Tiny Tom

Medlem
  • Innehållsantal

    1 795
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    42

Allt postat av Tiny Tom

  1. Självfallet inte. Däremot är ju problemet med Gudiol det diametralt motsatta, dvs han utgår enbart från rådande studieläge. Han tycks ha väldigt lite anekdotisk erfarenhet vilket blev flagrant när han mot undertecknad försökte försvara sitt nedsablande av LCHF en gång i tiden här på forumet och sedan vidare på hans blogg. I just tränings- och idrottsliga sammanhang så finns ju ofta mycket kunskap och lärdomar som inte nåtts av det vetenskapliga kritiska granskandet men som ändå stämmer och fungerar. Med den roll som han har så har han ju ett ansvar bortom att bara gräva fram och läsa studier eftersom han nu återkommande får funktionen som expert i allehanda mediala sammanhang. Då duger det inte att - som tidigare - klanka ned på en kosthållning som ex. lågkolhydratkost medelst grumligt lästa/tolkade studier och helt utan insikt om att den typen av kosthållning faktiskt varit otroligt förekommande och framgångsrik under flera decennier i sammanhang där optimalt låga kroppsfettnivåer varit primärt fokus, dvs inom kroppsbyggningen. Vilket bara är ett exempel. Huka dig! Nej, det är klart, i stridens hetta och i sammanhang som ex. här så kan det ju lättare bli så även om man saknar intentionen eller i varje fall medvetandegjort detta. I Gudiols fall och - igen - kopplat till LCHF så har ju han haft all tid i världen att skriva sina artiklar så grundligt som möjligt. Ingen dietreligiös vegan (för att nämna den mest förekommande typen av detta fenomen) tvingar fram snabb respons i en kommentarstråd som glöder... Han är herre över sin egen blogg och har såväl möjlighet som ett ansvar att presentera så solid och kvalitativt hög klass på inläggen som möjligt. Men nog om Gudiols alster och metoder nu för min del. Tillägg: För övrigt tycker jag det är fascinerande att läsa Wikipediaartikeln om Tim Noakes med Gudiols dom, dvs "tomte", samtidigt klingande i bakhuvudet. Det är nästan så det föder tanken "den som sa't han va't"...
  2. Hej Lisa11, Inte alls! Det är precis tvärtom. Jag utvecklar här nedan om varför. Det är här du bör tänka lite annorlunda dels om dina hälsoproblem kopplade till PCOS, dels problemen med blodsocker och hur detta i kombination i själva verket talar för att du ska styrketräna. Det gör det iofs alltid, i synnerhet om man är överviktig, men just i ditt fall så kanske än mer. Nu är jag ingen expert på PCOS men det jag vet - och det som är relevant här - är att det påverkar hormonbalansen hos kvinnor. Det stämmer att det är kopplat till högt blodsocker och insulinsresistens vilket sannolikt bidragt en hel del till din övervikt. Detta styrs av problem med insulinbalansen. Men det är också så att ett annat hormon är i obalans i dessa fall och detta hormon är det mest muskelbyggande hormon som finns, dvs testosteron. Kikar man på de mest förekommande symptomen för PCOS så är ju flera av dem sådana man kan få som biverkningar vid dopning medelst anabola steroider och testosteronpreparat generellt. Så vad innebär då detta? Jo, helt enkelt att om det nu är så att du fortfarande är drabbad av PCOS så är ju styrketräning alldeles förträffligt för dig. Det kommer att göra det överflödiga testosteronet får en funktion bortom att ställa till kroppen, dvs det underlättar återhämtning bl.a. genom en mer aktiv och effektiv proteinsyntes vilket underlättar muskeltillväxt och dina resultat i gymet. Styrketräning är för övrigt i grunden ett bra verktyg för att komma till rätta med insulinresistens eller dålig insulinkänslighet. Med rätt träning och fortsatt bra kosthållning så kommer dina muskler och din kropp att suga i sig allt glukos den kan pga den direkta effekten kopplad till ökad användning då du tränar och den vidare effekten då detta leder till en ökad omsättning av dina glykogendepåer, dvs de energilager i kroppen som består av långa sockerkedjor. Det här är alltså finemang för dig! Får du sedan effekt av din träning med ökad muskelmassa så kommer även detta att underlätta såväl framtida energiförbrukning som underhåll av din muskulatur, dvs du minimerar muskelförlusten vid viktnedgång. Det är det här som är skillnaden mellan att "gå ned i vikt" och "minska kroppsfett". Gå ned i vikt kan man göra genom att leva på hallonbåtar. Minska kroppsfett, vilket underförstått också handlar om att bibehålla och helst muskelmassan (mager kroppsvävnad), gör man dock inte på en hallonbåtsdiet. Det senare sätter nödvändigt fokus på bränslepartitionering vilket du åstadkommer genom att dels träna rätt (primärt styrketräning) och dels äta rätt (en kost som underlättar fettförbränning och muskeltillväxt/-underhåll). Somliga professorer och experter på området bantning håller sannolikt fortfarande inte med...fast vad gör väl det när de har glimten i ögat och kan dra lite klämkäcka skämt i morgonsofforna när fetmaepidemin debatteras? Är du med? Klart du ska fortsätta träna! Så för att sammanfatta och äntligen nå pudelns kärna så utgår det stora feltänket från en feltolkning av följande: För att "gå ned i vikt" (läs: minimera kroppsfett) så behöver du på ett eller annat sätt se till att du förbrukar mer än du gör av med och ett förträffligt sådant sätt är att äta lågkolhydratkost som på flera sätt underlättar denna process, ex. genom mättnad, bränselpartitionering, hormonpåverkan etc. För att optimalt bygga muskler och få goda resultat av din styrketräning så behöver du kanske äta mer protein och och även uppnå energibalans vilket i praktiken innebär att du som en slags försäkring ligger något över ditt energibehov. Nyckelordet ovan är det kursiverade "optimalt". För att få det här att gå ihop så handlar det nämligen om att inse att du i detta läge inte på något sätt behöver bygga muskler "optimalt". Ditt fokus ligger ju istället på att bibehålla så mycket muskelmassa som möjligt och gärna öka densamma om möjligt. Det är alltså inte alls ett paradoxalt förhållande utan snarare ett synergistiskt sådant som du får av att fortsätta ha fokus på viktminskning (minska kroppsfett!) i kombination med styrketräning och ev. annan sekundär träning. Till saken hör även att om du inte redan är väldigt vältränad sett till mängd mager kroppsvävnad och du dessutom har din övervikt så kommer du inte vara särskilt begränsad utan kommer definitivt att kunna lägga på dig en del muskelmassa och få resultat i gymet. En viktig sak att tänka på är därför att göra istället för att tänka. Många tänker alldeles för mycket på, ofta, helt irrelevanta detaljer som enbart spelar roll i specifika sammanhang eller för någon som är mycket mer avancerad i sin träning. Man brukar beskriva detta som "paralysis by analysis", dvs att man tänker så mycket på oväsentligheter att man till slut blir handlingsförlamad och missar helhetsbilden och det grundläggande. Vad gäller inslag av fasta så har Zepp bra poänger i sitt inlägg. Personligen skulle jag dock börja med en mildare form, ex. 16:8. Upplever du dock inga problem med en heldagsfasta, ex. beteendemässigt och psykologiskt som underlättar frossande och tappad kontroll, så är det självfallet görligt...OM du nu anser dig behöva det. Angående din specifika fråga om proteinintag och -behov, börja med att utgå ifrån dels vad du för stunden får i dig. Har du verkligen koll på det? Sedan måste du även fundera på ditt träningsupplägg och hur du tränar. Man måste inte dricka proteindrinkar om man går från att vara soffpotatis till att promenera eller kanske än mer vanligt, bara för att man börjar träna på gym. Det är så många som slösar tid i gymet som knappt får någon träningseffekt värd att tala om men ändå fått för sig att de behöver extra protein. Tränar man hårt och specifikt med inriktning på muskeltillväxt så behöver man i regel ha lite mer koll på proteinintaget men det behöver ändå inte konstituera att man behöver inta mera via pulver etc. Däremot är ju det en väg att gå som kan vara lämplig stundom. Enligt den makronutrientfördelning du beskriver så borde ditt proteinintag vara tillräckligt och kanske i överkant beroende på din kroppsvikt. Lycka till och hoppas mitt svar gett någonting!
  3. Instämmer och det är inte enbart för att utgångsläget på håll och kanter varit avgrundsdjupt inom områdena kost, träning och för all del hälsa. Alla dessa områden färgas skrämmande ofta av irrelevans som styrkraft. Det är oftare betydligt viktigare vem/hur/vad personen är än vad den säger/förstår/har insikt om.
  4. Själv är jag inte lika intresserad av Gudiol som många andra är helt enkelt för att han är strikt studiefokuserad. Det kan man iofs få vara men i min värld är man ingen expert om man inte själv också spenderat/spenderar en del tid "in the trenches" s.a.s. Hans dissande av lågkolhydratkost genom åren har ju i regel missat en rätt stor andel anekdotiska inlagor från flera decennier sedan, ex. inom kroppsbyggarvärlden. När det ryker för mycket så finns det i regel något som glöder i grunden...och det är det som Gudiol och den typen av individer inte tycks vilja inse. Som expert ingår ju faktiskt också att tänka stort och brett och inte myopiskt som ett ensida fokus på studieflödet innebär.
  5. Hej Vittbröd, Till att börja med så tror jag att det är dags för en rejäl tankeställare. Så här på distans och utan att ha träffat dig så känns det ändå som du är ute och slirar när du slår fast att... ...eftersom det finns så mycket som tyder på att du - även frånsett kosten - behöver mer koll på det mesta vad gäller din träning etc. Menar inget illa men för att exemplifiera: Man tappar i regel inte 10 kg på ett halvår, fast man egentligen inte vill, om man har koll. Man ser inte kosten som något valbart och oväsentligt, vilket du tycks ha gjort fram tills nu. Man inser att det krävs mer fokus om man vill bygga muskler. (Att hävda att du vill bygga muskler i samma andetag som du just antytt att målet med din träning inte är så stort...är en rejäl tankevurpa. Det är svårt att bygga muskler och kräver sin man/kvinna!) Man har inte ett träningsupplägg som tycks andas "eftersom jag inte vet vad jag vill så vill jag ha allt på en gång" och som då självfallet inte är utformat åtminstone med basal specificitet i tanken, dvs så att du har möjlighet att uppnå ditt mål. Helst ett i taget eller åtminstone med periodisk fokus på specifika mål. Det finns inget sätt i världen att både bli Mr. Olympia och vinna Stockholm Marathon. Definitivt inte samtidigt. Nog gnällt! I ditt fall skulle jag börja med att fundera på vad det är du egentligen vill. Är det verkligen så att du vill bygga muskler? Ja då är det där ditt fokus måste ligga ett tag framöver. Det innebär att du, beroende på hur långt du kommit, bör/måste: ...välja ett styrketräningsupplägg som passar dig och ditt mål. Är en 6-split verkligen rätt medicin för dig i detta nu? Har du uppnått en kroppslig och muskulär utveckling som möjliggör den typen av träning? OBS, jag säger inte att det inte går att träna med den frekvensen, för det gör det definitivt, men det är i regel inte optimalt för de flesta människor. ...spendera en hel del tid i livsmedelsbutiken och i köket. Fimpa halvfabrikaten och fokusera på bra råvaror. Lär dig laga mat på enklaste vis för att sedan kultivera detta gradvis under resten av ditt liv. Köket ska bli en mycket god vän i framtiden. ...anpassa ditt liv efter ditt återhämtningsbehov och pressa inte in allt du skulle vilja göra i ett sammanhang där du måste vara selektiv. Du måste få ordning på sömnen! Måste! Att äta bättre och regelbundet i kombination med en träningsdos du kan hantera är ett bra första steg. Förhoppningsvis behövs inte mera. Jag skulle ta minst en veckas avbrott från all träning i dina kläder och sedan börja om enligt något som liknar det jag föreslagit ovan. Lycka till!
  6. Med tanke på att de är fysiskt aktiva och tränande så är 40-60 g kolhydrater definitivt att betrakta som LCHF. Så kort och gott, dina barn äter LCHF. Man får alltså inte glömma att vad som definierar "låg" beror på individens behov och förutsättningar metabolt. Jepp, samma insikt jag nådde, dvs att jag behöver fylla på glykogennivåerna åtminstone lite vissa träningsdagar för att kunna ta slut på muskeln innan energin tar slut s.a.s. Men jag hade inga problem alls på den tiden jag körde med mindre volym, dvs färre repetitioner och set. Det finns dock flera varianter på hur tillförseln av kolhydrater kan gå till. Hittills har jag mest anammat att äta mer kolhydrater de dagar jag tränar. Ett vanligt alternativ är annars att fylla på "cykliskt", dvs var 3-4 dag eller på helgen. Skitmat är en rätt flummig term beroende på kontext även om jag själv nyttjat/nyttjar den. Extrem skitmat som godis kan ju i rätt sammanhang vara idealt för att ex. maximera glykogeninlagring... "Skitmat" tar inte heller hänsyn till mängdförhållanden. Ät för mycket av det nyttigaste som finns så är det i regel inte så bra heller. Men det är ju användbart att såga "skitmat" om man inte är så förtjust i att en viss typ av makronutrientsammansättning är mer ideal än andra på ex. fettförbränning...och vägrar nämna det.
  7. Här är en nylig artikel av Gudiol från Body som är inte är fullt så negativ som man kanske vant sig vid från honom: http://www.body.se/artiklar/nyheter/20150618/lchf-himmel-eller-helvete Nu har jag inte varit här på ett tag och har inte full koll på vad som hänt under senare tid, så med den brasklappen så måste jag ändå invända att somliga (läs: åtminstone jag) varit ihärdiga vad gäller att ifrågasätta de mest önsketänkande påståendena som florerar och även försökt förklara dem samt ibland även ge argumentatoriskt stöd som fungerar bättre mot de som tittar snett på LCHF. Av den anledningen trodde jag inte detta var ett lika stort problem numera.
  8. Det är helt som det ska vara. Den tunga dagen ger dig en skjuts på nervsystemnivå vilket gynnar styrkeutvecklingen så det du har upptäckt är helt enkelt på vilket sätt styrka och muskelutvecklingen inte är samma sak men - som i detta fall - beror av varandra och detta mer eller mindre beroende på utvecklingsnivå och fokus. Så... ...har du fått "carry over"-effekt även på högre repetitionsomfången så har du verkligen hittat hem. Kort och gott, du ska när du kan - som nu - öka belastningen även på hypertrofidagarna. Men öka försiktigare där så du inte missar grundläggande kontakt etc. Bra jobbat!
  9. Det går ju fort framåt! Se träningen på sikt. Även om du "bara" ökar marklyftet med 2.5 kg/månad så innebär det ju faktiskt 30 kg på ett år. Inte fy skam över tid med den progressiviteten!
  10. Tack själv för din berättelse! "Övernärd" var ett bra ord. Det är något jag också upplever då jag äter mer än behovet. Eftersom kroppens mättnadskänslor etc är så på banan så spelar det dock ingen större roll hur jag äter numera. En dags "övernäring" leder följaktligen oftast till en naturlig dag av periodisk fasta eller liknande (om jag inte anammar det ändå). Jag upplever inte heller något negativt frånsett stor mättnad då jag äter mycket en dag. På "blandkost" så var det ju i regel känslan av insulinkoma och det akuta behovet av att placera sig i horisontalläge i soffan som pockade. Jag är inte lika känslig mot artificiellt och onaturligt även om jag försöker undvika det i möjligaste mån. Vad gäller jordnötssmör så går jag dock inte längre än Kung Markatta (Kung Kattmat...tänker jag ironiskt nog alltid istället) som ju är helt ok ur det här perspektivet. Ja, det behövs ofta påminnas om i de tider de flesta av oss lever i...eller "lever" i. Det är ju i regel när man verkligen lever som man har lättare att uppfatta de där viktiga känslorna (eller för all del kroppsliga signalerna) och verkligen uppleva dem. Stressobalans, oro, negativa tankar, frånvaro av positiva tankar etc...är effektiva hot mot att uppleva detta. Kämpa på!
  11. Jag imponeras av din självinsikt så här finns ingen anledning att ha bränd självkänsla upplever jag. Önskar att fler i din sits hade samma självinsikt så skulle det bli så mycket lättare i förlängningen. Bra gjort! Du visste att du behövde trappa ned och ta det lugnt och lyssnade på det. Tja, det är ju rätt gott som sagt och mot att dagen var som den var... ...så gjorde det förhoppningsvis inte så mycket. Det är i regel inte undantagen utan vardagshyssen som är ett problem. Tvärtom har jag stundom märkt att ibland kan kombinationen att ta det riktigt lugnt och supermaximera energi- och näringsbehov göra underverk på sikt. Var snäll mot dig själv! Det är ju inget statsministermord du begått, menar jag. En jämrans burk jordnötssmör är ingen katastrof över tid. Frånsett de negativa tankarna, hur mådde kroppen dagen efter? God förmåga till självinsikt som sagt. Fortsätt så! Kärlek och tacksamhet är viktigt. Inte minst till sig själv. Kämpa på!
  12. Tiny Tom

    Viktväst

    Dr. Greg Ellis talar varmt om viktväst i kombination med långa promenader. Han nyttjade själv det då han formtoppade 2004 minns jag inte fel. En annan fördel med viktväst, i synnerhet vid viktminskning, är ju att träningseffekten kan fås att bestå vilket underlättar underhåll av muskulatur och bendensitet. Uttryckt annorlunda, det är ju lite skillnad på hur kroppen belastas om man släpar runt på X antal överflödskilon och sedan tappar dem utan att det innebär någon förändring av rörelsemönster och dito frekvens. För att ta det här ämnet på ytterligare en sväng så är det nyssnämnda en orsak till att är man relativt tung i kroppen (inte nödvändigtvis beroende på för mycket kroppsfett utan även kopplat till hur muskulös man är) så kan effekten av promenader bli mycket större eller i varje fall tillräckliga sett till energiförbränning och annat jämfört med om man är fjäderviktare och då istället behöver ladda på med lite mer intensitet som ex. löpning eller varför inte viktväst.
  13. ...vilket sätter fingret på att det egentligen mest handlar om att, för sig själv, försvara det "normala" (ofta morbida) sättet att äta. "Ät lite av allting" kan med ju lite god (!?) vilja bortförklara ett och annat tömt bullfat, semlan i tid och otid, "fredagsmyset" med GI 127 etc in absurdum. Spegeln ljuger dock inte vilket för övrigt brukar bemötas med "ja Guuuud vilken tur att man inte är träningsnarkoman/utseendefixerad". Gråzoner finns ofta inte alternativt är allt bara en sörja av extrema gråzoner.
  14. Jepp, precis så. "Knyckar och vändningar" är vanliga tecken på att övningsförfarandet är på väg ut genom fönstret. När du väl "tar i" så tänk då på att försöka ha kontakt med din kropp så du medvetandegör det där med "knyckar och vändningar". Ofta så uppstår de även av någon slags undermedveten rädsla där den ansträngning man upplever är så ovan att hjärnan börjar manipulera kroppen till att "nu *BEEP* är det nog bäst att du får upp den här högen skrot på vilket sätt som helst...annars blir det nog inga flera tillfällen". Uttryckt annorlunda kan man se det som att man i den här fasen lär sig att s.a.s. bli bekväm med att - för en stund - känna sig obekväm. Den här typen av bekvämlighet kommer då i bästa fall leda till att trots att en repetition är en sådan som kräver att man "tar i" och kanske går väldigt segt etc så påverkas inte övningsutförandet. Det får vara segt och bli en s.k. "grinder" (döpt efter att den typen av repetitioner "mal ned" nervsystemet) eftersom det är enda sättet att lära sig och utveckla den här förmågan att träna hårt och identifiera sina gränser.
  15. Kul att du kommit igång på gymet! Det är en definitionsfråga. A och O, i synnerhet för nybörjare men egentligen för alla tränande, är korrekt utförande. Det handlar inte enbart om minimera skaderisk utan även att möjliggöra progressivitet. Det senare är en mycket viktig motivationskraft. Utför man en övning felaktigt så belastar man i regel fel kroppsdelar och det är ju aldrig bra. Ur skadeperspektivet innebär det i regel en kombination av att belastningen hamnar mer på leder och "hård" kroppsvävnad istället för muskulatur. Ur motivationsperspektivet så är det ju inte heller bra om man ex. belastar muskelgrupper som en övning inte primärt är tänkt att belasta. Till slut hamnar man då ofta i en situation där mycket mindre muskelgrupper får bära alldeles för mycket av belastningen och den/de stora muskelgrupper som egentligen bör tränas - och övningen faktiskt förutsätter skall stressas - inte gör det. Ett mycket vanligt exempel på detta är latsdrag/pulldown där många, pga felaktig s.k. muskelkontakt, dvs konkret latissimus dorsi belastas inte primärt, inte för önskad träningseffekt och framöver dito resultat. För att återkoppla specifikt, för en nybörjare innebär det oftare än inte att när man "tar i så tungt man klarar" så kommer de där sista jobbiga repetitionerna att bli allt annat än korrekt utförda. Vikten/belastningen förflyttas förvisso...men på vilket sätt och med vilka konsekvenser? Det här har jag skrivit bättre om annorstädes på forumet men hittar det inte själv så jag repeterar mig hur träningsfokuset bör ligga kronologiskt: 1) Korrekt och bibehållet utförande, ingen pardon. 2) Korrekt och bibehållet utförande, med ökad ansträngning, ingen pardon. 3) Korrekt och bibehållet utförande, med upplevd maximal ansträngning, ingen pardon. Det här bör dock inte tillämpas jämt eller som standard. Däremot kan det vara en poäng att då och då stressa nervsystemet lite mera (vilket är det som ofta blir en konsekvens av den här typen av "to failure"-träning). Eftersom "maximal" dessutom inte är en statisk företeelse utan högst dynamisk sådan, dvs det är något man tränar upp i relation till psyke och fysik, så innebär det praktiskt att vad en nybörjare med all rätt uppfattar som en nära-döden-upplevelse kan vara en mer avancerad tränandes normalläge. Det senare hänger också samman med det vanliga problemet att "to failure"-träning à la HIT etc helt enkelt är omöjligt för mer avancerade tränande bortom kortare perioder. Det är inte hela sanningen men i just detta sammanhang så räcker det. En fingervisning för hur mycket nerv man stressat och hur "maximal" ansträngningen egentligen varit är att återföljande set radikalt kommer att drabbas, dvs klarar man 15 repetitioner på första men bara 5 på andra då har vi i regel stressat nerv lite för mycket. Ja så tillvida att det inte är det vi faktiskt vill förstås. Med högvolymträning, dvs fler repetioner/set, så är det viktigt att beakta intensitetsnivån en smula så man inte går överstyr. Konkret, "haste makes waste". Följ gärna ovanstående som riktlinjer men utgå från dig själv och din kropp. Lycka till!
  16. Hej Totto, Veteraner emellan, jag fick nu (ännu ett) incitament till att färdigställa ett inlägg som rör just periodisk fasta som utgår dels från mina egna erfarenheter/insikter, dels från vad - kanske framför allt - forumets medlemmar delat med sig av. Så jag återkommer i ämnet så snart jag får en lucka. Väldigt kort, det mest grundläggande har nämnts här som ex. att LCHF ofta naturligt leder till/möjliggör PF. Du har även snubblat över en viktig negativ aspekt med 5:2, dvs att den är svårare att underhålla med större trolighet för att det inte går att upprätthålla över tid. (Det finns positiva aspekter med den också men det ber jag att få återkomma till enligt det tidigare nämnda.) På återhörande!
  17. Det är viktigt att förstå att fettlösliga vitaminer interagerar, dvs upptaget varierar beroende på om man ex. enbart får i sig vitamin D eller om man kombinerar vitamin A + D (vilket naturligt sker ex. i tran, dvs fiskleverolja). Även K2 är en viktig mikronutrient i sammanhanget. En bra redogörelse av Chris Masterjohn finns här:
  18. "Hur kom det sig att hon blev en av världens ledande experter på stenåldersdieten och hur den påverkar våra kroppars inre processer?" "Jag testade stenålderskost i ett dygn för att förstå vad jag utsatte testpersonerna för." Finn ett fel? Det här är ju förbannad trams! "Men dagen efter, när vi var på cykelutflykt med familjen, stannade vi för att fika. Där fanns inget som var tillåtet enligt dieten. Då tänkte jag att "jag skiter i det här". Det är ju så tråkigt, man kan aldrig vara spontan." Spontan?, frågade Bill. Barnslig!, svarade Bull. Nota bene, det här är alltså någon som befinner sig i forskarvärlden, är doktor och som tituleras "världens främste expert". Auktoritetstro? Nej tack!
  19. Intressant tråd och dito kommentarer! Jag har under året levt förhållandevis "experimentellt" avseende min kosthållning (än mer än vanligt). Utan att gå in på detaljer så har det varit grundat kring en tanke om att leva väldigt spartanskt och se vad jag s.a.s. "kommer undan med" ur ett näringsperspektiv. Inslaget av främst nötkött har inte alls varit så stort som normalt. Suget och begäret efter just nötkött är dock något som är gigantiskt nu! Säga vad man vill om animalier överlag men få - också näringsrika - sådana slår nötkött vad gäller näringspotential. Den gamle kroppsbyggartränarlegenden Vince Girondas strikta formtoppningsdiet bestående av ägg + nötkött 3 ggr/dag var nog inte alls så tokigt trots allt då det nyttjar två extremt näringsriktiga animalier under en fas då kroppen måste gå på sparlåga sett till energiintag och kroppsliga krav. En väldigt minimalistisk men ändå fungerande kosthållning skulle utan större tvekan kunna reprepresenteras av just kombinationerna ägg och nötkött (stekt i smör) samt, för att åstadkomma bättre allsidighet och komplettering av näringsämnen, grönbladiga vegetabilier. Jag skulle möjligtvis vilja ordinera en skvätt tran på morgonen förutom detta. Visst går det att få till ännu mer näringsriktig kost och visst finns det självfallet synpunkter på en så här snäv och strikt kosthållning men baserat på mina egna erfarenheter så tror jag man är väldigt hemma sett till helheten på en kost liknande detta. För övrigt tycker jag det är intressant detta med att när man behandlar kroppen som den vill bli behandlad så börjar den tala till en och de signaler den kommunicerar går att lita på sett till ex. sådant som näringsbehov och liknande. Det här gäller även träning och inte bara kosten. Uttryckt annorlunda så är en kropp som är s.a.s. "kalibrerad" på detta sätt ens bästa vän och - kanske - en långt bättre dietist/träningscoach än vad som går att köpa för pengar.
  20. Om vi börjar från början, dvs med huvudrubriken. "6 anledningar att äta kolhydrater" Behövs det, för gemene man och normalpopulationen, ens EN (1!) enda anledning att äta kolhydrater? En snabb titt i en god representant för denna del av befolkningens typiska matvarukorg tenderar ge ett svar som går stick i stäv med behovet av anledningar att äta just kolhydrater. Dags för de 6 anledningarna. "1. Din hjärna fungerar bättre" Verkligen? Bättre än vad då? Bättre än att som kolhydratdriftad, inte tillföra kolhydrater? Ja, absolut. Men knappast bättre ur något annat perspektiv. För övrigt är ju hela resonemanget vilande på att glukoneogenes inte förekommer vilket är felaktigt. Såväl protein som fett i form av triglycerider kan vid behov understödja eventuellt basalt glukosbehov. Det är för övrigt inte helt ovanligt att en övergång till lågkolhydratkost leder till ökad mental skärpa. "2. Innehåller viktiga vitaminer" Jo, vitaminer är ju verkligen det som den typiska kolhydraten, ur normalperspektivet, innehåller... Vitamin S som i socker är verkligen mumma för folkhälsan. "3. Skydda kärlen och hjärtat" Nej, nej, nej och nej!!! Det finns få kroppsliga tillstånd som är så skadliga för kärl och hjärta som de som är kopplade till dyslipidemi och dålig fettförbränning vilket är kopplat till för stort kolhydratintag. För övrigt borde artikelförfattaren ta och läsa på lite om glykering. "4. De gör dig gladare" Vill jag bli gladare ser jag sannolikt hellre om alla säsonger av "Curb Your Enthusiasm" eller något liknande och underhållande. Det där "argumentet" kan ju för övrigt sägas matcha en mängd mer eller mindre acceptabla företeelser, substanser och liknande som inte är vare sig juridiskt eller samhälleligt korrekta. Sist men sannolikt inte minst finns det en poäng att fundera kring hur länge och hur jämnt och stabilt den här tillförseln av kolhydrater verkar. Jag är nog inte ensam om att ha erfarit, själv eller via vänner/kollegor, hur den där tillförseln av kolhydrater på eftermiddagen nästan rituellt försigkommer och därför ofta kan ses som något slags oralt uppåttjack i kontorslandskapet eller var man nu spenderar sina dagar i arbetslivet etc. "5. Du får massor av energi" Ja, för energitillförsel är ju verkligen det som normalindividen av idag behöver? Här är det värt att påminna om att ex. makronutrientfördelning, dvs fördelning av protein/kolhydrater/fett, inverkar på upplevelsen av faktisk energi. Jag är inte ensam om att tidigare i livet tryckt i mig ansenliga mängder kolhydrater som snarare renderade mig ett nästan vegetativt tillstånd à la känslan av vardagsformen av "insulinkoma". Skillnaden mot hur det tenderar vara på lågkolhydratkost är markant. Även om jag inte ätit tillräckligt är energinivåerna förhållandevis intakta. Äter jag över mina behov så blir inte skillnaden heller negativ och jag känner mig inte akut behövande av något som möjliggör horisontalt kroppsläge. ÄR det däremot en viss typ av energi, ex. kolhydrater, som kroppen för stunden behöver för att prestera på topp så är det en helt annan sak. Jag har själv vittnat om positiva upplevelser med ökat kolhydratintag kopplat till min typ av träning (hypertrofiinriktad)...men mig veterligen är inte gemene man att kategorisera som tillfredställande detta specifika behov. "6. De smakar väldigt gott" Ännu ett dönicke-argument. Men visst, vingummi, läsk, bröd, pasta och annat kolhydratrikt som gemene man tenderar äta för mycket av kan ju ha sin smakmässiga charm. För stunden. Här är det dock väldigt viktigt att betänka att om nu argumentet smak och upplevelse därav lyfts så är vi faktiskt inne på något väldigt väsentligt kopplat till hur framgångsrik en mathållning blir på sikt att underhålla och följa. Här har vi ju en av de stora fördelarna med en lågkolhydratkosthållning där många upplever att de äter sagolikt gott och ändå får en massa trevliga hälsosamma effekter, normaliserar vikt etc etc. Faktum är att just detta tror jag är en huvudfaktor till att så många är skeptiska inledningsvis. Man är så van vid att äta "hälsosamt" eller "nyttigt" måste innebära en slags kulinarisk Golgatavandring. Att äta nyttigt och leva hälsosamt är att späka sig själv uttryckt annorlunda. Skrämmande nog så är ju de mest hätska motståndarna till lågkolhydratkost själva lysande exempel på att man faktiskt medvetet eller omedvetet har denna inställning. Jag skrev för ett tag sedan om mina erfarenheter av att ha lyssnat på och pratat med Paolo Roberto. Hans standardrecept för att hålla sig i form var ju att springa si och så många mil om dagen, inte äta sig mätt etc. Är detta verkligen vad som bör ordineras medelindividen som ändå har problem med att följa de bräckliga allmänna kostråd som florerar och blivit allmänt tankegods sedan åtminstone 70-talet? Avslutningsvis, nej, gemene man behöver sannerligen inte fler anledningar att äta kolhydrater. Vad vi däremot behöver betydligt fler av är fritänkande, lösningsinriktade människor med auktoritet som inte med näbbar och klor, för sakens skull och sin egennytta, slåss för att försvara en ohållbar syn på kost och hälsa i tider av eskalerande diabetes- och fetmaepidemier.
  21. Intressant debattinlägg från Lennart Mattsson, AgrD: http://unt.se/asikt/debatt/lurigt-med-eko-mat-3542627.aspx "Vad de och många glömmer eller bortser från är att utan tillfört lättlösligt kväve, ger odlingen mycket klent resultat. Det är ett allmänt accepterat förhållande som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet." "Nu för naturskyddsföreningen och många andra fram att vi ska minska konsumtionen av kött. Det finns goda skäl för det, men det för också med sig att tillgången på stallgödsel blir mindre eftersom vi inte behöver djur och då försämras förutsättningarna att byta till ekologiskt avsevärt. Här har naturskyddsföreningens representanter inte tänkt färdigt." "Alla jordbruksmetoder påverkar omgivningen, även det ekologiska lantbruket. Bättre då att som förut använda begreppet konventionellt lantbruk."
  22. Tackar Tobias! Ja, fick jag välja bara två saker som är riktigt viktiga för i synnerhet nybörjare (fast egentligen alla tränande oavsett nivå) eller vad gäller att komma framåt med sin träning så är det ett fokus på: 1) Teknik/utförande, och där kommer ex. en kamera in i bilden och/eller en väldigt duktig medtränare eller coach. 2) Progressivitet, vilket åtminstone i början kan underlättas betydligt genom en enkel träningsdagbok. Längre fram - och beroende på mer avancerad träning/specialisering - så kommer man in på andra progressivitetsvariabler än belastning, reps etc men även då kan en träningsdagbok vara mumma. Jag har mer koll idag än någonsin tidigare. Ofta räcker det långt och stundom, inbillar jag mig, ända fram. Med detta sagt, och för att förtydliga vad det egentligen innebär att bli riktigt bra på något, nästan oavsett ämne så är jag nu och sedan några år tillbaka i en fas då det jag egentligen vet kan sammanfattas som: "jag vet att jag inte vet allt och det finns alltid saker att lära". Det kanske kan beskrivas som en övertygelse om att inget är svartvitt, helt sant eller alltid gällande. Min poäng är att när en person tror att hen "vet allt"...så har vederbörande oftast en rejäl sträcka kvar till vishetens Nirvana. Jag kan utveckla lite om några av mina egna villfarelsestunder då jag trodde jag nått expertstatus och förstått "allt". Nu vet jag att när den typen av känsla infinner sig så är det dags att ta sig en riktig funderare på vad det är personen i spegeln egentligen missat. Byggarmagasinen: I tonåren hittade jag till den fantastiska kroppsbyggarvärldens alla tidningar och magazin. Nu hade jag ju hittat hem! I dessa stod ju en massa fantastiska hemligheter som skulle leda mig vidare i min träning. Byggarelitens träningsråd i kombination med anatomi, vetenskapsrön, nutritionsforskning etc måste ju leda vidare till det jag ville uppnå, trodde jag. Idag vet jag ju att den här typen av tidningar, med ytterst få undantag, främst är mycket påkostade försäljningskataloger för främst kosttillskott men även annan typ av träningsrelaterad kommers. Därmed inte sagt att allt som står i dem är struntprat. Dock krävs det mycket erfarenhet och redan införskaffad kunskap för att kunna sålla ut det oväsentliga...och det gör man inte som nybörjare. Man sväljer det mesta med hull och hår. Jag vet inte riktigt vad som är värst av detta. Det som är ren och skär desinformation som enbart är till för att prångla ut det senaste hittepåmedlet utan egentlig effekt (hade det någon sådan större effekt så hade det varit dopingklassat) aspirerar så klart på första platsen. Samtidigt är det ett minst lika stort problem att man fokuserar på oväsentligheter. I synnerhet när man är nybörjare så är det viktigt att man får en förståelse för grunden och vad allt sedan bygger på, dvs sådant som utförande, främst sammansatta övningar, kroppens återhämtning, god mat/sömn/stressbalans etc. HIT: En gång i tiden så var det en snudd på religiös period när jag anammat HIT och äntligen funnit "the holy grail". Det var många saker som gjorde att jag upplevde det så. Kanske främst att jag för första gången i mitt träningsliv upplevde en slags kontroll över framstegen och att jag kunde förvänta mig framgång i gymet. Tja, framgång i så måtto att jag blev starkare nästan från pass till pass. Att det inte riktigt var så himlastormande korrekt träning insåg jag först flera år senare då jag ruttnat på leder med värk och trots hyfsade styrkeframgångar såg jag inte ut som Mike Mentzer, Dorian Yates eller någon annan av de mest synliga förespråkarna av HIT. Det som var riktigt bra med HIT var att man utgick från en slags essens av vad träning handlar om, dvs man fokuserade på bra sammansatta övning, korrekt utförande, hänsynstagande till kroppens återhämtningsförmåga, kritik av bilskojarmentaliteten inom tränings-/fitnessvärlden etc. Att budskapet sedan nästan uteslutande kommunicerades av rätt smarta typer som Arthur Jones (och dennes adepter och efterföljare som Dr. Ken Leistner, Drew Baye, Doug McDuff eller Hardgainer-grenens anfader Stuart MacRobert m.fl. gjorde ju inte saker och ting sämre för någon som undertecknad som gärna vill förstå VARFÖR saker funkar också. Det var förtroendegivande. Tyvärr lite för förtroendegivande vilket gjorde att jag slösade många år på att fortsätta tro istället för att veta vad som egentligen funkade...och väntade lite väl länge på att börja se mig om bortom HIT/Hardgainer. Som jag redan nämnt annorstädes här på forumet så är min största kritik idag mot den här typen av träningsdogma inriktad på att man främst nyttjar en enda träningsvariabel för sin framgång, dvs intensitet. Det här leder, för de flesta, till slut till att man bränner ut sig då huvudfokus hamnar på nervsystemet istället för de andra delsystem som styrketräning vilar på. Även om det finns bra fokus på övningsutförande så innebär också intensitetsfokuset att man riskerar tarva på övningsutförande ändå. Även OM man har korrekt utförande så kan dock leder/ligament och annat som stressar och vilar på osteoplastisk tillväxt ändå ta stryk. Och övningsutförande är för övrigt inte heller ristat i sten utan måste förhållas till beroende på HUR man tränar och med vilka mål. Hypertrofiinriktad träning är i regel inte lika tung vilket möjliggör övningsutförande där man inte lägger hela fokuset på att skapa en så stabil och stark position för specifika sammansatta övningar. Tänker inte orda mer om detta just här utan nämner det bara för att det är en faktor som sällan förstås, ex. genom att man betraktar Vince Girondas specialövningar och rekommenderade utförande som mer eller mindre idiotiskt...(vilket det ofta är OM man utgår från att man ska träna übertungt och med styrke-/nervfokus.) Ja, jag har varit "expert" eller vad jag nu betraktar som "fejkexpert" på fler områden och under flera andra perioder också men jag nämner ovanstående främst som exempel på detta och att det jag skriver inte utgår från tro utan på erfarenheter (mina och andras) och ofta ihärdigt grävande efter svårvunnen kunskap. Jag brukar välja att se det som att jag gjort nästan alla fel man kan göra, möjligtvis frånsett att dopa mig. Tycker det är värt att nämna detta eftersom somliga säkert tror att jag är styv i korken eller tycker mig vara en buffel här och var i diskussioner (inte så ofta hoppas jag). Men det finns en anledning. När somliga slösar min och andras tid på trams, ingen nämnd...redan glömd, så surnar jag till slut till. När andra är i begrepp att göra misstag jag själv (och andra jag känner) gjort för länge sedan så är det ju lite svårare att stå och titta på än att försöka avstyra. Det ligger inte för mig s.a.s. Det blev lite OT här. Beklagar Angelico! För att styra tillbaka lite till det Tobias tar upp så handlar styrketräning kanske mer än de flesta andra aktiviteter om att bli sin egen bästa coach. Ju mer avancerad man blir desto mer beroende blir man av att förstå hur man själv fungerar och vad man själv behöver för stimulans etc. En kamera är ur detta perspektiv ett väldigt bra verktyg för att själv komma till rätta med övningsutförande. Trevlig helg!
  23. En del av lösningen på den problematiken är att du helt enkelt undviker att köra så tungt. Testa att köra fler repetitioner med strikt form istället. Några andra pointers: - Spänn magmuskulaturen, rumpa, korsrygg. - Böj lätt på knäna. - Som legendaren John Grimek så skulle du kunna testa assymetrisk fotställning, dvs en fot något lite längre fram eller bak än den andra. Som med all assymetri så finns det en risk att det ökar skaderisken i sammansatta övningar...så var försiktig och känn efter. Det här kan dock, när det funkar, leda till en stabilare position. - Tänk på att du skall, om något, tänka på att pressa uppåt/bakåt och inte uppåt/framåt vilket ofta är kopplat till stel axelmuskulatur. Filma dig från sidan så får du pejl på detta. I slutläget skall du alltså inte ha stången på utsträckta armar med dessa något framåtlutade. Inte heller direkt ovanför huvudets mitt (vilket tenderar innebära en mindre men fortsatt framåtlutning) utan snarare ovanför skallens fontaneller (eller där de slöt sig en gång i tiden). - Fundera på fasen då du tar stången förbi haka och huvud och över det senare. Det de allra flesta gör är att böja huvudet bakåt, dvs det tippar bakåt och hakan åker upp. Testa istället att visualisera att du trycker ned hakan i nyckelbensregionen under nyssnämnda. Gör du rätt så kommer hakan - så klart - åka nedåt och huvudet också röra sig något bakåt. Det ger i regel dels ett minskat behov att pressa "runt" huvudet och du kan då pressa mer uppåt och snabbare bakåt. Dels skapar det också lättare naturligt en position att retrahera skulderbladen så du får en stabil plattform i ryggbröstet som ger dig mer styrka. - Är det styrka du fokuserar på, dvs du kör tungt och med mer nervpåfrestning, så tänk på att pga händernas extrema innervering (de är kroppens mest innerverade kroppsdel) kommer medvetet/omedvetet alltid vara närvarande i lyft som förutsätter grepp, dvs att du håller i något. Har man aldrig funderat på det här tidigare så är ett knep att du vid ex. bänkpress eller militärpress håller i stången som om ditt liv hängde på det. Det här kommer underlätta nervresponsens för all berörd muskelmassa. I hypertrofisammanhang kan motsatsen gälla, ex. så kör jag själv ibland med ett väldigt lätt grepp eller inte ens riktigt greppat (ä.k. falskt grepp...don't do this...om ni verkligen inte vet vad ni håller på med). Men då är det i regel 10-15 reps/set och 5 set eller så med riktigt brett grepp, god muskelkontakt och ditten och datten och dutten som jag vet funkar för mig (och andra med övning och tillräcklig erfarenhet för att ens bry sig om detta) för att få träff på axelns muskulatur. Spontana tankar och som vanligt finns det nog mera men som jag inte just nu kommer att tänka på. Lycka till! P.S. Aldrig läst om somligt i det här svaret? Kan hänga samman med att det är saker jag under ett antal decennier lärt på egen hand eller haft turen att snappa från andra mycket duktiga tränande/coacher världen över. Just saying eftersom en del respons jag fått privat annorstädes fast kopplat till det här forumet - inledningsvis - utgått från att jag hittat på det... Vill bara antyda att bara för att jag inte tar betalt för det jag skriver här eller tjänar pengar på det via bloggande, böcker etc så kan det ju faktiskt vara så att jag vet ett och annat ändå. Det finns så många andra människor som tar betalt för saker och ting utan vare sig mycket erfarenhet eller dito kunskap så det vore lite klädsamt om de som kritiserar började fundera på detta ur ett möjligt problemperspektiv istället. Bara för att något inte nödvändigtvis stått på T-Nation eller nämnts/förespråkats av de auktoriteter som oftast nämns på just detta forum som ex. Little/McGuff, Hahn, Baye eller Martina...så kan det ju faktiskt vara avhängigt en vrångbild av både det ena, det andra och det tredje. För att undvika att promenera för mycket på någons nerver, kort och gott var selektiv till information och när ni väljer auktoriteter...om ni nu måste ha sådana. D.S.
  24. Tackar för intressant notis! (Studien verkar släppas först i mars.) Från artikeln (min fetning): "The death rate of females on the fructose-glucose diet were 1.87 times higher than females on the sucrose diet, and they also produced 26.4 percent fewer offspring." "The team found no differences in male survival, reproduction, or territoriality, and they suspect it’s because both sugars are equally toxic to male mice. According to Potts, female mice undergo a bigger metabolic “energy crunch” during these studies compared to males: On the same day they give birth, they mate and conceive their next litter, which means they’re nursing their first litter while gestating the second." Slutsatsen (min fetning): “Our previous work and plenty of other studies have shown that added sugar in general is bad for your health,” University of Utah’s James Ruff says. “So first, reduce added sugar across the board. Then worry about the type of sugar, and decrease consumption of products with high-fructose corn syrup.”
  25. ...därav förekomsten av mer hypertrofiträningsinriktade ketogena varianter som i flera avseenden är optimala om det är fitness/kroppsbyggning man är intresserad av. Teori eller (din) praktik, dvs (personliga) erfarenhet? Det där är en jättebra anledning om inte den främsta.