Tiny Tom

Medlem
  • Innehållsantal

    1 795
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    42

Tiny Tom vann senast 13 Januari 2015

Tiny Tom hade det mest gillade innehållet!

Anseende bland gemenskapen

1 870 Enastående

Om Tiny Tom

  • Rank
    Veteran

Profile Information

  • Gender
    Not Telling
  • Location
    Stockholm och Uppsala
  • Interests
    Kost, träning, hälsa, musik, film/tv-serier, IT (programmering/systemutveckling, systemadministration och säkerhet, Open Source, GNU/Linux), politik, ledarskap, kommunikation, fritänkande...m.m.

Senaste besökare till profilen

1 142 profilvisningar
  1. Självfallet inte. Däremot är ju problemet med Gudiol det diametralt motsatta, dvs han utgår enbart från rådande studieläge. Han tycks ha väldigt lite anekdotisk erfarenhet vilket blev flagrant när han mot undertecknad försökte försvara sitt nedsablande av LCHF en gång i tiden här på forumet och sedan vidare på hans blogg. I just tränings- och idrottsliga sammanhang så finns ju ofta mycket kunskap och lärdomar som inte nåtts av det vetenskapliga kritiska granskandet men som ändå stämmer och fungerar. Med den roll som han har så har han ju ett ansvar bortom att bara gräva fram och läsa studier eftersom han nu återkommande får funktionen som expert i allehanda mediala sammanhang. Då duger det inte att - som tidigare - klanka ned på en kosthållning som ex. lågkolhydratkost medelst grumligt lästa/tolkade studier och helt utan insikt om att den typen av kosthållning faktiskt varit otroligt förekommande och framgångsrik under flera decennier i sammanhang där optimalt låga kroppsfettnivåer varit primärt fokus, dvs inom kroppsbyggningen. Vilket bara är ett exempel. Huka dig! Nej, det är klart, i stridens hetta och i sammanhang som ex. här så kan det ju lättare bli så även om man saknar intentionen eller i varje fall medvetandegjort detta. I Gudiols fall och - igen - kopplat till LCHF så har ju han haft all tid i världen att skriva sina artiklar så grundligt som möjligt. Ingen dietreligiös vegan (för att nämna den mest förekommande typen av detta fenomen) tvingar fram snabb respons i en kommentarstråd som glöder... Han är herre över sin egen blogg och har såväl möjlighet som ett ansvar att presentera så solid och kvalitativt hög klass på inläggen som möjligt. Men nog om Gudiols alster och metoder nu för min del. Tillägg: För övrigt tycker jag det är fascinerande att läsa Wikipediaartikeln om Tim Noakes med Gudiols dom, dvs "tomte", samtidigt klingande i bakhuvudet. Det är nästan så det föder tanken "den som sa't han va't"...
  2. Hej Lisa11, Inte alls! Det är precis tvärtom. Jag utvecklar här nedan om varför. Det är här du bör tänka lite annorlunda dels om dina hälsoproblem kopplade till PCOS, dels problemen med blodsocker och hur detta i kombination i själva verket talar för att du ska styrketräna. Det gör det iofs alltid, i synnerhet om man är överviktig, men just i ditt fall så kanske än mer. Nu är jag ingen expert på PCOS men det jag vet - och det som är relevant här - är att det påverkar hormonbalansen hos kvinnor. Det stämmer att det är kopplat till högt blodsocker och insulinsresistens vilket sannolikt bidragt en hel del till din övervikt. Detta styrs av problem med insulinbalansen. Men det är också så att ett annat hormon är i obalans i dessa fall och detta hormon är det mest muskelbyggande hormon som finns, dvs testosteron. Kikar man på de mest förekommande symptomen för PCOS så är ju flera av dem sådana man kan få som biverkningar vid dopning medelst anabola steroider och testosteronpreparat generellt. Så vad innebär då detta? Jo, helt enkelt att om det nu är så att du fortfarande är drabbad av PCOS så är ju styrketräning alldeles förträffligt för dig. Det kommer att göra det överflödiga testosteronet får en funktion bortom att ställa till kroppen, dvs det underlättar återhämtning bl.a. genom en mer aktiv och effektiv proteinsyntes vilket underlättar muskeltillväxt och dina resultat i gymet. Styrketräning är för övrigt i grunden ett bra verktyg för att komma till rätta med insulinresistens eller dålig insulinkänslighet. Med rätt träning och fortsatt bra kosthållning så kommer dina muskler och din kropp att suga i sig allt glukos den kan pga den direkta effekten kopplad till ökad användning då du tränar och den vidare effekten då detta leder till en ökad omsättning av dina glykogendepåer, dvs de energilager i kroppen som består av långa sockerkedjor. Det här är alltså finemang för dig! Får du sedan effekt av din träning med ökad muskelmassa så kommer även detta att underlätta såväl framtida energiförbrukning som underhåll av din muskulatur, dvs du minimerar muskelförlusten vid viktnedgång. Det är det här som är skillnaden mellan att "gå ned i vikt" och "minska kroppsfett". Gå ned i vikt kan man göra genom att leva på hallonbåtar. Minska kroppsfett, vilket underförstått också handlar om att bibehålla och helst muskelmassan (mager kroppsvävnad), gör man dock inte på en hallonbåtsdiet. Det senare sätter nödvändigt fokus på bränslepartitionering vilket du åstadkommer genom att dels träna rätt (primärt styrketräning) och dels äta rätt (en kost som underlättar fettförbränning och muskeltillväxt/-underhåll). Somliga professorer och experter på området bantning håller sannolikt fortfarande inte med...fast vad gör väl det när de har glimten i ögat och kan dra lite klämkäcka skämt i morgonsofforna när fetmaepidemin debatteras? Är du med? Klart du ska fortsätta träna! Så för att sammanfatta och äntligen nå pudelns kärna så utgår det stora feltänket från en feltolkning av följande: För att "gå ned i vikt" (läs: minimera kroppsfett) så behöver du på ett eller annat sätt se till att du förbrukar mer än du gör av med och ett förträffligt sådant sätt är att äta lågkolhydratkost som på flera sätt underlättar denna process, ex. genom mättnad, bränselpartitionering, hormonpåverkan etc. För att optimalt bygga muskler och få goda resultat av din styrketräning så behöver du kanske äta mer protein och och även uppnå energibalans vilket i praktiken innebär att du som en slags försäkring ligger något över ditt energibehov. Nyckelordet ovan är det kursiverade "optimalt". För att få det här att gå ihop så handlar det nämligen om att inse att du i detta läge inte på något sätt behöver bygga muskler "optimalt". Ditt fokus ligger ju istället på att bibehålla så mycket muskelmassa som möjligt och gärna öka densamma om möjligt. Det är alltså inte alls ett paradoxalt förhållande utan snarare ett synergistiskt sådant som du får av att fortsätta ha fokus på viktminskning (minska kroppsfett!) i kombination med styrketräning och ev. annan sekundär träning. Till saken hör även att om du inte redan är väldigt vältränad sett till mängd mager kroppsvävnad och du dessutom har din övervikt så kommer du inte vara särskilt begränsad utan kommer definitivt att kunna lägga på dig en del muskelmassa och få resultat i gymet. En viktig sak att tänka på är därför att göra istället för att tänka. Många tänker alldeles för mycket på, ofta, helt irrelevanta detaljer som enbart spelar roll i specifika sammanhang eller för någon som är mycket mer avancerad i sin träning. Man brukar beskriva detta som "paralysis by analysis", dvs att man tänker så mycket på oväsentligheter att man till slut blir handlingsförlamad och missar helhetsbilden och det grundläggande. Vad gäller inslag av fasta så har Zepp bra poänger i sitt inlägg. Personligen skulle jag dock börja med en mildare form, ex. 16:8. Upplever du dock inga problem med en heldagsfasta, ex. beteendemässigt och psykologiskt som underlättar frossande och tappad kontroll, så är det självfallet görligt...OM du nu anser dig behöva det. Angående din specifika fråga om proteinintag och -behov, börja med att utgå ifrån dels vad du för stunden får i dig. Har du verkligen koll på det? Sedan måste du även fundera på ditt träningsupplägg och hur du tränar. Man måste inte dricka proteindrinkar om man går från att vara soffpotatis till att promenera eller kanske än mer vanligt, bara för att man börjar träna på gym. Det är så många som slösar tid i gymet som knappt får någon träningseffekt värd att tala om men ändå fått för sig att de behöver extra protein. Tränar man hårt och specifikt med inriktning på muskeltillväxt så behöver man i regel ha lite mer koll på proteinintaget men det behöver ändå inte konstituera att man behöver inta mera via pulver etc. Däremot är ju det en väg att gå som kan vara lämplig stundom. Enligt den makronutrientfördelning du beskriver så borde ditt proteinintag vara tillräckligt och kanske i överkant beroende på din kroppsvikt. Lycka till och hoppas mitt svar gett någonting!
  3. Instämmer och det är inte enbart för att utgångsläget på håll och kanter varit avgrundsdjupt inom områdena kost, träning och för all del hälsa. Alla dessa områden färgas skrämmande ofta av irrelevans som styrkraft. Det är oftare betydligt viktigare vem/hur/vad personen är än vad den säger/förstår/har insikt om.
  4. Själv är jag inte lika intresserad av Gudiol som många andra är helt enkelt för att han är strikt studiefokuserad. Det kan man iofs få vara men i min värld är man ingen expert om man inte själv också spenderat/spenderar en del tid "in the trenches" s.a.s. Hans dissande av lågkolhydratkost genom åren har ju i regel missat en rätt stor andel anekdotiska inlagor från flera decennier sedan, ex. inom kroppsbyggarvärlden. När det ryker för mycket så finns det i regel något som glöder i grunden...och det är det som Gudiol och den typen av individer inte tycks vilja inse. Som expert ingår ju faktiskt också att tänka stort och brett och inte myopiskt som ett ensida fokus på studieflödet innebär.
  5. Hej Vittbröd, Till att börja med så tror jag att det är dags för en rejäl tankeställare. Så här på distans och utan att ha träffat dig så känns det ändå som du är ute och slirar när du slår fast att... ...eftersom det finns så mycket som tyder på att du - även frånsett kosten - behöver mer koll på det mesta vad gäller din träning etc. Menar inget illa men för att exemplifiera: Man tappar i regel inte 10 kg på ett halvår, fast man egentligen inte vill, om man har koll. Man ser inte kosten som något valbart och oväsentligt, vilket du tycks ha gjort fram tills nu. Man inser att det krävs mer fokus om man vill bygga muskler. (Att hävda att du vill bygga muskler i samma andetag som du just antytt att målet med din träning inte är så stort...är en rejäl tankevurpa. Det är svårt att bygga muskler och kräver sin man/kvinna!) Man har inte ett träningsupplägg som tycks andas "eftersom jag inte vet vad jag vill så vill jag ha allt på en gång" och som då självfallet inte är utformat åtminstone med basal specificitet i tanken, dvs så att du har möjlighet att uppnå ditt mål. Helst ett i taget eller åtminstone med periodisk fokus på specifika mål. Det finns inget sätt i världen att både bli Mr. Olympia och vinna Stockholm Marathon. Definitivt inte samtidigt. Nog gnällt! I ditt fall skulle jag börja med att fundera på vad det är du egentligen vill. Är det verkligen så att du vill bygga muskler? Ja då är det där ditt fokus måste ligga ett tag framöver. Det innebär att du, beroende på hur långt du kommit, bör/måste: ...välja ett styrketräningsupplägg som passar dig och ditt mål. Är en 6-split verkligen rätt medicin för dig i detta nu? Har du uppnått en kroppslig och muskulär utveckling som möjliggör den typen av träning? OBS, jag säger inte att det inte går att träna med den frekvensen, för det gör det definitivt, men det är i regel inte optimalt för de flesta människor. ...spendera en hel del tid i livsmedelsbutiken och i köket. Fimpa halvfabrikaten och fokusera på bra råvaror. Lär dig laga mat på enklaste vis för att sedan kultivera detta gradvis under resten av ditt liv. Köket ska bli en mycket god vän i framtiden. ...anpassa ditt liv efter ditt återhämtningsbehov och pressa inte in allt du skulle vilja göra i ett sammanhang där du måste vara selektiv. Du måste få ordning på sömnen! Måste! Att äta bättre och regelbundet i kombination med en träningsdos du kan hantera är ett bra första steg. Förhoppningsvis behövs inte mera. Jag skulle ta minst en veckas avbrott från all träning i dina kläder och sedan börja om enligt något som liknar det jag föreslagit ovan. Lycka till!
  6. Med tanke på att de är fysiskt aktiva och tränande så är 40-60 g kolhydrater definitivt att betrakta som LCHF. Så kort och gott, dina barn äter LCHF. Man får alltså inte glömma att vad som definierar "låg" beror på individens behov och förutsättningar metabolt. Jepp, samma insikt jag nådde, dvs att jag behöver fylla på glykogennivåerna åtminstone lite vissa träningsdagar för att kunna ta slut på muskeln innan energin tar slut s.a.s. Men jag hade inga problem alls på den tiden jag körde med mindre volym, dvs färre repetitioner och set. Det finns dock flera varianter på hur tillförseln av kolhydrater kan gå till. Hittills har jag mest anammat att äta mer kolhydrater de dagar jag tränar. Ett vanligt alternativ är annars att fylla på "cykliskt", dvs var 3-4 dag eller på helgen. Skitmat är en rätt flummig term beroende på kontext även om jag själv nyttjat/nyttjar den. Extrem skitmat som godis kan ju i rätt sammanhang vara idealt för att ex. maximera glykogeninlagring... "Skitmat" tar inte heller hänsyn till mängdförhållanden. Ät för mycket av det nyttigaste som finns så är det i regel inte så bra heller. Men det är ju användbart att såga "skitmat" om man inte är så förtjust i att en viss typ av makronutrientsammansättning är mer ideal än andra på ex. fettförbränning...och vägrar nämna det.
  7. Här är en nylig artikel av Gudiol från Body som är inte är fullt så negativ som man kanske vant sig vid från honom: http://www.body.se/artiklar/nyheter/20150618/lchf-himmel-eller-helvete Nu har jag inte varit här på ett tag och har inte full koll på vad som hänt under senare tid, så med den brasklappen så måste jag ändå invända att somliga (läs: åtminstone jag) varit ihärdiga vad gäller att ifrågasätta de mest önsketänkande påståendena som florerar och även försökt förklara dem samt ibland även ge argumentatoriskt stöd som fungerar bättre mot de som tittar snett på LCHF. Av den anledningen trodde jag inte detta var ett lika stort problem numera.
  8. Det är helt som det ska vara. Den tunga dagen ger dig en skjuts på nervsystemnivå vilket gynnar styrkeutvecklingen så det du har upptäckt är helt enkelt på vilket sätt styrka och muskelutvecklingen inte är samma sak men - som i detta fall - beror av varandra och detta mer eller mindre beroende på utvecklingsnivå och fokus. Så... ...har du fått "carry over"-effekt även på högre repetitionsomfången så har du verkligen hittat hem. Kort och gott, du ska när du kan - som nu - öka belastningen även på hypertrofidagarna. Men öka försiktigare där så du inte missar grundläggande kontakt etc. Bra jobbat!
  9. Det går ju fort framåt! Se träningen på sikt. Även om du "bara" ökar marklyftet med 2.5 kg/månad så innebär det ju faktiskt 30 kg på ett år. Inte fy skam över tid med den progressiviteten!
  10. Tack själv för din berättelse! "Övernärd" var ett bra ord. Det är något jag också upplever då jag äter mer än behovet. Eftersom kroppens mättnadskänslor etc är så på banan så spelar det dock ingen större roll hur jag äter numera. En dags "övernäring" leder följaktligen oftast till en naturlig dag av periodisk fasta eller liknande (om jag inte anammar det ändå). Jag upplever inte heller något negativt frånsett stor mättnad då jag äter mycket en dag. På "blandkost" så var det ju i regel känslan av insulinkoma och det akuta behovet av att placera sig i horisontalläge i soffan som pockade. Jag är inte lika känslig mot artificiellt och onaturligt även om jag försöker undvika det i möjligaste mån. Vad gäller jordnötssmör så går jag dock inte längre än Kung Markatta (Kung Kattmat...tänker jag ironiskt nog alltid istället) som ju är helt ok ur det här perspektivet. Ja, det behövs ofta påminnas om i de tider de flesta av oss lever i...eller "lever" i. Det är ju i regel när man verkligen lever som man har lättare att uppfatta de där viktiga känslorna (eller för all del kroppsliga signalerna) och verkligen uppleva dem. Stressobalans, oro, negativa tankar, frånvaro av positiva tankar etc...är effektiva hot mot att uppleva detta. Kämpa på!
  11. Jag imponeras av din självinsikt så här finns ingen anledning att ha bränd självkänsla upplever jag. Önskar att fler i din sits hade samma självinsikt så skulle det bli så mycket lättare i förlängningen. Bra gjort! Du visste att du behövde trappa ned och ta det lugnt och lyssnade på det. Tja, det är ju rätt gott som sagt och mot att dagen var som den var... ...så gjorde det förhoppningsvis inte så mycket. Det är i regel inte undantagen utan vardagshyssen som är ett problem. Tvärtom har jag stundom märkt att ibland kan kombinationen att ta det riktigt lugnt och supermaximera energi- och näringsbehov göra underverk på sikt. Var snäll mot dig själv! Det är ju inget statsministermord du begått, menar jag. En jämrans burk jordnötssmör är ingen katastrof över tid. Frånsett de negativa tankarna, hur mådde kroppen dagen efter? God förmåga till självinsikt som sagt. Fortsätt så! Kärlek och tacksamhet är viktigt. Inte minst till sig själv. Kämpa på!
  12. Tiny Tom

    Viktväst

    Dr. Greg Ellis talar varmt om viktväst i kombination med långa promenader. Han nyttjade själv det då han formtoppade 2004 minns jag inte fel. En annan fördel med viktväst, i synnerhet vid viktminskning, är ju att träningseffekten kan fås att bestå vilket underlättar underhåll av muskulatur och bendensitet. Uttryckt annorlunda, det är ju lite skillnad på hur kroppen belastas om man släpar runt på X antal överflödskilon och sedan tappar dem utan att det innebär någon förändring av rörelsemönster och dito frekvens. För att ta det här ämnet på ytterligare en sväng så är det nyssnämnda en orsak till att är man relativt tung i kroppen (inte nödvändigtvis beroende på för mycket kroppsfett utan även kopplat till hur muskulös man är) så kan effekten av promenader bli mycket större eller i varje fall tillräckliga sett till energiförbränning och annat jämfört med om man är fjäderviktare och då istället behöver ladda på med lite mer intensitet som ex. löpning eller varför inte viktväst.
  13. ...vilket sätter fingret på att det egentligen mest handlar om att, för sig själv, försvara det "normala" (ofta morbida) sättet att äta. "Ät lite av allting" kan med ju lite god (!?) vilja bortförklara ett och annat tömt bullfat, semlan i tid och otid, "fredagsmyset" med GI 127 etc in absurdum. Spegeln ljuger dock inte vilket för övrigt brukar bemötas med "ja Guuuud vilken tur att man inte är träningsnarkoman/utseendefixerad". Gråzoner finns ofta inte alternativt är allt bara en sörja av extrema gråzoner.
  14. Jepp, precis så. "Knyckar och vändningar" är vanliga tecken på att övningsförfarandet är på väg ut genom fönstret. När du väl "tar i" så tänk då på att försöka ha kontakt med din kropp så du medvetandegör det där med "knyckar och vändningar". Ofta så uppstår de även av någon slags undermedveten rädsla där den ansträngning man upplever är så ovan att hjärnan börjar manipulera kroppen till att "nu *BEEP* är det nog bäst att du får upp den här högen skrot på vilket sätt som helst...annars blir det nog inga flera tillfällen". Uttryckt annorlunda kan man se det som att man i den här fasen lär sig att s.a.s. bli bekväm med att - för en stund - känna sig obekväm. Den här typen av bekvämlighet kommer då i bästa fall leda till att trots att en repetition är en sådan som kräver att man "tar i" och kanske går väldigt segt etc så påverkas inte övningsutförandet. Det får vara segt och bli en s.k. "grinder" (döpt efter att den typen av repetitioner "mal ned" nervsystemet) eftersom det är enda sättet att lära sig och utveckla den här förmågan att träna hårt och identifiera sina gränser.
  15. Kul att du kommit igång på gymet! Det är en definitionsfråga. A och O, i synnerhet för nybörjare men egentligen för alla tränande, är korrekt utförande. Det handlar inte enbart om minimera skaderisk utan även att möjliggöra progressivitet. Det senare är en mycket viktig motivationskraft. Utför man en övning felaktigt så belastar man i regel fel kroppsdelar och det är ju aldrig bra. Ur skadeperspektivet innebär det i regel en kombination av att belastningen hamnar mer på leder och "hård" kroppsvävnad istället för muskulatur. Ur motivationsperspektivet så är det ju inte heller bra om man ex. belastar muskelgrupper som en övning inte primärt är tänkt att belasta. Till slut hamnar man då ofta i en situation där mycket mindre muskelgrupper får bära alldeles för mycket av belastningen och den/de stora muskelgrupper som egentligen bör tränas - och övningen faktiskt förutsätter skall stressas - inte gör det. Ett mycket vanligt exempel på detta är latsdrag/pulldown där många, pga felaktig s.k. muskelkontakt, dvs konkret latissimus dorsi belastas inte primärt, inte för önskad träningseffekt och framöver dito resultat. För att återkoppla specifikt, för en nybörjare innebär det oftare än inte att när man "tar i så tungt man klarar" så kommer de där sista jobbiga repetitionerna att bli allt annat än korrekt utförda. Vikten/belastningen förflyttas förvisso...men på vilket sätt och med vilka konsekvenser? Det här har jag skrivit bättre om annorstädes på forumet men hittar det inte själv så jag repeterar mig hur träningsfokuset bör ligga kronologiskt: 1) Korrekt och bibehållet utförande, ingen pardon. 2) Korrekt och bibehållet utförande, med ökad ansträngning, ingen pardon. 3) Korrekt och bibehållet utförande, med upplevd maximal ansträngning, ingen pardon. Det här bör dock inte tillämpas jämt eller som standard. Däremot kan det vara en poäng att då och då stressa nervsystemet lite mera (vilket är det som ofta blir en konsekvens av den här typen av "to failure"-träning). Eftersom "maximal" dessutom inte är en statisk företeelse utan högst dynamisk sådan, dvs det är något man tränar upp i relation till psyke och fysik, så innebär det praktiskt att vad en nybörjare med all rätt uppfattar som en nära-döden-upplevelse kan vara en mer avancerad tränandes normalläge. Det senare hänger också samman med det vanliga problemet att "to failure"-träning à la HIT etc helt enkelt är omöjligt för mer avancerade tränande bortom kortare perioder. Det är inte hela sanningen men i just detta sammanhang så räcker det. En fingervisning för hur mycket nerv man stressat och hur "maximal" ansträngningen egentligen varit är att återföljande set radikalt kommer att drabbas, dvs klarar man 15 repetitioner på första men bara 5 på andra då har vi i regel stressat nerv lite för mycket. Ja så tillvida att det inte är det vi faktiskt vill förstås. Med högvolymträning, dvs fler repetioner/set, så är det viktigt att beakta intensitetsnivån en smula så man inte går överstyr. Konkret, "haste makes waste". Följ gärna ovanstående som riktlinjer men utgå från dig själv och din kropp. Lycka till!