Jump to content

MariaF

Medlem
  • Posts

    5,811
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    769

Everything posted by MariaF

  1. Ska läsa på om benhinnorna…
  2. Jo, det ingår också i min träning numera i och med coachingprogrammet. Non-impact för variation, gärna simning, rodd eller cykel. Jag springer alltså inte varje dag. Just nu kör jag mest handgräsklippare utan drivning på stor gräsmatta som alternativträning. Jo, det var det jag var inne på själv. Distansen är inget problem men detta blir som sagt intensivare även om det är lugnt än när jag är ute själv. Men träningsvärk hade varit lättare att förstå än denna ”skelettvärk”…
  3. Tyvärr är "för mycket träning" nästan alltid det som kommer upp först bara för ATT man tränar. Jag jobbar 100% på ett kontorsjobb och rör mig nog snarast för lite sett till kroppens behov. Sen är det naturligtvis så att stress är stress oavsett var den kommer från och det är den sammanlagrade effekten som är viktig och ja, jag har ju mycket stress i livet. Det braiga med coachingprogrammet är att återhämtning och meditation är schemalagt. Jag var lite inne på att jag fortfarande kanske är aningen svag i höfterna men borde jag inte då ha ont i mjukdelarna? Typ träningsvärk? Eller så blir det för intensivt eftersom jag är van att varva med gång? För 5år sen gick höftböjaren sönder. Jag både hörde och kände när den brast. Det var på en halvmara i San Diego så inte stannade jag för det, inte... Detta känns också djupt inne i höften men känslan nu är helt annorlunda. Likaså annorlunda än när jag efter vila och rehab av bristningen fick ont igen när jag började springa igen (mindre ont men samma karaktär). Slemsäckar kan också bli inflammerade, men de sitter mer utanpå höften. Måste förresten lägga till Jonas Coltings roliga beskrivning om återhämtning för äldre (från fb härom dagen) : Man måste tänka mer på återhämtningen när man blir äldre! Precis. Man måste tänka mer på att inte bli sittande eller liggande för när man är äldre så gubbar man till sig på nolltid. En eftermiddag i kontorsstolen utan motion men med fika istället innebär per automatik några kilos övervikt, rynkigare skinn, mjällvårtor i armhålan och sviktande potens. Fy fan för det. Så därför bör man tänka mer på återhämtningens och vilandets degenererande och stagnerande effekter. Passar man sig inte så smyger gubbigheten på en. Innan man vet ordet av går man med sandaler och strumpor tillsammans (slå mig hårt i ansiktet om det händer mig, kanske är det en ond dröm jag kan vakna ur?), prenumererar på Postkodlotter och börja räkna vardagsmotion som riktig träning. Aldrig stanna aldrig stelna är mitt motto för det värdiga åldrandet. Det ovärdiga åldrandet kan de som tror att ålder är en oåterkallelig sjukdom ägna sig åt. I regel är det samma personer som peakade som 19-åringar och sen ägnar resten av livet att prata om det. Till priset av annalkande mjällvårtor. Mjällvårtor, hör ni! Så i den rätta andan av att inte vila sig fet och rynkig med hängande pung och sviktande spänst så suppade jag en timme först. Sedan sprang jag fyra km på gräs. Barfota. Efter det satt jag faktiskt still ett tag. Men märkte också att pungen började sagga ned mot knävecken så då åkte jag och simmade 2500 m på Alideberg. Ikväll ska jag köra swimrun och efter det lite styrka. Just det, jag ska ju både snitsla på och av vår bana till swimrun också men det är ju promenad så det räknas inte. Hängpung bryr sig inte om promenad! Det är ju det alla åldrande hängpungare (med mjällvårtor) inte fattar! Det får vara en jävligt rask promenad isåfall. Annars är det hängpung. Med mjällvårta på. Alternativet är ju att bara ge upp. Lobotomera all kvarvarande självkänsla och stolthet. Börja dricka sojamjölk och permanent etablera en testosteronnivå som en skolflickas. Anpassa sig. Acting your age. Vad det nu ska betyda. Antagligen uppfunnit av hängpungarna. Fy fan för det. Aldrig stanna aldrig stelna. Kom ihåg vart ni läste det först. Syns på barrikaderna. Bar överkropp. Kokosolja. Tajta i skinnet som djungeltrummor.
  4. Som jag ser det äter du massor av socker(arter) men utgår från att du menar tillsatt sackaros, fruktos, majsstärkelse osv. Alla som äter större mängd kolhydrater får inte cancer. Alla som äter ketogent klarar sig inte från cancer. Det finns så många faktorer. Att äta "ren mat", dvs oraffinerad mat och då helst hemodlat från gamla sorter vad gäller grönsaker och frukt kommer man långt med eftersom modernare sorter är framavlade på att ge god avkastning snarare än att vara näringstäta (för att inte nämna utarmningen av jordar). De flesta som går över till ketogen kost gör det av en anledning; sjukdom, övervikt, värk... ja, allt möjligt. Så om du mår bra, inte har några märkliga symptom som diffus värk, hudproblem, oväntat håravfall, gasig mage, hård/lös avföring eller annat sådant så gör dina val utifrån det. PS: De där ostbågarna kanske du ska läsa innehållsförteckningen på...? Det blir lite missvisande att skriva "Inget som helst socker, förutom det som finns i maten" i en mening och skriva "Blir jag sugen på något snack äter jag ostbågar eller sockerfria chips." några meningar senare... Om du inte menar att sockret i ostbågarna, eftersom det är en helt raffinerad produkt, "ingår naturligt"...? (Nu är jag petig.)
  5. Det pratas mest biokemi och sådant bland oss som fortfarande är aktiva i detta forum men jag tänker att jag slänger ut denna fundering här ändå, även om den är av mer biomekanisk natur, eftersom jag vet att det finns folk som springer också. Jag ogillar att fråga i fb-grupper eftersom man mer eller mindre alltid får kommentarer som "kontakta en fysioterapeut istället för att fråga på fb"... Jag har börjat springa med en förening. Första gången var jag riktigt nervös, här snackar vi Ultralöpare! Folk som springer fram och tillbaka över Skåne (25mil), mellan Göteborg och Laholm (32mil), fjällultror osv och ordförande tangerar damrekordet på att ha sprungit längst i hela Sverige (vete sjutton var de reggar detta?). Hur som helst, det är socialt spring i lugnt tempo, typ 6-7min/km och tom 8, beroende på terräng. Jogging, alltså. Gå i backar. Hittills har jag bara varit med på flacka rundor på asfalt/grus. Jag hänger på rätt bra, inga större problem under själva rundan (12-15km) men jag springer ju mer än när jag springer själv. Är jag själv blir det mer springa/gå om vartannat, även om jag släppt MAF-pulsen och går mer på känsla. (Ultra är förresten allt längre än maraton, dvs 42km.) Jag har ju också hakat på ett träningsprogram och utnyttjar detta tillsammansspring på att öva just tillsammansspring inom programmet, för att kanske kunna springa lopp utan att känna mig kass. I coachingprogrammet ingår en del styrka, det jag varit dålig på innan. Jag håller alltså på att försöka träna upp mjukdelar runt om i kroppen även om jag prioriterar de posturala övningarna för hållningen och för att inte gå sönder. Det jag då noterat och grunnat på efter dessa rundor är varför jag får ont i höfterna efteråt? Det är okej så länge jag rör mig men gör ont oavsett om jag sitter eller står stilla, det väcker mig på natten efteråt och jag kan inte ligga på sidan utan endast rygg funkar. Ska jag försöka beskriva det gör det ont i skelettet, inte i mjukdelar. Om man nu kan få ont i skelettet? Att tex skelettcancer gör ont vet jag, men inte var smärtsensorerna sitter? För jag tror att det är stegdunkandet jag känner av... Men... Vad gör jag åt det? Springer annorlunda? Springer mer..?
  6. MariaF

    MAF-tråd

    Igår sprang jag ett längre pass med samma gäng jag sprang med för några veckor sen, ca 15,5km. Jag hade inte ätit nåt skräp innan, bara sen lunch, och vi höll ett rätt lugnt tempo, mellan ca 6-7min/km. Detta blir för mig inte MAF, jag har som ni vet inte den förmågan, men det kändes bra. Vi gick i ett par backar men banan var rätt flack. Direkt när jag kom hem tog jag ett par riskakor med mycket smör och ost. Min tanke med detta var "lite kolisar med mycket fett och protein" eftersom jag ändå ligger på rätt hög puls och aningen hög ansträngningsgrad (för att vara mig). Vet inte om det var avsaknaden av skräp innan eller påfyllningen av energi direkt vid hemkomst men jag slapp illamåendet. Jag borde förstås baka frökex att ha efteråt istället men... de har ju en tendens att gå åt innan jag ska ha dem...?! Intressant detta med energiberäkning... På motsvarande runda när jag springer själv brukar jag inte äta alls efteråt. Fast då har jag ingen att prata med under rundan och minsta jag känner lite motstånd så går jag lite.
  7. Dr.Sebastian Rushworth går igenom data från en studie gjord av författarna till boken Eat like the animals. Han konstaterade att det de skrev inte stämde med vad han själv uppfattade som rimligt så han letade fram rådatat i rapporten och utvärderade detta själv. Han kom (förstås ) fram till att man trixat tills man fått de resultat man ville ha. Han sågar inte på nåt vis boken, den tycker han har bra delar, man sammanfattar att man inte bevisat det man säger sig ha bevisat i rapporten. https://sebastianrushworth.com/2021/08/29/the-optimal-diet-for-longevity-and-weight-loss/
  8. Så gör jag med. Fast kanske aningen mindre mängd, 2ggr.
  9. Det känns tyvärr som att i princip varenda studie, inom all områden, kommer platsa i denna tråd... Har precis klickat hem några svindyra böcker av Peter Götzsche, dansk läkare som tycker att vi övermedicinerar, efter att ha läst flera olika Cochrane-genomgångar inom olika ämnen. Den dyraste handlar om mammografi som spelat ut sin roll (men som finns som krav för att man ska få östrogen... ). Hans bok "Dödlig psykiatri och organsierad förnekelse" var himla bra (även om jag fick hoppa över vissa delar som beskrev mentalvården historiskt, annars hade jag inte kunnat sova). Hans bok om vacciner kom ut INNAN C19, vid årsskiftet 2019-2020, så den tänker jag också läsa. Jag uppfattar honom, och många andra inom Cochrane-nätverket, som funktionsmedicinare, dvs att det är bra att mediciner finns som tillfällig lösning, men inte för livslång behandling. Dr. Jason Fung har nån föreläsning på youtube där han visar på ett antal (80%) studier som visar att socker inte orsakar fetma. Tittar man på finansieringen av studierna och plockar bort de studier som är finansierade av sockerindustrin, så blir resultatet att 80% visar att socker orsakar fetma. Vill minnas att han nämner studier vid namn också. Dr. Perlmutter visar också på ett antal studier med fel, inte minst kring kostens betydelse vid autism. I Sverige anses autism genetiskt och därmed omöjligt att påverka och man hänvisar till Björn Gillbergs studier. Utomlands ser det annorlunda ut. Kanske är det egentligen så att grav autism och högfungerande autism är två olika saker? Symptom vid båda kan dock lindras av kostförändringar. Fast inte i Sverige då, alltså.
  10. Ajdå... Ja, där har du nog en stor bov och det lär bli ännu svårare att minska i vikt efteråt. Klimakteriet i sig är stress för kroppen vilket triggar en stressrespons på samma sätt som all annan stress, dvs påslag av adrenalin, kortisol osv. Detta lagrar för övrigt in fett på magen. Vallningar är ett symptom som läkarna åtminstone känner till, det är värre när man kommer med dåligt humör, har blivit trögfattad, blasé och annat som är mer diffust. Personligen har jag till sist fått bioidentiskt östrogen i plåsterform som hjälpt bra och lugnat ner behovet av att stressäta/tröstäta. Hjärnan skriker ju efter socker för att den är trött och den vet att det ökar dopamin och serotonin. Det Jason Fung pratar om är långa, sammanhängande fastor, dvs flera dygn i rad. Om du söker på honom, alternativt köper/lånar hans böcker på bibliotek, så tror jag det blir tydligare. Om du inte vill sluta äta helt kan Anna Halléns metod passa bättre. Kör man fullt ut så är tanken att önskan att småäta ska försvinna också (eftersom man jobbar med dopamin/serotonin). Om vi håller oss till bara matdelen av konceptet ALP så går det ut på att cykla maten; en måltid äter man kanske bara protein och fett, en annan protein och grönsaker och en tredje enbart grönsaker enligt ett visst mönster. Jason Fungs bok Fetmakoden: https://www.adlibris.com/se/bok/fetmakoden-nyckeln-till-varaktig-viktnedgang-9789187207785?gclid=CjwKCAjw95yJBhAgEiwAmRrutPrgSvHc1kRaN6UzUZKpbQqXHkLh0gnxrtNJQi01Ipq7BfhjI6g4rBoCVEsQAvD_BwE Nu hittar jag bara kokboken... Trodde det fanns en metodbok också...? Jag gick Annas kurs som Facebook-kurs. https://www.adlibris.com/se/bok/act-alp-kokboken-losningen-for-dig-med-den-envisa-kroppen-9789082729665
  11. Läkaren (och DD-medarbetaren) Jason Fung skriver i sin bok Fetmakoden om hur kroppen eftersträvar homeostas och att oavsett metod/diet så kommer kroppen att vilja återgå till den högre vikten efter en tid, som om vi har ett kroppsminne som är inställt på ett visst värde. Enligt honom är de längre fastorna metoden man får tillgripa för att programmera om kroppen. Läs gärna Fungs texter och kolla hans föreläsningar på youtube. Jag vet inte om det är sant, själv har jag haft god effekt av Anna Halléns ALP (eller nu kallas det väl ACT ALP) för de där sista, svåra kilona. Viktregleringen är hormonell och det tror jag Annas metod är bra på att hantera. Nu vet jag inte hur gammal du är eller hur din hormonella status ser ut men för mig i klimakterieåldern (som f. ö. pågår i ca 20år) funkade det som sagt.
  12. Vilken underbar reflektion, @Inez! Jag klickade på en skrattande emoji, det är menat som ett igenkännande skratt! För precis som du inser jag att den så kallade forskningen mest ställer till problem! Jag tror det var Anna Hallén som konstaterade att vetenskap bara forskar på en sak i taget, alltså kan inte vetenskapen komma fram till en helhet. Hur saker hänger ihop. Och med allt jag försöker lära kring t ex epigenitik, så är vi olika och svarar an på olika saker. Våga prova. Våga göra fel. Våga göra annat. Ren mat. Mycket näring. Näring i biotillgänglig form. Det kommer man långt med!
  13. MariaF

    MAF-tråd

    Kloka ord från Dr. Maffetone (som vanligt)... If “you are what you eat” our next generation is apparently 90 percent junk. En studie har visat att 67% av amerikanska barn äter skräpmat men som vanligt (?!) är studien tillrättalagd, man har helt enkelt inte tagit med alla sorters skräp... 70% av amerikanska barn är överfeta och, som Maffetone uttrycker det, denna ohälsosamma trend följs av i stort sett alla andra länder, så det är en global tragedi. Artikeln tar upp sådant som hur Big Food har ökat sin försäljning i och med C-19 och att unga äter mer syntetisk folsyra (ist f naturligt folat, B9) vilket JAMA tyckte var positivt. While we’ve been waiting for governments to stop subsidizing junk food and allowing the sales of deadly products to children and adults, it’s not happening. Taking responsibility for our own health and fitness, and for that of our children, and future generations, is the simple and fastest remedy. https://philmaffetone.com/study-over-90-of-childrens-diet-is-junk-food/?fbclid=IwAR0UwABgxL9gM60vLNz3AbBsnm0V3oCn2qPyLwG0JINEmuW9OPLtHkMI7xI
  14. MariaF

    MAF-tråd

    Jo, det grunnade jag också på men jag hade vätska med salt i med mig (rent salt) men drack iofs först efter vi sprungit klart…
  15. MariaF

    MAF-tråd

    Typ colagodisnapparna jag var på innan jag gick loss på gräsmattan för att distrahera mig, kanske...?
  16. MariaF

    MAF-tråd

    Igår tränade jag med en löparklubb som har lite blandad kompott av sprinters och ultralöpare. Torsdagar är dock fart efter långsammaste person (igår var den personen jag....) och det var en trevlig runda. Drygt 12km på en flack bana, mest asfalt, en kort bit grus. Prat hela vägen. Jag var jättenervös innan (springer sällan med andra och behöver öva på det) och gick loss med gräsklipparen på den delen som jag numera kallar "ängen" för att hålla mig ifrån barnens godis eller annat ätbart. Efteråt fick jag märkliga reaktioner... Jag körde hem. Pratade lite med familjen. Tog en dusch. När jag skulle fixa kvällsmat blev jag helt plötsligt illamående. Kräkfärdig. Bara kom från ingenstans?! Jag fick tag i en kräkbunke och lade mig på soffan i typ fosterställning. Jag fick ligga där länge, säkert en timme, innan det började släppa. Vid det laget hade jag jätteont i höfterna också, men vågade inte räta ut mig eller lägga mig på rygg för jag ville inte ha tillbaka illamåendet. Jag fick i mig en bit banan (lätt att kräkas upp om så skulle behövas) och illamåendet släppte. Då började jag frysa! Herrejösses, vad jag frös! Slumrade en stund och sen mådde jag rätt bra; lite huvudvärk och ont i höfterna bara. Så här dagen efter har jag ont i höfterna och är lite trött i musklerna men inget värre. Nu funderar jag på VAD det var jag reagerade på - eller kanske alltihop? Nån form av överansträngning, visst, men var det solen? Att springa med nya människor i lågt, men ändå andras, tempo på mestadels asfalt? Hur jag ätit innan? Att jag slitit med högt gräs? Ganska nya skor? Drack jag för lite under, och för mycket efter, passet (hade löparryggsäck)?
  17. Ska ta en ny, jag lovar... Men efter att ha klippt av nån meter hår (det var alltså ner till rumpan i början av sommaren) så kändes den lite gammal. Och när man inte har nåt vettigt att säga.... så kan man ju alltid byta avatar!
  18. Det låter som fantastiska förbättringar, @Gunilla Haglöf! Håller tummarna för att karnivor kan hjälpa till lite till!
  19. Vilken fin ny bild på dig, @SGK!
  20. Har inte mycket jag kan göra hemifrån vad jobbet beträffar. Har möte med skolan idag, därav ingen idé att pendla till kontoret. Istället har jag planerat att jobba längre onsdag-torsdag. Så... kanske skulle springa istället? Men det ösregnar i Göta Älv-dalen idag... Onsdag-torsdag säger prognosen 20*C och sol. Visst är det typiskt?!
  21. MariaF

    Äggmjölk

    Bara av att läsa receptet blir jag ju sugen.... Med lite kakao får man en variant... Jag ska absolut testa! Kanske rent av med blåbärskaka...
  22. Idag joggade jag två varv (inkl felspring blev det 20km) runt sjön Store Väktor (Lilla Edets kommun, leden delvis längs Bohusleden och Bredfjällets reservat). Ja... lågpuls på de höjdmetrarna går banne mig inte men jag hoppas och tror att basträningen med det ändå gör nytta. Jag stoppade aldrig klockan för de pausar jag tog (fotografera, kissa, ta en fika vid bilen mellan varv 1-2) så tempot blev typ 2tim/mil... (trailmara på 8tim, får man ens vara med då..? ) Ändå VET jag att jag joggat! Men fort går det banne mig inte. Jag har ju hoppat på ett coachingprogram för blivande ultralöpare; första tiden låg fokus på lågpuls, nu finns det kvar men fokuset har flyttats till styrketräning. Med tanke på hur kroppen känns efter idag ska jag nog fortsätta med styrkefokus ett bra tag. Mycket därför jag hoppade på coachingprogrammet också, för att jag gick sönder. En annan sak jag reflekterar över nu när jag sitter i soffan och klock-Garmin försöker skrika "Rör på dig!" (en funktion jag helt sonika stängt av) är att när jag analyserar data från turen, så ligger kadensen mycket lägre än när jag springer här hemma. Är det terrängen som gör det, tro? Även topparna ligger lägre. Och under själva turen noterade jag att jag spänner fötterna och drar upp axlarna (sprang med löparryggsäck). Sicka dumheter! Inte konstigt att jag får ont! I onsdags testade jag förresten ett intervallpass med Team Nordic Trail. Får jag bara besked om vilken veckodag de ska köra så ska jag anmäla mig. Krockar det med min online-kurs i magdans så faller det ju. Jag springer så mycket ändå, dansen är viktig av andra skäl. Kan rekommendera området för den som befinner sig i närheten. Bohus-sidan av Göta Älv är vacker! https://www.lillaedet.se/download/18.41b1d7e3135cb13e3543735/1497946057744/Hjärtum - Väktorsjöområdet.pdf
  23. MariaF

    Äggmjölk

    Jättebra fråga! Det har jag inte ens funderat på... Jag skulle ha testat nu i helgen men dagens långtur blev "bara" 20km och för att öva på att äta tog jag en banan halvvägs (passerade bilen då). Men när jag nu sitter och tänker på det... så vill jag nog ha nåt krämigare, snarare än blaskigt/vattnigt... Men det ska ju drickas ouppvärmt tänker jag mig så det vill nog till att inte koka grädden för mycket. Måste få till ett test, helt klart!
  24. Man får tycka olika, det är inte ”fel”…!
  25. När man hänger länge i ett forum som detta så ser man ju att människor kommer och går men också att vissa består. Vissa som försvinner kan man sakna därför att man gillade deras inlägg, andra kanske mer för att de var närvarande ofta. En som sticker ut som saknad sen en tid är @Zepp ; nån som vet varför han inte tittar in längre? Inloggad senast i april... Hoppas att det inte är alltför allvarligt.
×
×
  • Create New...