpte så sent som igår en äldre film med POSE Method of Running (Dr. Romanov) för 56kr på Tradera för att prenumerationstjänsten de numera har blir kostsam i längden. (Så less på alla dessa prenumerationstjänster!) Kan förresten lägga till att jag sprang knappt 17km två dagar efter tillsammansspringet och efter det hade jag inte ont i skelettet, men då sprang jag själv och gick lite ibland och stannade och fotade kanalen som är torrlagd och så så intensitet torde åtminstone vara en del av det hela.
  13. Hur då menar du...? Kan du visa...?
  14. Att kroppen går sönder kan ju bero på flera saker, tänker jag. Att man går fram för fort och inte hinner bygga upp sig är en sån sak. Att belasta fel och nöta fram problem är en annan och det var det som knäckte min höftböjare för några år sen. Tyvärr trodde inte fysioterapeuten att min dåliga hållning skulle påverka; det var höften som var "svag" som skulle stärkas och när det inte hjälpte valde jag att börja jobba med min hållning. Konstigt nog försvann min 34år gamla hälseneinflammation då... Fast det heter inte hälseneinflammation numera utan hälsenebesvär. Så gammal var min åkomma... Hur som helst, precis som ni säger är jag inne på att det är belastningen som är en bov här. Intensiteten av hamrandet som stegisättningen ger, som ju vid tillsammansspring är större än när jag joggar själv. Det gäller att vara stark så kroppen klarar "the impact of running" som Dr. Romanov säger. Men om man inte vet VAD som gör ont är det svårt att förstå vad kroppen menar. Vill den ha mindre spring i allmänhet? Mindre intensivt spring? Mer styrka hos mjukdelarna? Mer posturalträning med förhoppningsvis förbättrad belastning? Mer löptekniksövningar? Allt? Min relation med läkare är, trots att VC-läkaren i förra veckan skrev ut högre dos östrogen, inte... helt reparerad... Jag vet liksom inte vad en doktor skulle kunna göra? Mer än möjligen ge mig svar på frågan VAD är det som gör ont när jag springer med högre intensitet (mindre gång) och ge mig ipren eller nåt men efter att ha läst på lite tror jag @Effie träffade rätt. Benhinnor. Fast inte de på smalbenen utan de runt höftbenen. Fast helt säker kan jag ju inte vara. Intressant nog sprang jag knappt 17km igår (själv) och har inte haft just det problemet natten till idag. Så utan att veta i vilken ända jag ska börja ska jag minska (som flera av er redan sagt) springet och träna annat, framför allt posturalt, löpteknik och vanlig styrka. Inga fler Friskis&Svettis-skutt till Basshunter (musiker) som jag gjorde häromdagen... Det stod "enbenshopp 2-4min" i schemat och jag tänkte att det är roligare att hoppa enligt gammal aerobicsstuk. Jag skuttande en timme bara för att det var så himla roligt..! Attans vilken träningsvärk jag fick i rumpan...
  15. Nu blev jag nyfiken, var är det nånstans? Hur lever de i övrigt? Stress? Miljögifter? Familjesituation (generationsboende)? Att asiater t ex som äter mycket ris är smala är ju ingen nyhet, varför det är så tror jag nån krönikör här på DD skrivit om också.
  16. Om man inte är superkänslig/beroende så skulle jag säga att det är lättast att bara äta så bra man kan av det som finns. Det är ju ändå en begränsad tid, även om man får kämpa lite mot sug när man kommer hem. När vi reser med familjen har vi alltid boende med eget kök och då är det hur lätt som helst. Kan man handla så man får eget snacks i ryggsäcken så kan man plocka ihop en del grönt och lufttorkad skinka och sånt. Dock osäker på hur mycket färdigskurna grönsaker italienarna börjat med.
  17. Ska läsa på om benhinnorna…
  18. Jo, det ingår också i min träning numera i och med coachingprogrammet. Non-impact för variation, gärna simning, rodd eller cykel. Jag springer alltså inte varje dag. Just nu kör jag mest handgräsklippare utan drivning på stor gräsmatta som alternativträning. Jo, det var det jag var inne på själv. Distansen är inget problem men detta blir som sagt intensivare även om det är lugnt än när jag är ute själv. Men träningsvärk hade varit lättare att förstå än denna ”skelettvärk”…
  19. Tyvärr är "för mycket träning" nästan alltid det som kommer upp först bara för ATT man tränar. Jag jobbar 100% på ett kontorsjobb och rör mig nog snarast för lite sett till kroppens behov. Sen är det naturligtvis så att stress är stress oavsett var den kommer från och det är den sammanlagrade effekten som är viktig och ja, jag har ju mycket stress i livet. Det braiga med coachingprogrammet är att återhämtning och meditation är schemalagt. Jag var lite inne på att jag fortfarande kanske är aningen svag i höfterna men borde jag inte då ha ont i mjukdelarna? Typ träningsvärk? Eller så blir det för intensivt eftersom jag är van att varva med gång? För 5år sen gick höftböjaren sönder. Jag både hörde och kände när den brast. Det var på en halvmara i San Diego så inte stannade jag för det, inte... Detta känns också djupt inne i höften men känslan nu är helt annorlunda. Likaså annorlunda än när jag efter vila och rehab av bristningen fick ont igen när jag började springa igen (mindre ont men samma karaktär). Slemsäckar kan också bli inflammerade, men de sitter mer utanpå höften. Måste förresten lägga till Jonas Coltings roliga beskrivning om återhämtning för äldre (från fb härom dagen) : Man måste tänka mer på återhämtningen när man blir äldre! Precis. Man måste tänka mer på att inte bli sittande eller liggande för när man är äldre så gubbar man till sig på nolltid. En eftermiddag i kontorsstolen utan motion men med fika istället innebär per automatik några kilos övervikt, rynkigare skinn, mjällvårtor i armhålan och sviktande potens. Fy fan för det. Så därför bör man tänka mer på återhämtningens och vilandets degenererande och stagnerande effekter. Passar man sig inte så smyger gubbigheten på en. Innan man vet ordet av går man med sandaler och strumpor tillsammans (slå mig hårt i ansiktet om det händer mig, kanske är det en ond dröm jag kan vakna ur?), prenumererar på Postkodlotter och börja räkna vardagsmotion som riktig träning. Aldrig stanna aldrig stelna är mitt motto för det värdiga åldrandet. Det ovärdiga åldrandet kan de som tror att ålder är en oåterkallelig sjukdom ägna sig åt. I regel är det samma personer som peakade som 19-åringar och sen ägnar resten av livet att prata om det. Till priset av annalkande mjällvårtor. Mjällvårtor, hör ni! Så i den rätta andan av att inte vila sig fet och rynkig med hängande pung och sviktande spänst så suppade jag en timme först. Sedan sprang jag fyra km på gräs. Barfota. Efter det satt jag faktiskt still ett tag. Men märkte också att pungen började sagga ned mot knävecken så då åkte jag och simmade 2500 m på Alideberg. Ikväll ska jag köra swimrun och efter det lite styrka. Just det, jag ska ju både snitsla på och av vår bana till swimrun också men det är ju promenad så det räknas inte. Hängpung bryr sig inte om promenad! Det är ju det alla åldrande hängpungare (med mjällvårtor) inte fattar! Det får vara en jävligt rask promenad isåfall. Annars är det hängpung. Med mjällvårta på. Alternativet är ju att bara ge upp. Lobotomera all kvarvarande självkänsla och stolthet. Börja dricka sojamjölk och permanent etablera en testosteronnivå som en skolflickas. Anpassa sig. Acting your age. Vad det nu ska betyda. Antagligen uppfunnit av hängpungarna. Fy fan för det. Aldrig stanna aldrig stelna. Kom ihåg vart ni läste det först. Syns på barrikaderna. Bar överkropp. Kokosolja. Tajta i skinnet som djungeltrummor.
  20. Som jag ser det äter du massor av socker(arter) men utgår från att du menar tillsatt sackaros, fruktos, majsstärkelse osv. Alla som äter större mängd kolhydrater får inte cancer. Alla som äter ketogent klarar sig inte från cancer. Det finns så många faktorer. Att äta "ren mat", dvs oraffinerad mat och då helst hemodlat från gamla sorter vad gäller grönsaker och frukt kommer man långt med eftersom modernare sorter är framavlade på att ge god avkastning snarare än att vara näringstäta (för att inte nämna utarmningen av jordar). De flesta som går över till ketogen kost gör det av en anledning; sjukdom, övervikt, värk... ja, allt möjligt. Så om du mår bra, inte har några märkliga symptom som diffus värk, hudproblem, oväntat håravfall, gasig mage, hård/lös avföring eller annat sådant så gör dina val utifrån det. PS: De där ostbågarna kanske du ska läsa innehållsförteckningen på...? Det blir lite missvisande att skriva "Inget som helst socker, förutom det som finns i maten" i en mening och skriva "Blir jag sugen på något snack äter jag ostbågar eller sockerfria chips." några meningar senare... Om du inte menar att sockret i ostbågarna, eftersom det är en helt raffinerad produkt, "ingår naturligt"...? (Nu är jag petig.)
  21. Det pratas mest biokemi och sådant bland oss som fortfarande är aktiva i detta forum men jag tänker att jag slänger ut denna fundering här ändå, även om den är av mer biomekanisk natur, eftersom jag vet att det finns folk som springer också. Jag ogillar att fråga i fb-grupper eftersom man mer eller mindre alltid får kommentarer som "kontakta en fysioterapeut istället för att fråga på fb"... Jag har börjat springa med en förening. Första gången var jag riktigt nervös, här snackar vi Ultralöpare! Folk som springer fram och tillbaka över Skåne (25mil), mellan Göteborg och Laholm (32mil), fjällultror osv och ordförande tangerar damrekordet på att ha sprungit längst i hela Sverige (vete sjutton var de reggar detta?). Hur som helst, det är socialt spring i lugnt tempo, typ 6-7min/km och tom 8, beroende på terräng. Jogging, alltså. Gå i backar. Hittills har jag bara varit med på flacka rundor på asfalt/grus. Jag hänger på rätt bra, inga större problem under själva rundan (12-15km) men jag springer ju mer än när jag springer själv. Är jag själv blir det mer springa/gå om vartannat, även om jag släppt MAF-pulsen och går mer på känsla. (Ultra är förresten allt längre än maraton, dvs 42km.) Jag har ju också hakat på ett träningsprogram och utnyttjar detta tillsammansspring på att öva just tillsammansspring inom programmet, för att kanske kunna springa lopp utan att känna mig kass. I coachingprogrammet ingår en del styrka, det jag varit dålig på innan. Jag håller alltså på att försöka träna upp mjukdelar runt om i kroppen även om jag prioriterar de posturala övningarna för hållningen och för att inte gå sönder. Det jag då noterat och grunnat på efter dessa rundor är varför jag får ont i höfterna efteråt? Det är okej så länge jag rör mig men gör ont oavsett om jag sitter eller står stilla, det väcker mig på natten efteråt och jag kan inte ligga på sidan utan endast rygg funkar. Ska jag försöka beskriva det gör det ont i skelettet, inte i mjukdelar. Om man nu kan få ont i skelettet? Att tex skelettcancer gör ont vet jag, men inte var smärtsensorerna sitter? För jag tror att det är stegdunkandet jag känner av... Men... Vad gör jag åt det? Springer annorlunda? Springer mer..?
  22. MariaF

    MAF-tråd

    Igår sprang jag ett längre pass med samma gäng jag sprang med för några veckor sen, ca 15,5km. Jag hade inte ätit nåt skräp innan, bara sen lunch, och vi höll ett rätt lugnt tempo, mellan ca 6-7min/km. Detta blir för mig inte MAF, jag har som ni vet inte den förmågan, men det kändes bra. Vi gick i ett par backar men banan var rätt flack. Direkt när jag kom hem tog jag ett par riskakor med mycket smör och ost. Min tanke med detta var "lite kolisar med mycket fett och protein" eftersom jag ändå ligger på rätt hög puls och aningen hög ansträngningsgrad (för att vara mig). Vet inte om det var avsaknaden av skräp innan eller påfyllningen av energi direkt vid hemkomst men jag slapp illamåendet. Jag borde förstås baka frökex att ha efteråt istället men... de har ju en tendens att gå åt innan jag ska ha dem...?! Intressant detta med energiberäkning... På motsvarande runda när jag springer själv brukar jag inte äta alls efteråt. Fast då har jag ingen att prata med under rundan och minsta jag känner lite motstånd så går jag lite.
  23. Dr.Sebastian Rushworth går igenom data från en studie gjord av författarna till boken Eat like the animals. Han konstaterade att det de skrev inte stämde med vad han själv uppfattade som rimligt så han letade fram rådatat i rapporten och utvärderade detta själv. Han kom (förstås ) fram till att man trixat tills man fått de resultat man ville ha. Han sågar inte på nåt vis boken, den tycker han har bra delar, man sammanfattar att man inte bevisat det man säger sig ha bevisat i rapporten. https://sebastianrushworth.com/2021/08/29/the-optimal-diet-for-longevity-and-weight-loss/
×
×
  • Create New...