Blistra

Medlem
  • Innehållsantal

    62
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar vunna

    1

Blistra vann senast 4 Januari 2015

Blistra hade det mest gillade innehållet!

Anseende bland gemenskapen

174 Utmärkt

Om Blistra

  • Rank

  1. Då var det dags för en uppdatering. Livet rullar ju på vare sig man vill det eller inte, och jag är i en helt OK situation. Jobbet rullar på och tankarna kring maten och måendet mal och mal som vanligt. Hade en bra abstinent mat-period fram till midsommaren, där gick det åt helvete. Storhelger, där man dessutom ska ha gäster hemma tycks alltid bli döden för mitt tillfrisknande och stressätandet brukar sätta igång redan flera dagar i förväg. Har insett att det här absolut är en triggersituation varför jag allvarligt funderar på att hålla mig borta från att stå för värdskapet under storhelger i framtiden. Denna urspårning var något jag hade räknat med redan innan, så det fick liksom bli en ätarhelg för att sedan hoppa upp och fortsätta strikt på måndagen. Även om jag fortfarande (!) ältar midsommarhelgen så har det gått bra att hålla fast vid ett strikt schema nu den här veckan. Hur äter jag nu då? Ett relativt nytt inslag är frukosten vilket till största delen beror på att den hjälper mig att inte äta på kvällarna. Vet jag att jag "får" frukost så känns det helt OK att avsluta dagens sista måltid vid 18:30 och inte ta något mer efter det. Jag överdriver inte mitt räknande av kolhydrater längre heller utan tänker att det är vad som håller mig abstinent som är viktigast. Således har de allra flesta av mejerierna fått åka ut med huvudet före, de triggar alldeles för mycket även om de innehåller ganska få kolhydrater. Vispgrädde finns inte i kylen längre, komjölksost och Bregott är förbjudet område. Det som finns kvar är creme fraiche, vilket jag ännu inte riktigt vet om jag triggas av eller inte om det är i små mängder, samt smör och får/getmjölksost vilket jag vet inte triggar mig. Charkuterier har jag också fått tänka över en del och kommit fram till att påläggsmat (typ skinka, paté, rökt kalkon eller korv) behöver tas bort eftersom jag nog förknippar det med "mackor" och den vägen vill jag inte vandra ner för. Innan LCHF var jag mer förtjust i mackor/bröd än i alla sötsaker i världen så att äta något som ska substitutionera det är en dålig idé. Där mejerierna åkte ut har dock en större variation av grön- och rotsaker letat sig in. Även om en del av dessa då självklart innehåller en massa kolhydrater jämförelsevis så triggar de mig inte alls jämfört med vad ost och sådant där alltid gör. Vill också ha mer mat på tallriken för mättnadens skull, och då fungerar det bra att lägga dit exempelvis lite smörkokta morotsbitar eller rödbetor utöver den vanliga salladen. Det är ändå intressant att inse att en tallrik med någon ren proteinkälla, sallad med olivolja samt någon rotsak bredvid verkar trigga mindre än vad en traditionell lchf:ig rätt med mycket smör, osttäcke, gräddsås och lite gröna blad gör. Det är väl det här med konsistenserna återigen, eller vad min hjärna förknippar med så kallad "Comfort food" som en bara kan skyffla i sig utan att tugga. Jag som varit så nitisk med kolhydratsmängden i grönsaker och hållt nere på tomater, lök, paprika och gud vet allt men gladeligen ätit korvar/annan chark och haft smält ost på typ det mesta känner mig nästintill hänförd över denna insikt Till saken hör också att jag försöker komma ner i stress samt få igång min mens igen. Har inte haft någon på över ett år och funderar lite kring vad det kan vara som spökar där. Provat med en "kur" gulkroppshormon via gynekolog men där hände ingenting. Men jag hade tydligen låga ämnesomsättningsvärden och då står en tur till vårdcentralen härnäst på schemat. Medan jag inväntar detta spektakel så provar jag lite på egen hand med att bland annat äta oftare, det vill säga frukost, samt då som sagt att inte sky grönhydrater som pesten längre utan få upp grönsaksintaget mer och därmed kolhydraterna. Detta är i alla fall vad jag på flertalet ställen läst att man kan göra för att inte utsätta kroppen för onödig stress. Hobbyläser även på lite om "hypothalamic amenorrhea" där råden är i princip de samma - alltså äta mer och stressa mindre. VI får väl se hur det ska gå med det här, jag ska komma med en uppdatering så snart jag gått igenom läkarbesöket.
  2. Hej! Ville bara titta in för att ge lite stöd om jag kan. Det låter som att du har gjort en enorm resa! Grejen med resor är bara att de f*n aldrig tar slut, haha. Nya insikter hela tiden, och speciellt efter att ha läst böcker/artiklar/blogginlägg skrivna av de som kommit lite längre på vägen än en själv har. Själv har jag fått lite samma uppvaknande bara det sista halvåret och det har också med beroende att göra. Lchf var liksom bara "halva lösningen" eftersom just beroendet är mitt problem och inte bara att jag burit på för många extrakilon. Det har bland annat resulterat i att jag fått ta bort vissa otippade saker så som Bregott och ost, men även såklart också sötningsmedel och lchf-vänliga bakverk. Det har tagit LÅNG tid att acceptera detta och har varit så himla sur och frustrerad och avundsjuk på andra som kan äta vad de vill! Men det du får tillbaka av att rannsaka dig själv är så mycket större och friden och lugnet du känner i kroppen går inte av för hackor Mitt förslag är att du skriver ned en lista i tre delar. Den första är så kallad abstinent mat - mat du kan äta helt utan att triggas igång till överätning. Denna mat kan vara olika från person till person. Till exempel är ju morötter inte så ok ur ett strikt lchf-perspektiv, men jag kan äta dem utan att triggas. Utgå från denna lista när du väljer vad du ska äta. Den andra listan är triggermat - sådant du kommer på att du inte klarar av att äta utan att vilja ha mer/drabbas av sug efteråt osv. Det som står på den här listan måste kapas ur kosten, vilket är ett sorgearbete i sig och får ta lite tid. Det är enklast att börja med de mest uppenbara sakerna, typ mörk choklad om du ätit det tidigare osv. Ibland kan det också handla om olika kombinationer/former av samma mat - ett exempel skulle kunna vara att du triggas av vispad grädde som det är men inte vispgrädde i såser till middagen, eller att det kan vara problematiskt med nötter som är saltade men om de är naturella så är det ok. Den tredje listan är den svåraste, och den utgörs av på-gränsen-mat. Den använder du till mat du ännu inte riktigt vet om du triggas igång av. Från den här listan kan man om man känner sig stark nog prova att äta saker, för att därefter lägga till dem i antingen triggerlistan eller abstinentlistan. Önskar dig lycka till! Kommer att fortsätta läsa i din tråd.
  3. Tillbaka efter ett långt uppehåll! Äntligen har jag fått lite styrsel på livet och känner mig inte lika nere längre. Utbildningen är klar, examensarbetet är skrivet. Nu är det "bara" det nya jobbet att fokusera på, men det går precis lagom fort och jag känner av ett gott självförtroende inför det. Det är en sådan enorm skillnad mellan utbildning och arbete, jag har känt mig så stressad och orolig på kvällar och helger under flera månaders, ja års! tid men nu fungerar det att bara släppa arbetsdagen så fort jag kommer hem - jobbet stannar liksom på jobbet på ett sätt som ju utbildning aldrig kan göra. Hur har det gått med maten då? Både bra och dåligt. Det är inte klokt vad jag har överätit den här våren, tappat kontroll över mängder, tidsramar, substitutprodukter och så vidare. Vikten har otroligt nog inte pendlat så där fasansfullt mycket, kanske 6 kilo ett par vändor upp och ned. Men oavsett vikten så har måendet varit dåligt och då mest i form av känslor av skuld/skam, att jag är misslyckad som inte kan kontrollera mig, straff- och kompensationsbeteende. Även om det inte blivit några regelrätta återfall (är alltså fortfarande konventionellt socker- och mjölfri gudskelov) så har jag ätit enorma mängder av sådant som inte är riktig mat - typ kvarg/yoghurt, påläggsost, nötter, vispgrädde, lchf-bröd, sötningsmedel i form av cola zero och halstabletter. Vad är det egentligen som varit bra i allt detta kan man ju fråga sig. Jo, att jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Har tagit ett par ordentliga funderare på hur jag fungerar och hur just jag kan äta. Med mycket inspiration från My (lchfingenjören) och genom böcker de senaste månaderna har jag kommit till den viktiga insikten att man som sockerberoende hela tiden måste tänka utifrån abstinent mat. Vad som är abstinent mat får ibland plats inom ramen för LCHF, ibland inte. Ett exempel på detta är det klassiska knepet att ta lite ost med Bregott på för att stilla sug/hunger - på mig har det aldrig någonsin fungerat. Jag skulle lätt kunna hyvla mig igenom en halv goudaost på det sättet. Jag blir inte ett dugg mätt av Bregott och kan äta det med sked. Är det fel på mig som inte ens klarar av att äta normalt på LCHF? Nej, absolut inte. Det handlar mest om att lägga ner energi på att kartlägga vad som triggar just mig och ta bort det från kosten. Denna insikt är fortfarande ganska "färsk", det känns svårt och lite läskigt att ta sig an arbetet det innebär att säga adjö till vissa saker. Det verkar vara ett ständigt pågående arbete att lista ut vad det är som triggar och i vilka kombinationer. En del saker är dock så självklara så ingen tankekraft behövs och det var rätt länge sedan jag kapade loss dem - sötningsmedelsprodukterna rök för ungefär 2 månader sedan och jag känner att jag klarar mig bra utan. Steget efter det var att rensa frysen från LCHF-bröd och skafferiet från frökex. Nu återstår bara resten av sakerna jag insett inte kan vara en del av den kost jag personligen mår bra av... Men mer om dessa i ett annat inlägg. Ville bara tala om att jag är tillbaka, lever och mår bra i nuläget. Jag ser fram emot att fortsätta dela min resa här på forumet. Det ger mig mycket!
  4. Macadamianötsolja, avocadoolja samt MCT-olja är de jag provat förutom raps. Tycker inte någon av dem "stör" smaken faktiskt, neutrala och bra! Möjligen kan man tycka att macadamiaoljan blir rätt maffig i smaken men det löses lätt genom att kanske använda 50/50 av den och raps
  5. God kväll! Skriver igen för att tala om att jag lever, haha. Har inte så värst mycket att uppdatera dock, har fortfarande mycket att göra i livet och känner mig smått likgiltig inför sådant jag kunde uppskatta förr. Men jag vägrar tänka att det alltid kommer att vara så här - det stämmer ju helt enkelt inte! Snart kommer saker och ting att lugna ner sig, ser fram emot det. Med maten går det helt okej, och det senaste på den fronten är att jag tagit upp min 16:8 igen. Kommit fram till att jag nog ändå trivs bäst med det upplägget, och med en sambo som är hemma klockan 19 om kvällarna känns min ambition om tidiga middagar inte särskilt realistisk. Att äta frukost 6 på morgonen efter en sådan sen middag känns helt enkelt bara onödigt, det är så extremt sällan jag är hungrig då så kanske inte borde hålla på med frukost bara för sakens skull. Jag vet att jag ändrar och ändrar med maten hit och dit, blir nästan lite full i skratt då jag tänker tillbaka på hur jag resonerat kring detta i mina dagar. Ibland tänker jag lite sorgset på det också, eftersom det känns som att jag aldrig kan bli fri från det. Att jag aldrig kan låta maten bara vara, låta mig och kroppen bara vara utan att tänka, fixa, trixa och planera. Funderar ibland även på om jag kanske borde söka någon slags terapihjälp för de här tankarna. Typ en terapeut som kan hur ätstörningar fungerar. Nu ska jag i alla fall äta min latmansmiddag i form av kesoplättar med smör och skinka i romansalladsblad. Önskar er som läser en fortsatt trevlig vecka så hörs vi förhoppningsvis snart igen.
  6. God morgon. Nu är jag tillbaka efter en (kanske behövlig) skrivarpaus. Som jag skrev sist är inte mitt humör på topp just nu - befinner mig i en icke självvald men nödvändig situation i form av en praktikplats som tillhör min utbildning. Tycker att miljön där är långtråkig och understimulerande. Dessutom är jag mitt uppe i processen med att skriva mitt exarbete vilket känns rätt överväldigande. Kort sagt är jag alltså uttråkad och stressad på samma gång! Jag är inte alls van vid att gå runt och sucka och tycka att livet känns supertrist, vanligtvis kan mycket små saker få mig på glatt humör men det vill sig inte riktigt nu. Det är tyvärr lätt att använda maten som tröst när veckodagarna känns grå. Ibland är det verkligen som att jag vill bli "full" på mat då jag haft en särskilt tung dag. Helt idiotiskt, jag vet. Smartare vore väl att röra på mig mer (typ en promenad då jag kommit hem), söka stöd från den som står mig närmast eller någon annan aktivitet som kan stimulera. Det gäller väl bara att komma ihåg de jobbigare alternativen istället för att tjurigt stå och hyvla ostskiva efter ostskiva och trycka i sig ståendes vid köksbänken Att äta enligt lchf ligger dock så välförankrat i mig att den mat jag väljer att överäta aldrig inneburit att jag gått loss på riktigt mjöl eller socker - vilket i sig kanske kan räknas som något gott i det hela. Maten har i alla fall fungerat bra sedan någon vecka tillbaka. Helger är svåra i det att jag har svårt att hålla mig från att kvällsäta. Dock blir en naturlig förlängning av det att jag inte är särskilt sugen på frukost dagen efter, och då får det väl vara så. Den förkastliga kaloriräknarappen är faktiskt borttagen från telefonen nu - i mitt fall har nog inget gott kommit ur det där jävla programmet. Bara stress och skuld. Nu resonerar jag som så att jag väljer att äta vad jag vill inom ramen för min lchf och fortsätter med det så länge det inte får mig att må 1: psykiskt dåligt, eller 2: gå upp i vikt. Med "min" lchf menar jag det jag med tiden lärt mig fungerar bäst på min kropp, till exempel att försöka hålla mig ifrån flytande mejerier på veckodagarna och att inte bunkra upp med substitutprodukter. Nu är det dags att ta sig ut på en promenad. Jag önskar er som läser en trevlig söndag!
  7. God morgon. Lusten och orken har fattats mig under början på veckan. Maten har till större delen gått kass, humöret har varit kass och tröttheten har varit påtaglig samtidigt som jag ändå vaknar med kroppen full av krypande oro 04:45 varenda morgon. Håhå jaja. I ett försök att kompensera det urspårade ätandet har jag dessutom satt igång med att räkna kalorierna igen, vilket i förlängningen givetvis bara gett mig mer oro då jag inte lyckas hålla min uttänkta (alldeles för strikta) plan. Känner irritation över att det blivit som det blivit så ofta på sista tiden - mest irriterad är jag nog över att jag inte tycks kunna släppa ältandet och malandet i huvudet. Du har gjort fel, du gör fel och du kommer alltid göra fel. Ungefär så låter det. Näe, fy. Just nu är ingenting bra som ni ser. Jag ska försöka komma ihåg att det förhoppningsvis är tillfälligt, att de här dagarna bleknar när jag mår bättre. Orkar egentligen inte utreda orsaken till varför jag mår och beter mig som jag gör just nu även om det kanske skulle behövas. Önskar mig själv och er en bra dag.
  8. God morgon! Skriver för en kort summering av helgen, vilken har varit bra. Rört på mig mycket och fått in en del pluggtid men också haft tid att slappa. Har väl ätit extra mycket men inga egentliga katastrofer. Riktig lagad mat till både lunch och middag har det i allafall blivit, och inget snaskande av sötningsmedel. Dock har det blivit någon form av "kvällsmat", vilket jag inte brukar ta, både lördagen och söndagen. En kan ju fundera till tusen över om det varit sug eller hunger som legat bakom kvällsmålen - men just nu känner jag mig faktiskt nöjd med att åtminstone inte ha ågren över det. Alla gånger då jag kan gå vidare och se just den här dagen som en ny dag att utföra stordåd på är en vinst. Jag har känt skuld och ångest nog i mina dagar, och idag väljer jag att inte ha det. Den enda rest som finns kvar idag är väl en något svullen mage då det jag åt igår var tämligen mejeristint, nämligen rysk yoghurt med nötmüsli Nu vill jag så smått komma igång med dagen, och önskar er en trevlig måndag.
  9. God morgon! Även om jag har en del att göra idag så känns det skönt med helg. Planen är att ta mig ut på en stärkande långpromenad för att sedan förhoppningsvis få undan det jag "måste" göra innan klockan blir hundra. Gårdagen i mat: Frukost: Äggröra på två ägg, kaffe med kokosfett. Lunch: Det som vart över från torsdagens blomkålsplättar. Eftermiddag: Med tanke på den relativt lätta lunchen gjorde jag i ordning två mejerifria pannkakor att äta någonstans mellan lunch och kvällsmål. Middag: Paj med fyllning av butternutpumpa samt get- och fetaost. Hade lite gröna blad vid sidan av. Det jag hoppas på för dagen är som vanligt då det är helg att jag dels ska hinna vila, dels hålla mig ifrån att överäta enligt det invanda mönster som kallas passa-på-när-det-är-helg-för-på-måndag-måste-du-vara-strikt-igen.
  10. God morgon. Kunde igår skaka av mig de sämre känslorna från dagen innan. Den där lunchen igår blev avblåst, vilket jag i hemlighet kände mig lite nöjd med. Ni vet väl allihop hur svårt det kan vara att få ihop en duglig tallrik då en blir bjuden på mat via jobbet... Har lite bråttom nu på morgonen så summerar gårdagens mat snabbt innan jag måste iväg: Frukost: Kaffe med äggmjölk. Lunch: Kokta ägg med Bregott och lite fetaost. Cirka en halv avocado och några strimlor paprika åkte också med. Eftermiddag: En termos kaffe med en matsked kokosfett och äggmjölk. Middag: Stekt fläsk med lök och blomkålsplättar. Ha en fin dag på mig och er!
  11. God morgon. Gårdagen gick ganska bra. Balanserade dock på den tunna tunna tanketråden mellan hunger och sug under eftermiddagen och kvällen. Kände att jag borde varit nöjd med det jag fick i mig vid de ordinarie måltiderna, men ändå var det inte nog. Fick således i mig några snabba lösningar i form av naturella pecannötter, sesamknäcken med smör och två mjuka (lchf)brödskivor med smör och ost. Ingen katastrof givetvis, men jag undrar jag varför impulsen kom så starkt och varför jag egentligen följde den utan att blinka. Slängde just det där brödet förresten, vågar inte ha det liggandes just nu. Skivorna är liksom inte tänkta att snabbätas, utan avnjutas en och en med något riktigt matigt pålägg Vill verkligen försöka hålla mig till "äggtricket", det vill säga att om jag inte kan tänka mig att koka två ägg för att äta - då är det inte hunger. Gårdagens mat utöver snacksandet såg ut så här: Frukost: Två kokta ägg mosade med Bregott. Här fungerade i alla fall äggtricket utmärkt Lunch: Fiskpudding med skirat smör, tillsammans med gröna blad-mixsallad. Eftermiddag: Orkade inte riktigt hela vägen fram med den mat jag åt till lunch, var trött efter jobbet. Gick och köpte ett kokt ägg, några kuber fetaost samt oliver från en lösvikts-salladbar. Nöjd ändå över att jag lät bli att köpa cola zero, halstabletter eller något annat sötningsmedelsstint. Riktiga livsmedel är alltid alltid bättre. Middag: Köttfärssås, även den tillsammans med mixsalladen. Hällde olivolja på. Summering: Tja, vad kan man säga? Har en svag aning om varför jag attackerades av den starka viljan av att stoppa något i munnen i går kväll. Jag vill inte skriva för mycket, men det finns vissa problem med en nära anhörig till mig. Personens svårigheter är ingenting som drabbar mig direkt och jag lever inte tillsammans med/nära personen, men varje gång jag hör "senaste nytt" om personen då jag pratar med någon annan anhörig i telefon så lämnar det mig ledsen och med en fruktansvärd känsla av maktlöshet. Jag vill så gärna inte bli påverkad alls av detta och det går för det mesta bra, men känslorna kommer som sagt ikapp då jag pratar med någon som vet hur det är. Nog om detta. Idag ska jag iväg på något lunchmöte men har ingen aning om vad för mat som kommer att serveras. Har jag tur blir det buffé och kan då plocka åt mig det som inte ser misstänkt ut, har jag otur blir det typ baguetter eller något annat mjöligt. Jag vägrar äta röror och såser på sådana här tillställningar eftersom det ger mig lite ångest att inte veta vad som finns i. Likadant är det med köttfärsrätter eller sådant som brukar benämnas "salladskyckling". Fullproppat med stärkelse och maltodextrin och skit som min kropp absolut inte behöver. Nej, ska hålla utkik efter ren mat och med lite tur kanske där finns olivolja eller smör/Bregott vid sidan av. Gjort i ordning en termos med kokosfett och äggmjölk att göra kaffe i om det skulle knipa. Önskar er och mig själv en bra dag utan obehagliga överraskningar.
  12. God kväll. Har precis avslutat middagen och roas lite över det faktum att jag inte kunde bry mig mindre om att det är fettisdagen idag. Ett tag hade jag en tanke om att göra någon LCHF-semla, men... näe. Vad skall jag med en sådan till? Tror det var mest semlan som högtidskonstruktion jag var inne på snarare än att jag var sugen på själva smaken av den. Lite samma sak är det med julgodis har jag märkt - tanken på det känns mysig, men inte är det särskilt gott inte. Man kan ju undra när jag ska lära mig att jag faktiskt innerst inne tappat smaken för allt sött. Tycker ju numera att ost är ganska sött, ja till och med blomkål! Och vispad grädde med lite vaniljpulver känns som rena lyxen. Hur som helst, är en dag som denna särskilt nöjd över att mitt sockerbegär är minimalt jämfört med förr om åren. Då åt jag nog semlor (japp, klämde i mig två åt gången) säkert 4-5 gånger innan själva tisdagen ens inföll. Dagens mat: Frukost: Mejerifria kanelpannkakor, kaffe med äggmjölk. Lunch: Tonfiskröra med sallad och avocado, några oliver. Middag: Grönkålssoppa (helt ljuvlig med fänkålsfrön och några stänk äppelcidervinäger i) med kokta ägg. Ha en fortsatt trevlig kväll på er.
  13. God kväll! Ny vecka och gamla strategier. Jag har just fyllt i min stjärnbok och dessutom spenderades morgonen med att titta igenom de målbilder jag skrivit ned för att hålla mig på rätt spår. Det känns bra och motiverande. Lördagen gick fint, klarade av att njuta av maten utan skuld och mådde bra dagen efter. Åt en riktig brakmiddag bestående av bland annat bakad ricotta, en god köttbit med rödbetsgratäng och en helt osötad dessert med mascarpone och jordgubbar. Igår tränade jag yoga och kunde ta med mig känslan av lugn under dagen. Åt faktiskt stora mängder under gårdagen också, inte alldeles utan skuld men ändå med en känsla av att det inte gjorde så mycket. I dag har maten sett ut så här: Under dagen blev det endast ett par koppar kaffe med äggmjölk. Hade med mig ägg till jobbet men orkade inte äta dem, hungern var inte direkt närvarande. Middag: Resterna av köttet från i lördags, två stekta ägg. Till det hade jag lite romansallad och paprika dränkt i min hemgjorda majonnäs. Innan sänggåendet ikväll tänkte jag göra några andningsövningar för att riktigt stärka upp mig inför veckan. Med stärka upp menas att inte låta stressen och ältandet komma åt mig när livet känns både "för mycket" och förbannat tråkigt på samma gång. Någon beskrev det som att sitta i en bil med gasen tryckt i botten men utan att komma någon vart... Den känslan kan jag skriva under på allt som oftast. Förlitar mig på att det inte alltid kommer att kännas likadant. Imorgon är en ny dag. Önskar er som läser en fortsatt trevlig kväll.
  14. Det låter härligt att komma till insikten om att skuld är meningslöst. Det är dit jag vill komma Tack för dina ord!
  15. God morgon. Har vaknat otroligt tidigt idag. Som vanligt får man väl nästan säga. Jag mår inte speciellt bra, känslan av stress jagar mig fortfarande och maten gick inget bra igår. Tömde en halv liten burk mandelsmör, blev sur över det och kände att det inte var någon "idé" att äta nyttig mat till middag så åt en massa lchf-brödskivor med gräddost istället. Suck, stor suck. Logiken är verkligen på topp när jag hamnar i diket. Kämpar på så gott det går med att vara snäll mot mig själv, det som är så viktigt nu när jag känner mig lite psykiskt instabil. Inte slå på mig själv, inte tycka att jag är misslyckad och ofullkomlig som människa då jag inte klarar en strikt matrutin. Jag kan aldrig klara av det här om jag inte är förlåtande och försöker att dels dela med mig av mina känslor, dels aktivt analyserar kring VARFÖR det blir som det blir. Frågan om varför det blir som det blir är något jag funderat mycket över det sista dygnet. Det kan vara att jag inte är i kontakt med känslorna just nu, jag skjuter dem mest framför mig och vill inte ha med dem att göra. Känslan av stress är väldigt diffus - kanske är det inte ens stress utan bara det faktum att jag slarvat med att kartlägga min livssituation och vad jag behöver göra för att må bra. Annars är mitt skrivbord fullt av små lappar där jag skriver upp bland annat målbilder, risksituationer och känslor kring överätning. Har även fört "stjärnbok" à la lchfingenjören, ett enkelt poängsystem där jag i slutet av dagen ser över hur jag skött mig avseende mat, sötningsmedel, rörelse och sömn med mera. Som det säkert märks har jag jobbat en del med mitt ätbeteende, och är övertygad om att olika former av dagböcker/skriftlig kartläggning hjälper mig i sockerberoendet. Senaste tiden har jag dock struntat i de här sakerna. Har tyckt att det "ändå går så bra nu" och därför intalat mig själv att det inte behövs. Det här är som GJORT för att falla ur rutinerna. Jag vill därför nu ta tag i detta igen och inte slarva med mina "skrivövningar" eller vad en ska kall dem. Inser att de är viktigare än jag trott. Det var mig ett känslomässigt inlägg detta! Känns lite skämmigt att skriva om mina tillkortakommanden här, men gör det ändå. Har även vänt in och ut på mig själv i ett worddokument här hemma, det kändes bra. Det som ska göras nu är en kortsiktig plan med praktiska lösningar för att jag ska kunna sträva mot mitt bästa mående. Detta innebär bland annat att rensa bort triggervaror från skafferi och kyl. Varor jag, när jag mår bra, klarar av att ha hemma men nu när jag inte mår så bra kan de inte stå där. Det blir för lätt att ta en sked här och en näve där och det vill jag verkligen undvika. Ju mindre saker vilka inte kräver någon form av tillagning som står hemma desto bättre. En annan praktisk lösning som fungerar bra för mig är att inte testa några nya recept. Nya recept kan gå fel eller helt enkelt inte falla mig i smaken, eller gör mig stressad pga tidskrävande. Vad som händer då är att jag blir sur och känner mig som ett offer för omständigheterna - vilket irrationellt löses genom att gå som en gräsklippare genom skåpen i jakt på "något annat att äta nu när middagen blev så misslyckad". Det är också dumt i den mån att jag känner mig stressad över att det jag testlagat eller till och med TÄNKT testlaga och köpt hem ingredienser till måste ätas upp eftersom jag avskyr att slänga mat. Man skulle kunna sammanfatta denna kortsiktiga plan med att spendera så lite tid som möjligt nära mat och i köket. Fixeringen behöver brytas helt enkelt. Idag ser dagen ut som följande: behöver först och främst få ur mig lite energi och frustration, vilket en snabb långpromenad nog kan lösa. Sedan är en två-trerätters middag planerad. Denna går ju inte alls ihop med att jag tänkt låta maten spela en minimal del i mitt liv just nu - men den är planerad sedan länge med tanke på det faktum att det är alla hjärtans dag och vi brukar gilla att på något sätt fira lite extra. Den kommer att vara lågkolhydrat såklart, tyvärr känns det bara inte roligt att äta när jag slarvat så med maten det sista. Då är det som att jag inte är värd en god middag med vin och sockerfri efterrätt, känner mig bara värd sådana utsvävningar om jag späkt mig ordentligt veckan innan eller kanske till och med fastat. Detta är ju i sig inte ett dugg friskt heller, suck. Vill ju bara kunna äta vanlig jävla mat utan skuld och skam och utan att bli fixerad. Ber om ursäkt för ett riktigt spretigt inlägg, men för min del var det skönt att häva ur mig lite. Kanske hjälper det att dela med sig av känslorna ibland.